Äsch, jag viktbloggar!

Satt och skulle börja skriva till några av er som ville vara med och bolla och utbyta erfarenheter, och kände att jag lika gärna kan skriva mina reflektioner "offentligt". Så nu blir det en viktresekategori i den här bloggen iallafall.

Jag är precis på väg neråt igen efter en veckas stillastående av naturliga orsaker (en vecka som glädjer mej enormt, vilket ni som känner mej lite närmre förstår varför - kanske är det på gång igång igen nu!!). Lustigt nog verkar min viktminskning kickas igång av lite väl genomtänkt slarv (önsketänkande?), eller också är det bara ren slump. Mitt förra större ras (med mina mått mätt) kom efter firande med bubbel. I helgen åt jag en portion rabarbersmulpaj med vaniljvisp när vi hade gäster, och även om det betalade sej med huvudvärk och allmän seghet måndag-tisdag a'la socker-detoxen i början, så rasslade vågen neråt igen. Jag har nu gått ner nästan 4 kilo sedan jag började i slutet av mars, och då stod jag nästan still hela första månaden och väntade på att förbränningen skulle komma igång.

Jag har inga planer på att "slarva" mer och mer, även om det visar sej positivt på vågen de gånger jag gör det (verkar "skaka om" lite). Jag försöker bara göra vissa avsteg ibland, när det är praktiskt möjligt eller det känns motiverat, och jag är väl medveten om konsekvenserna. Alltså får jag ingen ångest eller skiter i eller ger upp för ett avsteg från planen. Jag ber inte mej själv om ursäkt heller för att jag var dum mot min kropp genom att äta socker. Jag vill kunna leva ett så normalt liv som möjligt, och då vill jag även se vilka effekter slarvandet har, om det är genomförbart utan för stora konsekvenser i för många dagar efteråt. Och det är inte heller tal om att "unna mej" något. Jag unnar mej något varje gång jag äter min favoritfrukost med tonfisk och ägg, eller tar en hallonsmoothie, så jag unnar mej tillåtet redan! Socker är en sak som ingår i så ofantligt mycket saker runt omkring oss, så det kan vara bra att ha koll på vad som händer när man råkar äta det, och hur man tar sej tillbaka. Jodå, man kan råka äta socker. I lördags bjöd svärmor på jordgubbar med glass och vispad grädde. Jag tog för mej av jordgubbar och grädde, och doppade en jordgubbe i grädden, stack in den i munnen och insåg som ett blixtnedslag att grädden var söt som tusan! För en som inte ätit socker på 2 månader är socker vansinnigt sött!!! Jag har inte ens tänkt tanken på att det kunde vara socker i grädden - vi brukar alltid "glömma" det när vi vispar grädde, för då kan man använda ev. rester i matlagning också... Eftersom jag fått i mej den grädden redan valde jag att smaka rabarberpajen på kvällen också. Men det var ett väldigt medvetet val!

Jag kör en fortsatt blandning av rivstart och nystart, då det funkar bäst för mej rutinmässigt. Kanske hade jag gått ner mer på nystarten, men jag är inte redo för det än. Jag gjorde ju en JÄTTESTOR beteende- och rutinförändring när jag hoppade på GIt och började motionera. Nu vill jag vänta ett litet tag tills detta sätter sej ordentligt innan jag ändrar för mycket igen. Nån dag i veckan tar jag en råg-påssla, äter lite kall potatis eller någon annan kolismat från nystartsfasen. Jag har fortfarande inte begripigt när det är bra att äta vad, och vad man ska hålla igen på (förutom fett) när man äter kolhydraterna - eller hur länge deras effekt sitter i. Kan jag äta "macka" till frukost och äggröra med bacon (=fett) till lunch? Eller ska man hellre göra tvärtom?? Kolhydrater är krångligt! Någon som har koll på Atkins och såna "riktiga" lowcarb-dieter, där man utesluter kolisarna jämt, som kan tipsa om bra läsning kring detta? Jag trivs så himla bra med lowcarb-varianten, men vill ju göra rätt och inte skada min kropp på kuppen!

På det stora hela stormtrivs jag med den här maten fortfarande, och det börjar vara "enkelt" att äta rätt mängd och rätt ofta. Jag är så glad att jag provat detta istället för att försöka svälta mej ner i vikt med alla patentsvältkurer som finns. Men jag ska villigt erkänna att jag nog fortfarande väntar på att den första adrenalinkicken och smekmånadsfasen ska ta slut, och detta också ska "bli jobbigt" och deprimerande. Eller väntar är fel ord, för jag tänker positivt, men jag är beredd på att det skulle kunna hända. Jag avskyr att vara hungrig - alla matnojjor blir 10 gånger värre om man dessutom är hungrig! Med GI finns inget direkt fel (så länge man skippar socker, mjöl och sånt), så om man mot förmodan skulle bli hungrig är det bara att äta ett extra mellanmål i form av en burk makrill i tomatsås (avrunnen) eller ett kokt ägg, så är man mätt och glad igen. Och sockersug minns jag inte hur det kändes!! Att det går långsamt, men bara neråt ser jag som en stor fördel!! Jag vill inte tappa 10 kilo på en månad och stå där med bukskinn som inte vet var det ska ta vägen!

Jag har lite dalar när det är jobbigt, och försöker identifiera varför.

Det som tar mest energi just nu är den ständiga matlagningen och sambos ständiga frågor vad jag ska ha istället. Vid det här laget vet han också vad jag äter, så han borde kunna hitta på själv (kan jag hitta på pommes eller ris till honom, kan han nog hitta på wokgrönsaker eller broccoli till mej liksom...). Men det känns som om jag inte gör annat än planerar min mat varje dag, och dessutom blir det ju ofta två gånger matlagning om dan (lunch och middag) vilket inte är någon favoritsysselsättning här till vardags. Däremot kan det vara kul att prova nya recept, och extra kul om vi gör något som innebär att båda hjälps åt!

