Jag har ju alltså vetat det ett tag...

Att jag är utbränd menar jag. Jag är "espert" på att vara utbränd åsse! Been there, done that. Japp, jag bara staplade upp alla mina gamla verktyg från förra gången och skulle börja må bra. Men vänta, va, det funkar ju inte?
 
Vi behöver reda ut detta lite. Eller mycket. Som person är jag detaljorienterad och lösningsfokuserad. Man skulle kunna tro att detta är ett cv, men med tanke på innehållet i övrigt så kanske inte. Haha! Den där utbrändheten är ju bara ett symtom på något annat, det också. Livet kanske?
 
När jag satte mig i stolen hos psykiatrin för ett år sedan och sköterskan frågade "vad vill du ha hjälp med?" hade jag inte en aning! Jag vet fortfarande inte svaret på den frågan, men vi har iallafall börjat lägga pussel. Och medicinera. För säkerhets skull... ;-) Jag kom till psykiatrin på ångorna och i upplösningstillstånd, för att stapla beskrivande klyschor - det var iallafall så jag kände mig. Och den viktigaste frågeställningen jag hade med mig var om jag är bipolär. Detta hade verkligen aktualiserats med "felmedicinering" av min utmattningsdespression från primärvården. De gör så gott de kan och använder sina standardformulär och behandlingar, eftersom de ju funkar i 99% av fallen eller något. Jag fattar. Vad sertralin gjorde med min deprimerade eventuellt bipolära hjärna var att skicka in mej i "rapid cycling" på bipolärspråk. Jag var deppig på morgonen men lyckades skrapa ihop energi på någon vänster att orka tagga för ev. kvällsaktivitet där jag gick i hypermode och allt var fantastiskt bra, trevligt, babbligt (på riktigt, inte fejkat för en fasad alltså) och hjärnan gick i spinn. När jag kom hem från aktivitet hade jag så mycket inspiration och energi att jag kunde jobba jobba jobba med småprojekten "halva natten" om jag hade velat. Nu gör jag inte det, utan jag är en duktig flicka och går och lägger mig i hyfsad nattuggletid och vaknar energislut och deppig. Nya tag. Om jag inte haft insomnia dårå.
 
Psykiatrin lägger pussel, jämför erfarenheter, viktar symtom mot varandra, vad är vad, vad är hönan och vad är ägget. Å ena sidan kommer jag dit med en frågeställning, å andra sidan kanske den problematiken bara är ett symtom på något annat. Nu börjar ni kanske förstå varför jag gillar uttrycket utbränd. Min hjärna är stekt! Av att hantera vardagen, hitta strategier, ta nya vägar. Har det hjälpt då? Att trampa på? Nja.
 
Jag fick sjukskrivning av primärvården innan jag hamnade hos psykiatrin och körde utmattningsrehabiliteringsrejset modell fixa själv. Jag är ju för högfungerande för att få annan hjälp och stöd, som de som verkligen verkligen rasat får (=läkare+fk+arbetsförmedling slår sina kloka huvuden ihop och försöker hitta en rehabiliteringsplan. Jo, det ringde en tant från fk en gång, och skulle höra av sig igen. Oklart när. jag väntar än.), och ffa de som har ett socialt skyddsnät och inte haft företag i en väldig massa år utan att få snurr på pengarna. Jag vilade och gjorde må-bra-saker om vartannat. Jobbade med sånt jag mådde bra av, vilade, promenerade liiiite. Sen var min frist slut, läkaren på vc förklarade att han inte med gott samvete kan förklara för fk att jag inte är i skick nog att söka jobb. Jag är för högfungerande. Jag har fortfarande näsan över vattenytan och trampar och trampar. Visst hjälpte det lite, men jag började märka av svårigheter med att få energin att räcka.
 
Skedteorin är intressant i sammanhanget. Sånt man ramlar på när man försöker förstå och försöker hitta sätt att beskriva. Kortfattat: en frisk person kan bara gå och hämta en ny sked i kökslåda eller diskmaskin när hen behöver mer energi. Vi som av olika anledningar har energiproblem får bara ett visst antal skedar att tillgå under en viss tid. När skedarna är slut är soppan slut. Då får man vila sig till nya skedar.
 
Som detaljorienterad och lösningsfokuserad fungerar jag lite grann som ett toffeldjur. Här är en bra väg, nu kör vi! Tjoff, nä, där var ett hinder. Backa, byt riktning, följ den nya vägen, smack, vägg, backa, omgruppera... I ett försök att hitta orsak och verkan på en stekt hjärna är det förödande. Men jag vet inget annat sätt att göra. Det är så här jag är, och den här sortens sjuka kan ingen hjälpa en med att reda ut, man måste göra jobbet själv. Så blir det många smällar på vägen. Det "ingen" kan göra för att hjälpa, psykiatrin och vården, är att ställa rätt frågor, ha en bred erfarenhet av olika människor med liknande problematik och många alternativa handlingsplaner. Och kanske inte alltid _bara_ lyssna på patienten. Det är nog där det brister lite i mitt fall. Återigen, jag är för högfungerande (än), passar inte riktigt in någonstans i grundproblematiksvarianterna och det finns inte tid att fördjupa sig i mitt fall när jag trots allt fungerar "tillräckligt bra".
 
Vilka grundproblematiksvarianter är det man kollar på i mitt fall då?
 
ADHD nämns ofta. Jag känner igen delar av beskrivningarna när det gäller saker som är problematiska eller besvärliga - och styrkorna man har också såklart. Jag är inte och har aldrig varit hyperaktiv fysiskt, men i hjärnan! ojojoj... Check på den!
 
Bipolär typII eller cyklotomi i någon grad. Jag har så länge jag kan minnas pendlat upp och ner cykliskt. Jag har aldrig undersökt eller bokfört hur eftersom jag inte förstått att inte alla har det så. Hur vet man vad som är normalt liksom? Jobb- och energimässigt är detta en skitbra grej! Man får saker gjorda! Tjoho! Inspirationen flödar, man är "bäst i hela världen" på det man håller på med, behöver inte tänka på världsligheter som matbehov, toalettvanor m.m. när energin flödar. När man pushat sig fram till deadline, vad det än är, tenta, sajtlansering, boktryckning, tar det stopp. Man slutar fungera vettigt. Hjärnan tiltar. Försöker jag jobba så känns det som när man försöker starta en bil med döende startmotor ungefär. Enkla löpande-banduppgifter som att svara på mail, skriva ut ett papper o.d. kanske jag klarar. I bipolbeskrivningarna känner jag mig hemma, där är så mycket jag känner igen.
 
Jag fick en sån där ledande fråga när jag bollade bipolärfunderingar med en annan bipolär:
"När du säger att det är "normalläge" för dig att inte äta undrar jag om hypomani fortfarande är något som du ser som ditt "ideala" stämningsläge?". Ja, såklart är det så! Det är så skönt att vara där uppe, fungera toppen, vara go och gla kexchoklad och inte behöva bry mej om annat tjafs.
 
PMS-varianter. Alla inom vården, fråga #1: "Har dina svängningar samband med menscykeln?" Jo, det har jag väl sett, liksom hela min omvärld. Men det är ju inte hela sanningen. Menscykeln påverkar inte "hypomaniskoven". Den ger bara cykliska svängningar med depp i samband med mens. Jag är superduperhormonkänslig. Undviker alla könsrelaterade hormonpreparat efter alldeles för många år med p-piller och ett kapitalt misslyckat hormonspiralsförsök.
 
Vad leder allt detta till då - den stekta hjärnan och alla möjliga diagnoser. Det får du veta i nästa avsnitt av "På kurs med Kurt"!!

Att gå in i väggen. Två gånger. Eller tre?

Vid milleniumskiftet blev alla förändringar (examen, vad gör man nu då när det inte blev som man tänkt?), krav (vara vuxen, försörja mej) och förväntningar för mycket för mig och jag gick in i väggen första gången. Uttrycket att gå in i väggen passar bra för mig, eftersom jag tycker det beskriver hur det känns att allt bara tar stopp. Jag hanterade och hanterade, fixade och donade, jobbade med mig själv, fick mycket självinsikt, bearbetade lite gamla spöken, barndom, självkänsla osv. Samtidigt som jag bröt upp mitt liv från Skåne (flydde?) och flyttade närmre vännen som kunde hjälpa mig att påminna mig att må bra. Jag satsade på en dröm, startade mitt företag, blev heltidssjukskriven, träffade kärleken, hade all världens relationsproblem för att hitta hur vi skulle fungera ihop - så mycket kärlek och passion, men så totalt olika! Olikheten blev en styrka, vi kompletterar varandra. 
 
Jag kom ut på andra sidan av ovädret (30-årskrisen?) med trygghet, självkänsla, motivation, driv och energi. Husrenovering, bröllop, barntankar viftade förbi och allt flöt på som det skulle, även om vissa saker tog längre tid än vad jag hade hoppats. Ting tar tid. Jag hade lärt mig att livet är precis så här underbart, it's ok to be happy, det kommer ingen och knuffar kull kulissen och säger "haha, jag bara skojade!".
 
11-11-11 stod jag med ett positivt graviditetstest i handen. Yes, nu kör vi!
 
Graviditeten knockade mig totalt, orken tog slut, det kom ut en sjuk bebis, så vi började med en veckas konstig adrenalinfluffbubbla på sjukhus innan vi kunde åka hem och börja bebislivet. Hormonerna hjälpte mig att hantera och hantera och hantera. Jag greppade tag i saker längs väggarna i tunneln, fullt fokus på kläder, tygblöjor eller vad som passade för stunden att fokusera på för att inte slungas bort i virvelvinden jag befann mig i. Familj och vänner står bredvid ler och stöttar, hejar på eller väljer att ta avstånd och inte ryckas med. Jag gick igenom förra hanteringsperioden själv och förstår att detta måste jag också klara själv. Det är bara mitt huvve som spökar lite. Sväljer, döljer, hanterar och hanterar. Jag ser tecknen, jag ser hur healer-katten står och hoppar på mej och skriker "bromsa", jag ser hur barnet plockar upp och visar fram fler och fler av de egenskaper jag både haft nytta av och blivit lidande för. Starka känslor, stark vilja, känner av världen, försöker hantera.
 
2015. Krasch nummer 2. Allt rasar. ctrl-alt-delete. Hantera hantera, ny förskola, när det är löst kraschar jag själv. Jag kommer alltid sist. Jag har en ny otrevlig följeslagare. Ångesten. Detta jävulens påfund. Vården står handfallen. Jag är atypisk som vanligt - jag är väl den enda i världshistorien som klarat av att både hoppa och böja upp knät på magen trots blindtarmsinflammation! Att jag är utmattad och har en depression är väl det enda som är klart. (Jo, jag är ju överviktig också, som tur är!) Medicintest som spårar ur eftersom hela bilden inte är klar. De där "humörsvängningarna" jag alltid haft kanske är något mer. Psykiatrin får besök, jag hanterar och hanterar. Går i spin och kraschar om vartannat och åker en berg-o-dal-bana så jag idag inte begriper hur jag redde ut att få iväg barn på förskola, jobba med mitt företag eller ens andas! Studsar mellan väggarna som en pingisboll och är så trött på mej själv att jag knappt orkar vara mig själv.
 
Hos psykiatrin hittar jag folk som lyssnar, har hört det förr, ställer ledande frågor som låser upp nya vägar, får mig att förstå hur jag fungerar, vad som inte fungerar, samtidigt som medicinering påverkar mig kemiskt så jag kommer i lite bättre hormonell balans. Jag är inte tillräckligt sjuk, jag är alldeles för högfungerande, svarar bra på medicinering, så de "släpper" mig (med en burk med piller). Samtidigt får jag jobb. En mycket viktig pusselbit som fattats. Med jobbet, som jag egentligen är alldeles åt helvete för hjärntrött för att klara av, får jag den sociala stimulans jag tappat som egen företagare på hemmakontor. Jag får en ekonomisk trygghet och minskad konkret stress för att inte bidra tillräckligt. Jag hanterar och hanterar, skrattar, trivs, mår bra! Men har lite problem med energipåfyllning. Livet går inte längre automatiskt. Det är inte längre bara att... Jag trasslar in mig i allt som måste planeras för att vardagen ska funka. 
 
Nu stör det mig otroligt mycket att jag inte lyckats hålla kronologin i detaljerna i texten, men jag orkar inte formulera om så det blir rätt ordning.
 
Jag börjar avlasta allt som snurrar i hjärnan med att få ner det på papper (BuJo!!). Det är kul, inspirerande och jag känner en otrolig lättnad när hjärnan börjar tystna ibland. Inte alla tabbar öppna på en gång! Jag vilar och vilar och vilar. Och hanterar och hanterar och hanterar. Frågar mig om livet verkligen ska vara så här jävla jobbigt hela dagarna. Kan jag inte bara få sitta här och bara vara? På jobbet funkar det korta stunder. Perfekta jobb! Tömma pärmar, lägga papper mellan, skicka bort till scannern. Småprata med underbara arbetskamrater under tiden, lära mig massor om andra människor och hur de har det. Ett facebook på riktigt! Det var längesen! Nytt jobb, lite tråkiga avsked från människorna som fått mig att må så bra och kunna vila hjärnan och alla intryck, fylla på med glädjeenergi.
 
Jag pusslar. Försöker förstå. Hittar nya pusselbitar, kastar bort några gamla som inte passar längre. Söker svar i npf-världen, hittar fler verktyg som underlättar allt hanterande, gör livet lite klarare och rakt på. Som även passar barnet som blivit mer och mer känslig för förändringar, rutinbrott, oklarhet och inflexibel för de ändringar vardagen så ofta innehåller.
 
Får lite tough love av vänner och familj som säger som det är. Det hjälper, jag är tacksam. Så enkelt det kan vara. Vad skönt det skulle vara om det faktiskt är så enkelt! 
 
Psykiatrin puffar på mig igen och jag får gå och prata med en av deras sköterskor. Samtidigt rasar liten på föris. Han går in i en av sina utåtagerande perioder och är med en pedagog som inte reder lågaffektivt bemötande. De triggar igång varandra och bråkar hela dagarna. Jag mår dåligt av att mitt barn mår dåligt. Jag hanterar och hanterar, drar i extraresurser, jobbar med barnet och alla hans känslor som sprutar åt alla håll. Ser stora fantastiska framsteg på att det vi gör fungerar och ger ledning åt rätt håll.
 
