Färger gör mej glad!

Jag älskar färger, och har länge fascinerats av vad de utstrålar och skapar för känslor hos oss. För snart 10 år sedan blev jag varse att vi inte bara ser färger, utan även "känner" dom, när jag upptäckte att jag ser auror, som består av färgenergier som inte uppfattas av det medvetna ögat. Detta är inget jag predikar, försöker sko mej på eller ens försöker förstå särskilt mycket, jag har bara accepterat att det finns, och att färger säger så mycket.



Det har även gett en annan syn på våra djur och hur de uppfattar färger. jag tycker det är spännande när människor konstaterar att vissa djur är färgblinda, utan att egentligen veta att det är så, eftersom de inte kan se genom deras ögon och inte vet helt säkert hur djuren uppdattar omgivningen. De vet bara att djurens fysiologi är annorlunda, att de kemiska reaktionerna som styr djurens syn är annorlunda, och kan anta dittan och dattan utifrån detta. Så typiskt mänskligt att stoppa in allt i små, väletiketterade fack, slå ihop armarna över bröstet och nöjt konstatera att då var det klart... =OD

Men det är så mycket vi varken vet eller förstår, och så mycket vi har med oss som sanningar, där det kanske finns 114 dimensioner och vinklar till som kanske också kan vara sanna, fast ingen har kommit på det än eller tänkt på det helt enkelt. Visst är det en fascinerande tanke? Jag är fullkomligt övertygad själv om att det finns massor med färger i djurens värld, även om de inte har fysiologin som uppfattar dom på samma sätt som vi gör. Någon som kommer ihåg filmen Mask med Eric Stoltz (och Cher), som visar blinda Laura Dern var rött och blått är med hjälp av varma stenar och bomull (kall bomull?)? En ganska tänkvärd vinkling.



Med aurakikande och förklaringar av våra chakran, som är hormonella energicenter i kroppen har även följt ett intresse för hur vi tolkar utstrålade färger. Vet ni t.ex. att vi får en rosaskimrande aura när vi är förälskade? Detta har gett uttryck som att sväva på rosa moln, och det finns en färgenergiförklaring till det. Exakt hur det fungerar med energier som syns och energier som inte syns med ögat, det begriper inte jag. Det där med fysik har aldrig varit min grej. De olika chakrana har olika grundfärger när du är i balans, men det är sällan man är en snygg regnbåge från rot till krona. Det finns alltid någon obalans som har bytt plats på några färger - fullkomligt normalt, och utstrålar både din personlighet och din tillfälliga dagsform. Färgerna har olika symbolik, och dessa färgsymboler har följt med även till vardagssymbolik, som att gult utstrålar självsäkerhet och självkänsla. En känslig färg att sätta på sej om man som kvinna ska gå på anställningsintervju hos en 40-talistgubbchef - de brukar inte fixa starka, kompetenta och självständiga kvinnor, och har du då dessutom GULT på dej är det helt kört. ;-)

Grönt och rosa är kärleksfärger, som man mår bra av att omge sig med - jag klär mej ofta i rosa och grönt i kombination och upptäcker det efter ett tag. Det är när jag jobbar mycket med självkänslan, att älska mej själv och min omgivning, sprida kärlek osv. Omedvetet tar jag färger på mina kläder till hjälp för att förstärka utstrålningen. Blått visar öppenhet och kommunikation (och är en bra färg för anställningsintervjuer och möten med nya människor, om vi ska fortsätta på det spåret). Rött är en annan känslig färg, som både har starka negativa betydelser och starka positiva. Lust och åtrå och energirik står på positiva sidan medan ilska, irritation och i viss mån styrka är negativa energier. En skada på en kropp lyser illande röd runt skadan/värken/smärtan.

Tihi, allt detta svamlet skrev jag ihop bara för att få visa de läckra färgglada datorerna!
Vad gör ni idag?

Bäbisarna börjar vara stoooora!

Idag körde vi österut för ett hembesök hos våra bebisar. Mephi satt och väntade på oss i fönstret när vi kom, han for upp och satte sej där när vi ringde för vägbeskrivningen.

Vad jag inte hade tänkt på så mycket var att vi även skulle få träffa Gretas tvillingbrorsa Deuz, och han kom och mötte oss i hallen, med ett Greta-mjorr och stod sedan på skallen i min handväska en bra stund. Dom är så lika att det är ashäftigt - bortsett från att Deuz är dubbelt så stor och biffig!



Inte Greta! Deuz!



Inte heller Greta! =OD

Mephi var lite blygare av sig (ovant att se honom i den rollen, eftersom han var tuff och ranghög när han bodde hos oss), och for runt och satt på deras veranda och kikade genom fönster och sånt ett tag innan han kom och höll oss sällskap. Men sedan när han bestämt sej så körde lilla goding-spinneriet igång, och då kände vi igenom honom ordentligt, trots att han också växt rejält sen vi såg honom senast.



*spinna spinna purr purr* lät han.



Min lilla goding! Förlåt, inte min längre, men fortfarande goding! Puss på dej, lille Mephizto!



Sedan for vi vidare, eftersom Skrållan också flyttat västerut. Vi passade på att hälsa på hemma hos henne också.
Skrållan har bytt namn, och heter nu Bacardi. Hennes sambokise (och hennes matte såklart!) har flyttat, så nu är Bacardi själv med sin matte.

Hon kom springande och mötte oss direkt i hallen (fast de trodde hon bara försökte smita genom den öppna dörren), och även här var hallpryttlarna väldigt intressanta! Magnus skor snusades igenom noggrant! Jag gick tillbaka ut och lyfte henne och gosade om henne lite, innan hon var klar med inspektionen och nyhetsläsningen på skorna, och kom in till oss. När hon gick förbi mej mot sitt klösträd glimmade lite av "vår" Skrålla till - hon hade upptäckarsvansen! Men nu i storformat! Hon är den som jag tycker har förändrats mest under sin uppväxt från litet troll - bl.a. har hennes päls blivit "plattare" och glansig.



Visst känner man igen henne, lilla skrållan Bacardi?





Hon lekte och busade lite med Magnus, i sitt klösträd en stund, sedan for hon in och la sej under sängen, och somnade nog, för vi såg inte till henne mer under vårt besök. Hon har blivit en riktigt söt liten kattfröken, precis som jag trodde.

Nu har vi bara kvar att besöka lilla Frasse också, så det får vi försöka göra innan han blir för stor också! Kul att se kisarna som tonåringar tycker jag!

Randiga hallen



Vi har haft besök (igår)!



Den här dejtade han...



Kamouflerad?



Ena sidan...



...å andra sidan.



Närbild på specialaren som sitter mellan köksdörren och blivande trappan. Korkig och guldig och dyyyyyyyr.

Det blev så jädrans snyggt!!! Jag är så nöööjd!!! Wao!!!



Tänkte att man kanske kunde ha en sånhäringa mellan dörren och köksdörren till mina backar, men den är lite för hög för att vara "bänk", och backarna behöver inte vara riktigt så stora heller...

Där målarn står ska det blir garderober...

Blomkålsris!!

Dagens inlägg blir en uppföljning på mina substitut.
Jag hittade ett tips på en av de bra LCHF-bloggar jag följer: Fett bra mat!
Här är receptet:



+

(grova sidan)

blir en grynig hög.
Stek i


Jag åt detta till den här fisken: Mandelpanerad fisk med pestoaioli från en annan favorit-receptblogg, igår, och det var fjantigt gott!