Bara att skriva om detta gjorde att jag genast hittade en möjlig lösning på det problemet! Vi behöver komma igång med våra veckomenyer igen - nu när vi har nya maträtter att lägga in på dom, och även planera in tillbehören för respektive person. Sedan behöver vi även laga mer mat tillsammans, för det tror jag Magnus gillar också...

En annan svacka för mej är grubbel på motionen. Jag har igång mina morgonpromenader, och det är en vana nu. Det känns konstigt att inte gå ut, de få dagar jag skippat det av olika anledningar. Jag går mellan 2000 och 6000 steg på en morgonproemnad, beroende på hur sent jag kommer iväg på morgonen och hur mycket jag har att göra. Men efter 2 månader längst vägar härikring är jag dels trött på rundorna (idag gick jag i midjehögt gräs på en runda som var toppenbra tidigare i vår....). Dels är jag orolig för att något är fel. Jag får inte upp orken. Jag borde orka mer än vad jag gör, enligt tidigare promenaderfarenheter. Varje dag är det svårt att komma igång, och det känns främst i vadmusklerna. Jag har en teori om att det har med muskelnedbrytning att göra, som de varnar för när man går på rivstarten. Då rekommenderas ju lågintensiv träning, eftersom man inte äter kolhydrater, som bygger upp musklerna, eller hur det nu är... En lösning borde vara att käka kolhydrater när jag kommer hem från promenaden, men det hjälper ju inte i början av promenaden, när det är så tungt, eller i alla uppförsbackar, när det känns som om energin är tokslut, fast den inte borde vara det. Någon som har koll på detta och kan råda? Jag har börjat experimentera med äppleklyftor före och efter promenaden, men har inte märkt någon skillnad än.

Stålmannen är friskförklarad!

image874

Vi hade en nervös morgon hos veterinären idag, men kom därifrån med glada besked! Hjärtat låter helt normalt, starkt och bra igen, och blodproverna var helt normala! Ingen synlig påverkan på varken lever eller njurar! Vi klarade oss undan med blotta förskräckelsen den här gången också! Tack kära Russin!

Egentligen visst både jag och Magnus vad vettisen skulle säga, för Russin är en väldigt tydlig katt på att förmedla sitt mående. Första veckan efter hemkomsten från Läckeby gick han endast korta kisserundor med huset inom synhåll, gärna med sällskap. Sedan började han gradvis visa intresse för att följa med lite längre, vara mer aktiv om dagarna och kännas allmänt piggare. Bilden ovan togs i fredags morse. Då gick Russin med mej ut till brevlådorna för första gången, och sedan traskade vi lugnt ner till Wilmas hage, där Russin haft en ny släng av sin råttrunda ett tag. Han fick genast korn på något i det höga gräset, men blev störd av min mobil som ringde om promenadsällskap. Sedan satt han så här och myste i en kvart! Det är verkligen Ferdinand över honom när han är på råttrundorna. Jag vet inte hur länge till han satt, men då sa jag åt honom att jag gick en runda iallafall, och lämnade honom på den platsen. Hemkommen från min promenad var han hemma igen.

Senare på dagen gick jag ner till grannen neråt vägen och köpte 1,5 tjog ägg, och när jag var på väg tillbaka uppför backen såg jag till min förtjusning en Russin på lunchrunda, på väg in till samma plats som han varit på på morgonen med mej. Det var första gången jag såg honom gå ut på en längre runda själv sedan ormbettet.

Lite inredning och grejs

Fortsätter babysteppa "ikapp" i bloggen. Idag passar jag på att tömma min "till bloggen"-mapp lite.

image866

Börjar med en lite äldre bild på "färisten" vi har på golvet i vardagsrummet. Russin har svårt att gå på golvet med springorna, troligen beroende på hans sämre syn. Han snubblar och slinter ofta. Greta går på det obehindrat. Färisten ska det läggas värmefördelningsplåtar i som golvvärmeslangen sedan ska träs i.

Dagsläget i vardagsrummet annars är att alla väggarna är gipsade och spackling är påbörjad. En paket takpanel har kommit upp också, som "låg ivägen". Skrubbens vägg är uppreglad och igenbyggd, och vi har ett "fönster" "längst ner" på trappväggen (alltså mellan sista reglarna i blivande trappen, där trappen mynnar ut i hallen), för att släppa in ännu mer ljus i trapphus och hall. Eftersom skrubben byggdes igen har vi fått öppna upp mot hallen (vi gick genom skrubbdörren in i vardagrummet innan och hade dörröppningarna igenplastade), för att ta oss ut och in genom rummet, så nu börjar man ha lite mer känsla för hur stort och ljust det blir. Dessutom kan Greta gå in och hoppa upp på kakelugnen precis när hon vill! *piiip piiip* låter hon sen, så får vi komma och lyfta ner henne. Tack å lov tröttnade hon ganska snart nu när hon kunde göra det när hon ville, istället för bara smita in när det var förbjudet.

image867

Greta uppflugen på en av storbockarna (hon fick hjälp upp). Byggställningen står där för att solpanelerna vilket årtionde som helst ska skickas upp på taket och fästas i de därför avsedda färdiga fästena. Det kan inte vara sol på taket när man gör det, så nu fick alla som undrade förklaringen på varför det är så soligt och fint väder nu sedan veckor tillbaka =OD. En annan anledning till att de inte kommit upp än är att de är så tunga så byggherren måste be om hjälp av vänner och bekanta...

image868

Visar mitt sällskap på promenaden i fredags. Nej, jag har inte koskräck. Däremot går jag inte genom hagar när man har djur med sej, vilket jag ibland har när jag är ute med en vän som har hundar. Denna morgonen var jag själv, så då tog jag en av våra långrundor, och hoppade rakt in i en hage full med kossor. Det var lajbans tyckte dom - det absolut roligaste som hänt där på länge! De buffades och bökade och travade på bakom mej, så till slut stannade jag och vände mej om, så ledaren i flocken, en liten tjur, fick undersöka mej lite noggrannare. De flesta tröttnade och droppade av, och när jag tog fram mobbekameran försvann alla utom en som en avlöning. När de hade hälsat klart och jag hade plåtat gick jag vidare ut ur hagen, och de började trava efter mej igen, och radade sedan upp sej allihopa längs staketet och drack i det stora karet där. Sötnos...mular var dom allihop.

