Idag är ingen vanlig dag....

...fast det känns så. =OD
Har fått underbart godis och fina kort i brevlådan från Smulan och Kristina och SMS och MSN-hälsningar från mina vänner! På lördag firar jag med scrapträff med tjejerna och på söndag blir det kalas för familjen - den som bor häruppe då. Skåne-familjen har ringt och grattat.

Nog jiddrat, ni vill väl se kattungar antar jag!



2 söta systrar den 19e. Stina längst fram och Skrållan bakom i hörnet, med världens största oskyldiga ögon! Här bodde de fortfarande kvar i gröna lådan de fick flytta till när Greta la in dom bakom min gitarr. Den var smidig att ställa upp på sängen för att kela och plåta och gosa. Nu har de fått flytta tillbaka till mjuka korgen, som jag tror de tar sej ur lättare.



Bröderna grabbs den 20e. Greger till vänster och Mephizto (eller chorizo som Magnus skämtsamt kallar den lilla korven) till höger.

De började använda framtassarna mycket runt den här tiden. Både sträck och spret med fingrarna och en del "kammande" av sånt som kom i deras väg, syskon eller mamma. Greta uppfostrade Skrållan ganska hårdhänt i helgen med fasthållning och "bitande" i nacken, och den enda förklaring jag kunnat komma på på beteende som kanske behövde bestraffas var att Skrållan kammade Greta med klorna ute i ansiktet, runt ögonen. Att de behöver lära sej att inte vara hårdhänta och att de kan skada typ. Det är svårt att se på, men man får ju lita på att de vet vad de gör, och att hon inte tar i så hon skadar, även om ungen piper och skriker ynkligt.



Stina och Greger igår. Nu har äntligen det där svarta i Stinas nos lossnat, så hon är ren och fin i nyllet. Jag såg att det var borta på ena sidan, och såg löst ut på andra sidan, så jag använde lite hållafast-träning till att försiktigt peta loss det som var kvar.

Jag har hittat en kanonbra beskrivning på nätet om kattungarnas utveckling och prägling, och den uppmuntrade mycket hantering av kattungarna, redan tidigt, för att få stabila och tuffa kisar, och inte skygga och skrajsna för allt möjligt. Får väl försöka dammsuga lite oftare än i vanliga fall, så de inte blir rädda för det! *fniss*. Dammsög igår innan det kom fint besök till Stina, och då satt alla 4 och pep i korgen som stod på sängen. Jag klappade om dom när jag gick förbi, men kom på sen att det kanske inte var bra ur Cesar-perspektiv. Han förordar ju att man inte förstärker svaga beteenden hos hundar genom att bekräfta dom (dvs inte dalta med rädda hundar, utan vänta tills dom blir lugna innan man ger kärlek). Men man gör ju så av gammal vana ändå - det är så naturligt att trösta, även om signalen man skickar ut blir helt fel... Nåväl, jag är inte mycket för daltande som så med mina djur, så det var nog ingen större skada att jag glömde en gång.

Överhuvudtaget tycker jag det verkar vara morska och modiga bebisar vi fått i huset - men jag hade inte väntat mej annat med Greta som mamma.



Skrållan (och Greger) vill gärna ha någonstans att bo sedan när hon är gammal nog att lämna sin mamma. Hon är ett riktigt litet busfrö, och för tillfället den som försöker ställa till mest i korgen. Hon kammar gärna till eller nafsar på sina syskon, när dom är tråkiga och bara ligger och sååååver hela tiden.

Vi får ofta frågan om vi ska behålla någon unge själv. Vi har inte planer på att göra det, men tar givetvis vårt ansvar om vi inte hittar hem till alla.



Ungarna fick flytta till vardagsrummet på försök igår, eftersom vi behöver ordna lite praktiska arrangemang inför omkringtultande, matning och kattlådeträning, och det är mest praktiskt om familjen katt bor i vardagsrummet istället då. Som vanligt var Greta av en annan åsikt, så när jag kom in på lunch låg dom i fåtöljen i sovrummet igen.... Det var bara att tänka om och ställa in sej på kattlåda i sovrummet och försöka få Russin att sova i hallen (han bor annars i transportburen under vår säng) om nätterna ett par veckor, eller hur lång tid det nu tar innan vi kan göra fler flyttningsförsök.

