Favorit-LOs 2008

Jag vet inte vad som hände, jag har någonslags block just nu, som jag hoppas ska lösas imorgon när jag har scrapdejt med grannen. Jag känner inspirationen komma krypande, men jag får inte tummarna loss!! Här kommer iallafall traditionsenligt årets 10-i-topp som jag sett börjat dyka upp här och där i bloggarna på rundan, och alltid är lika kul och inspirerande och nostalgiskt och glatt påminnande om gamla favoriter!!! Här är 2006 och 2007. Haha, när jag letade upp och kikade igenom mina tidigare listor upptäckte jag att jag alltid ber om ursäkt för min tillfälliga scrapblock runt jul-nyår... Det är ju också en bra lärdom, det brukar vara så här! Ser också att jag har favoriterna grundade på färger och känslor mer än grafiska mästerverk... =OD



Mitt spillbitscollage som är såååå läckert!



Sidan blev ungefär som den såg ut i huvudet när jag tänkte den och har precis den känsla jag ville att den skulle ha - tänk vad man kan göra med ett foto som höll på att hamna i papperskorgen...



Skapad under extremt trevliga förhållanden med trevligt sällskap om en av mina käraste vänner - kan det bli annat än bra?



Färgerna, känslan, bilden.... kärlek



Viktig dokumentation *fniss* och uuuunderbara färger... Söta fåglar *kär*



Mina älskade kisar - blev bara mys-nöjd med denna!



Gamla tråkiga analogkamerakort som räddades med perfekta dekorationer! Ibland älskar jag att scrappa lite extra mycket.



Egentligen en dubbel, men jag visar förstasidan här. Gjord efter en annonsutmaning och jag vill sjunka in i sidan på något sätt... Färgerna igen...



För att jag vill ha med min älskling här också, och den här sidan blev jag också extra nöjd med, budskap, färger + att jag scrappade den med nära och kära som sällskap!



Den här får avsluta och symbolisera min period av scrappanade med gamla favoriter - i det här fallet det underbara cbx-pappret, chipchatter-chippisar och band...

Smärtsam jul - men å vad kul!

Min kropp och jag är inte överens om vilket skick jag ska befinna mej i. Allmän semestersjuka på mej är värksammanbrott istället för förkylning som andra brukar få.

Juldagen vaknade jag med vrålont i nacke/axlar, troligen en kombo av lite för mycket wii-ande och tjocksovande i fel ställning i sängen. Jag ville inte försoffas alldeles trots värken, och försökte röra på mej en hel del uppmjukande, och tog även till en TREO för att få lite smärtlindring när det ändå stod tv-tittande på schemat.

Nu har jag precis hämtat mej hyfsat från denna nackspärrsliknande smärta när min hälsporre börjar tjoa om att jag motionerar för mycket nytt och konstigt. Även detta är en fjantig smärta som jag inte kan vila bort, utan bara måste ta mej igenom och uthärda. Men jag erkänner att den besegrade mej imorse, så jag skippade morgonpromenaden, trots nyköpta promenadskor. Jag försöker ta det lite lugnt med wii-andet, men jag tror inte det är hela boven i dramat. Jag har gått omkring och pysslat ovanligt mycket i huset nu inför julen också, och även om jag oftast har foppatofflor på mej så är det ändå mer belastning på fötterna än de är vana vid. Jag får hälsporre då och då - en sån där tjockis-grej som man vänjer sej vid (säkert grundad ordentligt på alla hårda golv i diverse delikatessavdelningar som jag jobbat i under ett drygt decennium i mitt tidigare liv). Det är fruktansvärt smärtsamt i lilla foten - tur jag ökade min smärttröskel rejält när jag hade mitt diskbråck. Man ska nog egentligen vila bort inflammationen i hälen, men jag har aldrig märkt skillnad med eller utan vila, och det gör ju mer ont när man ska ställa sej på foten efter vila, så jag försöker hålla hyfsad aktivitet, ungefär som normalt även när jag får ont. Men morgonpromenaden fick som sagt vila...