image869

Det skulle vara kul med en gammeldags emaljskylt på huset... Kanske ska önska en sån av någon... Annedal är namnet på vårt hus sedan gammalt, men det används inte längre tyvärr. Vi kanske ska återinföra det när vi är mer klara...

image870

Ny soffa behöver vi köpa inom ett par månader. Denna kan kanske vara något?
Vi (jag) funderar på Kramfors. Egentligen vill jag ha Karlstad med hörn på ena sidan och divan på andra. Vi både vill ha och behöver ha en stor soffa. Vi ligger gärna och tittar på TV båda två + att vi ett par gånger om året får släktinvasion, så då är det bra om det finns sittplatser. Det dumma med Karlstad är dom fluffiga ryggkuddarna. De brukar se ut som en säck potatis efter ett par månaders användning, och jag vägrar ha en soffa som alltid ser bedrövlig ut, och aldrig går att fluffa till så den ser vettig ut igen. Därför har jag vänt blicken mot Kramfors, med fast rygg. Den är istället låg, så den får vi prova ett par vändor till innan vi bestämmer oss. Någon som har Karlstad och kan dementera mitt potatissäcks-funderande....? Den är snyggare egentligen, mer soffig, tycker jag...

image871

Vad bra att jag sparat hem en bild helt utan noteringar om varifrån. Jag är på jakt efter en "papperskorg" till hallen. Antingen ska den se väldigt papperskorgig ut, som den här soptunnan, eller så ska den vara hyperdiskret, typ "offentlig kontorsmiljöspapperskorg" i något überdesignigt stuk, som inte skriker "SOPOR". Den ska dessuom vara stor/hög, så man kan kasta grejer när man går förbi, utan att böja sej och ha sej. Invändigt räcker det om den är handlekasse-storlek, eftersom den ska tömmas regelbundet som vanligt.

image872

En guldtapet från samma webbshop som soptunnan fanns i - minns tyvärr inte vilken... :(

image873

Här är min lilla Greta för en dryg vecka sedan - precis när hon började med ank-gången och maggen började synas mycket. Nu ser hon ut som om hon svalt en badboll, och jag får ligga och mysa med henne nästan varje kväll och känna på de små sprattlande liven. Himla mysigt!!

Helgen har ägnats åt kalasande, gäster till MF (vad roligt att Pluschenko vann!!), lite scrap igår och idag har jag varit på vår sköna altan och pysslat med min amaryllis-farm, lite uteblommor och påbörjat projekt planera om alla blommor inne, och se till så orchisarna har en bra kompostblandning. Tröttnade halvvägs och kom på att man kan babysteppa med sånt också - en kvart åt gången är det ju som gäller! Så jag får fortsätta imorgon.

Österlen i maj

image856

Måndag-tisdag tillbringade jag med välförtjänt arbetsresa nere på Österlen ihop med det kvinnliga företagsnätverket i kommunen. Vi var 8 på resan. Första dan gick vi en runda i gamla stan i Simrishamn, och jag passade på att plåta lite i det soliga vädret. Just det här husmötet såg jag sedan i en Österlens-turistbroschyr vi fick, men då var den stora rosen i skarven översållad med stora röda rosor. =OD Tyckte det var kul att jag plåtat samma hus, det fanns ju en hel del att välja på!

image857

Den här bilden blir nog bättre om jag beskär den och rätar upp den lite, men jag tyckte lyktan var så fin! Och skuggan den kastade på väggen bakom!

image858

Österlen är tydligen kända för sina dörrar, och många gick i den här stilen, men med olika färger. "Solmönstret" fanns med på nästan alla vi såg. Gillade färgerna på det här huset, och ringklockan är superläcker! Sån skulle vi ha! Undrar om det finns att få tag på...

image859

Mysig innergård på Café Bonadea. Här råkade jag ut för det som händer när man inte lyckas kommunicera sin specialkost riktigt. Vi fick alternativ att välja mellan, som de skulle kunna förbereda. Alla med massor med bröd eller kolhydrater (de är kända för sina våfflor bl.a.). Jag hade sagt att jag gärna ville ha chiabattan med lax, men om det gick att få den utan att slösa på chiabatta-brödet som jag ändå inte får äta. Jag kom dit och fick "macka utan mackan" dvs två ostskivor, två skivor vanlig smörgåsskinka, lite tomat och ett par salladsblad. Det såg fräscht ut och var gott, men det var inte riktigt det jag hade beställt via hon som höll i matbeställningarna...

Som tur var hade jag ätit en stadig brunch med vanliga ägg och tonfisken precis innan vi åkte från Karlskrona, för nästa gång vi såg mat var halv8 på kvällen... Jag visste ju av tidigare erfarenhet (och koll på programmet) att mat inte brukar ha hög prio, utan kläms in där det är tid. Missförstå mej inte nu - vi fick välplanerad och kanongod mat! Men om man bör äta var 3-4e timme brukar det inte vara så på schemat när man är iväg på arrangemang.

Före middagen fick vi prova på att dansa orientalisk dans. Jösses vad jobbigt!!! Jag trodde jag skulle vara ledbruten i hela kroppen morgonen efter, men det kändes nästan inte alls! Efter dansen "klappade" vi på alla våra muskler, enligt någon chigong-variant, för att öka blodcirkulationen ordentligt - funkade tydligen bättre än stretching! =OD

image860

Här är utsikten från restaurangen på kvällen. Vi käkade på Sköllen utanför Brantevik, och där hörde jag tjejen som ägde stället mumla med en nätverkskompis ute i foajén att någon hade beställt GImat och inte fick äta potatis, och ojojoj, vad skulle hon bjuda på då. Jag oroade mej inte så mycket över det, för jag hade ju skickat över information om vad jag brukar ersätta potatisen med själv, typ matiga grönsaker som broccoli och blomkål. Jag bara konstaterade att de hade fått beskedet där iallafall om min specialmat.... trodde jag ja. Det hade tydligen inte nått ända ut till maken/kocken i köket.