Greger gnatade på mitt finger i söndagskväll, och jag blev plötsligt medveten om att det var små bissingar i munnen på alla 4! Redan dags att börja tänka på mat och avvänjning, men vi avvaktar tills Greta visar tecken på att de ska ha annan mat. Hon lär väl komma in med olika byten när det är dags att ställa fram kattmat till dom. Kattlådeträning väntar jag också med tills de börjar gå omkring mer. Nu lämnar dom inte korgen själva. De hänger över kanten, och kan ta sej tillbaka in om man har lyft ut dom, men de behöver nog ett par dagar till tills det är dags att börja sätta dom i lådan då och då.

Annars går de på rätt bra, och har ganska nyss kommit på att man kan använda den däringa råttsvansen de har därbak till att styra och hålla balansen, vilket Skrållan och Greger demonstrerar här på bilden ovanför. Jag har lagt en filt utanför korgen för att se om kanten blir lite lägre för dom, och om de börjar ta sej utanför korgen på den istället.

En händelserik dag i små kisars liv



Dagen började lite för tidigt för min del, eftersom sotaren var tidigare än jag hade räknat med. När han sotat klart tänkte jag på hur M brukar tindra med ögonen när han kommer hem och har varit och jobbat hos någon med djur eller ännu hellre djurbebisar. Så jag sa till honom "Ska du se vad jag har i sovrummet?" och han styrde glatt stegen efter mej.

Han blev såklart helt betuttad, och sa att ungarna hade tjatat om katt, och att de hade musproblem hemma osv. Jag sa att vi hade 3 otingade, så det var bara att höra av sej.

När han hade åkt kom jag på hur komiskt och opassande det var att bjuda in karlar till sovrummet *ASG*, men han lommade ju med så snällt så, de är kanske vana vid tosiga hemmafruar... =OD

Jag gick ut på en lång morgonpromenad, och hade knappt hunnit hem förrän jag hörde bilar utanför. Mephis matte skulle inte komma förrän vid 11, och klockan var bara 10. Såg sotarens rufsiga kalufs komma mot huset, med hela familjen i släptåg. Det var snabba ryck!



Nu har den här lilltjejen fått en familj att flytta hem till, och Greta godkände dom glatt, och var framme och kelade och kråmade sej för fullt.



Så här aktiva och rörliga är dom små korvarna nu. Jag testade att lägga Mephizto på en kudde precis bredvid korgen, men med framtassarna inne i korgen, för att se om han hasade sej in själv. Det gjorde han, och sedan provade jag med lilla svartis också, och hon gjorde samma sak.



Igårkväll var det två katter som gjorde så här väldigt mycket... Undrar vem som gav just dom två idén att det fanns något _på andra sidan_ *harkel och vissel*

När de är i korgen nu är de väldigt aktiva, reagerar på ljus omkring dom och följer med huvudet var ljudet kom ifrån. Pratar man med Mephizto i korgen kommer han framkravlande till kanten och plirar på en osv. De har även börjat kommunicera och vara mer medvetna om varandra. Man ser hur ansiktsmimiken förändras när dom buffar på varandra och möts på sina joggingturer runt korgkanten.

Vid 11 kom Mephis matte med mormor och hälsade på. De kom mitt i lunchvilan, så katterna var inte jätteaktiva. När Sara lyfte Mephi sa han inte ett ljud!! Han bara låg helt lugnt och plirade på henne en bra stund. Men han visste ju att hon skulle komma, så det var klart man fick vara en goding då! Inga små pipgrisar!



Äntligen en bra bild på lilla svartis sötsnöre! Hon har ungefär dubbelt så stora ögon som de andra och är vrålsöt med sina vita morrhår i det svarta ansiktet. Hon är lite smoke, så man ser ränder och grå underull i det svarta. Ganska fluffig päls, precis som Stina, och inte den där tjocka krusiga täta pälsen Greta, Greger och Mephi har.

Lilla Svartis har varit väldigt försiktig och trött innan, men nu har hon sprattlat igång och är den som är nästan mest aktiv. Hon var också vaktkatt när Sara var här, och hon fräste flera gånger åt mormor när hon närmade sej kanten som hon hängde över. Greger har varit mindre synlig i två dagar nu. Mest legat och diat eller sovit. Stina var förresten först med att spinna. Igår när dom låg och diade kvällsmålet hörde jag plötsligt ett obekant knattrande. Kände på Greta, men hon vibrerade inte. Kände igenom alla kattungarna som låg och tuttade, och där vibrerade det för fullt på Lill-Stinas rygg. Gulligt!