Jag får skylla mej själv som inte tog tag i införskaffandet av nya promenadskor heller - de har varit nertrampade och dana ett par veckor nu, och igår till och med pyste det om dom, så luftkuddarna var punkterade. Hittade inga perfekta skor på sportia, de jag fick tag i hade konstiga storleksangivelser och jag kom där ifrån med ett par för långa 42or. Men de mindre storlekarna var alldeles för trånga för mina breda ankfötter...  Vi får se om jag får bita i det sura äpplet och leta upp ett par nya direkt, eller om de funkar iallafall... Det är inte mitt första felköp av skor i världshistorien - the curse of the duck feet... =OD



Matmässigt har det blivit ett dyk i Pollypåsen (mums för knäcken!!!) som gett kolhydratpåslag, men det var ju planerat och jag är redan på banan igen. Kan dock inte låta bli att fundera på om min värk blivit värre av kolisarna - jag känner mej oftast allmänt svullen (och då menar jag inte tjockpluffsig utan inflammatoriskt ledsvullen) när jag kör på kolisarna tillfälligt. Annars är julmaten UNDERBAR! Man får frossa i köttbullar, skinka, sill och ägg! Till och med prinskorvarna var goda i år - men det var nog för att jag klippte grisar av dom! Då blir dom så knapriga och goda! Jansson i år gjordes för min del på blomkål, och den gör vi nog om - med mer anjovis nästa gång.

I julklapp fick jag asläckra metallicgröna träskålar och fat av min hemliga tomte, som vi införde i år på prov och nog ska fortsätta med, då alla tyckte det var kul och blev nöjda. Magnus gav mej en fjärrka till wiit så vi slipper hålla på och byta hela tiden när vi spelar två. Av föräldrarna blev det en film/skiva/bok om Fredriksdal i Helsingborg och lite moneysar. Alldeles lagom med julklappar, ingen hysteri.



Vi har shoppat varsitt nytt spel till wiin också + att det följde med ett spel med fjärrkan. Magnus shoppade något flygspel a'la topgun på tradden och jag plockade hem ett äventyrsgolfspel från leksakshuset som är lite småkul, men ganska barnsligt såklart. Absolut INTE lätt. Play som följde med fjärrkan har en drös småspel där man tränar på olika fjärrkontrollsfunktioner. Favoriten är fiskedammen och koridningen =OD



Fiskifiski



Koridningen är skojsig även om det är ett simpelt spel som så... Gillar den stickade looken på grafiken också!



Minigolfen var billig och söt och kul. Jag gillar den gulliga grafiken... Har ju ingen tv-spelsvana direkt, så ibland är det svårt att begripa alla begränsningar som finns från början och hur man ska låsa upp saker och sånt... Vi spelade en bra stund igår utan att ha tillgång till mer än 3 banor, men idag behövde jag bara spela litegrann själv så låste jag plötsligt upp ett par banor till...

Nu ska jag jobba lite, även om det är söndag!

God fortsättning allihop!

Gamlingarna lämnar oss en efter en... =O(



Igår var jag och tog farväl av den här vackra tjejen. Elvira heter hon, men har senaste åren oftast kallats Essan, och har givetvis haft massor med smeknamn under sin livstid.

Hon har magrat hela hösten, så när hon blev sjuk och dålig för en knapp vecka sedan kom det inte som en överraskning. Hon har precis fyllt 15 år, för en månad sedan eller så och är ungefär 8 månader äldre än min gamm-skrutt Russin. Essan är också en av anledningarna till att jag skaffade katt, hundmänniska som jag var. Men denna fantastiska tjej kunde man inte annat än förälska sej handlöst i, och förälskelsen har hållt i sej.

Essan är en bonnakatt - alla hennes syskon i stallet var vanliga korthåriga. Jag kommer fortfarande ihåg första mötet. Jag kom hem till Johanna, som hade ringt och rapporterat att dom kommit hem efter hämtningen hemma i Blekinge. Vi bodde båda då i Lund, på "springa över utan jacka"-avstånd. "Här kommer lilla jag" sa Johanna, och runt badrumsdörren kom en lurvig liten tuss och tittade nyfiket på mej. En annan minnesvärd händelse var när jag kom hem och möttes av ett halvt hysteriskt meddelande på telefonsvararen och Johanna som bad mej komma och hjälpa henne duscha av Essan som hade badat i toastolen - den nykissade. Jag rusade över, men hon hade klarat ut det själv, och en våt och sur Elvira blängde på mej när jag kom farande. Detta var på analogkamerans tid, så dom bilderna finns bara på papper.

Jag har skrivit om Elvira i min djurpratsblogg också - om hennes nanny-talanger.

Jag är tacksam att jag fick chansen att ta farväl av gumman, även om det smärtar mej att minnas hur dålig hon var. Men det känns ändå bättre än att bara komma dit nästa gång och hon är borta "utan förvarning". Hon var så trött, men ändå försökte hon resa sej för att få komma närmre och kela. Alla trodde hon skulle somna in lugnt och fridfullt, men då det inte blivit någon förändring under helgen hade de redan fattat beslutet att åka iväg och påskynda processen idag om hon levde fortfarande då. Hon verkade inte lida, men det var bortom alla tvivel att hon inte skulle repa sig från den här sjukan. Det enda man kunde göra var att göra det bekvämt för henne.