I fortsättningen kommer jag nog att koka mitt blomkålsmos med färdigriven blomkål, så jag slipper momentet att släpa fram min stora matberedare (lilla smoothie-mixern fixar inte att hacka, och knappt att göra smoothies heller.

Nu är jag på väg neråt igen, som jag hade hoppats! Nya lägsta-värden varje morgon! *tjihoo!*
Har även hoppat på Annikas Motiomera-utmaning, och är i Hässleholm, på väg mot Helsingborg. Jag kommer nog bara att "gå hem" dit, sedan inte fortsätta notera stegen. Jag vet ungefär hur mycket jag går ändå, och det räcker för mej.

Snart advent, va...?

För mej börjar iallafall advent nu i mitten av oktober, för då börjar årets nyheter bland ljusstakarna dyka upp. I år kommer jag att visa lite favoriter jag ramlar på. Både såna jag kan tänka mej ha själv, härligt knasiga, nytänkande eller bara helt enkelt snygga!



Första staken jag dök på live i år stod på HomeCompany och är en såndäringa designvärsting för 1700 spänn. Staken heter Joy och kommer från DesignHouse Stockholm. Flnns även i svart, men ingen bild på den.

Bland de stakarna för vanliga dödliga fortsätter prisma-trenden tycker jag mig se bland nyheterna.


Här en svartkromvariant från Jotex...


...och en frän "luffarslöjd" från samma butik.



Syrran Ellos svarar med en stake som finns med både klara och svarta prismor.


Läckraste blingstaken från jätten Markslöjd: Alvsbo

Rapporteringen fortsätter senare! Häng med på min adventsresa!

Ha det bra i katthimlen Åskilåskar



Idag vid lunchtid fick jag ett sorgligt SMS från mamma att Oscar inte finns hos oss längre. Han blev sjuk och slutade äta förra veckan, och har fört en oviss kamp en vecka inlagd med dropp och undersökningar. Han visade tydligt att han ville men inte kunde äta, det gjorde ont.

De konstaterade till slut en tandsjukdom som flörstörde hans tänder snabbt, och att det inte fanns något bot. Nu hade även lever och hjärta börjat protestera, så det var lika bra att han fick åka till katthimlen, så han slapp ha ont.

Oscar var hittekatt, som kom med sin mamma som liten bebis till katthemmet Tassebo i Helsingborg. Han har levt 14 lyckliga år som Skåning och Lapplänning, och träffat både skånska möss och lappländska hermeliner och fjällämlar - de senare har han inte ätit. Han har haft ett bra liv, och nu var det dags att gå vidare.



Jag tänder ett ljus för dej, gubben. Ha det bra, tills vi ses igen!
Vi kommer att sakna dej, mjukis!

Avsteg, mellanmål och substitut



När vi var i Skåne häromhelgen tog vi en tur till Helsingør med mina föräldrar och brorsdotter. Vi hade siktet ställt på smørrebrød-lunch på Axeltorv. Smørrebrød är hyfsat GI-snällt, om alla glatt kan ignorera den panerade spättan och den rostade löken på rostbiffen! Det har varit ett berg med räkor och ägg samt en skål med löksill på tallriken också. Vi valde två olika plattor, för att jämföra innehållet. Enligt menyn skulle "min" platta ha leverpastej och bacon istället för rostbiffen, men det gjorde inte så mycket. Det är oftast så att man får ospecat när man köper smørrebrød. Brödet kom i det här fallet som trianglar av danskt rågbröd vid sidan om, så då kan man ju välja hur mycket man ska äta. Den andra plattan hade dansk hakkebøff istället för rostbiffen. Hakkebøffen fick jag smaka och det är verkligen hackat kött, inte malet. Supermatig och god!

Spättan är som sagt inte alls GI, men jag åt den ändå, eftersom det är extremt sällan jag kommer i kontakt med riktig dansk spätta på det här viset. Det straffade sej såklart direkt, med totalstopp i magen 3-4 dar. Det slank ner lite äpplepaj med vaniljsås också den helgen, och jag konstaterade återigen att BigPack-glass kan jag leva utan nästa århundrade också. Det är verkligen inte gott, och ännu mindre gott när man inte ätit socker på ett halvår. Urk.

Jag har precis fått igång magen igen när jag ramlade ner i en godisskål och smakade lite äpplekaka helgen efter igen - helt och hållet självvalt, så ingen behöver ha dåligt samvete för att det bjöds! Jag är inte svag och "faller för frestelser", jag väljer själv att se var mina gränser går, hur mycket jag kan äta utan att påverkas, men framförallt är jag ibland nyfiken på om det fortfarande är "lika gott" som jag minns det. Oftast blir jag ganska besviken, och det är ju också en upptäckt. När något bara smakar konstigt och sött, eller chipsen smakar något konstigt papprigt med lite kryddor på. Det blir betydligt lättare att stryka det ur sitt liv för gott om jag faktiskt vet att det inte ens är gott längre. Men Lina, ostbågar är fortfarande gott - särskilt dan efter när dom är lite sega! ;-) Så det får Magnus inte ta hem så ofta.... Han kan väl köpa sitt äckliga lakris istället? =OD

Lång svammel om avsteg från planen blev det - bara för att visa att jag inte är så jäkla helylle som jag kanske låter ibland! Särskilt inte när det är mensvecka och det där otäcka suget placerar sej i maggropen. Det omättbara suget. Man kan vara stoppmätt efter en proteinrik måltrid, inte ätit en kolhydrat på 2 dar (nåja...) och ändå bara MÅSTE man ha en näve mandel eller lite mer än 2 chokladbitar. Jag accepterar att min kropp gör så med mej, och att jag sväller 2 kilo den veckan (mest vätska, som försvinner på 2-3 dar sen). Det är liksom ingen idé att kämpa emot något som är fullkomligt naturligt. Jag har även konstaterat att de dagar jag äter en för mig kolhydratrik frukost (fil, rågkuse) så blir jag dels hungrig snabbare och vill ha lunch tidigare, och dels blir jag "sugen" på något framåt eftermiddagen. Vad jag förstår är det insulinpåslaget som sätter igång detta sug, och så länge jag tänker på att det var rågkusefrukosten som orsakade det går det enklare att stå emot suget. Jag står förresten inte emot genom att låta bli och äta. Jag tar något nyttigt och tillåtet att äta, och ser till att ha kylen proppad med tillåtet. Annars är det jäkligt lätt att ramla dit och ta en snabb macka, och då mår jag INTE bra efteråt... ajaj i magen...

Mellanmål

Jag lovade prata lite om mellanmål härförleden. Mina dagar börjar relativt sent jämfört med vanligt folk. Jag käkar oftast min frukost efter morgonpromenaden vid 11-tiden. Sedan käkar jag något lunchaktigt runt 2-halv3 och middag vid 5-6 beroende på hur hungrig sambon är vid hemkomst och om vi ska iväg på kvällen. Sedan äter jag alltid kvällsmat i form av något mellanmåligt. Lunchen kan bli av mellanmålsvariant om jag ätit en stadig frukost så jag fortfarande känner mej ganska mätt när det är lunchdags. Då GI-äter jag ett mellanmål för att hålla igång förbränningen. Med LCHF äter man bara när man blir hungrig, så jag vacklar lite här och har inte bestämt mej för om jag ska lita på kroppens signaler eller styra ätandet medvetet. Just nu styr jag och äter var 3-4e timme.