Nu kommer jobbtoppen på nya jobbet med mycket att göra, ett mail som säger att vi gärna får jobba mer - kul! Murphy har stått och tittat på spelplanen ett bra tag och kastat in diverse små hinder längs vägen. Jag vet, en bil kan ju gå sönder. TVÅ GÅNGER på en månad! Det ger lite lagom störning. Planerar och planerar. Hanterar och hanterar. Försöker förstå hur många timmar jag ska fylla i i tidrapporten, förskolescheman, räkna ut restider - jamen vi kan väl skicka lite SNÖKAOS också, varför inte?
 
När åt jag senast? Finns det rena underkläder? Maken kommer hem från förskolan med vinterkläderna som de hämtat på vab-dagen. Overallen är sprucken rakt över rumpan! Inte konstigt vi fått hem blöta innebyxor efter utedagarna i snön.
 
Jag tvingar mig iväg till "prattanten" som kostade hur mycket energi som helst förra gången och drog ner mig i värsta ångest- och depressionsträsket. För att min andra prattant (som inte pratar samtalsterapi) sa att det skulle vara bra för mig. (tough love). Och där. I stolen på psykiatrin. Finns pusselbiten med stort P. Energiläckaget och varför och hur. Skriver lite i en npf-aktig grupp på fejjan och kan slipa till kanterna på pusselbiten. Vet ni vad?
 
JAG ÄR UTBRÄND!
 
Jag har inte bara fått en liten släng av utmattningsdepression, har inte bara en släng adhd eller aspberger eller whatever som gör att man får fokusdillen/ocd av olika slag, men jag klarat mig undan för att jag aktivt hanterar och hanterar och hanterar. Sa jag att jag hanterar? Alla ser övervikten. Få ser vad den är ett symtom på. Jag kommer längst ner på listan! Först måste barnet få sina behov tillgodosedda. Sen måste maken vara nöjd och gärna glad, sen måste familjen fungera, sen måste alla vara glada och funka ihop på jobbet.
 
Förlåt mig om jag inte är ute och promenerar dagligen, trots att jag vet att det är bra för mig, ger energi och hjärnbränsle och triggar igång inspirationen. Men jag har fullt upp med att hantera alla andras behov och vardagen. Jag kanske rent av behöver gå och kissa om jag skulle råka känna efter. Undrar om det passar bäst att göra det direkt eller om det finns något jag skulle kunna göra på vägen eller rent av skulle behöva göra först? Tvättmaskinen var nog färdig nu så jag kanske behöver gå och rotera den och köra en ulltvätt eftersom alla mina ulltröjor stinker ångest-svett. Men jag kanske behöver vila först. Så kanske det slutar brusa i öronen, dåna i skallen och jag kanske får fullt synfält igen, även på sidorna.
 
Hantera och hantera....
 
Nu ska jag bara ;-)
 
Kände att jag behöver skriva en hyllning till min fina man här också. Han har varit klippan som tagit mig igenom och vidare, stöttar och finns här även när jag "blir Sheldon". Håller ihop oss, lagar all mat, håller ordning i huset när min energi inte ens räcker till att tvätta håret, än mindre att planera, plocka fram, förbereda, skära, tillaga, kombinera en hel maträtt... 

Täckodling i köksträdgården

 
Här sitter jag och myser på det nygamla torget utanför växthuset. Det gäller att ha en del tunnelseende i mysandet eftersom det är lite småkaos här och där som synes. I samband med att grabbarna grävde upp den västra delen av torget hamnade lite av min provlagda uni-stens-röda matta huller-om-buller i en hög (som vattenslangen ALLTID ska trassla in sig i).
 
En sak som stör mig i den här bilden är att jag påbörjade omfixning av mitt svarta plus mellan de 4 odlingslådorna, men köpte alldeles för lite sten, så det har blivit hängande i luften. Vi vågar inte spendera pengar på sten denna månaden eftersom den nylagade bilen fortsatt att spöka igår och idag och kanske behöver mer fixning utöver den bytta startmotorn. Så jag får stå ut med det stöket.
 
Tanken är att jag ska mjuka upp alla raka kanter med diverse små kudd-växter vid stödmurskanter och lådkanter. Därför har jag låtit den envisa gulmåran stå kvar där den står istället för att luka bort den. Den är så söt!
 
Idag har jag invigt mitt nya kåltält. Det som hörde till ställningen ramlade i sina beståndsdelar ifjol och jag bålade ner det i en sopsäck utan närmre procedurer. Sen har jag grubblat och funderat på ny tältduk under vintern och till slut blev det inköp av billig organza på tyg.se, som jag bara sydde som en påse att trä över stommen. Blev helt ok och jag kan även förhöja tältet med högre vp-rörs-tältpinnar om det behövs.
 
Idag la maken tillbaka den stenar jag "råkade" riva upp häromdan när jag skulle rensa bort en väldig massa hundäxing som spritt sig mellan plattorna vid altaningången uppe vid huset. Det visade sig enklast att bara lyfta upp stenarna och rensa gräsväven mellan, men sedan överlämnade jag till stenläggaren att återställa mitt kaos. 

 
Västra lådraden med 3 kvadratiska lådor och min avlånga sparrislåda (bakom grindarna). Den närmsta lådan ska också få träkant så småningom och sen har jag bestämt mig för att det blir "faluröda" lådor - tror jag. Kanske. Sen nångång.
 
Grindarna kånkade jag ner från vår skrothörna vid infarten häromveckan. Jag vill använda dom till något. Har bara inte bestämt mig för vad än, så de står till sig (i vägen och har flyttats 2-3 gånger redan....). Jag har inte bestämt mig för om de ska vara exakt som de är heller eller om de ska fixas till. De har en massa flagad färg och rost-tjok överallt. Men den gröna färgen matchar vägskyltarna. De vita stjärnorna har flagat och har illgul färg under. Det är två breda grind-delar och två smala.
 
Singelgången blev grävd fram till gamla trädgårdslandet denna vändan och slutar på växthushörnan. Vi får se när vi kör nästa gräv-ryck.


 
Inne i växthuset har maken sina domäner. Jag har inte gjort nånting alls här inne med växterna i år. Nyper inte ens tomaterna. Skugg-gardinerna satte vi upp tillsammans och de 2 nya IKEA-hyllorna fixade jag hit. En av glasvåderna är inte färdiglagad efter januaristormen än.

 
Den gamla loppade skänken har jag fixat med i år. Testade te och ättika-stålullsbehandling, som inte blev så mörk eller röd som jag hade önskat. Sen slängde jag på en burk med nån antikbets-tjosan som stod i garaget på slutet. Huvudsaken att den slutade se ut som en Jysk-träskänk och började se lite ruffig och schleten ut. Pricken över i-t blev teak-knopparna med gröngula glastoppar på lådorna. Sen monterade vi av skåpsdörrarna så det blev öppna hyllor att skyffla in saker i istället, och genast blev den enklare att använda. Benen åkte av och vi pallrade upp den på lecablock istället så det blev bättre arbetshöjd på den.

 
Kryddlådan lever en tynande tillvaro. Möcklö-persiljan jag fick av Anna i fjol har fått förstärkning av en köpeplanta i år, men Möcklö-persiljan börjar sticka upp små skott här och där i lådan också, så rötterna verkar ha överlevt! Kul! Det blev en ny rosmarin, då den gamla inte överlevde vintern, sen hade maken pratat om oregano, så det tog jag två olika eftersom de är bra insektsmat. Jag har pyntat/skärmat av med lite trasiga takpannor som jag hittade uppe i stenmuren.
 
Kommer ni ihåg mina lavendellådor? De är officiellt ett avslutat projekt från och med i år, och den sista, enda, överlevande plantan står redvid rosmarinen här nu. De röda lådorna på söderväggen ska få ny funktion. Det är för torrt där för att odla. Så vi fixar någonslags bänkar av dom istället tror jag.

 
Evas bönor fick bo i den självvattnande balkonglådan, som inte jobbar uppe i växtskåpet på altanen i år. Växtskåpet är utrangerat ur odlingsplatserna då växthuset räcker. Jag vet inte om bönorna vill ha nät eller störar att klättra på - de har inte gjort några tydliga klättringsförsök än - så de har fått både ock.



Jag har täckt med gräsklipp idag. Nylannet som vi brutit upp söder om växthuset har ett par rader potater och resten lök. Jag täckte hela landet med gräsklipp, så får vi se hur det trivs med det. Maken var nöjd med löklandstäckningen ifjol som gav stora fina lökar.
 
 
Ni som följt mig på instagram/facebook vet kanske att jag gjort en hügelbädd i år. Underst i diket ligger gammalt timmer och golvtiljor från husrenoveringen för 10 år sedan. Det blev aldrig uppsågat till ved, så nu får det bli växtnäring istället. Ovanpå trävirket la jag grenklippet som aldrig blev brasa i år, resterna från Gretas vinterkattlåda (dvs nerkissad eldningspeletts som blivit sågspån), brunnen hästgödsel som vi fick från grannens hästar och diverse grov kompost/löv och fjolårets köksträdgårdskompost som var nästan jord igen. Sen ett par säckar plantjord ovanpå att plantera i.
 
Så här blev mitt "gurkberg" med lite inslag av potäter och tomat. Nu är hela täckt med klipp och smälter in i omgivningen. Tack vare odlingsvännerna Eva och svägerskan Lena har jag fått en massa olika pumpor och squashar som jag hoppas ska trivas. Jag har själv planterat spagettipumpa och petat ner frön av halloweenpumpa och nån vit platt squash som jag inte minns var den hamnade och därför inte vet vilka som kommit upp - den som lever får se!
 
Potatisen var med i grovkomposten färdiggroddad, så jag petade bara ner dom för skojs skull också. Maken har burit dit en ledsen gurkplanta som blivit över och ett par tomatplantor också idag - han tycker nog också limp-projektet är lite spännande.


Längst ner i nya trädgården har vi en jättehög med grästuvor och bortgrävd matjord. Jag slängde också ut en flyttad låda från min gamla kontorsplantering och en halvpallkrage vi felköpte ifjol, som jag ska ha lite (krydd)blommor i som inramning längst bort. Senapen var inte svårodlad.... I år hade vi både svart och gul (från kryddhyllan).
 

En annan grej som fått flytta i år är humlen med sin stör, som fått lämna stora krukan på altanen. Den skötte inte sitt jobb där som grön vägg, så nu får den jobba som fin humle på stör vid köksträdgården istället. Men den vägrar fortfarande kategoriskt att klättra på vår stör. Undrar om den inte gillar ask?
 
 
Det gamla pär-lannet är kålgård i år. Den fina gula busken är en sparad brysselkålsplanta från i fjol. Vi ville se vad som hände om man sparade den, och svaret är - den blommar! Bortanför fiberduken skymtar ni årets jordärskockor. I fjol misslyckades vi totalt med skockorna. Det fanns inte ett spår av dom kvar i lådan! De blev en halv meter höga och funderade på att gå i blom, sen torkade och tvärdog de kollektivt. Kanske uppkäkade av sork underifrån?? Så i år får de bo i marken istället, så får vi se om vi får anledning att ångra det eller planteringen av humlen.
 
Under fiberduken växer två sorters vitkål (en sommarkål och en vinterkål) och en svart grönkålsvariant. Jag har sått dom som frön och planterat ut plantorna efter många om och men. De ser förvånansvärt pigga och glada ut under fiberduken! Ska lyfta och granska dom närmre en dag när inte vita fjärilar far omkring precis överallt.
 
Jag drömmer om en pil-flätkant runt båda trädgårdslanden som kan bli upphöjda efter hand också då. Precis då slutade man få tag på färdiga pilkanter - som ändå är dyra per löpmeter - i affärerna. Jag är alltid för sent ute med att falla för prylar/stilar.



Även i år har vaxbönsodlingen misslyckats. Undrar om det är fel på big-bag-fröerna, eftersom vi misslyckats båda åren med såna och inte med de små vanliga påsarna. De bön-plantor som kommit upp är en stör-skärböne-variant.
 
Längst bort är salladslåda med spenat, babyleaf m.m. Inte så frodig än, spenatfröerna var nog odugliga.
 
 
Dörrarna till gamla skänken blev dörrar till Maltes nya koja som vi fixade ihop av några överblivna lastpallar, vår gamla sänggavel och ett par brädor. Malte beställde att den skulle vara röd vit och blå, så vi har målat med gamla akrylfärgslurkar som stod i garaget. Jag sydde en flagga också enligt Maltes färgbeställning: lila, rosa och grön (med blå baksida) - och det har nog aldrig blåst så lite på Möcklö som sen vi hissade flaggan på kojan för nån vecka sen!

 
Jag gick upp på övervåningen för att få en flygbild över köksträdgården. Gungställningen flyttade ner bredvid sandlådan i år. Jag skulle vilja ha träflis på marken runt sandlåda och under klätterbiten av ställningen - och i kojan - men det innebär både mer grävning och problem att få tag på flis. De skulle ev. ha på ÅC, vi har inte hunnit kolla än.
 
Stödmuren är förresten färdig. Men inte gräsmattearbetet ovanför den. Det ska läggas sten runt trappan också, för att underlätta gräsklippandet och ha nånstans att ställa pyntkrukor och annat fint.



Torget framför växthuset är stort och bra, och jag har fastnat för att sitta och mysa utanför växthuset. Men man skjunker ner med stolsbenen i singeln. Vi har fortfarande massor (10 kvm typ) med röd unisten, som bl.a. hamnat som ram runt Jona-gold-trädet bredvid växthuset, som vi klurar lite på någon slags stenläggning i singeln med.
 
 
Fick ingen bra bild från huset på det södra landet eftersom vår fantastiskt fina berberishäck skymmer.



Så här ser den södra delen ut, med 3 nya kvadratiska odlingslådor (=gamla kompostramarna), nytt potatisland, bärbuskar till vänster och min hügelbädd. Det ska bli täckbarksgångar och singel runt växthus och kompost här också så småningom.
 
Sen när jag börjar vara nöjd och allt känns mer klart kommer jag kanske att vara med i tusen trädgårdar för att visa min återbruksträdgård! 