Förrätten var smarriga fiskpatéer och en toastsnibb med laxrom på. Toastsnibben slank ner den också - så lite kan knappast göra någon större skada tänkte jag. Men när varmrätten skulle serveras gjordes fortfarande ingen koll på vem som var GIaren (skaldjursallergikern hade dom hojtat om före förrätten)... Så när tallriken med potatisgratängen skulle ställas ner vid mej frågade jag om de inte hade en variant till mej utan potatis, som jag hade varskott om. Nä, vadå inte potatis? Jag förklarade att jag åt enligt GI och inte äter potatis, och då började gubben protestera och tycka att jag skulle sagt till om det innan. Jag blev liiite upprörd och bjäbbade emot att jag hade sagt till innan och hade fått besked om att det var grönt också (men nämnde inte att jag hört frugan muttra om det vid välkomstdrinken, eftersom det inte var avsett för mina öron). Han fnös att jag ju inte skulle ätit brödet vis förrätten då heller ju, och jag försökte mej på ett leende och sa att det slank ner för att jag inte ville vara besvärlig...

Jösses vad jobbigt det var! Det blev ju lite rabalder ute i köket, han bad mej vänta ett par minuter, och de andra fick också sin mat lite fördröjd. Mina 2 bordskamrater hade fått sina tallrikar och undrade försynt om det var OK att dom åt. Jag satt mest och funderade över varför detta hade hänt - hade jag inte haft tillräckligt med tillit när jag släppte kontrollen och utgick ifrån att det skulle vara ordnat, utan att kolla det själv? Jag sa för övrigt aldrig något till stackaren som skötte matkontakterna heller om det som hände på resan - jag tror hon hade gjort så gott hon kunnat. En av mina bordkamrater var supergullig och uppmuntrade mej. Hon hade själv jobbat i krogbranschen i över 10 år, som servitris, och var förvånad över hur de bemötte min förfrågan. Oavsett om det begåtts något misstag eller kommunikationsmiss, så börjar man inte tjafsa, utan kollar bara hur man ska rätta till det och försöker fixa så gott det går enligt henne - särskilt på den klassen av restaurang vi befann oss, där vinet kostade 60 spänn glaset...

Det hela fick ett terapeutiskt sett väldigt komiskt slut. När jag väl fick in min tallrik låg ankan ovanpå ett haaaaaav av skivade....... TOMATER! Det finns egentligen bara en enda grönsak som jag verkligen inte tycker om, och det är färska tomater. Jag vill gilla tomater, det ser gott ut, och man kan göra så mycket med dom. Jag har försökt så många gånger att lära mej äta tomater, och "plågat i mej" såna då och då, men det går inte, jag tycker genuint illa om smaken... Triumferande ställde han tallriken framför mej och sa med ett stort leende "jag hoppas du tycker om tomater. Dom är solmogna och alldeles nyskördade från ett växthus idag". Vad gör man? Man ler tappert och tackar så mycket, och känner sej fullkomligt gråtfärdig - på gränsen till att få panik- och flyktkänslor. Jag insåg snabbt att jag måste äta tomaterna, helst alla. Fråga mej inte hur ankan smakade - den var toppenbra att kamouflera tomatsmaken med iallafall. Jag lyckades såklart inte trycka i mej hela tallriken, hur mycket jag än försökte, och visst tittade han lite extra på tallriken när han kom och plockade, och undrade om jag var mätt. Mmmm, det var jättegott.... Eller hur!! Det var en rejäl läxa jag fick där.... Till efterrätt trollade dom fram 3 olika frukter och en klick creme fraische utan alltför lång väntetid.

I tisdags började jag dagen med en morgonpromenad med en av nätverkstjejerna därnere, som bodde ett par minuter från vårt B&B i Brantevik. Hon visade mej Grönan - strandängarna norr om byn, och jag önskade att jag hade bestämt dejt med henne en halvtimme tidigare! Det var värsta vårmorgonsnaturknarket!!

image861

Efter frukost och utcheckning var vi först hos en tjej som hade en garnbod hemma på gården. Jag smög fram och plåtade in på deras gemytliga innergård - kunde inte låta bli. Jag köpte 2 garnnystan. Ett flerfärgat effektgarn med guldtrådar i och ett beiget hundullsgarn som jag kanske ska sticka en sjal av. Om jag får tag på några stickor (nr7) innan jag tappar inspirationen. Trodde jag hade stickor från nån loppisfyndlåda, men de största var 4,5or...

image862

Såhär ser "mitt" Skåne ut! Det enda som saknas är en skock råkor som går och betar i förgrunden. Det är detta jag saknat här uppe i Blekinge - de vida slätterna, rapsfälten och råkorna, dessa mysiga åkerlandskapsfåglar. Ja, de pratar högljutt där de bor, men jag tycker inte det är ett vasst och störande kraxande. Det är bara mjukt och hemtrevligt tycker jag...Hade alltid massor med råkor utanför lägenheten i Lund, och trivdes så bra med dessa små filosofer som gick omkring på gräsplanerna... Min bilkamrat hoppade in i bilen och rös och sa att de lät så olycksbådande, de där kråkorna, och jag tappade hakan och förstod inte alls. De låter ju supermysigt, och dessutom är det inte kråkor... Raps finns det numer ganska gott om häruppe, och Ramdalaslätten är ett hyfsat substitut för Skåne också... Det är bara råkorna som saknas.

Vi var i Glada tingshuset i Hammenhög. Där spökade det visst, enligt ägarna. Jag är benägen att hålla med - "kände" närvaro av betydligt fler än vad vi var på besök. Men jag kände ingen elakhet, bara stor sorg och mycket smärta, men även kraftgivande energi och en självklar känsla av att ägarna inte ska skrämmas av "sina spöken" utan ha nytta av dom.... Den stora sorgen syntes även i konstnärinnans konst. Hon var ofrivilligt barnlös, och hade bl.a. målat av sej med en serie med bebisar som sov eller vilade. Min andra bilkamrat, som ska starta företag om sorghantering, hävdade bestämt att man inte kunde bearbeta sorg genom att "måla av sej" (i bilen efter vårt besök). Jag blev förvånad när jag hörde henne säga så, men tog inte upp det för vidare reflektion då, eftersom jag ska gå på hennes föredrag om en dryg vecka, så jag vill gå dit med öppet sinne utan att veta för mycket om hennes metod.

image863

Vi fortsatte till Tjörnedala där vi bjöds på fantastisk lunch i form av varmrökt lax med någon specialmarinering av nypon och fläder. En kall grönsallad med färskpotatis fick vi också till, och eftersom kall potatis är hyfsat OK i nästa fas, som jag gästspelar i ibland åt jag en del av potatisen också. Sedan dök detta spöket upp!