Min mellanmålslista - jag äter alltså ett av alternativen, ibland 2 (mandel och choklad kan få sällskap, även om det inte är helt 100 bra)!
* hallonsmoothie (recept nedan)
* en näve sötmandel eller blandade nötter och frön.
* 2 bitar mörk choklad
* delikatesstallrik med t.ex. ostkuber (skrattande kon e.d.), små ölkorvar, skinkskivor, brieost, kokt ägg
dvs plockmat med högt protein- och fettinnehåll. Detta blir det ofta på kvällen.
* omelett/äggröra/äggmuffins

Äggmuffinsen är superdupersmarriga, och perfekt mellanmål! Jag har smulat i lite broccoli och blomkål i en sats, och nu igår hade jag i trattkantareller i smeten. För att slippa ett moment och göra det extra kladdigt öser jag baconbitarna (köper tärnat bacon) direkt från stekpannan ner i muffinsformarna, och rör inte ner det i äggsmeten. Annan fyllning lägger jag också rakt i formarna. Det flyter upp och fördelas hyfsat ändå. Till första satsen var jag noga att köpa muffinspappformar, men det var ju helt onödigt!! Halva muffinsen fastnade i pappret! Bättre att köra direkt i teflonformen, bara att lyfta ur muffinsen.
Någon som testat annan fyllning? Detta är ju ungefär som en omelett, så man kan blanda i precis vad man vill! Oliver, soltorkade tomater, fetaost osv!

Hallonsmoothie
1 dl frysta hallon
en skvätt vispgrädde
3 kaffemått Whey-100 proteinpulver med vaniljsmak (kaffemåttet var det som fick bo i pulverburken...)
1 dl naturell fet yoghurt
linfrön
solrosfrön

Körs i mixer
Man kan byta ut proteinpulvret med ägg och kanske lite sötningsmedel om man inte vill blanda i konstgjorda saker. Jag har valt att fylla ut min smoothie med lowcarb proteinpulver och vaniljsmaken rundar av hallon och yoghurt lite, liksom den lilla gräddskvätten.

Inget för fettskrämda ;-) Min räddning under en glassugen sommarhetta. Nu har behovet avtagit lite, så nu blir det bara 1-2 gånger per vecka ungefär.
Jag har provat med både jordgubbar och blåbär också, och blanda hallon och blåbär, men jag gillar bara hallon bäst. Köper Euroshoppers frysta påse, med ziplås. Det är ofta mycket trasigt i dom påsarna, men det spelar ingen roll när man bara ska mixa ändå.

Substitut

Annika skrev ett tänkvärt inlägg om godis-substitut häromsisten. Jag ska skriva om kolhydratsubstitut tänkte jag. En av de vanligaste frågorna jag får när jag berättar om min nya kost är "Vad äter du istället?" Istället för pasta, ris,, potatis och bröd då. Återigen konstaterar jag att jag var så mentalt redo för min kostomläggning, och kroppen hade själv sett till att detta skulle funka för mej, för jag var nämligen grymt trött på både mackor och bukfylle-tilltugg! Jag skippade oftast frukosten helt, för att jag inte orkade tugga i mej en tradig ostmacka till i mitt liv. När jag läste om GI och LCHF (i boken GInoll av Skaldeman) klickade det till och bitarna föll på plats. Vad åt jag helst på en måltidstallrik? Köttet! En skål köttbullar att härja fritt i var drömgodiset som man skulle tycka var lite syndigt till och med! Så jag har egentligen inte "bytt ut" något, jag hade redan slutat behöva ris och potatis. Istället har jag bara jobbat på att lägga till den där utfyllnaden för att man inte kan äta _bara_ köttbullar. Det innebär kanske ett steg mindre för mej. Men en sak som bl.a. Skaldeman glömmer i sin lära är att vi äter med ögat också. Därför vill jag gärna ha lite olika "delar" på tallriken, typ kostcirkeln - men den nya då! Här är mina vanligaste substitut för potatis, ris och pasta.

* broccoli eller blomkål. Brysselkål funkar också (och säkert en massa annan kål jag inte satt mej in i)
* blomkålspuré (förväll ett huvud med 1 dl vispgrädde - mixa - supersmarrigt! Kan ha ost i också)
* gräddkokt spenat
* äggmuffins (funkar trots baconinnehåll till mycket, t.ex. biffar)
* äggröra/omelett
* haloumi-ost
* squasch eller aubergine som följer med i ugnsformen

Oftast blir det broccoli, för det är gott och enkelt att laga!
Pizzasallad, slakad vitkål och coleslaw och sånt är också bra substitutmat. Jag har aldrig varit förtjust i pizzasallad, och har därför inte fått tummarna loss att ta tag i vitkålens förlovade land. Jag är en lat matlagare också, och det är jobbigt att förbereda ett vitkålshuvud, vad man än ska göra med det... *latmasken rodnar lite*

Nu vet ni vad jag äter "istället".

Senaste tiden har jag märkt att jag blir mätt snabbare än tidigare. Igår åt vi baconlindand kycklingfilé (med broccoli) och jag var mätt efter en filé och lite broccoli. Riktigt mätt. Inte så jag fick tvinga i mej det sista, men nöjdmätt! Och det höll i sej. Nu ska jag bara bli av med den här megaplatån jag byggt till mej mellan förra och nuvarande mensen, med hjälp av mina avsteg också, så ska nog vågen börja ticka neråt igen. Det är Status Quo just nu efter vätskesläppet. Om allt funkar som det ska bör nästa vecka bli en nergångsvecka - snälla snälla. Det var längesen nu, men det är ju självförvållat, och jag vet vad det beror på. En bra sak med avstegen är att jag ser att det inte betyder att jag skenar iväg uppåt, utan bara går upp dom där vätskedepåerna. Men framförallt att jag märker hur dåligt jag mår av fel mat nu. Jag blir mer känslig för fel mat ju mer rätt jag äter. Magen svarar antingen med magknip eller totaltstopp när jag äter "vanlig mat". Hormoncykeln funkar som den ska igen, vilket är det bästa med hela det här projektet! Nu vet jag var viktgränsen för det går ungefär också.

På tal om mage... Det är några som undrat över gallbesvär och sånt med den här kosten. Jag har tidigare fått megakramper i gallgångarna efter en riktigt fet måltid. Rökt ål och sånt har gått tvärbort, och jag har även varit väldigt känslig för syrligt (? osäker på om det är det...), så jag har inte kunnat äta vindruvor utan att få gallkramper. Det värsta jag varit med om i den vägen var efter en god middag på restaurang för ett antal år sedan med bästa vännen. Vi hade gottat oss med sniglar, fläskfilé oscar med bea och pommes och säkert någon gräddig söt efterrät också - troligen creme brylee som är min favorit. Vi kom bara ett par hundra meter från restaurangen på hemväg när jag fick ett anfall så jag stod dubbelvikt och var kritvit i fejset. Det släppte tack å lov snabbt, men jag mådde inte särskilt bra efteråt. Alla i min närmsta familj är gallopererade också, och brorsan tjatar på mej att jag ska göra det också, innan det är för sent och jag får ett riktigt anfall. Så jag har gått och väntat på det...