Att göra mamma besviken

När jag klev ut från föris idag stod det ett gäng skolbarn på gården. Två av däkorna hade diadem med lila plym-tofsar på. Och jag fick genast en flashback till mellanstadiet och pannbanden. Kommer ni ihåg pannbanden?
 
 
Det blev superinne med pannband nångång i mellanstadiet, början av 1980-talet. Alla tjejer hade dom. Jag tjatade och tjatade och mamma gick med på att vi skulle åka och köpa pannband till mej också. Jag ville ha ett smalt flätat resårpannband antingen i vitt eller rosa med silver i. Kunde gå bra med ett blått eller pastell-lila också. Detta var före min gröna period. Agnetha har något slags knyt på sitt, men detta var bara runda och man skulle ha dom där bandet sitter på Agnetha.
 
Vi åkte in till stan och kanske Glas & Grejer? Minns inte vilken butik som hade dessa. De hade precis dom jag ville ha och de kostade kanske 25 kronor. Men i montern fanns såklart massor med olika pannband och mamma fastnade för ett jättevackert vävt band med rosa blommor och gröna blad och nån slags dragsko-knäppning/snöre bak som det hängde pärlor ifrån. Det kostade nästan dubbelt så mycket som resårflätorna! Och visst var det jättefint!! Men det var ju inte ett sånt pannband jag ville ha. Jag hade ju förälskat mig i de flätade resårpannbanden. Jag kan inte direkt minnas att det var för att jag ville ha som alla andra, men det var kanske så också. Men jag tyckte de smala banden var finare. Självklart var det totalt uteslutet att få båda. Jag fick välja. Och då blev det ju det mamma ville jag skulle ta, det fina vävda. Som inte var lika lätt att sätta på, kasade ner och inte riktigt funkade. Men det var fint. Min pannbandsperiod var därmed över och det fina vävda pannbandet låg mest i en nipperskål hemma och sa "du skulle valt resårpannbandet iallafall, för det hade du nog kunnat använda".
 
Jag är så glad för att jag kan få sånahär flashbacks och minnas hur jag kände och tänkte. Förhoppningsvis lyssnar jag på Maltes känslor och förstår vad som är viktigt för honom när vi står där och ska välja "pannband". Och är det så att jag väldigt gärna vill ha ett annat pannband så får jag väl köpa båda - vem var vi där för?
 
Väldigt symboliskt inlägg detta, som gav mig många insikter. Det här med att göra mamma besviken går som en röd tråd genom hela livet. Jag har aldrig känt någon press att göra pappa nöjd vad jag kan minnas, men det kanske jag gjort och glömt det nu. En period tyckte jag till och med det var enklast att göra mamma besviken direkt, så hade vi stökat över det liksom. Men nu har jag kommit till insikt om att jag inte längre bryr mig ifall mamma blir besviken eller inte - det är upp till henne att ha dessa känslor själv.
 
Jag vet att jag gör så gott jag kan och att jag har med mig tillräckligt med god uppfostran, sunt förnuft och folkhyfs för att reda ut det mesta. Ibland blir det fel såklart, men då får man försöka lösa det. Nu börjar jag vara tillbaka på rätt spår mentalt också efter en rejäl dipp efter graviditet och utmattningsdepression m.m.

Scrappat januari 2016scrap

 
 
 
Detta har legat som ett utkast i över ett år. Visar mest att jag inte bloggat så mycket, inte att jag inte scrappat... Slänger ut inlägget rätt kronologiskt, även om själva publiceringen görs i februari 2017...
 

Krusat till scraphörnan

Nu blir det ett långt inlägg med mycket bilder, för organisations- och förvaringsnördar!
 
Efter drygt 10 års scrappande börjar jag ha rätt bra koll på hur jag tänker när jag scrappar, men även att behoven ändras med tiden. 2013-2014 körde jag pocketscrap (aka project life) halvplanerat månadsvis. Jag planerade så tillvida att jag gjorde en lista på vilka bilder jag ville ha med och vilket format de var/skulle vara så det blev ungefär lika många 4x4 som stående 3x4-bilder till mina favoritfickor, med lite luckor för journaling-kort. I övrigt tänkte jag mest "mini-layouter om varje händelse på ett uppslag och någotsånär samma färgschema på ett uppslag. Det var tillräckligt mycket planering för mig och även det blev till slut för mycket, så jag fick kämpa med de sista månaderna 2014 innan jag bestämde mig för att släppa PL som regelbunden aktivitet. Gillar dock möjligheten att göra inlägg bland de vanliga LOsarna med flera bilder och pocket-scrap t.ex. vid resor och andra bildtäta händelser. Nu är jag alltså tillbaka till huvudsakligen 12x12-LO-scrappande.
 
Jag provade göra ett tema-album med de fina bilderna vi fick i dagmammans veckobrev, och tanken är att det ska göras färdigt någon gång. Men jag har av förklarliga skäl inte varit särskilt sugen på att se åt det senaste året. Först nu börjar jag kunna tänka tanken, och eftersom det är framkallat och utskrivet veckobrev med vad de gjort och planerat så är det inga större problem att sätta ihop det sen när jag väl bestämmer mig. Allt ligger i det fina väsk-knäppta albumet i 8x8-format i fotoskåpet. Malte har f.ö. scrappat föris-bilden på hela gruppen själv, som jag tänkte skulle få bli titalsida ihop med annat han pysslar med bredvid mig. Igår blev det fina hål i kanten på en perfekt format pappersbit som kan matta fotot. ;-)
 
Nu till förvaringen!
 
Sist jag gjorde om organiserandet flyttade jag till gröna plastlådor med lock. Lådorna var stapelbara och ungefär samma format som de jag gått över till nu. I de gröna lådorna började jag samla zip-påsar med teman. Jag har provat diverse färgsortering och materialsortering innan, men upptäckte att eftersom jag är bildorienterad så letar jag inte efter material eller teknik utan efter bild. "Här vill jag ha ett träd". Då vill jag inte ha träd på 70-11 ställen, utan alla alternativ samlade på ett ställe! Med de gröna lådorna smög jag igång tematänket och det funkade så bra för mitt pysslande att jag kört nästan fullt ut nu. Det är bara vissa saker som av mängd- eller form-anledningar fortfarande bor för sig.
 
Sist hade jag som sagt gröna heltäckande plastlådor med lock, och det är ju lugnt och bra att se på - men man ser ingenting och blir inte inspirerad när man går förbi. Så nu gjorde jag en helomvändning och tog transparenta boxar - nämligen Krus från IKEA. Det började med att jag flyttade alla PL-korten från Råskogsvagnen som nu bor hos grannen, rullvagnar är inte min grej. Den var mest ivägen och hade fel format för allt. Eftersom jag har pysslet i egen stuga (kontorsstugan) hade inte rullandet någon funktion heller direkt. När jag köpte dom boxarna köpte jag några extra och började smyga in lite annat material som jag hade mycket av, t.ex. dymorullar (som är för sig, färgsorterade i sina 3 fack, nu ihop med ett par olika dymosar också). Jag började så smått med några dekosar också, och kände att detta nog kommer att funka riktigt bra.
 
Så nu har jag postordershoppat kruslådor i två omgångar under hösten. Den ska kanske utgå, så skynda dig om du vill ha! Jag har 4 små kvar nu när jag känner mig hyfsat färdig, men kommer nog att plocka åt mig några stora till om jag är på IKEA och får syn på dom. Jag gillar formatet! Nackdelen är den tråkiga plasten. 3 boxar har varit trasiga när de kommit med posten (ni vet Karl Bertils fragila avdelning). Första leveransen var det två stora boxar som var så nerpressade i varandra att den understa spruckit. Inga problem att reklamera och byta. Men den nya var lite kantstött i ett hörn när den kom. Då orkade jag inte reklamerna. I andra storleveransen hade en av de stora en spricka i överkanten mitt på långsidan. Inte så konstigt eftersom alla lådorna var nerhivade i en kartong utan minsta packmaterial runt omkring som hindrar dom från att skaka runt under transporten. Skärpning, IKEA! Men jag orkade inte reklamera den heller. De håller nog.
 
 
Vid en tidigare omorganisering avskaffade jag hyllor på den här väggen utom den översta. Konsollerna var så himla dumma och skrymmande på hyllan under. Nu är undre hyllan tillbaka, måttad så tre små krus går in på höjden. Stången att hänga stansarna på fick flytta lite också.
 
 
Nedanför hyllorna är själva pysselhörnan (ganska bokstavligt). Jag tänkte flyttat verktygssnurran (MMs desktop carousel), men kom på att den står bra där den står, bara lite utflyttad från hörnan. Den är genomgången så jag har koll på vad jag har i den. Bara några grejer jag väldigt sällan använder, men kan behöva och de tar ingen plats där de står (t.ex. en gammal metallspatel från kemin). Istället för CO-toten som jag använde förr på träffar men inte hemma har jag gått över till att ha allt jag använder mycket, som jag brukar kunna sakna om jag fått packa när jag åker iväg (t.ex. akrylblock till småstämplar, liten klisterflaska, fluid chalks - jag lägger till efter hand, Kristina ;-) ) ligger nerslängt i en enda röra i en mellanhög smartstore-box, men det funkar! När jag börjar scrappa hoppar vissa saker ut efterhand runt arbetsplatsen ändå, taperunner, lilla saxen, pennor m.m.
 
Jag har både sittplats till vänster och ståplats till höger. Jag har scrappat mycket stående periodvis, men nu när jag sorterat och organiserat har jag suttit mer. Tyvärr är sittplatsens bänkskiva alldeles krökt av värmen från elementet under bordet, så man får kolla noga hur nära kanten och på vilket håll man lägger grejer som kan rulla i golvet... =OD *skulle förstärkt med någonslags kryssreglar när vi byggde*. De gröna plastkorgarna ska avskaffas - de har bara hängt med tills vidare. Det är diverse klistriga saker i dom tror jag. Jag har fått för mig att jag ska ha dom i en grön vävklädd gammal diskettlåda, men jag kan inte för mitt liv hitta den andra! Jag vet att jag har två.
 
En gammal favorithylla som aldrig kommit upp på någon vägg innan visade sig vara alldeles perfekt till mina "pölar"! Den sitter lite knasigt, men det blev kanonbra! Inom räckhåll att slänga dit saker efter hand och när jag ska rota i dom tar jag fram dom bara. Jag har tre pölar. En med småskröfs som blir över, sånt jag vill komma ihåg att använda m.m., en med papperssmåspill - som jag använder massor! - och en låg godisburk med journalingspots som man rotar efter (block och stora ark - se nedan). När jag skär till ett papper och får en spillbit åker den antingen i småspillslådan om den är liten, eller i större spill-trayen om det är större. Om jag tror att jag kommer att använda det igen. Slänger väldigt lite och har bra rotation på spill-lådorna. Sorterar ut och skickar till förskolan med jämna mellanrum - alltid lika uppskattat.
 
 
Här är min färghörna. Stämpeldynor, pennor och akrylfäger m.m. Mina foton har hamnat här också, men det känns lite tillfälligt i väntan på en bättre lösning. Planen är att denna avdelning kommer att användas lite mer - särskilt färgade stämpeldynor! Den andra omtalade gröna vävboxen står till vänster och innehåller distressrefiller i okänt skick. Den kanske får flytta från soliga fönstret så småningom ifall ifall.
 
 
Här är min ståbänk, som är platsbyggd med plats för 12x12-tidisar med papper och papertrays 2+2. Mönstrade papper tycker jag är svårförvarat så man har överblick. Jag har provat mappvagnar, hängmappsbackar, stående i boxar, papertaker-bläddrande m.m., men en liten hög att ställa i knät, lutat mot bordet och blada igenom är det som jag enklast får överbick över. Jag kör därför med en "favvo-hög" som ligger i på trayhyllan, nere till vänster (eller packas i någonslags plastväxka när jag ska iväg - enkel att greppa). Jag roterar favohögen då och då och nya papper hamnar där såklart. Över den stort mönsterspill - bara att skicka in remsor och bitar efter hand som man scrappar, oavsett om man står eller sitter och scrappar är dom lika lättåtkomliga!
 
Cardstock går bättre - dom ser man ju från sidan. Högra trayhögen är cardstock, spill överst (och här ligger lite diverse annat pappersjunk också, eftersom jag nästan aldrig använder cs-spill) och hela ark underst. Sen själva lagret sedan gammalt med cardstock och numera även mönsterpapper och specialpapper, wellpapp m.m. är på stora hyllan till höger i tidsskriftssamlare och paper pouches. Det finns även en arkivmapp med färgsorterat cardstock-spill som jag ska sortera in lite spill i. Det används såklart till stansning när jag nångång gör det, så det är bra att ha och arkivmappen fanns redan i samlingarna.
 
Hur jag scrappar nuförtiden
 
När jag ska börja scrappa väljer jag oftast foto först och kikar på lite inspiration som jag kanske kan använda, lift eller skiss. Det händer att jag börjar i andra änden med ett papper jag vill använda eller en lift/skiss som inspirerar också - eller för den delen en hel sida runt en viss dekoration jag fått en idé om hur jag vill använda. Har t.ex. en idé med gröna filtblommor.
 
Sen kollar jag hela mönstrade, eftersom jag ganska ofta använder diskret mönstrad bakgrund som grund. Annars väljer jag en cardstock. Grön, kraft eller ljus/vit oftast. Ibland utmanar jag mig att använda färgad. Sen plockar jag med mönstrat spill efter roliga matchande bitar. Inte för matchande, utan skruva till det lite ibland. Placerar ut papper och foton och smackar fast. Använder sån taperunner med småbitar. Den är bra för den fäster lagom mycket, så man dels kan pilla upp ett hörn och skjuta in saker under, och dels kan lossa hela alltet lite försiktigt och flytta det om man ångrar sig. När man är nöjd med allt kan man trycka till hela sidan bara (jag använder ytterst sällan klet, smet och glitterlim ;-P).
 
Sen väljer jag pynt och dekorationer. Jag kan ha något särskilt i åtanke eller vill ha ett matchande tema. Jag rotar i pölarna med småspill och div. skröfs ofta också och får ibland till helcrazy blandningar, men det är så jag gillar det. Ibland less is more, ibland more is more!
 