Carl von Linné! Min stora idol! Jag var inte beredd på att få träffa honom, bara sådär! Vi gick en härlig promenad i omgivningarna och tittade på blommor! Jag fick hjälpa honom med namnen på några stycken, som han hunnit glömma med åren (som inte stod med på fusklappen) och jag blev precis som varje vår dödens sugen på att plocka fram blomböckerna igen och ge mej ut i markerna!

image864

Tog även en bild på min loggas pippi, som satt och sirrade på en sten när vi gick förbi. Med högsta zoomen blev den riktigt bra! Stegräknaren landade idag på över 10.000 steg för första gången. Undrar i mitt stilla sinne om min rumskamrat kanske har rätt i att bara vartannat steg räknas när man har den fastsatt nere på foten... För så mycket som jag gick denna dagen kan inte vara "normal konditionsträningsgång" - det kan man aldrig hinna varje dag!!!

Tack Österlen och Qlarorna för en fantastisk resa! Jag förstår verkligen alla som blir passionerat förälskade i Österlen och flyttar dit! Hade vi inte haft vårt hade jag kanske föreslagit något åt det hållet för fästmannen....

Tog mej tid att skriva ner denna dagbok, innan jag glömde. =OD

Lite mycket nu...

Tack alla som kommenterat mitt senaste inlägg. Jag kommer att kontakta er som velat utbyta erfarenheter med mej snart. Just nu försöker jag jobba ikapp lite. Lite dåligt med både tid och energi just nu.
Återkommer!

Lägesrapport

Russin är hemma och mår bra! Lite trött och hängig, men slurpar i sej sina stärkande droppar (homeop.) och återhämtar strykan för var dag som går. Han hade någon påverkan på hjärtat, som kanske berodde på ormgiftet (det påverkar lever, njurar och hjärtmuskel) så han ska på återbesök om en dryg vecka för att kolla upp hur värdena ser ut och hur hjärtat låter. Han har börjat gå små rundor ute själv nu - första dagarna fick jag gärna följa med.

Greta har svalt en badboll. =OD Om man lägger handen på magen försiktigt kan man känna antydningar till "sockerdricka" i fingrarna, men hon sätter igång och spinner också direkt, så det är svårt att avgöra om det är spinnandet eller småbebbar som sprattlar runt. Hon letar bäddställen varje dag, och inget verkar duga riktigt bra. Bf från ca 4 juni..

Min dator är på SPA idag, så jag skriver på iBooken, den gamla skrutten. Den funkar, men det är inte en dator jag skulle fixat att jobba med dagligen... Jag har fått löfte om att iMacen skulle kunna servas på en dag, så jag väntar på besked när som helst att den är färdig för avhämtning igen efter fullbordat verk. Tog den här dagen för säkerhets skull, eftersom måndag-tisdqag är off-office-dagar, då jag ska till Österlen på tjänsteresa med kvinnonätverket. Ifall de inte kunde hålla sitt löfte. Jag tar inget för givet när det gäller datorbranschen längre. Det är mycket snack och mycket stress och väldigt lite lyssnande på kunden. När jag kom in med burken igår eftermiddag visste de först inte att jag skulle komma, sedan inte vad vi avtalat att göra ("det skulle väl bytas ett minne?"). Jag förklarade tålmodigt igen, men kände inte att någon riktigt lyssnade eller antecknade, så vi får väl se hur den kommer hem igen. Förhoppningsvis har jag fått det jag bett om.... *hrmmmm*

Min viktminskning har äntligen kommit igång! Saknar någonstans att utbyta erfarenheter och pepptalka med andra i samma sits. Det verkar vara snarare regel än undantag att de som pratar om sina viktminskningsförsök på GIsidan är antingen såna med helt fel inställning (=jag har dålig karaktär, jag är sockerberoende, därför är detta svårt osv) eller en negativ strikt inställning (=fuskar du har du inte fattat vad det går ut på, så då kommer du aldrig att lyckas). Jag söker någon med en sund och positiv inställning till en så livsomställande diet, som man kan snacka med om alla motsägelsefulla råd, få hjälp att strukturera och följa magkänslan. Än så länge har magkänslan funkat bra, men det hade ändå varit kul att "ha sällskap" av någon som inte är indoktrinerad eller som är på samma motivationsnivå som jag.

Forumet på GIviktkoll dödas tyvärr effektivt av de två grupperna ovan, och det sliter i mej när jag ser nya entusiaster komma in och ställa frågor och får svar som får mej att himla med ögonen (och det ska mycket till innan jag gör sånt!!). Klassikern är kesella-diskussionen där en tjej hävdar att Kesella vanilj är standard, den är helt OK att äta. Någon svarar henne att stopp, nope, där är en massa socker i den, den är inte särskilt OK, och hon svarar att det är den enda som finns i hennes butik, så hon måste äta den. Eftersom hon svarar i 90% av alla trådarna i forumet med "goda råd" tar det ett tag innan man förstår att hon egentligen inte har någon koll alls, vilket är synd, för hon är himla glad och trevlig, och hälsar alla glatt välkomna.. Själv engagerar jag mej inte särskilt mycket i forumet, eftersom det ger mej så lite. Jag måste välja var jag ska lägga min energi, och just nu är det jag själv som ska "räddas", inte alla andra runt omkring...