Jag har inte haft en enda gallkänning sedan jag började med GImaten, TROTS allt fett och alla ägg jag äter. Så jag tror att det är fettet i kombination med kolhydraterna (eller som mamma uttryckt det i alla år, utan att förstå vad hon säger _egentilgen_ ;-) : fet mjölmat, typ pannkakor) som ger gallkänningar.

Jag äter även en hel del kål som ni förstått, vilket ju kan ha en annan otrevlig effekt. Men nope, inget sånt heller. Magen är så lugn och fin när jag stoppar i den rätt saker - koststrikt. Gilian skulle varit stolt om hon såg resultatet också... Så om det avksräcker er från att prova, kan jag dementera otrevliga effekter. Det är kolisarna som är boven!! *skrattar*

PS. Sist jag var på den restaurangen åt jag också oscar, men den här gången med wokade grönsaker istället för pommesen. Sniglar är GI-OK. Efterrätten får man hoppa över eller ta något fruktigt...

Före och efter!

En bekant var på besök i söndags. Han hade inte varit här sedan vi gjöt plattan till nybygget, och hjälpte mej få upp ögonen ännu mer för vad som faktiskt hänt under vårt bygge. Ännu ett led i att se vad man har istället för att må dåligt av ofärdiga dörrkarmar och otapetserade hallar. Därför tänkte jag idag bjuda på en liten bildkavalkad med före-efter-bilder som jag letat upp i gömmorna, för att även hjälpa er se förändringarna.



Vi började med den här lilla söta stugan. Bilden är tagen 20 maj 2006 när Magnus började bygget med att fälla träden som skulle stå ivägen för utbyggnaden.



Letade upp lite gamla bilder för att enklare kunna se förändringarna nedan. Denna är från maj 2005 på norrväggen och altanen.



Den här bilden är tagen drygt 2 månader efter byggstart, och tillhör den lite deppigare perioden av byggets historia, med ösregn och rivning... Den är tagen i en annan vinkel än första bilden - uppe från min kontorsstugtrappa.



Södergaveln april 2005



Altan och södergavel i maj 2006, någon vecka före byggstart.



Den här bilden är tagen från samma ställe som de två ovan.

Jag får fixa en bild i samma vinkel som den första bilden också (=borta från vedbon) senare. Ibland glömmer man ta "färdig-bilder" märker jag... Här pågår nog fortfarande panelspikning och foder saknas m.m. Det är klart nu...

Av det man ser på huset idag är det bara den lilla utbyggda snutten på undervåningen som är "samma" som på den gamla stugan. Den blå altandörrens vägg och toafönstret. Resten är nytt och bytt. Det har hänt litegrann utvändigt... =OD

Då knallar vi in och kikar i köket:



Den här väggen, bänken och öppna hyllan finns inte längre. Tror ni jag tycker synen är skön att slippa? Jag saknar motsvarande vy idag - då tittar man ut över vårt rymliga kök och ser rakt mot ugn/kyl/frys-raden.



Hittade en från byggtiden, så får ni tänka er den piffad och klar! Väggen gick ungefär vid bänkkanten innan.



Riktigt så här illa var det inte alltid, men det var ofta vedspisen fick användas som avlastningsplats under de delar av året vi inte eldade i spisen. Den eldades inte regelbundet heller - det var kakelugnen som stod för huvudsaklig uppvärmning.



Här är spishörnan idag. Vi upptäckte till vår glädje att vårt IKEA-galler inte verkar påverkas av värmen underifrån när vi eldar i vedpannan. Gummitassarna klarar värmen! Så då var den invanda avställningsrutiner av våra stekgrytor och järn räddad, och vi slipper knöla ner dom i grytlådorna (som iofs kan rensas från gamla grytor nu när lillspisen är bortmonterad - de funkar ändå inte på nyspisen....)
Lägg märke till dom snygga cirklarna på spiskåpan... Där det stod lock ni minns... Harkel... Jag laddar för att blanda en såpalösning i sprejflaska och rengöra kåpan... sen ett par veckor... ska bara ladda lite till. Den springer ju inte bort direkt...



En bild mot gamla matplatsen. Även detta under bygget, eftersom det gamla stora fönstret är utbytt mot ett nytt som sitter högre upp, för att funka vid diskbänken. Kyl och frys stod bredvid den oranga bänken i stapel innan vi började riva ut också. Gamla lillköket skymtar innanför dörren, med diskmaskin, diskbänk och spis. Det är här vi haft vatten och disk nu tills diskbänken togs i drift.



Samma hörn nu. I helgen tog Magnus tag i VA-uppgiften! Vi har äntligen invigt diskbänken, fått vatten i stora köket och kört den stora diskmaskinen! Nu ska det jobbas in nya rutiner, saker ska placeras på bästa lämpliga ställe för uppgiften m.m. Diskstället är jag tveksam till t.ex., så just nu bor det nere i soplådan när det inte används. Soplådan som är kökets absolut bästa funktion! I love it och ångrar inte en sekund!!



EDIT: Hittade en bild på sambons PC på gamla köket som passar här också.



Så här ser lillköket ut nu. Det var relativt nyrenoverat. Magnus hittade en golvbräda som det stod 18 december 2002 på. Då revs bl.a. en mellanvägg till en pytteliten hall och vi satte in helt nya skåp och vitvaror.
Golvet är förresten också utrivet nu. Det behövdes för att komma åt avloppet så det kunde kopplas ihop med nya diskbänkens avlopp. Tyvärr hittade Magnus "fuskbygge" under golvet, eller rättare sagt det var mer som behöver göras med den lilla utbyggnaden än han hade hoppats. Utbyggnaden i sej är från sent 80-tal och det är hans far som byggt. Det har funnits en utbyggnad på samma ställe innan, men den var upprutten när de köpte stugan, så det var bara att riva och bygga nytt. Nu får vi riva ut och bygga nytt igen. Det saknades asfabord i botten, så mössen har kunnat kliva rakt upp och gosa in sej i isoleringen - och vidare upp för knaper i väggarna. Dessutom var balkarna i klenaste laget, så de behöver bytas om vi ska ha kliker och golvvärme härute sen. Här blir tvättstuga/grovkök och lilltoan ska vara kvar i någon form. Det är ett kommande storprojekt, det sista stora i nedervåningen. Det har inte hög prio, även om det hade varit skönt att fixa taket och isolering och sånt inför en kall vinter. Vi får se om det tas tag i eller inte. (Vi har en fungerande tvättstuga i garaget, så det är ingen brådis).



Detta är resterande delen av köket. Bygget är påbörjat eftersom fönstret är isatt - här var bara vägg tidigare. Vad tycks om mina vrålläckra garderober? ;-) Längtar inte tillbaka....



Samma plats idag. Fast bilden är inte från idag då... Men det ser likadant ut nu också.

Då var vi klara med alla vinklar i köket.
Vi går förbi spisen och in i vardagsrummet.



Magnus sitter uppklädd och väntar på mej... =OD Han har den gamla vardagsrumsväggen mot den gamla hallen precis till vänster om sej - soffan som den röda kudden ligger i står mot väggen.



Här är väggen strippad men inte riven än. Det gamla fönstret är bytt mot vår nya panorama vägg redan. Gamla ytterdörren står och väntar på förvaring - kanske kanske får den nytt liv på övervåningen sedan. Den är ju ganska låg tyvärr...