Söndagskatter





Greger ute på motionsrunda. De börjar vara bra på att använda sina små ben för att hasa sej dit de vill, och står ofta och svajar på de små stumparna, så nu börjar dom nog snart fundera på att gå också.



Jag utförde tvångsförflyttning till vardagsrumsfåtöljen, från sovrumsfåtöljen i torsdags kväll, för att få sova på mornarna. Det är ett väldans tjutande och pipande i arla morgonstund från barnkammaren, och jag tyckte korgen stod lika bra i den likadana fåtöljen i vardagsrummet.

Det tyckte inte Greta...

Fredags morgon halv-5 vaknade jag av stök och tjut och pip och bånglande i min gitarr, skrapplande på golvet och stök och krafs. Familjen katt hade flyttat tillbaka till sovrummet igen. Det var bara att resignera, flytta på den mycket aukustiska gitarren och ställa dit en passande kattbädd. Där bor familjen nu. Nära och bara att knycka en bebis för kel uppe i sängen.

Snart börjar de små trollen tulta omkring i huset. Jag tror Greger blir först med att gå. Han är fortfarande lugn och säker. Stina likaså. De andra två är fortfarande mest mjölk-missiler som pendlar huvudet fram och tillbaka och söker doft/värme från mamma så fort man plockar upp dom ur korgen.

Scrappat lite



Midsommar-LO till Scrappizbloggens midsommarinlägg.



Dubbel-LO efter skiss på ScrapAddicteds webbmara förra helgen.



Teknik/produktutmaning till förra helgens webbmara - dessa 2 bidrag var allt jag hann tack vare det mysiga vädret!

Sedan scrappade jag lite idag, för att få upp farten igen.



En knasigt stökig LO om vår badkatt Greta. Kände att jag iallafall ville försöka använda dom röriga Sassa-pappren, som är så läckra, men väldigt lite jag.

Gav upp efter denna LOn och gjorde kort av resterna, som jag blev supernöjd med! 2av dom gick inte att scanna, så jag får plåta dom imorgon istället.



Sen har jag två ovisade LOs som ska upp i Scrappizbloggen först, annars tror jag att jag är ikapp.

Hej på er, säger 4 små troll

Varning för söta bilder - de är beställda via kommentarerna, så skyll inte på mej ;-)





Små närbilder från den 9o0nde - kolla bebisvecken på tassarna!



Kan man bli annat än kär i lill-Stina? Bild från den 10e.



Sovande sötnosar



Söt var namnet... Hon är också oftast mest tillgänglig och ligger gulligt - de andra ligger intusslade i varandra eller i mamma Greta och trynar...





4 små staplade korvar.
De gör inte så mycket mer för tillfället... =OD



Här ligger lille Greger och funderar - han var först med att öppna ögonen, på kvällen den 10e. Han föddes först också, så det är rätt ordning!



Lill-Stina kikade på oss igår morse första gången.



Mephizto började plira på oss igårkväll, och imorse öppnade lilla svartis sina ögon första gången. Hon har inte kommit med på bild än - det är svårt att plåta dom! Jag försöker ta en 5-10 bilder varje dag, för att någon ska bli lyckad iallafall, och så att de som vill adoptera de små grynen sen ska få även bebisbilder på sina pälsklingar.

Det är spännande att se vilka olika personligheter de har redan som små kravlande korvar. Mephi är som en liten alarmknapp - skriker som en stucken gris så fort man tar i honom. Man vet direkt att det är honom och inte Greger man fått upp. Greger ger på sin höjd ifrån sej ett litet lugnt och försiktigt pip efter ett tag... Stina är också cool som en filbunke, kan pipa till om man störde någon viktig tutt-verksamhet. Lilla svartis är försiktig och provar gärna sin röst om Greta svarar på hennes första försiktiga pip - då drar hon på fullt larm! Jag hanterar kattungarna ganska mycket redan nu, så att de ska vara vana vid att bli lyfta och tagna i när de kommer till sina nya hem. Men jag kollar noga så att de hittar tillbaka och lugnar ner sej eller blir ompysslade av Greta efter en liten utfärd för att kika på hur de mår, om de öppnat ögonen m.m.