Det är överhuvudtaget ingen koll i forumet på sådana här trådar med brutala felaktigheter. Det hade varit relativt lätt fixat om det var en riktigt seriös sajt, för det är kanske 20 aktiva trådar varje dag - enkelt och snabbt att kolla igenom om de ville och hade någon expert anställd som fixade det. Nä istället har dom s.k. expertchat en timme om dan, dit man får hitta med sina frågor (denna ska vi se som en extrem förmån!). Har man otur hamnar man hos en expert som är mer intresserad av att marknadsföra sina egna tjänster än att svara på ens frågor... Han brukar smita innan chattiden är slut också har jag märkt när jag läst trådarna i efterhand, för att det var "lugnt". Jo, för att det tar tid att skriva sina inlägg som han ska kunna svara på... Nja, jag är inte särskilt nöjd med servicen och stödet på GIviktkoll, även om Håll Koll funkar hyfsat... Har sökt efter andra forum, men det enda andra jag hittat var mer inriktat på friska hurtiga sportande vanliga dödliga som vill äta sunt än överviktiga som behöver minska av hälsoskäl, så råden på det forumet var väldigt träningsinriktade (typ vad man ska käka inför Stockholm maraton). De andra jag hittat har haft noll aktivitet....

Så jag kämpar vidare ensam bland en massa viktväktande vänner som rasar massor med kilon i vikt. Jag går ner sakta sakta, men nu går det stadigt neråt, så det känns underbart! Det känns realistiskt att jag ska klara av att hålla mej till denna mathållningen resten av livet också, så jag har stor tillit till att lyckas! Och framgången beror på att jag var så mentalt förberedd denna gången och verkligen motiverad! Jag mår mycket bättre än tidigare också! Blir ibland förvånad över siffrorna på stegräknaren på kvällen, och tänker "men jag är ju inte slut och har ont överallt???". Sakta med säkert neråt alltså! Tjoho!

Scrapfestat

Mellan allt Scrappizjobb och kattambulansande och mys i solen har jag hunnit scrappa lite till Scrapinspirations fest. Det blev dock bara 2 bidrag innan tiden var slut, så jagvar inte med och tävlade om priserna. Men det gör ju inget - det var inspirerande utmaningar, och jag började alldeles för sent!

image854

Detta är en LO efter skissen. En inte särskilt bra bild från Danmarkssemestern, men ett minnesvärt djurmöte, så nu är det scrappat!

image855

Redan när jag tog det här fotot hade jag funderingar på att lägga med Krøyers strandpromenerande damer på något vis. När jag såg annonsutmaningen tänkte jag på mina strandförstoring, sedan fick det bli såhär.
Konstverken är inpluttade i ComicLife och utskrivna på canvas-"papper" (tygaktigt). Kunde inte låta bli att ta med det sepiafärgade fotot på damerna också, som använts eller inspirerat konstnären till de promenerande damerna.

Russin får komma hem igen imorgon! Tuff rackare det skrället!

Inte min vecka... dumma orm

När vi satt och grillade på altanen blev plötsligt båda kisarna väldigt intresserade av något borta i vår berberishäck.
Plötsligt sticker Russin ner nosen i det höga gräset, hoppar en meter bakåt och kommer farandes inåt och gnuggar sej om nosen. När vi förstår att han inte har något byte med sej, utan har flytt från något blir det lite panik. Greta sitter kvar och håller koll i gräset, så jag försöker få bort henne därifrån, vilket inte lyckas så bra, samtidigt som Russin ska letas upp inne för att se vad som hänt. Magnus har bättre koll på skallen och lyckas stänga dörrar och kattlucka med Greta inomhus.
Jag håvar fram Russin, som sitter och kurar under sängen, och båda hans ögon rinner, och hela han säger att han inte mår bra alls. Så det är bara rätt in till datorn och leta upp djursjukhusets journummer. Vid det laget har vi lagt ihop 1+1 och kommit fram till huggorm, och det var troligen en sån som väste inne i snåret när jag gick och hämtade Greta första gången.
Jouren på sjukhuset svarar det jag egentligen redan vet, att katter inte är särskilt känsliga för ormbett, de brukar klara sej bra (oftast är de så snabba att de inte ens blir bitna). Men när de hör att han är diabetiker blir de lite mer allerta. Medans jag pratar med jouren (varför händer alltid sånt här på jourtid??) kommer Russin själv ut i hallen, går in bakom toadörren och sätter sej och pinkar. Vi har inte kattlåda inne nu på sommaren, så han satte sej helt sonika på en matta där, stackarn. Den gigantiska sorken han hade kraskat i sej en timme tidigare kom också upp i hallen, och i och med att han började reagera så på chocken tog vi det säkra före det osäkra och åkte iväg med honom drygt en timme upp till Kalmar/Läckeby.
Väl där uppe hade han svullnat upp en hel del i ansiktet, och nu syntes också bettmärkena på hans vita nosrygg. Men han var vaken och hyfsat allert, och hjärta/lungor lät bra, så veterinären verkade inte alltför orolig. Men hon sa att hon skulle ringa om något hände under natten, det är ju trots allt lite extra känsligt med en diabetiker när det gäller olika trauman, pga stress och insulinknas m.m. Dessutom börjar hans ögonhinnor vara lite bleka av chocken, så det är bra att vi kom in med honom, så de kan sätta dropp och övervaka honom ordentligt. Han var ormbett nummer 5 som skrevs in idag (de andra 4 var hundar) så håll koll på era djur i snåren nu!

Nu får vi bara hålla tummarna att det finns fler liv att utnyttja på Russin-balluba, så vi får hämta hem en pigg och frisk katt om ett par dar och ett par tusen fattigare.

Greta har utgångsförbud om nätterna från och med idag. Eftersom hon är ute så stor del av dygnet nu och hennes nedkomst börjar närma sej var det lika bra att börja vänja henne att vara inne när vi inte kan ha koll på henne, så hoppas vi hon börjar vilja vara mer hemma också efter hand som tiden närmar sej. Vill inte att hon pjållrar iväg och lägger ungarna i skogen när det väl är dags sen.

Förtydligande...