EDIT: Studerade bilden lite närmre, och det är ju gamla ytterväggen som syns här! Skröfs-springan under isoleringen är där gamla väggen stod.



Här är vardagsrummet idag. Bokhyllan och TVn står i princip i vår gamla hall. Eller egentligen står bokhyllan ute på gräset! Vi har fått ett mycket rymligare vardagsrum! Och betydligt högre i tak. Killen som var på besök är lite drygt 2 meter - han tyckte det var skönt att kunna stå rak i vårt hus nu! Det kunde han inte innan...



Passar på att visa att jag fick upp gardinerna i andra fönstret i helgen också. Nu saknar jag bara guldfransgardinerna. Det är lite bråte runt kaklisen just nu, eftersom vi inte har kvar förvaringen av återvinning på golvet i lilla köket. Sånt som ska in i Skrubben sedan när den blir klar.

Ja, nu återstår ju bara sånt som är helt nytt, som var gräsmatta innan. Påminner bara om vad fantastiskt det är med byggen, och vad fint det blir, med dessa bilder på sovrummet.



Januari 2007



Augusti 2007. Den vita stolen har flyttat och just nu bor en av våra fåtöljer i den hörnan. Jag är inte förtjust i denna potentiella klädhögssamlare och försöker få ut den ur sovrummet igen. Får tjata lite till. Just nu pågår garagerensning för att kunna få in bilen som behöver en rundsmörjning. Då kanske min fina gamla symaskin kommer in igen, till den här hörnan! Med Astas handknypplade duk på! Lääängtar. Kistan funkar förövrigt fortfarande lika bra som när den ställdes dit! Ni förstår av bilden ovan att jag sett vad klädhögar jag ska. Aldrig mer! =OD

Avslutar med en bild på vår utsikt från vardagsrumspanoramat, som efterlystes i en kommentar ;-)
Stationslampanklockan inhandlades i vintras/våras på Jysk - det frågades också om.

Scrap och best of kortstim

Jag var nätlös idag pga en hängd router visade det sig, eftersom nätet började funka efter en omstart av den... Jag utnyttjade nertiden till att bl.a. scanna in allt som ligger och drösslar här runtom... Så här kommer först de två LOs jag knåpade ihop på träffen i Ronneby förra helgen.



Gamla bilder från när vi var alldeles nyihopna som Gardell säger. Jag hade inte flyttat hit ens. Mina djupa tankar om våra liv tillsammans.



Jag kan inte låta bli att plåta Russin på Råttrundan. Han ser alltid så lycklig ut där han sitter och myser, Skrev ut ett långsmalt kort med hjälp av superduperbra programmet ComicLife som är toppen för att förbereda utskrifter av egna foton i lite annorlunda format, göra sammansatta kollage och liknande. Jag använbder det oftare än Photoshop när jag ska printa ut foton själv!

Jag har haft ett litet påtvingat kortstim, och är väl ganska shaky ännu. Den rätta stilen vill inte infinna sej helt klockrent, utan jag vinglar fram som en fyllekaja. Några av de jag är riktigt nöjd med visar jag här iallafall.



Ett Spira/belimihus med spillpapper från LOn ovan.



Söta stickersankor som legat i samlingarna sedan tidig scrapkarriär hittade nu till ett kort istället.



Klänningen är från samma stickersark som ankorna ovan. Använde clearstampsalfabeten jag inte öppnat innan till en liten. Det var Queen&Co lilla puderdosa med alfabet, som var ruskigt billigt, typ 19 eller 29 spänn. Nu förstod jag varför. Det fäste inte på akrylklossen utan fick sättas på dubbelhäftande tejp (kanske funkar med tack'n'peelet?), fick renklippas för att där var en massa spill runt varje bokstav och bokstäverna blev kladdiga. Men det blev snyggt ändå!



Snabbt och enkelt med en Pysselmyra-latte-ängel som jag bara älskar! Formas underbara prickpapper!



Vet inte riktigt varför jag köpte dom grälla Sassafrass-journalingstickersarna i våras... Jag scrappar ju aldrig i dom färgerna ändå... Nu hamnar dom på kort istället. Brushableshjärtan sjunger pippin!



Ett lite vint Easerträd-kort får avsluta kortkavalkaden för den här gången. Nu är det nog snart dags att börja med julkorten!

Hall och vardagsrum

Det får bli två bloggar idag, eftersom jag i stressen och tråkig konflikthantering igår glömde lägga ut katterna som jag tänkt.

Det var längesedan ni fick byggrapport. Det händer lite här iallafall. Sakta med säkert kommer detaljer och större grejer på plats.



Kakelugnen har fått klinker runt sej. Här är det antingen nylagt eller provlagt, och det rödaktiga på klinkerna är såg-klegg. Det är bortputsat nu efter fogningen. Vi ska ha samma plattor framför vedpannan i köket, men de kan vi inte lägga förrän utbyggnaden är färdigfixad, eftersom golvvärmen löper förbi där, och behöver kommas åt. Vi sprang in och köpte den här klinkern 10 i 6 på Bauhaus när vi körde hem från Helsingborg.



Jag har fått upp gardiner i ett fönster. Det är inte riktigt klart, för det ska "varma guldfransar" till innerst också. Jag har bara inte hittat och köpt dom. Andra fönstret bredvid kaklisen är gardinlös än, för det var _väldigt_ mycket jobb med gardinupphängningen och uppläggningen, och jag har inte hämtat kraft till fönster två än. Kanske i helgen...

Sannas röda hus hittade en plats på två böcker som jag kikat i en dag och råkade matcha färgerna i övrigt, så jag tänkte vara lite trendig (skojar!). Jag fick en tanke när jag la dit arrangemanget att det var dumt, det kunde bli blött. Vet inte var tanken kom ifrån, men jag slog bort den och bestämde mej för att det var någon gammal mamma-ism jag hade med mej från barndomen att närhet till fönster innebär risker. Böckerna är inga värdefulla helfranska band heller för den delen.



Höstoväder i söndags.



Dripp-dropp-dripp-dropp....



Nån mer än jag som tycker att jag ska börja lyssna på mina föraningar istället för att vifta bort dom? =OD

Jag fick syn på vattenblask i fönsterkarmen när jag satte mej i soffan. För nån vecka sedan torkade jag upp en liten pöl bredvid blomman i fönsterkarmen som jag trodde var resultat av Magnus blomvattning och långa armar på Aloen. Antagligen hade det regnat in redan tidigare. Böckerna var dyblöta, men det var såpass nytt att de gick att rädda hyfsat direkt med avtorkning och ställa dom som solfjädrar längre bort från fönstret.

Ajdå, inte kul med nyrenoverat och nytapetserat, vi fick lätt panik! Jag sanerade invändigt och ställde burkar som skulle fånga upp droppet. Magnus for ut och kollade om något lossnat eller var glömt, men kunde inte se något konstigt. Vinden och regnet låg på bra på södersidan. Uppe på vinden hittade han tillslut en pöl i ena änden av takkupan, från fönstret där. Vår tidigare regna-in-bov gör det igen, vi som trodde det var tätat allt, med plåtar och grejer! När pölen torkats upp och några symboliska brädor spikats på strategiska ställen var fönsterdroppet i vardagsrummet stillat. Resten fick kollas i dagsljus när det slutat regna dan efter. Som tur var var bara fönsterfoder och karm påverkade, det hade inte runnit längre inåt rummet, och tapeter och innervägg är helt oskadade vad vi kunnat se. Tydligen ska isolering i ytterväggar torka av sig själv snabbt också, så vi behöver troligen inte riva loss panel o.d. och kolla efter vätskeansamlingar.