Skrubberi

En annan sak jag tagit tag i den här veckan är mitt skrubbande. Jag har varit så sugen ett bra tag på att göra en FileMaker-databas med mina skrubbalistor, för att enkelt kunna fixa veckans uppgifter, mata in nya uppgifter i listorna för framtiden osv. Matsedeln är också en befrielse att ha hittat en enkel och snabbvald lösning till.


Så här blev den! Jag har olika s.k. layouter nederst för de olika zonerna, och de veckor det inte är 2 rum som berörs lämnas högerspalten till fria anteckningar för spontanuppgifter. Man växlar layout genom att klicka på zonknapparna, och varje vecka får ett nytt registerkort, som skrivs ut och sätts upp på kylen för peppning. De söta ikonerna är från min gamla samling (se nedan).

Den här veckan valde jag kontoret som extrarum, eftersom jag håller på med lite välbehövd upprensning här. Slängde 5 års MacWorld häromdan. De senaste 2-3 åren kunde jag hitta lite matnyttigt i (digital bildhantering m.m.), men de äldre var ju bara gamla. Bara en massa info om gamla burkar och program som inte är aktuellt längre. Nostalgikern i mej sparar dock på framsidan av alla nummer - fär att det är kul att se förändringen, och vilka burkar som var poppis och nya när. Det tar inte så stor plats som buntarna med tidningar. Lite nörd får man vara!

Varje zon har en lång lista med tänkbara arbetsuppgifter inmatade. Efter varje kryssruta kommer ett menyfält som visar hela listan, och jag kan välja vilka zonuppgifter jag vill göra "den här veckan" av alla tänkbara uppgifter. Jag fyller på efter hand som jag kommer på nya saker i listan, t.ex. med hjälp av Flyladys Kellysar. Veckans extra hämtar jag från FlyLadys Riley-challange om jag känner för det. Denna veckan skrev jag in den i listan för att det var en enkel uppgift - vi har inga kläder omkringslängda i vårt hus sedan vi införde klädkistan i sovrummet! Det är bara en hög badkläder från helgen som hamnat i hallen och en kofta inne i soffan jag tror jag har att ta hand om för att kryssa av den "guldstjärnan".

Mittsektionen är likadan varje vecka - det är det jag önskar att jag hinner fixa varje vecka för att huset ska vara grundstädat. Just nu har den fått extraposten p-piller, som kommer att stå med till början av augusti, sedan opereras lillskruttan. Vi valde en kort hormondos för att hon skulle slippa löpstress mitt i ung-uppfödandet efter inrådan från veterinären, som sa det var låg risk med så kort dos. Bilder på kattungarna kommer f.ö. senare idag.

De dagliga rutinerna fick en egen ruta uppe till vänster. Sink-shinig (dvs röjning i köket - jag brukar shina induktionshällen *ler stort*) och S&S på toa. Vårt kök är fortfarande inte klart, och vi är ganska splittrade när vi använder köket, därför fallerar rutinerna där lite. Röran är så utspridd och en stor del av nya köket är bara dödyta (blivande diskbänken) så det är lätt att man slappnar av lite för mycket... Det är rätt ofta jag shinar till lunch eller på eftermiddagen dan efter för att jag inte orkat eller haft lust kvällen innan just nu. De ljusa kvällarna spelar säkert roll för detta beteende också.

Veckomenyn funkar likadant som zonlistorna. Jag har brainstormat fram vår repertoar av maträtter och delat in i grupper, typ köttfärs, korv, fisk, soppor. Den listan gjordes i vintras men har inte använts som jag hade tänkt. Nu kom den till användning plus att jag kompletterade den med en sektion överst med nya GI-maträtter vi lagt till. För varje dag klickar jag på fältet, väljer i listan och släpper på den maträtt jag vill ha - snacka om snabbplanerat! Och underst i listan finns valet "Ändra..." så jag snabbt lägger till nya maträtter efter behov!