Sist kommer journaling och rubrik. Jag brukar svära över att jag glömt lämna plats åt det IGEN, men det blir oftast bra ändå. Jag använder ofta bara en handskriven text på något lämpligt ljust område. Rubriken hamnar där den hamnar och får plats. Skulle inte kunna sätta dit rubriken innan allt är klart, eftersom jag väljer färg/stil/material på den baserad på vilken känsla resten av sidan har - och sidan växer ju fram efter hand med någonslags grundplan.
 
Sortering i Krus
 
Jag väljer att berätta detta ganska detaljerat för inspiration. De flesta väljer material, teknik och/eller färgsortering av gammal vana. Men du kanske skapar mer med mitt bildtänk, och har inte tänkt på att sortera om grejerna. Jag ska tillägga att jag med tiden fått relativt mycket prylar i min stash. Vissa saker har jag så mycket av att det inte går att samla allt på samma ställe.
 
 
 
Bokstäver t.ex. Jag har 4 ziparounds med passionsköpta QK-alfabeten. Älskar fortfarande alla och vill börja använda dom mer - ett ständigt dilemma, men jag SKA! De är ju så fina! Sen har jag en hel hylla med foamis-alfabeten borta i Billyarkivet i andra änden av pysselstugan. Gissa hur ofta jag kommer ihåg dom! Sen är det två korgar med stickers/thickers/rubons/chipboard-alfan  i pappershyllan och en knökfull Krus med krångliga format, askar, skrymmande chip m.m, ord och siffror. Kommer troligen att delas upp en vända till med skrymmande bokstäver i en liten Krus, för bättre överblick.
 
 
En sak jag gör regelbundet sen start, oavsett skick och livssituation, är julkorten. Julsakerna får därför ta lite plats och bor nu i 2 stora och en liten krus. Julstämplarna flyttade hit efter att ha fört en ganska undanskymd tillvaro borta i bokhyllan. Jag stämplar och färglägger väldigt väldigt sällan, men man vet aldrig vad som sker i framtiden. Lådorna bor underst i pappershyllan och den lilla innehåller sånt jag kan tänkas använda på jul-LOs också, så den är lätt att plocka fram, och jag har nästan allt juligt samlat på ett ställe.
 
 
Efter åravis med brads i Rusta-sortimentslådorna (små och smidiga) flyttar nu mina brads (och några öljetter/snaps) till separata rör. Jag har inte riktigt bestämt var de ska ta vägen sen eftersom de är så många. De stora fick inte plats i dom här rören heller, så det återstår att lösas. Nu kan jag slänga med ett rör när jag ska iväg.
 
 
Översta lådan: Träd, moln och väder, Löv och natur(svampar, gräs m.m.). Stämplar, dies, uppstämplat färglagt, stickers, rubons, chipboard. Allt tillsammans!
Understa lådan: Hus och hemprylar, trädgård, grindar, nycklar, klockor, lyktstolpar m.m. Fordon hamnade här också till slut, och resor, eftersom jag inte har så himla mycket med resetema. Flygplan och sånt passade med fordonen.
 
 
Närbild huslådan. Dies, stickers, stämplar - allt bor ihop! Sparat utstansat som jag tror att jag kommer att använda igen ligger i små zippåsar. Bokstäver stansar jag bara det jag behöver. Lägger småbitar på de bokstäver jag ska ha på plattorna, så slipper jag fundera över rest-förvaring där. Använde aldrig det ändå.
 
 
Djuren fick till slut en egen stor låda eftersom det dök upp rätt mycket stämplar. Husdjur i ett fack, blandat i mitten och fåglar med särskilt många ugglor i ett.
 
 
Lådan som är undantaget som bekräftar regeln. Detta är metalldekosar, utsmyckade brads, charms m.m. Hjärtan och stjärnor är dock flyttade till hjärtan och stjärnor. Om någon har såna här tjocka foamkuddar liggande skulle jag behöva ett par tre stycken till. De flesta dekobradsen verkar komma på kartongark nu för tiden.
Denna lådan brukar åka fram sist, till sista småfiffet.
 
 
Min washitejp har flyttat från sina köksplastrullar till krus, eftersom jag har en hel del bytestejper på plastbitar, sugrör m.m. som syntes dåligt i rören. Har lite bättre översikt här, men skulle nog egentligen ha stora Krus till dom istället. Är lite knöligt att sätta på locket nu.
 
 
Fler sista-piffen-lådor. Bling t.v. med pärlor i ett fack, kristaller i ett och diverse i sista, även mer skrymmande askar från de andra facken.
T.h. hjärtan, stjärnor, pilar och andra former. Blinghjärtan och blingstjärnor fick till slut bo här efter lite velande. Denna lådan har varit och vänt i en stor Krus, men fick flytta tillbaka för att de sista stora behövdes till annat.
 
 
Tv: Folk och folkprylar. Här är pottypeople, stämplar med folk, stickers, kläder och klädvård, men även några figurer (två filurer bl.a.) och jag tror att sagor (prinsessor, spöken) och leksaker hamnade här också till slut. Och diverse mat tror jag. Jag har försökt tänka logiskt, men ibland tangerar ju en sak flera kategorier. Jordgubbar t.ex. finns nog både i mat, midsommar och kanske ihop med natur/löv m.m. också om jag inte flyttat alla. Äpplen är både mat och träd... Men dom flesta ligger nog i mat. Man får kanske leta lite vid såna sällan- och specialgrejer.
 
Th: Årstider och helger. Här i ett av facken hittar man till slut några blommor. Jag använder sällan blommor som ni vet, så jag försöker hålla antalet nere eftersom de ändå har en tendens att dyka upp överallt ifrån hela tiden. De representerar sommar ihop med midsommargrejer, studentprylar och sånt. Här är även påsk och ren vinter utan jul-anknytning. Min lilla samling fjärilar fick bo här också - sommar!
 
 
T.v Bokstavs-, ord och sifferlådan. Här hittar man zippåsar med chipboad-bokstäver, Askar och häften med rubons, clearstamps, akrylbokstäver och sånt som är enklare att rota efter än att bläddra i en korg bland en massa stora, platta, tunna ark. Eftersom den blev ganska full tror jag det ska bli en liten låda med bokstäverna och lämna ord och siffror här - och ev. stora bokstäver som inte får plats bra i den  nya. 
 
T.h. Swirls, former, tabs och tags m.m. Här bor formstansar som labels one, cirklar, swirls. Swirls har jag även diverse rubons, klistermärken och clearstamps. Lite allmänna mönster och geometriska figurer av olika slag.
 
 
Oj, ni får vrida på huvudet! Pölen med journaling spots som jag nämnt tidigare. Hit klipper jag ner halvtomma ark också i lagom stora bitar. I Kruslådan bor alla mina journalingstämplar, som jag tyvärr använder för sällan. Kanske nu när de kommer fram igen. Här bor även småblock, kalenderdiecuts o.d. Köpte rätt många spiralblock från MM, både nya och på loppisbord, men dom bor ihop med PL-korten nedan, då de tog upp ett helt fack själva.
 
 
Slutligen PL-kortslådorna. Stora + ovannämnda spiralblock nederst och små + kvadratiska överst .
 
Pust, nu ska jag vil mig bredvid min lilla sjukling, som har det jobbigt med feber, ont i halsen och ont i munnen. Fråga om ni undrar över något - hoppas jag gett nya infallsvinklar!
Jag har testscrappat den nyorganiserade hörnan också förresten. Och nu med allt färskt i minne gick det snabbt och enkelt att hitta vad jag ville ha. Lite jobbigt att sträcka sig efter översta lådorna, men jag har ju staplat dom i hur ofta jag använder dom-ordning. Sen är det perfekt att plocka ner flera lådor och stapla dom på varandra på scrapbordet efter hand som man tagit vad man ska, ifall man tror man ska i dom igen. Och det bästa av allt, då jag har pysselhörnan på mitt kontor och mår dåligt av stök - grymt snabbstädat! På med locken, upp i hyllan, skräp i papperskorgen, restsaker har hamnat i spill och pölar efter hand om de inte åkt tillbaka i sin krus. Funki-funki! Nu återstår att testa förvaringen på ivägåkning. Vissa lådor kommer ju att åka med som de är eftersom jag använder dom i stort sett jämt. Andra kanske jag kan plocka ur diverse påtänkta saker i en tillfällig förvaring - annars kan man alltid komplettera när man kommer hem. En del av utmaningen med att vara iväg är att använda det man har med sig också. Skärmaskinen är dock bra att ha, även om jag klarade mig med två lånade skär sist jag var iväg. Så fick jag lite rivna kanter på pappren också, och det var ju inte igår!
 
 

Topp 10 2015

Nu har jag samlat ihop mitt scrappade från 2015. Det blev imponerande 20 sidor och ett par grattiskort och julkorten. Känner mig otroligt nöjd med att ha kommit igång så pass igen! Älskar verkligen att scrappa! Tanken var nog att jag skulle blanda med PL-fickor då och då, men jag har inte alls varit sugen på det än iallafall. Istället har jag mest scrappat gammalt framkallat som legat och väntat. Det har blivit lite heritage och lite BoM och lite vanlig dokumentation.
 
 
En bild jag önskar jag hade haft från min egen släkt, men nu är det släkten jag gift in mej i istället och anfadern till mitt nya efternamn. Jag har luskat en hel del i dessa två turturduvors korta förhållande, som resulterade i 2 barn som fick växa upp hos mormor och moster sedan Hilda dog endast 23 år gammal i Köpenhamn av tbc. Blev väldigt nöjd med den här sidan också!
 
 
En ganska typisk Sara-sida i färg, form och uttryck.
 
 
Gröööön och hyfsat avskalad.
 
 
Sista remsan av ett riktigt favoritpapper, mysig sol-och-moln-sticker som jag sparat länge. Söt unge såklart!
 
 
De här gröna märkena skrev jag ut för längesen och har haft liggande och plockat med många gånger. Till slut bestämde jag mig för att bara använda dom och bestämma vad jag skulle ha till dom sen. Det här selphie-kollaget från iPaden tyckte jag passade bra. 
 
 
Jag älskar att lifta andras sidor. Jag brukar följa grundtänket, sen sladdar jag iväg i färger, dekos och sätter min egen touch på sidan. Här är det mycket som är påhivat från deko-pölen med blandade dekorationer. Blir kanske lite för mycket ibland, men det är bara kul att pilla och pyssla på!
 
 
Den här blev visst lite suddig. Den visar på så sätt mitt hälsotillstånd andra halvan av året. En biverkning av de antidepressiva har varit darrhänthet periodvis, och vissa dagar har det varit helt hopplöst att ta en skarp bild!
Här har jag använt många gamla godingar som också flyttat runt i evigheter. Den bruna fickan med tag är en färdigköpt Bazzill-dekoration från tidig scrapkarriär. Jag pimpade den med ett journalingkort på taggen i och lite hjärta m.m. Alla pappren runt är från småspillsburken med gamla favoriter.
 
 
Den här bara älskar jag på alla sätt och vis! Synd att brorsan saknas så familjen hade varit komplett. 2015 löste inte problemen med familjerelationen, men jag börjar landa i att vi har någonslags paus och att jag kan älska och sakna och låta det bero i väntan på bättre tider. Och blir det inte bättre så var det väl inte meningen heller. Jag har ingen manual för hur det ska hanteras, så jag försöker inte mer. Tar hand om mej och min familj istället.
Diverse dekos från favoritlådan. Pappret har jag velat använda långe, men det var så svårt i färgerna. Men här passade det ju alldeles perfekt! Jul på Drottninghög 1972 har jag listat ut med hjälp av julbonader och min ungefärliga ålder.
 
 
Här rensade jag ut en massa olika vintage/heritage-dekos och stickers på en experimentsida. Anna ville hela tiden dra åt det rosa, undrar om hon tyckte om rosa? Anna är farmor till gubben som bodde i vår stuga innan familjen köpte den.
 
 
Originalet till detta fotot har försvunnit mystiskt, så det blev en IGbild. Återigen gamla tilltänkta dekorationer som legat länge (rubons-rutan med pojk-uttryck från scrapevent i Hbg) som äntligen hittade till en sida. En riktig favoritbild på en favoritstund själv i svampskogen med Malte-palt. Älskade årets svampfrimärken, så de fick också komma med. Jag har satt på fler efter fotograferingen då jag fick fler sorter i brevlådan. De stickmönstrade flaggorna blev pricken över i!
 
2016 kommer jag förhoppningsvis att scrappa mycket mer. Jag kommer ihåg nu när jag sitter med det hur bra det får mig att må, så jag får minsann prioritera det lite! En sida i veckan minst är det övergripande målet. Sedan har jag som tilläggsmål att använda minst en sak/deko/teknik på varje sida som jag inte använt på länge eller haft liggande länge. Jag har ju som ni märker ovan redan börjat det tänket och tyckt det varit kul.
 
Jag har rensat, sorterat och organiserat om min scraphörna under julledigheten. Fortsatt med tidigare tänk och lagt ihop ännu mer. Jag scrappar nämligen oftast som jag tänker - i bilder och teman. "Här tror jag det ska vara ett moln". Sen tänker jag vad jag har för slags moln. Och då vill jag ha alla moln på ett ställe, oavsett om det är stämpel, utstansat, stickers eller brads. Jag har konverterat hela min förvaring till IKEAs Krus långt om länge. Och jag begriper inte för mitt liv varför jag inte flyttat alla mina dies till magnetförvaring för länge sen! Magpie-boxarna är tömda och alla mina qk-dies bor nu på Övningskörningsskyltar i CD-plastfickor. Jag har hjälp Biltema att göra skyltarna till ännu mer storsäljare. Behöver 2-3 till... Jag kanske ska göra ett inlägg om förvaring och sortering också.
 

Övervåning på gång!

Bygget tog paus ett par år, eftersom det kom en bebis mellan och vår ork och tid inte riktigt räckte till mycket mer än barnet färsta åren. Nu börjar han dels kunna vara med utan allt för många risker och dels klarar han sig själv i annat rum utan ständig tillsyn m.m. Så bygget har smugit igång igen med lite punktinsatser under 2015, och nu ett större byggryck under julledigheten. Här kommer lite bilder.