En av våra grannar hade haft inregnat i köket, och Magnus var på 2-3 ställen med jobbet på måndagen och fixade elfel pga inregnade jordfelsbrytarutlösanden under söndagen, så vi hade tydligen något slags extremväder, även om det "bara" blåste kuling.



Förra lördagen när jag var på scrapträff passade Magnus på att lägga klinker i hallen. Det var påbörjat nån dag innan med provläggning och innan dess prime-ning med katter instängda ute på kontoret för att inte komma inlullande genom kattluckan och ludda ner. Vi är jättenöjda med vårt smutsbrungråa golv, som är både snyggt och praktiskt när man bor på landet.

Nästa steg i hallen är väggarna, men där måste vi ha hjälp av proffs, eftersom vi valt en tvärrandig tapet. Mönsterpassning bigtime... Vi hoppas han har tid att komma nångång innan jul iallafall - hade varit kul att ha lite mer färdigt till dess! Garderoberna får nog vänta ett tag till, ekonomin är lite ansträngd just nu.

Igår när jag kom in efter en lååååång dag kastade jag mej i soffan och kollade på Heroes, och sedan bestämde jag mej för sängen. Jag struttade runt i köket och badrummet och gick sedan för att godnattpussa sambon i soffan. På väg genom hallen tvärstannade jag och sprack upp i ett stort leende! Någon hade varit busig!



Nu är den på plats, och jag älskar den!!! Ja, jag erkänner, jag har drabbats av klockdille, kan inte få nog av snygga klockor! Har dom överallt, och har slutat med armbandsur, för jag har så många klockor omkring mej ändå!



Vitlaserade finbrädan har kommit på plats, och Magnus har skruvat upp stationsklockan som stått och väntat i sin kartong i köket sedan i våras!

Det är dom små detaljerna som gör det! Jag känner hur mycket som är klart med vårt hus nu, och har lärt mej se mest det, istället för att gå och gräma mej över allt som inte är klart än, och allt som borde göras! När jag tittar på bilderna här ser jag, om jag vill, alla ofixade dörröppningar, det gapande trapphålet osv, men istället väljer jag att se det nya snygga klinkergolvet i hallen, vår fina blå dubbeldörr som vi inte ångrat att vi inesterade i, de snygga gardinerna som jag är jättenöjd med, och den ursnygga fondtapeten bredvid vår guldklimp kakelugnen, som jag längtar efter att elda i! Allt annat är bara detaljer...

Glöm inte läsa om katterna, ni som är nyfikna *pekar neråt*

Kattrapporter



Vi har börjat hälsa på våra bebisar! Kommer ni ihåg den här lilla fröken?
Tessie, som vi kallade Stina, stormtrivs i sin nya familj!  Vi var på besök en tisdagkväll för någon vecka sedan. Hon visade oss stolt alla rum i huset ihop med lillmatte, och var väldigt intresserad av Magnus skor. Vi blev bjudna på fika, och det dröjde inte längre förrän det skramlade till bredvid mej på soffhörnan och Tessie kom studsande. Ett par rundor fram och tillbaka i soffan mellan sin nya och gamla familj, sedan somnade hon gott mellan mej och Magnus, med ena tassen på Magnus ben. Hon kändes inte det minsta förvirrad över vad vi gjorde där, eller var hon skulle vara, det var bara ett glatt återseende och en väldigt nöjd fröken som visste precis var hon hörde hemma.



Så mycket kärlek man kan känna för en liten katt, som inte ens är ens egen längre! Jag trodde besöket skulle bli svårt, men jag var bara varm och glad när vi åkte därifrån. Jag visste att hon hade fått det bra redan innan, men nu hade jag sett det med egna ögon också. Ingen som helst tvivel på att hon hade hamnat där hon skulle, och att hon är djupt älskad!
Jag tycker jättemycket om familjen hon kommit till! Så trevliga och enkla att umgås med! Kram på er!



Helt avslappnad och nöjd!

Min kamera fixar inte inomhusfotografering med blixt... Jag måste skaffa någonslags filter till blixten som dämpar den, så man lurar kameran att blixten är så ljus som kameran tror, men den bara kastar ett lagom ljus, så man får lite bättre bilder. Jag har provat vika papper och trä på, och det funkar hyfsat ibland, men jag hade inget sånt med mej nu...

För en månad sedan skickade jag ut en liten hälsning till mina kattägare och summerade ihop hela kullen och hur de har det nu. det uppskattades och jag fick in lite fler rapporter, som jag inte publicerat här än. Här kommer rapporten från Skrållan:

"Skrållan bara växer och växer. Hon njuter av livet. Vesuvio och Skrållan slåss och kramas om vart annat. Dom har börjat att slicka rent varandra också det är så gulligt att titta på dom. Dom sover tillsammans och Skrållan brukar vilja ligga med huvudet på Vesuvios mage eller ibland lägger hon tassen runt om Vesuvios mage. dom är så söta så det är inte klokt:) Vesuvio är väldigt välväxt för sin ålder och jag tror nästan att Skrållan ser Vesuvio som en sorts storasyster eller mamma. Vesuvio skyddar skrållan vad som än händer. När dom ligger och sover så ligger Vesuvio och vaktar. Hon märker direkt när man kommer. Dom är så speciella båda två på olika sätt. Det är också en sådant katt jag alltid velat ha. En speciell. Det är konstigt hur vi kunnat få tag i två speciella katter."

Visst är det härligt att få sådana rapporter!

Kolla detta urläckra kattinredda huset!! >> Greta klätterkatt vill gääärna ha!

Kranscrap och publicerat



Förra helgen var vi hemma i Helsingborg, och jag fick se det jag scrappat om tidigare själv. Detta är utsikten (zoomad) från brorsans arbetsplats.



Och här är jag och brorsan överst i ...56 meters kranen. Kan lova att jag hade träningsvärk, trots att det var hiss stor del av vägen! Vi står i en kran som är precis vänster om bilden med containersarna på LOn nedan.

Höjdskräck? Njao. Nä, inte skräck. Tycker det är obehagligt (men det gör väl alla - självbevarelsedrift kallas det) och kan få tvångstankar om hoppande och trasiga staket osv, men jag vägrar låta fåniga fobier styra mitt liv. Tänk vad man hade missat om man hade stått kvar på marken. Utsikten där uppifrån var helt fantastisk!! Jag har kört med skräckterapi under flera år på mina småfobier, och vet att man kan om man bara vill. Men visst, ibland är det bekvämt att bli liten och rädd och inte våga utmana skräcken. Så länge den inte blir ett handikapp, som f.d. kollegan som inte kunde bo på hotell över 3e våningen, för hon hade hiss-fobi och dålig kondition... När det påverkar ens vardag väl mycket är det dags att göra något åt fobin, istället för att ge den näring.