Ikoninfo
Nu ska jag ge mej på ett försök att ge creds för ikonerna ni ser i min skrubba-databas. Det var läääängesen jag la ner IconParade och slutade med mitt organiserade samlande, så jag har glömt det mesta, men några kan jag på rak arm iallafall. Den söta sinken, liksom hallbordet på hallen måste härstamma från Sandy Marnat-Damez (if you read this, Sandy, please make a comment on where to contact you today - I miss u!) på Around the pixel möbelset. Soffan kommer från en site som hette Kaos. Resten går jag bet på =O( Jag var nästan övertygad om att sopsetet var IronDevil eller Hide Itoh, men jag hittar inte det bland deras grejer i samlingarna...
Att samla ikoner var en passion som höll i sej 6-7 år, men som svalnade när ikonerna blev stora och avancerade och tråkiga. Jag är fortfarande väldigt förtjust i pixelgrafik, som mer och mer börjar vara "retro" och coolt igen, som en motpool till all avancerad grafik man gör med dagens datorkraft.
Här kan man läsa lite om de gamla originalikonerna >>
En artikel jag knåpade ihop till en personaltidning för väldigt många år sedan, som jag hittade vid röjning och tyckte förtjänade att bli odödlig på webben... *fniss*

Fortsätter neråt igen

Vågen var tjurig igår och visade upp 1,5 kilo från mitt senaste lägsta, och då rådbråkade jag mej själv och konstaterade att jag slappat av med ätandet. Jag "fuskar" inte särskilt mycket med otillåten mat. Åt en provglass i fredags (ingen höjdare smakmässigt, en trist hemglasspinne, som sambon får ha för sej själv i fortsättningen), då det även blev sill och potatis till middag (inget frosseri, bara en vanlig portion). Däremot har jag slappat av med att äta mycket och ofta, vilket jag behöver för förbränningen, och det tog jag tag i igår igen. Brydde mej inte så mycket om när jag åt vad, för att inte ha det som ursäkt för mej själv.

Nu har jag fått svar från gulliga Annika (tack!) om kolisarna förresten: frukost och lunch kolisar, middag och kvällsmat helst inga.

Jag gick även en extra promenad på kvällen för att jag accepterat lägre och lägre siffror på stegräknaren också i mitt avslappnande.

Dessutom såg jag till att dricka massor med vatten. Jag har tre tillbringare med vatten utställda i huset, och har tagit för vana att dricka ett glas (minst) när jag går förbi. En står i köket, en i tvrummet och en på kontoret när jag är ordentlig. Nu när jag skriver detta har jag en tom tillbringare och ett tomt glas bredvid mej, och jag är törstig, så jag borde göra något åt det, och hämta mej nytt kontorsvatten!

Idag visade vågen att jag gjort rätt som inte deppat ihop och gett upp, utan handlat helt rätt. Rådbråkade mej själv om hur jag åt _egentligen_ och om jag följde alla råd om matintag och vätskeintag och motion ordentligt. Svaret var ju nej, så det enda jag kunde göra var att skärpa mej och ta nya tag. De retliga 1,5 kilona var borta idag igen, och vågen visade rätt kilotal igen! Tjoho!

Dag 4-6



En hög med syskon. Lill-Greger tittar fram, Lill-Stina överst och lilla svarta till höger.



På rad i mjölkbaren. Det är lite halvsvårt att plåta i garderoben, så jag får oftast helt sneda, ocentrerade bilder i mina försök att undvika blixtreflexer...



Här kuppade jag och flyttade in trollen i en kattkorg vi har, eftersom dynan som vi hade (från korgen) halkade ut ur garderobens på den hala bottenplattan, och ungarna låg rakt på kalla laminatet och fick inget grepp när dom skulle kravla runt...

Greta var först ganska skeptisk, men nu stormtrivs hon med arrangemanget, för hon fick eget rum på kuppen!



Bredvid korgen var det plats till ett örngott stoppat med en handduk, och dit tar hon sin tillflykt när hon vill vara lite för sej själv, när bebisarna sover, men hon är fortfarande inom räckhåll om det skulle vara något.

Dag 5



Greta tar chansen och lullar runt en del ute för sej själv när bebisarna sover också, och verkar ha glidit in i sina nya arbetsuppgifter bra nu. Den här bilden tog Magnus på henne när vi skulle väga och plåta ungarna igår. Då låg hon och myste ute i skuggan utanför vår ytterdörr, och solen blänkte i ögonen på henne.

Senare på dagen hade vi hund-drama i trädgården. Grannens Adam klarade inte av att se Greta komma trippande förbi nosen på honom med en mus i munnen, så han rymde skällande efter henne. Musen såg vi aldrig röken av, men Greta klarade sej såklart helskinnad ur detta drama och kunde lugnt smita in till bebisarna igen.