 



All bråten från inre rummet utburet i yttre rummet.



Golvvärmeplåtar och isolering



Utsikt från inre rummet. Till höger om dörren (vår gamla ytter-dubbeldörr) blir också vägg, mot liten toalett.



Från hörn till bortre dörrkarmen blir liten toalett poch klädkammare/förråd. Våra gamla låga spegeldörrar ska återanvändas här uppe. Gillar återbruk!



Väggarna på båda sidorna om dörren vill jag ha platsbyggda bokhyllor som täcker hela väggen (ev. fusk med Billystommar som byggs in). För är det något vi gillar att ha i det här huset så är det böcker! Rummet i övrigt har vi inte spikat vad det blir än, men vi vill gärna att det ska kunna komma hit gäster och sova här! <3



Yttre rummet har lite vinklar och vrår, så det kommer att bli någonslags sällskapsyta med litet hemmakontor (plats för pärmar och papper typ), nånstans att sitta (troligen i takkupe-utrymmet, som är stort, men i söderläge med stora fönster - vi får se hur mysigt det blir där egentligen...). Vi drömmer om en gammal mörk sned-klaff med roliga fack inuti till kontoret. Datorplats har avskaffat sig själv lite med bärbara burkar (bara stationär på jobbet i stugan). 



Bild från andra hållet på takkupe-utrymmet. Den uppfällda luckan är vid trapphålet. Här blir det ett vitt trappräcke runt. Vi har inte bestämt exakt hur det ska se ut än. Kanske "glasväggar" för mesta möjliga ljusnersläpp till hallen? Bakom luckan står dörrar och lutar sig mot toadörrshålet. Jag har lagt in ett förslag till byggaren att vi ska sätta fönster ovanför dörren i det hålet för att släppa in lite dagsljus. Tips mottages!
 


Det hopplösa utrymmet runt murstocken... Lite svårplåtat då det är fullt med bråte och byggmaterial. Vad vi ska hitta på med denna delen av övervåningen vet vi inte riktigt. Vi satte in dubbla fönster eftersom utsikten är himla trevlig. Men så är det eftermiddags/kvälls och vintersol där också, så allt kommer väl att bli solblekt och tråkigt som man ställer dit. Svårt att få plats med så mycket där också. Kanske låga bokhyllor under fönstret?
Det blir en lådgrej bakom murstocken där expansionskärlet sitter (kikar fram) också.



Detta blir min projektvägg! Här ska jag uppfylla en gammal dröm. Släktträdet! Foton på de jag har foton på, namnskyltar med släktdata och sedan diverse grejer som förknippas med personerna. Foto på Martinus hus i Klippen, samehantverk på samegrenarna, morfars fars koppar-kaksporre gjord av en gammal femöring m.m.
Jag klurar fortfarande på hur själva trädgrunden ska bli, men det lutar åt någon slags vinylgrenar som inte behöver följa släktstrukturen och grön bakgrund - eller kanske en tapet med lövmönster. Den här är ganska fin och anknyter till Blekinge också. Vi får se.



Liten hade projektat med picknick i hallen när jag kom in från pysselstugan igår.



Fortsatt golvfixning.



Golv.



Hjälpredan



Skruvar och måttar.



Bortre rummet - ett stort Master bedroom? Festmatsal?

Jag tänkte bloggascrap-topp-10 också, men har slarvat med att plåta eller sortera in sidorna på rätt ställe, så jag hittade bara fem. Återkommer när jag gått igenom och fixat, för fler än 5 vet jag att jag gjort 2015!

Har inte haft bloggsug på länge, men nu kom det tillbaka. Blir kanske lite trädgårdsrapport senare när det börjar suga i odlingstarmen också.

Köksträdgården och nya växthuset!

Nu är det hög tid att berätta vad som händer i köksträdgården! Jag postar bilder kontinuerligt på fejjan och instagram, men det är kul att ha det samlat också här i bloggen. 

I år blev vi huxflux med växthus! Det är mest makens projekt egentligen, jag är mest intresserad av en vindskyddad plats där jag kan kura in mej och värma mig och piffa till och göra fint. Jag har vissa prylar i min samling med gammal skrot som nog passar alldeles utmärkt där inne t.ex. ;-) Tomater och gurka tillhör inte mina favoritgrönisar, och jag mår nästan illa av tomatplantedoften, men jag får väl stå ut. Jag har två grabbar som ääälskar tomater!



Hela våren gick jag och längtade och suktade efter att köra igång i köksträdgården. Här är vi på inspektionsrunda 1 mars när snön försvunnit. Fiffilurar och planerar.



Redan 22 mars hade jag såhär fina sparris-skott!



Det blev en sandlåda först. Malte var så sugen på att bygga. Vi började med den första helgen i april och den fick sin sand den 12/4. Väntar fortfarande på ett fungerande lock. Det blev en ram med ett nät i, men ramen är stor och tung och klumpig och joggig att lägga på plats, och nätet räckte inte till hela, så det ligger en vägskylt på sista biten. Jädrigt meckigt att ta av och lägga på locket...



I slutet av april blev det nya odlingslådor. Jag ville ha två kadratiska till ätliga blommor och ärtkläng. Nu börjar skyltarna vara slut! 



M fick med sig två sockerärtsplantor från dagmamman (som han planterade den där dagen när han var alldeles feberdimmig och kraschade på en timme så jag fick komma och hämta honom - missade att han höll på att dyka när vi körde på morgonen *usch*). Det blev träkant direkt på nylådorna och det ska dit träkant på de gamla också så småningom. Jag funderar även på någon slags målning, men kan inte bestämma mig för om de ska bli svarta, garden-green eller faluröda, så jag får knäcka lite till på det. De får fortsätta vara grå sålänge.

Smultronen flyttade till sin balja enligt planen också och maken och Malte kärrade grus.



Lådlandet i början av maj - väntade på lite fler säckar jord. Här har även stödmuren påbörjats i bakgrunden. Maken sitter på de första skiften i hörnet. Vi ramlade över ett parti mursten på Blocket till kom-och-hämta-pris. Behöver säkert kompletteras med några till, men nu är bygget påbörjat iallafall.

Det stannade upp lite när jag plötsligt ville ha en sitthylla längs hela muren (inspirerat av hur skönt det var att sitta just där och hänga, som maken gör på bilden här), maken missförstod och trodde inte det gick att fixa enkelt, och till slut bidde det knappt en tumme. En liten glipa som vi knappt får plats med två rumpor i bredd som en nisch i stödmuren fick jag nöja mig med, och muren är fortfarande inte halvfärdig pga växthusavbrottet.



Översiktsbild av lådor och lekplats.



2 maj kom näckrosorna ut i år.





4 maj var det dags att åka rullebör igen för Malte. Magnus fixade till sitt pärland med stenläggning runt om och stenlagd gång mot bärbuskarna. Den här stenen är en följetong, en annan grej som dumpats i ett hörn av trädgården, och används lite här och där. Vi har fortfarande en halv pall kvar uppe i hörnan, så det kommer att bli kantstenar både här och där, och kanske någon större stenlagd yta att ha någon sittgrupp e.d. på borta vid växthuset. Vi får se hur långt den räcker. Återbruk är min melodi! Dessutom gillar jag att blanda material. Jag har ju den här stenen ihop med gångstenen och några stora gamla svartskiffriga plattor på min altan utanför kontorsstugan också.



Här är stödmurens dagsläge. En liten rumpnisch istället för en enda lång hylla blev det pga missförstånd och sedan ett envist hävdande på karlskronitiskt vis att det gaur inte att göra som jag ville iallafall. Nåja, det blir en gjuten trappa i mitten också som går att sitta i. Anytime soon förhoppningsvis då det är rätt tradigt att gå runt hela tiden när man ska upp och sätta på och stänga av vattenslangen m.m. Det kommer att bli jättefint iallafall!



Jag fick ett insektsnätstält av grabbarna i morsdagspresent, så i år blev det kål i ena lådan! Detta är brysselkålsplantor som jag köpte som färdiga plantor och satte alldeles för tätt. Vadå 60 cm tänkte jag. Haha, ni ska se dom nu ;-) ! Jag sådde även två sorters blomkål i låda inne, som först kom jättefint, sen hände ingenting, det blev aldrig mer än hjärtblad hur jag än pysslade och vattnade och skötte. Så jag slängde ut dom på altanen för lite sol, värme och naturliga regn ett tag. Dom såg rätt bedrövliga ut fortfarande när jag bestämde mig för att påta ner dom i andra änden av kåltältet och se om de tog sig. Och nu börjar plantorna - de som överlevt - faktiskt att se ut ungefär som dessa på bilden, så de ville visst leva. Frågan är om det hinner bli någon kål av dom...



Här är årets fontändamm på min stugaltan också. Det kommer att bli fler vattenpölar av olika slag nere vid köksträdgården sen. Lättskött och fint och inte alls det "survatten" maken oroat sig för så länge man har växter och sånt i. Kanske får röda näckrosen flytta till lämpligt kärl nere vid växthuset nästa år eftersom de har det bra trångt bredvid den vita i näckrosbaljan.



Juni har gått åt till växthusbygget. Här fixar grabbarna armeringsjärn i blivande gjutna grunden.



Färdiggjutet med utsikt uppifrån gräset.



Sen var det dags att böra sten igen. Den här gången från runt vedbon, där vi haft gammalt tegel staplat i väntan på bättre tider. Ungefär halva golvet är vår gamla skorsten som knackades ner och murades om vid renoveringen. Andra hälften var bara gammalt tegel som blivit liggande i reserv. Jag älskar hur läckert golvet blev!! De har sparat ett hörn öppet till en vinranka. 



Runt midsommar började vi montera aluprofilen...



...och sätta glasväggarna på plats. Jag har såna enorma katastroftankar om barn som ramlar och skär sig på glaskanter och vassa hörn så jag tycker det är skitstressigt att vara där med Malte, men försöker tagga ner och låta honom vara med. Han tycker det är jätteroligt att putsa fönster och montera gummilisterna genom att trä dom genom diverse hakar och hål. *baby see, baby do*



Årets lådland lite mer uppväxt. Sparris-stödet är work-in-progress. Jag köpte två galler på Byggmax. Dom var givetvis lite för korta, så nu grubblar jag på om det går att göra någon slags bur av dom iallafall som man bara kan lyfta dit när det är dags att släppa upp sparrisen vid midsommar. Då behöver jag ett nät till att skarva med och någon smart sätta-ihop-lösning. 
Här är brysselkålen ungefär hälften mot hur den är nu (spränger snart tältet), och mina nya kvadratlådor börjar har frodig växtlighet. Ärtorna är bara att börja skörda. Jag satte fler sockerärtor och sugarsnaps också, plus att vi provar vaxbönor i år. De har en höööög spaljé att klättra på, men verkar inte bry sig nämnvärt om den utan har stannar som risiga buskar i den här höjden - bara för att jag hade löst klätterstöd! Ett annat experiment var nån såndär barnpåse med kalebassormar som jag petade ner på prov i ena hörnet trots att de skulle förgros inne och grejas. Av de 4 fröna blev det 3 stora plantor (gigantiska hjärtblad dök upp på ett par timmar när de väl grodde!!). Vi får väl se om det blir något av dom till slut. De kanske har det för trångt.
I år har jag gallrat morötterna! Inte för att jag vet hur man gör, men jag chansade lite och plockade bort alla som stod för tätt ihop och lämnade en planta med jämna mellanrum. De såg först rätt risiga ut efter hanteringen, men nu är det en frisk och frodig grönska i den lådan. Jordgubbarna har jag hållt efter utlöparna på också, och vi har MASSOR med GIGANTISKA jordgubbar! De innersta plantorna är inte så hippy-happy dock, så jag funderar på att sätta dom lite upphöjt nästa år så de också får ljus och sol på sig.



Utsikt från sandlådan. Jag har rivit bort lite gräs, klöver och röllika i gångarna vid bärbuskarna sedan jag tog den här bilden. Vi får se om det blir mark- och gångfix på semestern när växthuset är klart, eller om det blir stödmur och trappgjutning eller pissväder och depp inne!



Som ni ser är poolen uppe också. Den var som skitigast då i början av juni när vi hade sedvanlig värmebölja och 26 grader i vattnet. Poolen ska upp samtidigt som näckrosorna nästa år! I år fyllde vi den långsamt och hade måttliga brunhetsproblem (inte megasörjan jag visat förr). Dessutom lät vi sandfiltret stå på och ta det bruna. Nu är det lite skräp kvar på botten som virvlas upp när man badar och fångas av sandfiltret det också, annars är vattnet kristallklart. Det tar minst 2 veckor att fylla och få poolvattnet klart, gärna 3, så nästa år ska jag som sagt vara ute tidigare. Hade tänkt det i år egentligen också, men vi behövde markbereda lite vid den också, så det fick bli när maken hade tid och lust att sticka mellan det projektet. Poolen oroar mig inte ens hälften så mycket som glashuset, eftersom den är sitt eget staket med sin höjd och vi är noga med att inte ha badstegen i närheten eller andra grejer man kan klättra på (flyttade ut sandfilterpumpen en bra bit också ifallifall klättergubben får idéer). Dessutom är M fortfarande i en ålder när man måste ha uppsikt över honom 99,9% av tiden iallafall, men visst olyckor händer säkert den där 0,1%en man tror att den andra förälden har koll.

Imorse kom kanalplats från Willab till växthustaket. Sen hoppas vi att vi har glas till resten av väggarna. Ordinarie vägglaset är slut (det var många trasiga glas på vårt fynd), och takglaset som var helt har annan längd (kvadratiska 61x61 istället för 45x61) så det behövs skäras och moddas, plus att något av gavelsnedglasen behöver göras nya eftersom de var trasiga. Skära-glas-arbeten går under mamman får ett nervöst sammanbrott när ungen är med i närheten, så därför har det blivit lite vilande i väntan på bra väder, ledighet och hjälp med barndistraktion från snälla besökare. ;-P



Någon som saknar kisarna här i bloggen? Dom är självklart med oss och runt oss hela tiden fortfarande. Greta fyller förresten 7 år idag - hurra hurra! Sotis var med mig och planeringsmyste häromkvällen och gav sig inte förrän han hade varit uppe på takbalken på växthuset och muppat runt. Det var råttfritt där. Han gick hela vägen till höger på balken, vände, gick tillbaka nästan till stegen, slajdade ner längs takstolen, gick och viftade med tassarna i takrännan, som var full med vatten efter regnen och hoppade sedan elegant från hörnan ner på marken. 1.30, inga problem att skutta ner från juh... Myskise! <3

Nu är det slut på bebistiden - 1,5 år!

