Glädjen att se andra utvecklas!

Vi startade ett mentorprogram på Scrappiz, med Anna som huvudmotor. Tanken hade funnits länge, så det var så bra när Anna tog tag i det! Nu har det varit igång ett par månader, och jag är så glad och stolt över mina adepter! Tre härliga tjejer med helt olika stilar, och lika kreativa allihop! Det är verkligen en gåva att vara med och specialstudera deras utveckling - i deras takt, på deras villkor!

Mitt jobb som mentor ser jag mer som ett coachjobb än konstnärligt stöd. Visst kommer jag ibland med tips och förslag och konstruktiv kritik, men det viktigaste för mej är att hjälpa till att hitta och känna sej säker i sin stil och att ständigt fortsätta utvecklingen.

Jag ger lite utmaningar när så önskas, och försöker då ge "tvärtom"-utmaningar om det passar personen. Inte för att man måste göra tvärtemot vad man brukar, utan för att kittla igång tankarna på nya spår, bryta gamla mönster och styra framåt. Alla måste inte ha senaste trenderna på sina LOs, eller scrappa ett visst tema eller så. Jag brukar kika på vad de brukar göra, vaska fram ett outforskat område och föreslå en utmaning. Sedan får adepten själv känna efter om det känns bra, om det är en väg hon vill gå, eller om vi ska prova något annat.

Alla kan bli mentorer! Du duger! =OD Vi hade ett enkelt nivåsystem när vi pusslade ihop mentorer och adepter vid första tilldelningen. Nu får man anmäla sej som mentor eller hitta en mentor löpande i mentor-forumet på Scrappiz. Även om du bara hållt på i ett halvår kanske du har en vana och kunskap som en total nybörjare som precis hittat scrappingen behöver - bara att hänga med i all terminologi är ju ett heltidsjobb för den som är ny. Och nej, jag tillhör inte språkpoliserna som vill hitta krystade svenska översättningar på allt - jag kör stenhårt med försvenskning och egna hitte-på-böjningar istället. Livet är mycket roligare så!! =OD

Jag hade gärna tagit på mej fler adepter, för att det är så kul!! Men tiden ska ju räcka till också, och jag har redan ständigt dåligt samvete för dom jag har, att jag inte räcker till... Men det är en annan historia, och säger mer om min självkänsla än den faktiska upplevelsen för adepten. =OD

Jag har en liten idé om "öppen coaching" här i bloggen för att dels få "logg" på vad jag gör, och dels låta andra ta del av det roliga vi sysslar med, men det får jag först höra med mina adepter vad de tror om den idén.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0