För en stund sedan fick jag SMSet som bekräftade att hon lämnat oss, och ligger begravd under syrenen.
Stackars Johanna, som nyss avlivat sin trotjänare till häst, och nu Essan. Det kommer att vara mycket tomt utan henne.
Och jag vågar inte tänka tanken på vem som är näst på tur. Jag vet, men vill inte veta. Än är det iallafall inte dags. Idag kom han glatt travande mot mej, och var hur pigg och frisk som helst!

Om jag blundar och tänker kan jag fortfarande känna värmen och den lilla tyngden från Essan, som ligger och balanserar uppe på min höft när jag vaknar, på Hantverkargatan i Karlskrona, när jag och Johanna var sambos hösten 1999.
Du fattas mej!

Julförberedelser

Redan när jag fastnade för vår halltapet i våras har jag haft en liten vision, en inre bild av hur vi skulle julpynta i hallen. Jag har förälskat mej i grankonerna som dykt upp i lite olika utföranden de senaste åren. Men som vanligt var det en särskild sort som hade fastnat. En sort som inte fanns nånstans... Jag ville ha en enkel "vävig" i tre storlekar och guld, röd och svart. Inga pärlor, inte diod och akrylbling utan sisaltyp och en enkel punktslinga i. Jag har sökt och letat och kollat alla julljusavdelningar sedan de började komma upp, alla reklamblad, men kammat noll. Det närmsta jag kommit har varit Hemtex koner med en massa pärlgrus på...

Så igår var dom där... Ett sista ryck ner i säsongshörnan på Citygross i Kalmar gav högsta vinsten! Ingen kompromiss, eller jaja, tar väl denna istället då, utan exakt mina drömkoner!! Gissa om jag kollade på prislappen innan jag högg dom! Nope. Och dessutom var det ju ingen värstingvariant, så de kostade inte över hundralappen någon av dom.



Dom blev perfekta och gav precis den julstämning jag ville ha i hallen! Man ser dom i ögonvrån från soffan, från toa/badkar, från köket. Och de matchar tapeten perfekt! Undrar lite försiktigt om jag kanske sett tapetreklam med såna här koner eftersom den bilden dykt upp i mitt inre...



Vi kom hem med en massa paket från fyndhörnan på IKEA också, ett prov som kanske går hem. Vi får se om vi har marginalerna och centimetrarna på vår sida. Ledtråd : Ramdala.

Sedan har jag ett belöningssystem på min viktminskning, där en sak som stått på önskelistan och bevakats i julhandeln plötsligt ramlade på oss billigare än genomsnittet. En nyttosak som man kan ha kul med.



Den flyttade in lite tidigare än jag hade tänkt mej, men till det priset unnade vi oss den i julklapp (hittade den 500 spänn billigare på MediaMarkt än övriga elektronikkedjor och nätbutiker vi spanat av). Den är underbart vacker - nästan lite Macig - och väldigt rolig. Vi bowlade, spelade golf och tennis hela kvällen igår, och jag har träningsvärk idag, så nog funkar den alltid! Man var tvungen att köpa den här kostsamma snyggingen först, även om mitt egentliga mål var den här:



Fiten är inte inhandlad än. Den får vänta lite. Är säkert tokslut i julhandeln också. De hade inte den på MM och där jag provshoppat (=lagt i varukorgen) den på nätet är den också tillfälligt slut. Så den får vänta. Vi har kul med dom andra spelen sålänge. Sen blir det yoga och grejer av, det kan jag lova!



Den här snyggingen flyttade hem till mej i 10-kilospresent nyss också. Det var kära sambon som överraskade mej med en hett önskad lite bättre mixer till mina smoothies. Den fixar att mixa hallon och grädde utan att kleta ihop så man är tvungen att röra och gegga ut allt med en sked innan man mixar vidare... Förstår bara inte varför de inte kan göra grejer som man enkelt diskar i diskmaskinen. Jag har struntat i det med den gamla, lilla, när jag insåg att den skulle bli kortvarig som ordinarie mixer. Den har plastbägare som har blivit väldigt repig i diskmaskinen. Denna har glaskanna, så den borde tåla maskindisk, men jag chansar inte till att börja med. Det stod ju i manualen att den skulle vara "lättdiskad"... Fniss... Som om nånsin något är det???