Jag har funderat ett tag på en sammanfattning av bebisperioden och föräldrarledigheten, och vad som inte blev som jag hade trott eller föreställt mig (vilket egentligen är typ allt...).
 

Kladdigt
Jag trodde det skulle vara kladdigare att ha bebis. Då hade jag ändå en kräkbebis (inte extremt, men dagligen). Och det var ganska kladdigt med många klädbyten. Men två grejer som gjort bebistiden okladdig är att vi ECade och mycket mycket kletigt bajs pruttades ut i pottvasken istället för smetades in i en blöja upp längs ryggen. Vi hoppade även över puré- och mosperioden och gav plockbitar direkt så han lärde sig hantera maten i munnen istället. Gröt har vi inte heller på menyn, som jag antar ingår i klet- och kladdrätter rätt mycket. Nä, det är inte särskilt kladdigt det lilla som blir kvar. Lite yoghurt, nån bajsolycka och lite flåt om vi äter korv stroganoff e.d. Vi har såklart inte använt EC och BLW för att slippa kladd, det är bara en positiv bieffekt!
 
 
Promenad med svampplockning tajmad till tuppluren, somnade sittade efter diverse jag-vill-inte-åka-vagn-utbrott och ganska lättsövd i selen.

Barnvagnen
Som jag skulle knata runt med och fortsätta mitt promenerande, och sen skulle det sussa en bebis i den så man kunde pyssla och greja, sommar som vinter. Den har mest tagit stor plats i hallen. Vi tar nästan aldrig med den nånstans utan den har nästan bara använts hemma. Tur vi inte köpte värsta dyring-nyvagnen. Jag har såklart hört kommentarer om att vänja barnet vid vagnen, underförstått gå fast bebis gallskriker, tills bebis slocknar av utmattning. Jag har aldrig fixat några skrikmetoder, klarade en minut när jag försökte en gång. Inte för att jag känner mig särskilt schåpig som så, utan helt enkelt för att bebis skriker för att vi missat ett behov. Ta reda på varför bebis skriker, gör något åt saken (om det går). Jag har använt selen en hel del istället.
 
Babyvakten
Den blev inte heller mycket använd. Den funkar på avstånd och han har aldrig varit särskilt långt bort. Vi använde den en period för att kunna bada på tu man hand när bebis sov i soffan. Annars knappt alls.
 
Babyskyddstiden var rätt soft!
 
Sovande barn
Jag trodde jag skulle vara sån som väsnas och grejar runt sovande barn, för det är ju det bästa. Man ska vänja dom vid oväsen och att sova under bordet på kräftskivan typ. Not working. Vi låter helt enkelt inte så mycket hemma. Finns det något "buller"igång är det en TV på sin höjd. Så vi har en lättväckt unge så fort han sovit mer än 18 minuter. Då har han sömnskarvar varje kvart ungefär. Så jag tar siesta jag också, det är enklast. Sova ikapp eller pilla med mobilen. Sen har jag funderat lite på varför små barn inte skulle behöva lugn och ro vid sin vila de också utan utsättas för buller jämt? 
 
Sömnbrist
Jag trodde man skulle vara tröttare. Vi fick en bebis som sov bra på nätterna och vi nattammar och samsover utan större störningar i vanliga fall. Nu börjar det vara trångt och efter senaste månadernas sömnstörningar är det jobbigt också, men det går väl över. Vi har tillräckligt med bra sovnätter för att hoppet ska finnas. Jag var inte beredd på att vara dödens trött vid 1,5 årsåldern. Trodde det hörde till spädistiden, men då hade jag väl mer hormoner som hjälpte mig.
 
 
Här är mitt lilla troll imorse! Jag hann bara prata om hur ofta jag får med fingrarna på bilderna och måste lära mig hålla iphonen annorlunda när jag ska plåta. Vände mig tillbaka mot söta barnet, som stod och klämde med världens bajsögon! Hemmabajsaren Malte Lindeman - dom hann till bumbopottan (jag satt instängd som vanligt). Och vi slapp fundera på hur dagmamman skulle hantera förstabajset där den här gången också.
 
Blöjfri rapport
Det blöjfria funkar jättebra, särskilt hos dagmamman som nästan bara rutinpottar, vilket räcker för Malte. Vi hade en skvaldag under första lämningsdagarna under inskolningen, när jag fick hem 4 blöta brallor (rekord tror jag), men sedan dess har det varit torrt sånär som på ett par droppar när de inte hann riktigt. Igår mindes jag inte när vi hade en kissbralla sist, så vi bestämde oss för att testa om han sa till själv. Vi har mest kört med att gå med honom när det borde vara dags och han börjar vara rastlös senaste veckorna. Men nu börjar det vara dags att lägga över mer ansvar för transporten till pottan på honom själv, så vi väntade ut honom mest för att kolla om han signalerar fortfarande. Vi gick en runda efter 2,5 timme, men då ville han inte sitta kvar på pottan när han hade satt sig. Efter 3.15 fick jag kisstankar igen och började prata med Magnus om att det nog var dags. Malte gnuttade och tittade på mej. Jag sa "kom går vi till pottan". Men han satt redan på huk med en pöl under sig. Han signalerade iallafall. Får jobba lite mer på transport till pottan själv. Vi har varit lata med det och bär nästan alltid dit honom när det är dags.
 

Vår köksträdgård - planer för 2014

I fjol lovade jag rapport om vår köksträdgård. Det blev aldrig av att jag skrev mer, så jag gör det nu istället, när jag sitter här i snöstormen och längtar efter sommaren. Delar av inlägget är publicerat i en planeringstråd från sjalbarn också, som inspirerade mig att uppdatera här.
 
 Det börjar gro! 20 maj
 
Vi börjar med odlingslådorna. Det blev ju 4 stycken med pallkragestorlek till slut.
 
Första gubben 7 juni och slingerlådan. 
(I fjol hade jag fingersjukan på massor med bilder! Måste skärpa mig!)
 
1. 12 jordgubbsplantor, 4 av varje sort. Täckbarkade jorden efter planteringen. Blev en väldig massa blad och slingor och inte jättemånga, men goda gubbar och mognade hela sommaren. Största skörden var typ en halv liter, annars bara plockgubbar när vi gick förbi.
I år får vi nog hålla efter alla ivägslingrande skott så plantorna lägger energi på blommor och bär istället.  
 
 fina pumpablommor!

2. Pumpa och squash. Väldigt lyckade båda två förutom att vi petade ner _alla_ pumpafrön, "glömde" gallra och hade halloweenpumpstänglar överallt. Dom stormtrivdes i dom upphöjda varma bäddarna uppenbarligen! Squashen gav massor med frukt, tillräckligt för att vi inte skulle äta upp allt. I år kör vi nog liknande, men färre pumpa-plantor och skörda squaschen spädare, då är den godare. Vi får plantor av svägerskan som gillar uppdrivningen. Pumpan sår vi själv direkt i lådan. Täckte med gräsklipp, och det var toppen! Tror inte sniglarna hittar upp i våra vägskyltslådor. Såg nästan inga sniglar i somras heller för den delen.
 
Förvuxna rädisor och glad morotsskördare.

3. Morötter och rädisor. Barn och gubb-lådan. Tja, morötterna står nog kvar än, under snön, och blev som vanligt inte gallrade. Men vi har skördat en hel del i lådan och lillskrutten gillade att gå och dra upp morötter och gnata på, så det var ändå lyckat. Fortsätter med samma plan i år. Fast kanske gallrat.
 

4. Blandlåda med diverse test. En rad vanliga gröna ärtor.Var kul och enkelt att odla, men tog plats och blev till en middag typ.  Dill, bara för att. Användes kanske till midsommarpotatisen (vi är inga dillätare). Lök (fanns även i potatislandet). Blev inte så stora, trivdes nog inte ihop med det andra. Vet inte vad vi ska satsa på här i år. Ätliga blommor kanske? Nån som har kul tips?
 
 
Ogräsbekymmer, löstes med gräsklipp. Visste ni att sparris får tomatliknande bär?

Sen har jag en avlång sparrislåda med 7 sparrisplantor. De fick stå orörda efter om- och nyplantering och gå upp i blad och blommor för att etablera sig ordentligt. Täckte med gräsklipp, vilket var en riktig höjdare! Kommer att göra om i år. Behöver permanent växtstöd till dom för att dom inte ska hänga och vifta en massa efter midsommar och resten av sommaren när de inte bör skördas. Funderar på kompostgaller.

 
Vi grävde även ner två fruktträd, varav det ena såg ut att dö (blev uppätet av någon larv), men det repade sig sen. 

 
Sen köpte vi en hoper bärbuskar och flyttade en skock från gamla trädgårdslandet. Röda vinbär och krusbär (flyttade) fick vi bra skörd på, liksom svarta vinbären (nya). De hamnade mellan potatislandet och odlingslådorna, vilket var kanonbra vid skörden, för man kom åt bra från båda hållen!
 
Nyköpta hallon blev sådär och jag har funderingar på att riva upp och slänga dom, men har inte bestämt mig. Vi har en vildhallon-planta i en annan del av trädgården med mycket godare bär, som brukar ge massor bra år. Ev. får de flytta med smultronen upp i en balja. Smultronen satte jag som marktäckare runt hallonbuskar och björnbär, men jag tyckte inte det blev snyggt eller kul, så det ska få flytta upp i en gammal låg regnvattentunna som inte blev tät i fjol, som vi nog ska ha som lite dekor vid nedgången till köksträdgården. Björnbären (nya, taggfri sort) gav ingen frukt alls och ville inte alls klättra på min fina bast-kon (syns på bilden ovan vid fruktträdsbeskrivningen). Havtornen (flyttade) gav ca 7 bär. Antar den behöver längre tid att etablera sig. Gojibären gav inte ett endaste bär vad jag såg. Jag tror knappt dom blommade heller. Vi får se vad som händer i år med dom.
 
 
Lådlandet med utsikt mot huset. Rakt fram ska vi ha en trappa ner från gräsplanen bredvid altanen. Vi har lämnat plats för en bred, förhoppningsvis tillräckligt bred, singelgång. Någon slags stödmur ska dit runt om också, tror vi. Men det är så dyrt med sten, så det har inte blivit av än.
 
 
Lådlandet sett uppifrån gräsplanen.
 


Jag la täckbark med finflis överst mellan de fyra lådorna och blev jättenöjd med det. Här är flisen på plats och maken hade börjat gräva upp för stora gången närmast mur/trappa.

 
Sotis älskar att ligga och mysa i skuggan mellan lådorna när vi har varit där och pysslat. Och vi har varit där massor! Bara tittat, plockat något enstaka smultron (dom sista i november!!), skördat till middagsgrytan, lukat ogräs, myst och trivts i vår nya köksträdgård. Jag har ju visionen om hur det ska bli när det är klart med mig dit ner varje gång också.
 
I övrigt ska "vi" (maken mest) göra gångar runt rabatter och lådor med singel och fundera vidare på stödmur upp mot huset och trappa ner. Rabatterna runt köksträdgården behöver vara större om man ska komma runt och plocka bär på baksidan. Bär-buskrabatterna täckbarkades allihop och det funkade jättebra i den stora bär-rabatten mellan lådor och potatisland, men dom små snabbfixade hallon- och björnbärsrabatterna växte igen ändå med gräs och ogräs. 12 oktober var sista dagen det var roligt att fixa med köksträdgården, och då kom en hel del singel på plats på den utlagda markduken (sista bilden). 
 
 
Dagsläget. Från tvättrumsdörren fick jag ju med alla hörn! Pinnarna i bakkant är fruktträden, gömt bakom gungställningen skymtar man havtornraden med vissna solrosor närmast. Potatislandet är översnöat. Bärbuskar och lådlandet. Blir det ett växthus så småningom hamnar det nog med gaveln precis i vänsterkanten här, där man ser lite ogräs buska sig.
 
Känns som om vi har att göra i år. En grej som kommit till sedan vi började planera är Maltes gungställning. Vi kanske vill ha en sandlåda i någonslags anslutning till den också. Som kanske är i anslutning till köksträdgråden. Vi har bara inte bestämt var än. Ingen panik än så länge, för M har inte fattat det där med sandlådor riktigt än, och kanske aldrig gör det heller om han är en sån där aktiv unge som ska vara i rörelse konstant (vilket det ju verkar som nu).

Blöjfri bebis

Nu är vi plötsligt där. Kanske är det tillfälligt, men just nu har vi en blöjfri vardag. Både tidigare än jag trott och helt enligt vad jag hade hoppats i hemlighet (dvs blöjfri efter sommaren). 
 
När semestern var slut skippade jag blöjan på Malte av flera anledningar. Jag har alltid strävat efter att ha så lite(n) blöja som möjligt och inte bylsa på honom mer än vad som behövts för den kissmängd som kommit. Vi gick gradvis över till träningsbyxor och kalsonger under senvår och försommar och körde också en del med blöjor som kändes blöta vid kiss (alltså inte pockets med fleece eller fuskmocka mot gumpen). Allt för att öka medvetenheten kring vad som händer när man kissar. Att potta/toalett finns som alternativ har han ju vetat hela tiden. Nu skulle det bli ett val han gör mer aktivt att slippa kissa i blöja/bralla för att det är skönare att inte göra det.
 
Vi hade också grymma problem med ammoniaklukt under rötmånaden, som plötsligt dök upp i alla blöjor till synes oavsett hur mycket de använts, hur länge de legat i tvätt osv, så det var helt enkelt enklare att tvätta kläder än blöjorna som inte var lika lätta att få rena och fräscha under denna perioden. Jag tror vi kommit till rätta med det nu efter diverse koktvättar, grytkok och massor med ättika. Svårt att säga då vi inte använder blöjorna nu då.
 