Lill-Stina är fortfarande den som känns störst och mognast, och ser ut som om hon ska öppna ögonen vilken sekund som helst. Det har vi tyckt i flera dar, men fortfarande inga små plirögon synliga. Jag kommer precis inifrån. Då låg hon i syskonhängmattan på rygg (man kan ha det riktigt mysigt mot syskonen medan dom tuttar), och drömde massor, så det ryckte i de små tassarna och hon med jämna mellanrum gnydde ochfnös.



Här är grabbarna. Lill-Greger till vänster är väldigt lik Greta i färgerna, och en lugn liten kille, som gärna ligger underst i högen och sover, oavsett vad som händer runt omkring honom. Sedan är det Mephizto till höger. Han har mer vitt på sej och är aningens randigare. Han ska flytta hem till Gretas tvillingbrorsa Deuz västerut när han är redo att lämna lilla mamman.

Dag 6



Idag blev det korgfotografering medan Greta var ute på luftning. Dom små sötgrynen gör inte så mycket mer än såhär eller diar just nu, men vi får snart anledning att ångra våra suckar om att de är lite "tråkiga" nu, när vi har 4 busungar som river huset för oss, så vi passar på att njuta så länge vi kan ändå. Att ligga på mage framför korgen och bara titta på de sovande små trynena är helt underbart!



Ni förstår själva....



Lilla svarta är svår att plåta, just för att hon är så svart! Men jag tror detta är hon, lite silvrig i fejset. Hon är precis som lill-Greger väldigt lugn och sover mest. Hon väger minst vid alla invägningar också - en näpen liten tjej.

Det var dagens kattdos!

Bildbevis!



Här är "lillgreta" som jag tror är en liten pojke.



Detta är kille nummer 2 (tror jag). Den är lite randigare och mer vitt på mage haka och tassar än lillgreta.


Lilla svartis, hon var lite trött. Vita torgvantar precis som Russin (nä, han kan inte...).



Till slut lilla vitis (jämfört med dom andra), troligen en liten flicka. Visst är hon söt även framifrån, Chruss? Hon känns "störst" och mest utvecklad också, det är nästan så man tror hon ska börja öppna ögonen också när hon letar sej mot sitt mål.

Greta är mindre stirrig nu, så man får gärna låna bebbarna, och de får till och med pipa utan att hon kastar sej hals över huvud efter dom.

Komplettering

Inga nya bilder på grynen, men de har klarat av kvällens invägning med viktökning som de skulle. Vi har även försökt oss på könsbestämmning med hjälp av bilder på nätet, och preliminärt tycker jag det var två små flickor (vitis med ringsvansen och svartis) och två pojkar (de två grå, lillgreta och den randigare).
Hoppas på bättre bilder imorgon, men nu har ju hela familjen flyttat in i garberoben, så det är lite si och så med ljuset...

Reflektion: Vad snabbt de små liven gått från små hjälplösa pipisar till små starka sprattlande målmedvetna korvar, som tar sej dit de vill medelst kravling. De lyfter huvudena och är tuffa som attan redan! Hur ska vi hinna med att njuta? Jag har legat en god stund ikväll och bara tittat på dom.

Bebisar!

Tjockisen

Jag börjar med en bild på Greta med sina klövjeväskor. Bilden är tagen den 29 maj, och hon var riktigt rund. Dock släppte hon aldrig ner magen undertill, utan hon plockade bebisarna från sidoväskorna verkade det som.

Igår vid 6-tiden på kvällen kom Magnus ut i köket och hämtade mej med ett finurligt leende. Jag förstod direkt vad det rörde sej om. Han hade hört ett nytt jamande, och unge nummer ett var redan ute på vardagsrumsmattan och blev tvättad för fullt när jag smög dit och kikade. Ettan var en liten minigreta, som det såg ut, en vädligt grå kattunge med rosa små tassar.