Här är LOn jag menar - den var med i sommarnumret av svenska tidningen, och eftersom nästa nummer kommit tror jag att jag får publicera LOn här nu. Det är extra roligt att jag gjorde LOn särskilt för att skicka in, utan någon särskild call. Jag bara fick en bra idé, och tänkte att den nog skulle bli "publiceringssnygg". Jag blev riktigt nöjd, skickade in den på en öppen call, och den som väljer höll med. =OD

I samma tidning hade jag även den här LOn med.



Från vår Jyllandsresa. Magnus och jag på Grenen där två hav möts.



Denna fick jag skicka om till nästa nummer, men den kom nog inte med, för numret har kommit ut utan den, så nu postar jag den innan jag glömmer igen. Lillskruttan nyfiken på Russin, för ungefär ett år sedan, i höstsolen på altanen.

Blandad kompott





Så här härligt kan man ha det en klar höstkväll på promenad med ljudboken nere vid havet. Plåtade lite med mobilen för att föreviga.

Jag har även fått en del hundsällskap på mina prommisar senaste tiden - alltid lika roligt! Jag känner mej hedrad att få vara delaktig i dessa mysiga vovvars liv!



Detta är blandisen Viska, som jag går ut med när familjen har långa dagar. Hon är otroligt smart och trevlig, och vill helst leka med bollen hela tiden. Det är lite vall i henne också, vilket är fascinerande att se vid stora öppna fält, gärna omgärdade med stenmurar. Då går hon in i vall-mode direkt, och man får bryta hennes tankar innan hon drar iväg för att leta upp en lammskock att valla. =OD Har ofta sällskap med hennes matte och hundsambo Corado (pudel) också, och då tittar jag och lär mej deras hundkommandon och lekar och träning som jag kan använda sedan för att stimulera på våra promenader.

Jag är väldigt inspirerad av Cesar Milan, Victoria Stillwell och i viss mån Jan Fennell när det gäller hundkommunikation. Viskas matte är gammal brukshundsklubbar som har blivit mer andlig med tiden. Hon intygar att mjuka kommunikationsstilen och den energipedagogik Cesar lär ut funkar mycket bättre och ger både lydigare och gladare hundar än den gamla militäriska fy och nej-stilen. De enda hundar som är svåra att lära sitta är gamla hundägare som är för inkörda på det gamla tänket och inte vågar tro på att man kan uppfostra en hund utan att ryta "FY" åt den 13 gånger om dan.... Jag kan bara konstatera att det är väldigt krävande att utstråla rätt ledarenergi, och det kräver massor med träning. Men när det funkar funkar det klockrent! Hunden snappar direkt, och är med på noterna.

Är du nyfiken på att prova du också? Börja med att se hur ni tar er ut genom ytterdörren när ni ska gå på promenad. Cesars sätt är att ha hunden lugn och lyssnande sittande kopplad innanför dörren. Man ska kunna öppna dörren på vid gavel, utan att hunden far ut och iväg. Hunden lyssnar på dej och litar på att du har rätt. Bara se till så hunden inte är "tjoho, vi ska på promenad, hoppistudsi!!". Sedan är det du som bestämmer när promenaden börjar genom att bara börja gå. Hunden kommer att följa efter och automatiskt "gå fot" så länge du klarar av att hålla din "ledarhundsenergi" påslagen. Ledarhunden kommer såklart spontant när du tränat mycket, men i början behöver både du och din hund träna. En ledarhundsmänniska sträcker på ryggen, bröstar nästan upp sig lite också, och är lugn och självsäker.

Nog med hundprat.
Vidare i kameratömningsbilder.



Detta är Mios hallbänk jag snackat om tidigare. Ville bara visa bilden, men jag tror inte det blir en sån här, varken för priset eller färgens skull + att lådorna inte är "löstagbara backar".



Den här lampan "kristallkrona goes modern" gillade jag skarpt. Magnus var inte lika exhalterad tyvärr...
Vi letar vidare efter lampor. Svårt när man inte vet vad man vill ha riktigt.



Jo, lampan bakom i Heroes är dödsläcker! Skicka den tack!



I den andra kameran fanns en närbil på min "elefanttunga" som blommar. Återknyter till ett krukväxtinlägg för en halv evighet sedan.

Nu är det TVdags!
Har förberett för kattrapport och lite scrap o.d. också. Får se när nästa inlägg hinns med! Man vet aldrig vad det blir ;-)

Skojigt peppbrev och boktips

Jag fick ett PM av en tjej idag som gjorde mej alldeles varm i magen. Vi sprang på varandra på mässorna i både Helsingborg och Göteborg, och nu hade hon bestämt sej för att skriva det hon glömde säga när vi träffades. Jag fick beröm för min viktresa och mitt glada humör. Att det syntes att jag mår bra nu! Åh, vad roligt att höra! Många lägger huvudet på sned och säger "det syns kanske lite". Det är inte lätt att minska när man är stor från början =OD

Jag tror aldrig jag berättat hur det började och mina tidigare erfarenheter, så det är kanske dags nu för att inspirera ytterligare.

Den morgonen i slutet av mars när jag vaknade med en *censurerat* (="tjockis-åkomma") var min vändpunkt. Då hade jag gått och laddat för att prova GI "igen", så det var bara att köra - det fick bära eller brista. Jag väntade inte ens till en måndag eller efter helgen eller den förste eller nånting sånt. Jag började NU, även om jag skulle till Göteborg över helgen och inte hade koll på maten. Jag började därför med en mjukstart och ett par provdagar för att se hur det kändes, för att ta paus under helgen, då det blev både BurgerKing och pizza för enkelhetens skull. Förra gången jag provade (för ungefär 5 år sedan, på väg att bli sjukskriven för utmattningsdepression) var min självkänsla mikroskopisk och jag trodde det skulle vara jobbigt och svårt. Jag gjorde det svårt för mej genom att försöka äta en massa jag vet att jag inte gillar, som keso, vräka citron på laxen (det ska ju vara bra) osv. Jag gav upp när abstinenshuvudvärken kom, och mådde så dåligt! Jag hade inte alls läst på hur det skulle funka, och bara plockade recept på måfå som lät nyttiga...

Jag har även provat Viktväktarna i ett par omgångar, både med dom, och själv. Första gången jag gick med i Viktväktarna var jag 19 år och vägde 72,9 kilo. P-pillerna hade gjort att min kropp svällde upp även om jag aldrig varit någon speta. Rumpa och tuttar har "alltid" funnits där. Mamma tog med mej till VV i all välmening för att "det var det enda som funkade" (det tror hon för övrigt fortarande, men jag tar det med en nypa salt. Hon har både anorexi och bulimi och andra grava ätstörningar i sitt bagage, så vad hon tror får stå för henne). Jag gick ner till 60 kilo under ett par månader (5-6 klanske?) med viktväktarna, och fick många komplimanger av vänner och älskare för att jag snart skulle vara "smal nog". Jag hade ju 5 kilo kvar till dåtidens åldersmålvikt. I Lund var jag med ett halvår eller så när jag låg runt 85 kilo, och såg hur bästa kompisen kajkade ur i skallen och blev träningsanorektiker på kuppen. Det skrämde mer än det inspirerade, och jag föll snart tillbaka i gamla vanor. Flyttad till Blekinge hade jag fått tresiffrig vikt, och var nu vågrädd. Bästa kompisen, nu friskare från sin anorexi, hjälpte mej med peppning och vägning (hon skrev siffror och jag stod med ryggen mot) när jag provade VVs CD-skiva själv. Jag tappade 10 kilo ungefär innan livet kom emellan. Jag hade visst blivit 2siffrig innan vi gav upp vårt projekt. Det var sista gången jag plågade mej igenom ett seriöst VV-försök. Visst funkar det, man går ner i vikt, men jag mår piss ungefär hela tiden! Det är mer än en gång jag suttit och stortjutit över en grönsaksgryta som jag förtvivlat försök plåga i mej som mellanmål för att bli mätt nångång! *ryser vid tanken*. Sedan vet ju alla hur det går när man börjar äta mer normalt igen, men vad skulle Viktväktarna annars tjäna pengar på, om inte återvändande kunder som vet att "det funkar" kom igen ...och igen... och igen...