Nu ska jag fixa med julkortsadresser, sedan blir det nog en runda på bowlingbanan eller golfgreenen. Fast jag har fått mycket motion redan idag. Har varit och lett förrymda hästar tillbaka till sina kompisar på min morgonpromenad bl.a. "Det är bara stora hundar" fick jag intala mej själv, för denna var en riktig biff!! Jösses vad stor! Men jag kände ju att hon var snäll, så det var rätt lugnt ändå. Fråga mej inte hur det kom sej att hon hoppade ut ur sin hage...

Matfunderingar

Det är flera personer runtom mej som påbörjat olika kostprojekt och viktresor under året. Tidigare har jag fått smått panik, stängt av och tänkt att jag inte är redo att må så dåligt igen. Det får vänta tills jag känner mej stark. Jag har varit ett offer som inte kunnat hjälpa att jag blivit sådär stor. Jag tror fortfarande att jag inte kunde hjälpa att jag blev så stor - jag hade inte rätt verktyg för att bromsa den uppåtgående processen. Jag visste inte vad kroppen behövde för att må bra, mer än lite halvflummiga "sanningar" om att äta ofta och lite mindre, att jag egentligen behövde motionera för att vi är gjorda för att röra på oss osv. Nu när jag börjar hitta mina verktyg klarar jag av att höra om andras resor och kostprojekt på ett annat sätt. Och jag har släppt offerkoftan och konstaterar bara att jag inte visste bättre då. Jag vet vad som krävs för att hitta sin grej, och att det kanske blir fel ibland, men att intentionerna är rätt iallafall.

Jag såg Britney-filmen på 4an igår, när Madonna konstaterade att många av dom "misstag" Britney fick utfläkta i tabloiderna kanske inte ens kan räknas som misstag, utan bara är att bli vuxen. Utvecklingsprocesser. Jag tror det är samma med viktprojekt. Det är någon mening med olika försök att hitta sina verktyg, och att man kanske landar i rätt metod för ens egen kropp och psyke. Där både kroppen och hjärnan är på samma spår och börjar samarbeta mot ett friskare liv. Vilken metod detta är är såklart helt och hållet individuell, precis som vi är olika personligheter och mår bra av olika saker. Att kroppen sedan bråkar emot med hormoncykler och viktuppgångar på 2 kilo nån vecka i månaden är såklart ganska frustrerande, men så länge jag mår bra av det jag äter ger jag inte upp och säger att detta måste vara fel för mej - jag gick ju plötsligt upp igen!

Jag tror att min viktminskning går så bra och smärtfritt och enkelt (och långsamt...) för att jag inte försökte stoppa in mej och min mat i helt nya ramar. Det var en jättestor förändring att lägga om själva tänket kring vad man ska och inte ska äta, att fett kan vara bra osv. Men när jag väl hade jobbat mej igenom den gigantiska tankeomvändningen kunde jag börja kika på min mat och anpassa den efter det nya. Förra gången jag provade GI minns jag att jag förstörde en god måltid med lax och spenat genom att pressa öven citron för att sänka GI-värdet ännu mer. Jag har aldrig gillat att dränka fisk i citron, så det var liksom dödsdömt från början. Jag försökte börja tycka om något jag visste att jag inte gillade, för att det skulle vara bättre. Trots att lax och  spenat var nyttigt och rätt nog!

Jag har alltså inte frångått mina tidigare matvanor och det jag gillat så särskilt mycket. Jag lagar fortfarande korv stroganoff på falukorv, men jag byter ut vanliga senapen mot osötad, ser till så att cfen är fet och gärna ekologisk också och riset byter jag ut mot blomkålsris. Jag har gjort små anpassningar av vår vanliga mat, istället för att börja äta helt nya maträtter bara. Därför har förändringen i vardagen inte varit megastor. Och jag får inte så mycket motstång från borde-måste-skulle-centrat i hjärnan heller, för att det blir rättare så här. Det finns visst någon bok som heter Hellre nästan rätt än alldeles fel, och det är ungefär så jag tänkt när jag lagt om kosten. Jag tittar på det jag har, gör anpassningar och försöker leva som vanligt, men med lite förändringar.

Jag tänker ha en god jul, anpassad efter mitt nya ätande, men inte totalt styrt av det. Jag har gjort tryfflar med saffran och chili och mörk choklad. Helt onödigt såklart, men varför ska jag inte kunna äta lite extra choklad nångång då och då? Så länge jag mår bra! =OD

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0