Vill bara förtydliga mitt inlägg om Scrappiz igår. Det har inte kunnat gå snabbare än det gjort hittills att få tillbaka Scrappiz. Vad jag menade med mitt må bra inlägg var att jag tänkte till och bromsade mina stresstankar och inte stressade på när det hände. I början av en serveråterställning kan jag inte göra särskilt mycket mer än vara med och fatta nödvändiga beslut och liknande. Jag har alltså inte kunnat göra mycket det här dagarna iallafall, utan har fått förlita mej på mina tekniker som vet vad de sysslar med.
Bara så ni inte tror jag struntat i Scrappiz ett par dar och slappat.... =OD

Tack för alla lyckönskningar!

image853

Vill bara tacka för alla lyckönskningar vi fått denna veckan efter mitt inlägg om vår förlovning!
Ikväll åker ringarna på under myspys och vanlig fredagsritual (=bubbelbad). En kork flyger nog i luften också trots GI-projekt, men man kan dricka vitt vin sägs det. Man bör bara undvika alkohol för fettförbränningens skull, men jag offrar ett par dagars förbränning för en flaska bubbel under så här trevlig omständigheter!

Annars har veckan varit omtumlande med mitt kära Scrappiz hackat och förstört. Då sätts man verkligen på prov, hur stresstålig man är efter sin rehabilitering. Jag insåg snabbt att det inte var någon idé att försöka jobba på som om inget hade hänt, utan jag lät kroppen reagera och hjärnan stå still och bearbeta, efter att ha fattat nödvändiga beslut och satt mina konsulter i arbete. Jag har fortfarande mitt största jobb framför mej, men vi bestämde oss för hellre ett par dagar extra och noggrant kollat än fort och fel... Var sak tar sin tid.

Jag mår efter omständigheterna bra, och är glad att jag valde som jag gjorde den här gången, istället för att stressa sönder mej. Jag bestämde även snabbt att lägga mycket fokus på att stanna kvar i mina nya mat- och motionsvanor. Det är så himla lätt att kasta allt sånt när vardagen vänds upp och ner. Igår klämde jag in 8700 steg med hjälp av morgonpromenaden, hundpromenadpå lunchen och en tur på stan på kvällen med förläsning. Idag är jag uppe i 4570 steg efter en liten morgonpromenad och en ganska rörlig dag i detfina vädret. Jag tog det lite lugnare idag, eftersom jag vaknade med kramp i vaden i natt, och inte vill förta mej alldeles.

Jag har så smått börjat återvända till det normala, och jag försöker kika förbi er som hälsat på och gratulerat pö om pö, efter hand som jag tar mej igenom bloggrundan. Jag uppskattar alla era kommentarer!

När björkarna susar...

...och vi  image851

Nu är ringarna beställda och levereras på fredag. Detta är bara bekräftelsen på det vi kom överens om för ett par veckor sedan. Jag slog till och friade på skottdagen, och fick mitt ja efter ett par veckors noggrann eftertänksamhet.
Nästa sommar planerar vi att hålla bröllop här hemma i trädgården.

Jag har kikat in på bröllopstorget för att få lite hjälp med förberedelser och budget och liknande, för att kunna pyssla med det när jag känner att jag vill vara lite bridezilla i min egen ensamhet (och inte slita ut den stackars blivande brudgummen med sånt tjej-tjafs). Det är en härligt pillrig känsla i magen att tänka på det! Det är väl prinsessgenen som sprattlar igång!

Vissa saker är så självklara, andra ger svåra bryderier och beslutsångest och ytterligare andra spelar absolut ingen roll. Men det är väl så det ska vara inför den stora dagen, och jag är glad att vi har lite tid på oss att tänka igenom och fundera på alla bryderier.

Man får helt enkelt börja redan från början att lyssna på magkänslan och försöka göra det till sin dag, och strunta i alla måsten och borden. I vissa fall får man höra att det är så man ska göra, att det är man själv som bestämmer hur man vill ha det, men sedan kommer det plötsligt något måste urhoppande ur munnen på omgivningen iallafall. "Klart du måste bjuda dom om du ska bjuda dom andra!" Jaha? Men om det inte är så självklart för mej då? Ja, ni har säkert varit i samma situation och fått fatta beslut som blir kompromisser mellan vad man egentligen vill och vad man bör för etikett och hemfrid och släkten och annat. Jag har ganska klart för mej redan nu vad magkänslan säger, sen får vi se hur det blir när vi ska i skarpt läge sen, hur många kompromisser och avsteg från detta man kan tillåta och fortfarande må bra. Det kan vara saker nu som betyder superdupermycket, men som tappat betydelse om ett halvår, och man inte alls förstår vad som var problem med det beslutet. Det får ligga till sej helt enkelt.

Till saker som är självklara hör att jag ska använda mammas brudkrona.

image852

Den har farmor gjort.

På den tiden hade farmor ingen telefon, men dom hade pratat om bröllopet när de var uppe på sommaren, och farmor hade mumlat att hon skulle leta upp ett mönster hon hade. Sedan kom ett paket på posten som det kanske låg med något litet brev i, men de hade mest varit nyfikna på vad som låg i själva paketet. Väl uppackad undrade dom varför hon hade skickat dom en ytterkruka till blomkrukorna... Innan dom förstod och hittade lappen med att det är en brudkrona...

Jag har nu officiellt fått den brudkronan, så jag kommer självklart att använda denna släktklenod när jag gifter mej, även om den tydligen var lite meckig att få fast på skallen, eftersom det är dåligt med fästhål till nålarna i nederkanten. När jag var liten stod denna krona ihop med en servettring och några andra korgar och byttor farmor och andra rotsjöjdande släktingar knåpat ihop, i ett vitrinskåp i bokhyllan i vardagrummet. Servettringen sa jag alltid var prinsesskronan, som en liten flicka kunde ha när vuxna gifte sej, men nä, då fick jag alltid höra att det var ingen krona, det var en servettring (fast den hade små spetsar på ena kanten, och stod så fint...). Jag tror inte jag som liten flicka förstod eller ens klarade av att tänka den svindlande tanken att jag en gång kanske skulle kunna ha den stora fina brudkronan...