Den här gången var det annorlunda. Det hade kommit en massa bra och inspirerande böcker (älskar Olas och Ulrikas böcker!), GIviktkoll hjälpte mej massor i början med sina staplar, listor och recept (även om forumet är... mummel-mummel). Jag var påläst och beredd på att viktminskningen skulle ta tid innan den kom igång - eller fettförbränningen. Så jag försökte att inte kika på det utan ha fullt fokus på vad jag skulle äta och när. Utan en massa ursäkter eller förutfattade meningar. Jag slog även bort alla tankar i stil med "jag kanske tröttnar på ägg", "jag måste ju äta en macka nångång" så fort dom tog fäste i huvudet, och ersatte dom med positiva affirmationer istället. Mental träning har varit SUPERVIKTIGT för mej! Fokus på vad och när har man ju haft som VV också, men skillnaden den här gången var att maten är så god (på riktigt, inte bara krystat leende som VV), snabb- och lättlagad och jag var mätt hela dagarna! Jag hade inte matnojor på samma sätt som på VV. Visst gick mycket energi åt till att planera maten, men det var inte innan sista tuggan var slukad på en måltid som jag började tänka "när får jag äta nästa gång, och vad - hoppas mina pluppar räcker!!".

Första tiden efter sockerabstinensen släppt var bokstavligt talat en smekmånad när jag var ständigt hög på hur bra det gick! När sedan vågen äntligen började rassla neråt också fick jag mitt kvitto på att detta var rätt grej, och att det funkade precis som dom sa - sakta men säkert när det väl kom igång. Nu har jag hunnit skaffa några "säkra kort" att ta fram när jag måste äta, men egentligen varken vill eller orkar tänka mat. Till frukost är det favoriten ägghack med tonfisk, till mellanmål en hallonsmoothie eller nya favoriten äggmuffins (supergoda med broccolismulor i!) och till lunch/middag brukar jag se till att ha Scans hamburgare och IKEAs köttbullar och broccoli i frysen. Snabbt och enkelt när det kniper och jag inte orkar eller glömt planera ordentligt.

Igår LAGADE JAG MAT! *svimmar* Planen var att göra moussakan med squasch som finns på GIviktkoll. Men squaschen har gått till sälla jaktmarkerna och hittade kompostspannen - allt för vanligt fenomen när jag varit "duktig" och köpt färska grönsaker.... Så istället tog jag fram Olas receptbok* och bläddrade efter färsrecept. Fastnade för lammfärsbiffar med dijon i, suckade lite, för det är "jobbigt" att laga mat. Men tjoff så var smeten ihoprörd och jag gjorde järpar som omväxling till biffar och köttbullar. Gick ju hur snabbt och smidigt som helst! Och köttfärssmeten var ju en bra bas, som man kan krydda hur man vill, så det blir nog fler gånger! Vi köper ofta ett paket färs att ha hemma, nu när de nya förpackningarna håller färsen frisk så många dagar.

Till lunch idag blir det järpar från igår! Längtar redan!

Det blev inga mellanmål idag, som jag hade tänkt "nästa gång". Borde lära mej att inte lova för mycket! =OD

Alla ni som "kämpar" i det tysta - hoppas ni kan finna inspiration i min resa. Jag hade aldrig varit där jag är idag, nästan 9 kilo lättare än för ett halvår sen, om jag inte hade gått igenom min utmattningsdepression, rehabiliteringen och jobbet med mej själv under tiden, och framför allt min ökande självkänsla! Jag kan se mej själv i en spegel och älska det jag ser, med volanger och tigerränder som Mia Törnblom säger. Jag har många borden och skullen kvar (jag borde t.ex. motionera lite mer egentligen, även om morgonpromenaden sitter som en smäck nu och går på rutin. Jag borde också meditera eller yoga mer än jag gör idag, dvs nästan inte alls, för jag vet att jag mår så bra av det), men var sak tar sin tid. Jag är m ycket nöjd med den förändring jag gjort av mitt liv de senaste åren, med Skrubba och med viktresan. Jag var redo för dessa förändringar, och de har blivit goda fungerande vanor utan perfektionism-tänk och energitjuveri! Det ni!


* Våra bästa GI-recept : 100 recept utan socker och snabba kolydrater Den här boken har jag. Jag blev rekommenderad den av Sanna, som sa att de lagat massor med recept i den, och att de var kanongoda. Boken börjar med en snabbgenomgång av principen, svar på vanliga frågor om alkohol, kolesterol och ägg m.m. Shoppa den gärna via Scrappiz Bokusprogram om du vill stötta Scrappiz lite! Det finns fler böcker av dessa två, som jag brukar klämma lite på, men jag ska först laga slut på denna innan jag köper fler.

Det är förresten Sanna som är huvudpepparen bakom detta GIprojekt. Jag såg hur bra hon och Karin mådde av sitt GIande, sedan tog det lite tid innan hjärnan hade förberett sej på att prova själv på riktigt. Bästa kompisen har också kommit tassande och försiktigt frågat om hur det funkar osv. Hon har en del graviditetskilon hon vill bli av med, men ärligt talat. Jag har sett henne pinnsmal också, och hon ser betydligt friskare och mer välmående ut nu! För mej finns det inget vackrare än den där lilla putmagen mammor har! Varför vill man bli av med den?? Gräset är väl alltid grönare på andra sidan...

Disktrasor i lin!



Jag är mycket sugen på att testa dessa disktrasor. Visst är dom läckra??

Vinner jag inte nu får det vänta med inköp tills vi har tvättstugan inne och nya köksvasken igång, då jag har mer kontroll på trasorna.

Sambon har aldrig lärt sig VRIDA ur en trasa, utan enhandskramar dom istället. Så mina virkade tygtrasor, som jag är uppvuxen med, som är tvättbara och miljövänliga låg bara och surnade i köket så fort han varit i närheten. Jag har därför resignerat och skaffat svampdukar istället (efter en förtvivlad period av stenhårda otäcka wettextrasor), som jag kan kasta med gott samvete när de blir för otäcka. Eller inte så gott samvete då, för det hade varit bättre att tvätta, och jag vet att man kan tvätta dessa engångstrasor också, men de blir helt bedrövliga i kvalitén av det, så det gör jag inte om...

Lintrasor då? Funkar dom? På Skrubba bedyrade någon att de både suger upp vätska bra och är lätta att krama ur så de torkar bra istället för surnar.

Vill du också prova att vinna? Kolla här på Svenska Inredningsbolagets hemsida om lintrasetävlingen!

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0