Unge nummer 2 kom direkt efter och det blev lite för mycket för Greta, som nog inte riktigt fått igång instinken om vad som hände. Hon tog unge nummer ett, som pep, och hoppade upp och grävde in den under kuddarna i vår soffa (inte dynorna då, utan såna vi har och hänger på…). Tvåan låg kvar på mattan med navelsträng och efterbörd kvar. Den pep ynkligt, och Greta satt uppe i soffan och morrade åt den. Efter 5 minuter stod jag inte ut med pipandet längre, och hon verkade inte förstå att det var hennes unge det också. Så jag kollade om första ungen diade (det gjorde den inte) och jag lyfte ytterst försiktigt ner Greta på golvet, så att hon skulle känna lukten av tvåan och få igång moderinstinkten. Hon fattade direkt, och greppade tag i placentan och hoppade upp med 2an i soffan också och satte igång rengöring och sånt däruppe. *pust*

Eftersom hon var lite orolig med mej i närheten fattade jag beslutet att lämna scenen (svårt, men nödvändigt) och lät henne sköta sej själv i soffan, men Magnus inom synhåll vid sin dator. Jag gick ut i stugan och fick täta rapporter via MSN istället.


Snuttar

Vid halv-9 tassade jag försiktigt in, och ville kika på TV. I soffhörnan var det varmt och luktade våt hund, men Greta verkade lugn och "färdig". Vi hade då inte en aning om hur många ungar hon gömde under mage och kudde, men anade att en av rapporterna om flämtande som en hund med tungan ute hade resulterat i en ny liten korv. Efter hand som kvällen gick blev Greta kontaktsökande, och jag fick möjlighet att inventera beståndet, ge henne lite energitillskott, kika på ungarna, väga dom lite snabbt och sedan få tillbaka dom till Greta. När hon väl lättade från soffhörnan och flyttade lite längre in i soffan var jag förvånad över hur rent det var där, trots att hon fött 2 ungar till inne i hörnan. En enda liten fläck torkade jag bort.

Det märks ganska tydligt att hon är oerfaren och inte riktigt vet vad som händer. Hon växlar snabbt mellan instinkt och Greta. Vill gärna bli kliad bakom örat och få lite tröst-kel, och då kopplar hon även av, så ungarna kan komma åt och dia ordentligt när hon sträcker ut sej. Hon ligger gärna med tassarna eller hakan på de diande ungarna, men så fort de larmar eller piper för att de ramlat av en spene eller är missnöjda, ser man hur ögonen direkt ändras till instinkt, och hon far upp och ska rädda ungen.

Idag bestämde hon sej för att ungarna skulle flyttas, och vandrade iväg med en unge som hon försökte lägga i en hörna i sovrummet. Jag förstod att hon ville in i garderoben helst, så jag öppnade där, och hon for in på understa hyllan bakom ett par stickade tröjor.

Småttingar

Unge två hämtade hon ganska snabbt, men 3an och 4an låg kvar i soffan och väntade. Smög fram och knäppte en bild. Den med mycket vitt är egentligen 2an. Den har en ursöt vit ring på svansen och är alldeles vit i nyllet och på magen.

Den svarta vet vi inte om den kom som nr 3 eller 4. Den sista kellingen som jag inte beskrivit än är gretagrå och vit på hakan och magen och har vita tassar. Mer vitt än ettan. Vad det är för kön på bebbarna har jag inte försökt kolla på än. Jag har velat hantera dom så lite som möjligt eftersom Greta fortfarande är lite ovan. Rent spontant på känslan tror jag 2an är en kille. Den var även tyngst vid invägningen.

Jag hade inte tålamod att vänta på att hon skulle hämta småbebbarna i soffan heller, så jag lyfte dom lite närmre sovrummet så de pep och ropade på mamma, och då kom hon genast ut och hämtade in dom i garderoben.

Russin såg henne bära första ungen in i sovrummet, och är försvunnen sedan dess. Det oroar mej lite. Får se om han kan lockas hem till lunch nu.

Skrev berättelsen ovan i min djurpratsblogg, då jag inte fick komma in här pga flytt.

Gick in på lite lunchkoll och Greta mötte mej med ett mjukt mjorr i hallen och ville gärna ha lite mat också. Jag tassade in på prov och kollade bebbarna och la upp dom på örngottet, så de slapp ligga direkt på garderobsbottnens kalla laminat... När de pep till kom Greta direkt för att kolla läget, så nu kan jag koppla av - instinkten är igång ordentligt.

Gick ut och ropade på Russin, som kom direkt över parkeringsplanen. Och nu ligger han bredvid mej här på kontoret som vanligt. Allt i sin ordning.

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0