Vad innebär blöjfriheten då? En snart 14-månaders kan man inte förvänta sig att han säger till eller går på toa/potta själv, utan han måste "passas" för att det inte ska bli blöta brallor. Senaste veckorna har han börjat visa mer och mer hur mycket han förstår och säkert förstått ett tag men inte vetat hur han ska visa att han förstår. Vi har bland annat haft flera roliga framsteg vad gäller toabehovskommunikationen, som började en dag när han kravlade bort och krafsade på den stängda toalettdörren. Han vill och ska ta mer kontroll över toalettbestyren nu, och i perioder ingår pottpauser och plankning, särskilt om man råkar rutinpotta (dvs ta honom till pottplats när han brukar vara kissnödig en stund efter mat t.ex.) när han inte alls är nödig eller känner för att gå på toa. Hur frustrerande det än är för mig som logiskt tänkande vuxen att torka en pöl på golvet tre minuter efter en pottplankning, så är det urviktigt för hans utveckling att testa sina gränser, märka vad som händer i olika situationer och själv känna efter hur länge han kan hålla sig, och vad som händer när man inte kan hålla sig längre. Man får utrusta sig med en rejäl skopa is i magen när man känner att liten tar pottpaus och protesterar mot för täta rutinpottningar.
 
En annan dag när det började vara dags höll jag mig i närheten av toaletten och lämnade dörren dit öppen. Efter en stund kom Malte krypande, tittade på mej och förvånat på den öppna toalettdörren (vi har haft den stängd under värsta plaska i toastolen och bryta sönder toasitslocket-perioden). Sen kravlade han in och jag följde försiktigt efter för att se vad som var på gång. Att han var nödig visste jag av erfarenhet av hur hans rutiner ser ut, plus att magkänslan sa det också. Vad jag däremot missade var att det var bajs på gång. Jag hade bara "kisstankar". Han tittade intensivt på mej och på badkaret, som vi använt som kisspotta under den här "jag ska stå stå stå stå stå"-perioden. Jag hjälpte honom av med byxorna och lyfte i honom i badkaret. Men sen kände jag att byxorna var småblöta och när jag tittar upp står Malte och krystar för fullt. Ajdå! Snabbt över till toaletten och bumbositsen där! Det kom en klutt på golvet också i jonglerandet, men så blir det ju ibland. Bara att torka upp och gå vidare! Jag tar hellre dom värsta kiss- och bajsolyckorna nu än senare. Just bajs hamnar oftast på rätt ställe, även om han har väldigt oregelbundna rutiner för det. 
 
Häromdan stod jag och plockade med disk i köket när jag fick "kisstankar". Jag sa till Malte "om du behöver kissa vet du var pottipott är någonstans". Jag hörde honom klompa ut i hallen och in i något av de tre rummen som har dörr ut dit. Kom på att jag hade sett Greta i sovrumssängen, så jag gick för att kolla så han inte stod och störde henne en massa. Men han var inte där. När jag vände mej om stod han inne på badrummet och höll på att baxa upp bumbositsen på toalettstolen! Man tror knappt sina ögon när det blir såna otroliga genombrott!! Det är så häftigt!! När han knölat färdigt vände han sig glatt mot mig och sträckte upp händerna för att bli upplyft. Jag hjälpte honom av med brallorna och vi hade en pratstund och lite tåvift på bumbon innan han ville kliva av. Eftersom jag såg att han var kissnödig, men inte kommit till ro tillräckligt på bumbon ställde jag honom i badkaret, och då kom kisset snabbt! Bara att skölja och torka fötter och fortsätta dagen som om inget hänt.
 
Pottor har varit ett bekymmer. Det har funkat så bra med bumbositsen på pottvasken att jag skjutit upp "toaletträning" och "potträning" alldeles för länge. Med träning menar jag att vänja honom vid att man kan kissa och bajsa där också. Personligen slipper jag gärna bajspottor. Det är väldigt lätt att nå ner och kladda under rumpan när man kommer på det. Det är sjuuukt mycket enklare med toasits på toaletten och bara spola när det är klart. Och det funkar faktiskt bättre och bättre att ta honom till toa-bumbon istället för pottvasken. Det är mest vi vuxna som ska lära om vart vi styr stegen när det är utryckning och få rätt på tajmingen. Poängen med pottor är att även småskruttar klarar av att sätta sig själva utan en massa klättring, så det är rätt bra att ha det som ett kan-själv-alternativ trots allt.
 
Efter att min EC-mentor sagt att våra pottplatser snart kommer att funka igen blev jag mer peppad att få åtminstone en potta att funka ibland. Så jag har jobbat lite med IKEA-pottstolen med lös insats, som jag har inne på toaletten. Den har funkat för kiss nästan dagligen senaste 2 veckorna, och knepet var att sällskapskissa. Sätta honom efter att jag satt mig, och skvala lite så han reflexkissar när det brukar vara dags, t.ex. en stund efter amning. Stor-pottipott aka badkaret funkar till och från, men han har kommit på att man kan klättra upp i sittbrunnen och upp på hyllan och upp i fönsterkarmen, så när han börjar klättra är det bara att ge upp. Som tur var klättrar han nog bara när han ändå inte behöver kissa. Vi tvingar aldrig. Ibland kan man behöva avleda en protest när man ställer honom i badkaret, när man vet att det är dags, t.ex. direkt på morgonen när blöjan är torr. Man lär sig skillnaden på "vill inte" och "vill egentligen, men inte ändå"-protester och när man kan avleda försiktigt för att få honom att slappna av. Ibland är man ju sådär grymt kissnödig att det är lite obehagligt, och då kan man behöva locka lite försiktigt.
 
Nu är det en del jobb eftersom man måste "passa" mer. Det jobbet får ju alla förr eller senare när det ska slutas med blöja, så jag tycker det är rätt praktiskt att ha det nu när vi är föräldrarlediga, slippa offra en sommar längre fram och ha pressen från förskolan att komma blöjfria efter sommaren, som visst är normen nu outtalat. Jag och Malte är så synkade nu att det blir mycket magkänslefångster. Vissa dagar rutinpottar jag mycket, andra dagar får han säga till mer. Den ena dan är inte andra dagen lik. Han kan kissa 10 gånger en dag och 4 nästa. Idag är det visst kissdag igen, för det kommer floder, och vi rutinpottar mer när det verkar bli kissdag. Vi har haft heltorra dygn, men det blir oftast någon bralla i tvätten varje dag. Nu blir det inte så ofta pölar på golvet. Vi har alltid byxor på för att han inte ska pinka fritt överallt när han vill, som annars är en risk med blöjfritt. Det är helt OK med lite kisstvätt nu medan han lär sig känna när det är dags med toaletten. Ofta ofta fallerar tajmingen bara med några minuter för oss. Jag kommer på efteråt att han nog sökte kontakt och signalerade osv - det är alltid lätt att vara efterklok!
 
Igår hade han blöja ungefär en timme, då vi var hos gamlamormor med en väldig massa mattor och det bjöds på jordgubbar som är sjuuukt vätskedrivande. Det var så konstigt att ha blöja på sig. Han pillade och grejade med den nästan hela tiden. Efter en timme bytte jag till fodrade fillingar istället, samtidigt som han kissade i duschen (vi hade glömt toaringen hemma), och de var torra när vi kom hem sen. Han behöver ingen blöja längre. Inte just nu iallafall. Men det kan komma bakslag i samband med sjukdom, tänder m.m., så jag ropar inte helt hej än och förklarar honom inte tillförlitligt torr. Men vi är definitivt väldigt nära, och att fortsätta köra blöjfritt är det som funkar nu, trots lite tvätt. Blöjtvätt eller klädtvätt kan ju kvitta, eller hur? Han har hittills aldrig kissar i soffa e.d. En gång blev jag blöt i knät när vi inte var hemma och det hände mycket och han bara hade träningsbyxor på sig, men det är enda gången hittills. Han kryper iväg från "boet", precis som de flesta djur gör i naturen, eftersom han är medveten om sina behov. Han har aldrig lärt sig att det är OK att kissa och bajsa där han går och står. När brallan blir blöt nu kommer han oftast och säger till.

Project Life har börjat

Nu har viljan att testa projekt life mognat fram, och jag körde igång att dokumentera ungefär från Maltes ettårsdag och den veckan. Det är än så länge jättesvårt att göra det sådär laidback, snabbt och enkelt som det är tänkt att det ska vara eftersom jag vill få med hela vardagen. Tänkte att jag kör lite mer avancerat nu i början, så tröttnar jag väl snart på mängden och kör bara det viktigaste. Så får det väl bli många uppslag då.
 
Visar mina första 3 veckor. Kanske inspirerar jag andra att prova också.
 
 
Första veckan blev 3 sidor och jag knödde in konsert, födelsedagskalas, bröllopsdagsfirande och skärgårdsfest!
 
 
Andra veckan blev 2 uppslag (med en mindre ficka i mitten). Här blev det mer text om hur vardagen såg ut efter semestern, Maltes utveckling och lite hemmagrejer.
 
 
Tredje veckan blev ett uppslag med en väderflip-ficka på slutet och en extra 6x6-ficka med minilayouter med första kvällsmaten och ett bad som jag inte lyckades knö in i fickorna.
 
Nu har jag försökt planera trodde jag. Haha. Stående och liggande bilder om vartannat, smått och stort. Nä, det är enklare med en stor sida att möblera på än att hitta rätt plastficka för bildstorlekarna jag framkallade. Men jag tror vecka 4 går in på ett uppslag + en instagram-ficka i mitten, men då hamnar bilderna inte kronologiskt. #fårvaså
 
Nytt försök att planera till förra veckan gick också sådär. Fick hjärnbränna av att försöka få in 27 bilder, men jag vill verkligen ha med alla 27 bilder. Får göra fler kollage och slå ihop bilder som hör ihop.

Vi har en ettåring!

 
Glad kille med sin läragåvagn. Vi trodde han skulle knäcka koden den här månaden, men han satsade på andra grejer istället. Bl.a. har språket utvecklats enormt, både prat och kroppsspråk. I början av juli tecknade han plötsligt tillbaka när vi tecknade lampa, och nu en månad senare säger han "tata" samtidigt som han tecknar och tittar på lampan. Babblar gör han till och från hela dagarna, och vi väntar på att riktiga ord i rätt sammanhang ska börja hoppa ur munnen på honom utöver hej, kise och sånt han sagt ett längre tag. Nej är han också förtjust i att säga. Mamma och pappa är inget som är nödvändigt, vi är ju alltid där ändå liksom. När han är riktigt trött och ledsen/sjuk/gnällig kan han be om mamma och "nene" som är hans ord för tutte sedan starten - en vidareutveckling av reflexljudet "neh".
 
 
Äter gör han massor vissa dagar och inte så mycket andra dagar - ungefär som det ska vara alltså. Häromdan klippte han glatt i sej en 90-grams hamburgare och ville fortfarande ha mer mat. Vi behöver vänja oss vid en bebis som äter och inte bara smakar lite, så vi anpassar portionerna efter det! Amningen står väl kanske för 75% nu i sommarvärmen när han behöver få i sig vätska också. Jag har inte gett vatten förrän den riktiga värmen kom, för att inte fylla magen med det. Bröstmjölk är bättre i värmen eftersom den anpassar sig efter vätske- och saltbehov. En enda gång hittills har han hoppat över en amning utan att ta igen det sen vilket kändes jättekonstigt. Jag trodde dagtid skulle försvinna först och de skulle ta igen på nätterna, men han verkar vilja amma dagtid och sova på nätterna. Det är ju helt OK än så länge.
 
 
Myror i brallan är grundtillståndet. Det är fullt ös hela tiden, så till den grad att han monstrar ur kläderna utan att märka det.
 
 
Han fick en gungställning av farmor, som det tog ett tag att montera ihop klart. Här har vi precis packat upp delarna och påbörjat monteringen, men han kunde klättra på stegdelen ändå.
 
 
Vi har fortsatt sängexperimentet efter hand som värmen kommit och han sover längre och längre pass. Tre dagar innan sin ettårsdag somnade han för första gången själv nere i sin säng efter amningsnattning uppe i dubbelsängen. Han hade börjat slänga benen upp mot sängkanten och även klättra ner själv under nattningspauser när han behövde mer nervarvning. Eftersom vi sovit så bra för det mesta är egen säng inget vi stressat med utan det har fått komma i hans takt. Vi har ju en trång 140-säng så han tyckte nog också det var skönt med lite spejs. Nu när jag skriver detta har han precis sovit hela natten i sin säng, utan att bli upplyft för amning på morgonen. Då var han duracellkanin igår och somnade inte förrän vi gick och la oss vid 11. Vi hade då försökt natta honom i omgångar sen 9 när han var trött och hängig. Nu är nästa steg att han ska kunna somna med pappan även om jag finns i huset. Amningsavvänjning får han bestämma takten på själv, så läng jag inte ser det som några problem eller det är jobbigt, och nattamning är inte heller några problem. Vi gör det på rutin i sömnen.
 
 
Den här gångstilen utvecklade han när det var för vasst att krypa på knä. Vi har oftast byxor på honom ute så länge han fortfarande kryper, men ibland har man gått ut en spontanrunda utan brallor. Snygga träningsbrallor va?
 
 
Go och glad för det mesta och charmar alla som kommer i vår närhet.
 
 
Men nu ska jag göra ett undantag och visa gnällungen också. Här kom han krypande storgråtande från köket, med tårar hängande på hakspetsen. Jag tror han hade kissat i brallan och det var heeeemskt! Vi har tagit oss igenom språnget runt ettårsdagen, men det var stundtals tufft med en riktigt gnällig, gråtig, klängig, arg, otröstlig bebis. Man fick säga till sig själv att det är värst för honom för att försöka hålla ångan uppe och ha tålamod. Oftast räckte det trots allt att bara ta upp och hålla honom så han fick tanka närhet. Funkade inte det funkade kanske tutte eller sömn. Undrar om nappbarn har lindrigare gnällsprång eftersom dom bara kan snutta lite, sen har de tröstat sig själv?
 