Event-LOs :) och lite till

Det har kliat i fingrarna hela veckan att göra det sista på event-LOsen, men inte förrän idag orkade jag sitta vid pysselbordet. Tack alla gullisar för era krya på mig-hälsningar!

I år är jag mycket mer nöjd med mina alster från eventet, och det beror nog på att jag var mer förberedd på hur det skulle vara, så jag kunde ställa in mej mentalt på hur jag skulle skapa för att kunna anpassa det till mina foton och min stil. Materialet var helt underbart, och inspirationsalsterna perfekta! Scraphouse har verkligen duktiga inspiratörer!!

Här kommer mina projekt:

image844

Bazzillkursen var väldigt lik fjolårets, men det var inga problem för mej. Jag älskar cardstock, och färgerna var superläckra, så jag knåpade ihop en 12x12a med hjälp av en överbliven brun cardstock från Maja-kursen, och kompletterade LOn med grejer från egna förrådet på träffewn på kvällen sen. Slutade med journalingen den kvällen efter den här LOn, eftersom jag insåg att hjärnan var rätt tom på idéer. =OD

På Bazzillkursen blev jag anklagad för att vara stalker av deras sajt - undrar var de fick såna idéer ifrån? *ASG* Jag kan väl inte rå för att de bara ställde lätta frågor - sånt kan väl alla om cardstock?? Dessutom glömde dom helt bort den underabara strukturen groove, som i och för sig är nerlagd, men det finns fortfarande att få tag på restlager! Multipacket Garden Path hade denna struktur. ;-)

image845

På Maja-kursen inspirerades jag av förstasidan på dubbeln och knåpade ihop denna LOn, som jag bara kompletterade med ett foto på kvällen sen. Denna är jag nog minst nöjd med, kanske var papprena ihop lite för mycket romantiskt för mej. Hade jag valt helt fritt och inte experimenterat med "liften" hade jag nog valt de lugnare pappren och kanske nån liten blomma i ett hörn. Men det är kul att göra lite annorlunda ibland och kliva utanför komfortzonen. Det är ju så man utvecklas, och lär sej vad som funkar och inte.

image846

QuicKutz-LOn är ganska inspirerad av Maries förlaga. Jag fick bladrankan på det svarta pappret, och kände att det ville jag använda! Jag är alldeles för dålig på att använda svart bakgrund med läckra färger på! Foton, journaling och tillägget "nästan" i rubriken kompletterade jag med i eftermiddag, eftersom det passade bilderna. Fryser ännu bara jag tänker på denna inte riktigt varma försommarkväll ifjol. Vännerna är dimmade, då jag inte vet om de vill synas på nätet. Fjärilen flaxar med vingarna när den inte är inklämd i scannerna och har en ljuslila skugga. Det var meningen att det skulle vara hål i vingarna, men det hade inte tagit i stansningen, och jag orkade inte mecka med att klippa ut, utan jag fyllde i med grön penna istället. Chopstick i sommar är mumsigt... det kanske får flyttta hit.... har inte bestämt mej än...

image847

Jenny-LOn hade så läckra färger! Svärmors fleecejacka fick äntligen en bra plats på en LO. Jag har bläddrat förbi den bilden 100tals gånger, men förstå att den varit svår pga kläderna... =OD
Här duttade jag på en riktig fjärilsvinge som jag hittat nånstans och hade sparad i en glasburk som jag behövde häromdan. Den var helt enkelt för vacker för att kasta! Jag dödade inte fjärilen själv för att få tag på vingen, men det kan vara något morrhårsförsett som haft fladderslakt nångång... jag minns inte hur den kom i min ägo.
Hamblys läckra träd och blingstenarna gilladfe jag så mycket att jag grovliftade! Den här LOn är nog den som är mest lik förlagan av eventgrejerna. Gillade Jennys upplägg massor! Easers anteckningsblad flyttade med hem också - jag får aldrig nog av journalingstämplar.

image848

En LO hann jag med på kvällen som inte var event-material också, men jag kompletterade med rubrik och journaling här hemma, för jag var verkligen tom i bollen när jag kom så långt på kvällen.

Sedan sparade jag den bästa till sist:

image849

En grönchock med underbara gardenpapper från Making Memories. Vi kom till den kursen sist av allt vill jag minnas, och då var jag helt slutscrappad. Hjärnan stod helt still. Jag passade på att klämma lite tagmaker-ramar och sedan satt jag och plockade lite med de underbara papperna, och kom fram till att det gröna skulle jag bara brassa på med, istället för att ta hem och gömma och spara. Jag hade en liten aning om att denna Russinbilden skulle passa bra till, men trodde inte den skulle sjunka in i bakgrunden och vara så perfekt som den var när jag plockade fram den idag! Pappersremsan häftade jag dit under kursen och journaling-pappret också. Denna är inte alls lik någon av de 4 inspirationsalstren vi kunde välja att göra, men jag älskar hur härigt grön den blev! Så det fick texten handla om också - hur bra jag mår av grönt!

De andra kurserna då? Basic Grey-lådan monterade jag ner igen, och kartongbitarna väntar på något spännande projekt i framtiden. Insåg att jag inte skulle använda lådan, hur snygg och inspirerande Theresas förlaga än var! Fjärilscanvasen misslyckades jag med totalt, det blev för kletigt för mej helt enkelt. Fjärilsmallarna löstes upp och kletades in i canvasen, och den var allt annat än vacker när den blev färdig. Jag räddade en bit spets, resten åkte i soporna. Jag tror ingen sörjer det inträffade. =OD
Som helhet var helgen skitkul, och helt enligt mina förväntningar! Underbart scrapsällskap och kanonbra material! Bra jobbat!

Passar på att visa min skiss-inspirationsLO också, som jag scrappade ihop med tidspress, eftersom jag gillade Sofias skiss så mycket! LO-skapandet inspirerade mej i sin tur att rädda lite jordgubbsplantor i trädgårdslandet idag, så det här scrappandet kan verkligen starta en positiv kedjereaktion, om man bara låter sej inspireras och glädjas i livet! För det är vi värda!!

image850

Kila in på Scrappiz och scrappa skisen vettja!

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0