 
Motoriskt har han jobbat mycket med balansen och har även kommit på att man kan (och ska) klättra. Överallt. Så fort något är i lämplig höjd åker knäet upp. Mindre lämpligt när man hittar honom stående på diskmaskinsluckan som nog inte är anpassad för 10 kilo bebis. Jag blir alltid lika fascinerad av att titta på alla dessa förprogrammerade "ska lära sig"-grejer. Vi väntar alltså fortfarande på att han ska släppa taget och gå. Balansmässigt är han absolut där, han ska bara knäcka det sista. Det kan hända i eftermiddag eller om en månad. Spännande!
 
 
Han har två stora förälskelser, båda på bild här. Kusinen Hanna, som varit en fantastisk avlastande barnvakt på flera av sommarens kalas. De är lika glada för varandra och hon har god erfarenhet av två småbröder och sådär ansvarsfull att man vågar släppa honom helt till henne när vi finns i närheten.
 
Det andra är cyklar. Närmare bestämt pedalerna. Man kan snurra på dom. Tyvärr är de oftast i viftnärhet till oljiga cykelkedjor och sånt, så det är himla opraktiskt. Han ger ju inte upp i första taget när han zoomat in på en cykel heller, vilket gjort att vi fått avbryta diverse strandvistelser när vi tröttnat på att hämta bebis hos cyklande grannar eller säga nej, hålla fast och göra förtvivlad. Han är f.ö. maniskt förtjust i bilar och singelplaner som man kan stoppa sten i munnen. Vi har slutat orka tjata om sten i munnen, eftersom han inte verkar svälja utan bara snuttar på och spottar ut när han tröttnar. Oljiga bilhjul däremot är en annan femma. Och han har nog snart lyckats montera ner minst en registreringsskylt.
 
Klättrar och klättrar (och katten Sot håller oss sällskap i bakgrunden).
 
 
Emellanåt går han ner för räkning, och jag försöker se till att han sover blöjlös i sommarvärmen.
ECandet gick in i en katastroffas i samband med språnget. Vi fick en riktig pottpaus som sträckt sig över nästan hela juli. Jag gav upp och lät kinkiga pappan blöja på eftersom pottningarna ändå slutade funka. Bara att vänta ut till det skulle börja funka igen (och rutinpotta vid blöjbyten om det inte plankas). För ett par dar sedan började vi märka en förändring igen och det började komma kiss vid rutinpottningarna när han vaknat igen och vi började fånga mer och mer bajs. Efter ettårssprånget är det många ECare som har långa torrperioder, så jag hoppas vi får till det igen nu när pottpausen är över.
 
 
En del i klättringsutvecklingen är att ta sig upp i soffor. Här tog han sig upp i altansoffan för första gången för att få tag på pappans glasspinne.
 
 
Han klättrar upp för rutschkanan utan hjälp och har ingen respekt för höjder än. Vi blev förvånade när vi kände på kanan och konstaterar att den är glashal! Men han har väl klibb under fötterna och väger så lite att det funkar ändå. Vi brukar stå bredvid och passa ifall han ramlar, men oftast behövs inga stödhänder.
 
 
Varmt varmt varmt och middagssömnen genomförs inne i mörklagt svalt sovrum i bara fllingar med ullbyxor.
 
 
På väg uppför.
 
 
Det är roligt att gunga också.
 
 
Vi plockade fram cyklar, skruvade på barnsits och köpte cykelhjälmar. Sen har vi varit på sammanlagt 3 cykelutflykter. En till fårahagen där det var en massa tång så det inte gick att bada småttingar vid sandstranden utan röjning. En till fläderplockning med svägerskan som fått köket fullt med klibbig saft efter trasig flaska och nästan hela satsen förstörd och en kvällstur till Hästanabba där vi kunde bada, en och en, medan den andra höll bebis från att krypa över bryggkanten.
 
 
Här är vi med bilen på båttur. Flapplucka på solskyddet höll honom sysselsatt en god stund under överfarten. Vi körde en rekningsrunda till Aspö för att kolla avstånd m.m. inför Tommy Nilsson-konsert som vi var på den 29e. Där hade vi otur med vädret och fick gå mot båten innan konserten var slut eftersom vi tröttnade på att försöka hålla bebisen varm och under ett paraply.
 
 
Jag älskar att snutta på småsten! Det finns bl.a, runt hela huset...
 
 
Han är även officiellt i tömma lådorna i köket-fasen. Plastburkarna är just nu mer tid på golvet än i lådan.
 
 
Vi fick tillbaka vår utlånade båt och for ut i skärgården på semestern också. Flytväst hittades helt otippat på Maxi till lillongen, och mamma fick en ny seglarväst också. Vi åker jetelångt! Hela vägen till Varö.
 
 
Vi var även på utflykt med skärgårdstrafikens Wittus, som började gå utanför vårt fönster i juni. Vi skulle åkt hela rundan om Ytterön och in till staun och tillbaka till Brofästet. Men båten var fullsatt för rundturer, så vi haffade den in mot staun och tillbaka sen istället. Malte sov i selen på båten och under stadsbesöket och vaknade lagom till vi skulle åka tillbaka igen. Den tid det tog hemåt hade vi all världens problem att hålla bebis underhållen och inte klättrande på väggarna (bokstavligt) så det var nog tur vi inte kom med rundturen iallafall...
 
 
Den här ongen blev varken vagnbebis eller nappbebis, så den här bilden är ganska unik. Vi hystade överhettad övertrött bebis i vagnen och gick på fest på byn. Tänkte han skulle somna på vägen. Bebisar lär göra det i barnvagnar har vi hört. Gångerna Malte gjort det är väldigt lätträknade och det har inte hänt sen myror-i-brallan-åldern kom. Däremot kan vi lyfta i honom i vagnen sovande, t.ex. från bilstolen. Han somnade inte denna gången heller och var därmed hyper hela grillfesten. Efter många om och men och två omnattningar sen på kvällen lyckades jag få med mig sovande bebis ut till vagnen där han sedan sov ett par timmar, vad vi trodde för natten. Men nope, han råkade bli väckt av festtjimmet, sen efter en timmes omnattningsförsök bara vrålade han av trötthet, så vi fick gå hem igen. Han somnade i selen på hemvägen och sov gott hela natten genom nattblöjepåtagning m.m.
 
 
Söt sovstil i värmen.
 
 
Pappa är stora idolen just nu. Han vill hellre vara med honom borta i vedhögen än leka med mej på filten.
 
 
Så då fick han väl hjälpa till och klättra i veden då. Det var så roligt att han kissade ner två brallor på 20 minuter!
 
 
Kan ni förstå att vi har en ettåring i huset? Och var sjutton tog 2012 vägen?

11 månader - redan?



I och med förra separationsfasen blev min unge plötsligt en bär-mig-bebis och han accepterade selen så till den grad att han kommer krypande, gnäller och sträcker armarna mot mig för att få komma upp. Nu tar jag på den t.ex. när han är nyvaken efter en längre tupplur och vi ska ut och hämta posten och lufta oss m.m. Sen är den toppen när man går på nya konstiga ställen med mycket folk. Eftersom sommaren och solen kommit nu fick jag modda till ett hemmagjort bärskydd så han inte blir bränd på armar och ben, men slipper ha långtäckande kläder (dessutom kasar byxorna gärna upp i grodställningen). 



Vi har fortsatt vara ute mycket, och det gillar verkligen. I början skulle det krafsas och grävas och stoppas i munnen en massa, och det har väl inte upphört direkt, men nu kan han kravla omkring och undersöka saker utan att allt ska in i munnen. Han har dessutom lärt sig förstå vad "inte i munnen" betyder och spottar hellre ut på kommando än blir grävd i munnen när han käkar sten. Jag förstår att det kan vara förvirrande att man FÅR äta vissa saker och andra inte, men det är ju inte så mycket att göra åt det. Här hjälper han till att gallra rädisorna på eget bevåg.



Gåvagnen är poppis och används flitigt. Gärna runda på runda runt kök-vardagsrum om pappa är med och styr. Egentligen får inget åka med eller vara i vagnen, han har nog bara inte hunnit tömma den än på den här bilden.



Vi kom på att man skulle prova "sitta på axlar" och det funkade ju ganska bra. Lite liten och ginglig än, men helt ok i bus och kul-faktor.



Lagom till 11-månadersdagen hoppade han in i nästa utvecklingssprång, vilket har krånglat till ECandet, som flutit på himla bra efter 8-månaders. Krånglet består i plankning på bumbositsen och illhoj, om han inte är nyvaken eller behöver bajsa. Ett väldigt medvetet val av bebisen att bestämma att det inte är dags. Vi har börjat låta honom kissa stående i badkaret i och med att han började tycka stå är världens roligaste - det är bra att uppmuntra utvecklingen med rolig pottning, även om tanken är att detta ska gå över och toaletten ska vara förstahandsvalet så småningom (sittande även om han är pojke).



Den här intensiva blicken och bestämda minen ser vi väldigt mycket av. Monstring pågår! Här ska han nog pilla med pappas datormus. Han går mycket runt soffbordet och grejar, så det är ganska tomt på prylar för det mesta. Han får ha 2 av 3 fjärrkontroller (men inte i munnen). Vi försöker köra med så lite nejnejnej som möjligt, men helt har det ju inte gått eftersom vi måste kunna använda vissa saker ändå som inte är lämpliga för honom. Jag sitter nästan aldrig vid min bärbara dator längre, för den ska han greja med till varje pris. M kan sitta med sin utan att bli störd, men min går inte. 



Diskmaskinen är världens roligaste! Det tror jag alla 11-månaders verkar tycka. Roligast är luckan till diskmedelsfacket som man kan fläppa fram och tillbaka. Diskmaskinen trumfar till och med torktumlaren, som annars är rolig när lampan är tänd.



Här är en annan grej som går att fläppa fram och tillbaka. Gångjärnet man ska hänga en dörr på. Det ska inspekteras och fläppas fram och tillbaka minst en gång om dan, och är hyfsat säkert att sätta ner nybajsad (avtorkad) bebis vid medan man sanerar pottvasken också utan att det blir stortjut, jag vill inte vara på golvet _själv_!



Jag har kört mycket blöjfritt här i mellantiden mellan de två utvecklingssprången, och även om det blivit lite pölar att torka har det ändå varit lärorikt för både mig och Malte som blivit mer synkade med kommunikationen och han har blivit mer medveten om händelseförloppet från kissnödig till kissa och pöl. Sen kom då nästa språng med plankning och pottvägran och störde. Jag har velat fram och tillbaka mellan att blöja på - som maken vill - och kämpa vidare med tvätten. De senaste dagarna har vi kört mycket blöja och jag försöker se det som lite paus och ett litet test att se om Malte börjar signalera igen och vilja skruva upp toalettandet igen. Detta lär kunna vara sista vägbulan till hyfsat dagtorr, men under det här språnget är det kissmaraton vissa dagar. 17 toalett-tillfällen är dagsrekord (det är då man nästan önskar man var vanlig engångsanvändare som byter när bebisen börjar knäa för att blöjan är för tung (?) - men bara nästan!).



Vi trodde han skulle börja gå den här månaden, men han verkade komma på en fas i det motoriska han glömt. Klättra! Upp med knät, klättri-klättri och mycket träning inför stå utan stöd med sätta sig på huk, sträcka sig efter grejer i alla möjliga konstiga vinklar medan han står. Både skönt och inte att han inte går än. Det är så mycket som verkar enklare med en gående unge, men å andra sidan har man även en springande unge då rätt snart. Som inte är kvar på samma plats man ställde han. Och som inte är begränsad av väggar att hålla sig i... Hmmm...



Tänderna har fortsatt spöka, men NU är 8 tänder framme och vi hoppas på andhämtning inför nästa jobbiga tandgrupp. Feber feber feber har han fått av de 4 senaste tänderna, och midsommarafton blev tidig kväll när han febertoppade igen och var väldigt risig. Inte kul att vara på fest med hängig bebis.



Här ser ni resultatet av en rolig sysselsättning - sortera kläder och blöjor. Jag låter honom hållas, han tycker det är kul och roar sig länge. Sen är det inte så snyggt invikt mellan varven. Ser förresten att det ser ut så där just nu.



Stadig och blöjfri. Min stora kille!



Maten går toppenbra. Vi hänger inte riktigt med i hur mycket han äter vissa dagar. Sen blir det helt kajko vissa dagar när LC-mamman är hemma själv och bebis somnar innan frukostdags, sen är det för sent för mellanmål innan pappan kommer hem. Måste jobba mer på regelbunden mat-mat till barnet. Han äter det mesta för det mesta, men ibland glömmer vi ha lämplig plockmat hemma till frukost och mellanmål. Får han välja själv får det gärna vara kött och grönsaker. Bröd, pasta och potatis förstår han fortfarande inte riktigt meningen med. Igår satt han och snuttade en lång stund på ryggbiff. Det var nog första gången vi åt klart före honom. På bilden smaskas det broccoli - ett säkert kort hos de flesta BLW-ungar.



Spjälsängen bredvid min säng har äntligen kommit till användning igen. Första delen av natten sover han där efter att ha blivit nattad i vår säng med tutte och blivit nerlyft av starkare/längre pappan. Sen väcker han mig allt mellan 1 och 3 för att få mat. Då har han oftast sovit en natt-sömncykel på ca 5 timmar, som är normalt för barn i den här storleken. Sen somnar han om och vaknar för tutte ungefär varannan timme, lite tätare närmre uppstigning. Halv8 verkar vara uppstigningsdags just nu. Nattning är oftast ca halv10. Försöker man tidigare blir det x antal omnattningsförsök och han somnar framåt 22, så vi försöker inte ens om han inte är riktigt trött av mindra dagssömn. Han har dessutom sin mest aktiva och utvecklande tid mellan 8 och 9 på kvällen. Det är då mycket brukar lossna, han börjar klappa, gå runt soffbordet, skjuta möbler framför sig osv. Vissa kanske kallar det hyper, men han hade samma dygnsmönster i magen, så han verkar vara ställd på aktivitet den tiden helt enkelt.



Han har fått en gungställning av farmor, precis som alla andra barnbarn fått. Det kanske var i tidigaste laget, men vi kunde lika gärna köpa när det dök upp en modell vi gillade till ett bra pris. Där är en klätter- och kanedel också, vilket kan vara kul när vi har så pass långt till närmsta lekplats.



Härja och greja så man nästan tappar kläderna!


Sen sover man gott en stund!

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0