Mer scrap för er som väntar

Som ni märker försöker jag blanda innehållet i min blogg lite, för att göra läsningen roligare för alla som kikar förbi.
Nu är det dags för lite scrap igen. De sista utlovade LOsarna.



Äntligen vågade jag använda Snorkfrökens handritade gräs-papper. Jag tyckte färgerna på bilden med Stina funkade så bra med grässtråna, så det blev en LO med henne.



Här skulle jag använda ett läckert Fancypants-papper och lite spillbitar för att bygga fjäll och sjö. Om ni kikar noooga kan man skymta FP-pappret i kanterna av bilderna... Ibland blir det inte riktigt som man först tänkt sej... *fnissar*



Direkt när jag såg bilden på Theo i Sannas blogg kände jag att jag ville scrappa den och mina känslor kring vännens graviditet. Sanna skickade över bilden och några till. Jag framkallade den med skrapram från Crimson. Hade inte tänkt med det här pappret från början, utan ett mer enfärgat sobert, men av någon anledning ropade det på mej när jag satt med bilden och verkligen skulle scrappa. Kanske för att hans blå tröja "läcker ut" på pappret i det hörnet så mysigt...



Kan ju inte låta blir att köpa såna här glada knas-papper, men de är ju så svåra att använda. Nu provade jag "figurklippt bild i hörnet, eftersom bakgrunden var mitt tråkiga plåttriga kök i Lyckeby. Jag har förbättrat pappret med ett vellum-moln att skriva på - hade en bit självhäftande som låg och ropade på uppmärksamhet, Rhonna-rubons och october afternoon-rubberstickersar.



En BOM-ig LO som väntat på färdigställande ett tag. Ville bara dokumentera mina ångestfyllda tankar varje år oranga kuvertet kommer, och hur lätt det varit att få koll de senaste två åren, efter att bara tagit tag i projektet.

Nu väntar bara ett par LOs som ligger som utkast i Scrappizbloggen. Igår fick jag hem Magdas Scrapfeberkit också, så nu är det bara att scrappa! Synd att scrapsakerna ser ut såhär



Kontorsrenoveringen går bra, fast vi räknade lite fel på längderna och får köpa en bänkskiva till till mina hyllor på dörr-väggen. Men detta skriver jag på mitt nya skrivbord. Jag försöker plocka fram saker som jag behöver bara, och ha det andra undanstoppat. On-demand-decluttring....



Säljer förresten det här datorskrivbordet IKEAS Jerker, som varit kanonbra i ungefär 10 år. Det har varit med på ett antal flyttar, så det är inte i nyskick - det förkommer repor i lacken, och har tejpbitar för optimal hyllplacering enligt mina behov, men är stabilt och bra. Det finns en hylla till som jag haft en liten snutt över den stora hyllan med utdragshyllor (den ena är utfälld, den andra drar man ut på mus-sidan). Stegvis hyllplacering. Undertill skymtar en stöd-låda/balk, som har baksidan full med fastskruvade kabelkanaler. Endast för avhämtning utanför Karlskrona. 400 kr. Jag säljer det för att jag aldrig kommer att behöva det igen, då det är bäst anpassat för större datorstationer eller kompaktbehov.

Nu ska jag kika på scannerdrivrutiner, för jag såg att Photoshop rapporterade att dom inte laddats som dom skulle. Hade problem medskrivaren också tills jag med hjälp av Epsons support kom fram till att det är ny sorts processor i den här burken, så det är kanske samma strul med scannern, nämligen att den behöver intel-drivisar istället.
På väg hem är också WMFusion för att kunna köra Windows-program på Macen. Det är inte alltför ofta jag behöver det, men i släktforskningsvärlden är det PC som gäller, så alla hjälpmedels-skivor jag nämnde häromdan är bara PC-format...

Ny dator - jösses vad smidigt!!

Skriver detta på mitt nya arbetsredskap. Den gamla burken var slut, efter tre års heltids 24-7-tjänst och jag tittade på badbollar och lyssnade på säkerhetskopieringsdisk mer än jag jobbade kändes det som nu på slutet. Dödsstöten var när jag investerade i CS4, som jag knappt kunde använda för att burken tänkte och tänkte och tänkte...



Nu står en sprillans ny iMac 24" här och låter nästan ingenting, snabb som en vind, och jag installerade alla inställningar och program i ett nafs* med hjälp av den nyss omtalade säkerhetskopieringslösningen (* tog 2,5 timme för den att kontrollera säkerhetskopian och sedan 4 timmar att föra över allt, så det fick den göra inatt). Sedan var det bokstavligt talat bara att köra igång. Som om jag är på den andra burken. Jag har inte vant mej vid tanken än, på att allt finns här också, utan funderar på om det är något jag behöver hämta på den andra burken innan den får flytta in i huset som kvällsurf-och-social-dator på innekontoret. Jag behövde inte ens skriva lösenordet när jag skulle logga in och blogga - nyckelringen med mina lösenord har följt med! Woho!



Jag är inbiten Mac-användare, inne på min.... hmte Mac...



Mac Classic II började jag med. Köpte den hösten 1992 efter att ha jobbat med Classicar och Plusar på Ekologen i Lund under våren, och behövde en dator till skolrapporter m.m. Johanna hade en Amiga eller något, och det verkade så krångligt med att skyffla disketter för att köra program, och knattra en massa kod och vad man nu gjorde. Mac startade man, dubbelklickade på ett program, skrev sin text, sparade och såg ett litet pappersark på skärmen man kunde klicka upp och fortsätta i. Sedan dess har jag varit Mac trogen.
Classicen har 40 mb hårddisk och 2 mb ram


Inför examensarbetet investerade jag i en Performa 460 med färgskärm! En riktigt bra 14tums skärm, som aldrig blev suddig. För ett par år sedan kunde jag berätta varför, men sån kunskap har fallit i total glömska. Den här godingen hade dubbelt så mycket RAM-minne, 160 MB hårddisk och den första burk jag kopplade upp med modem mot internet! Den finns kvar i en lda på vinden. Jag kan inte kasta den. Det finns funderingar på att installera ett system 7.5 och köra Prince of Persia och andra kultprogram, och ha flygande brödrostarna som skärmsläckare. När vi har plats att ställa upp den nånstans utan att den står ivägen. Tyvärr klarade den aldrig MozPong - det fick jag spela på Johannas 630a (ja, hon skaffade också en riktig dator tillslut, och sitter nu med en lamp-iMac som behöver en ersättare - men hon ska nog köra bärbart efter att haft en sån i jobbet.)


Min sista datorgrå burk blev en G3a som jag körde med en 14- eller 15tums skärm. Den tuffade på länge, jag tror jag hade den över sekelskiftet om med hit till Blekinge innan hårddisk nummer 2 rasade i den, och jag blev med iBook. Nej, vänta, jag skaffade iBooken först, och hade dubbla burkar ett tag, eftersom jag behövde en bärbar i mitt liv då, och G3an var på upphällningen. Jag tror burken rök på tippen senaste röjningen, efter lite för lång nostalgi-ifall-ifall-sparning.




Denna lever och fungerar än idag - jag har den med på resor om jag vill kolla mail och liknande. Trådlöst nät i den, så den är helt OK. Lite tung bara. 2001 kom den hem till samlingen. Används inte alls till vardags.


När jag startade upp mitt företag funkade det inte att bara sitta med iBooken, och jag fick tag på en begagnad G4a, den första bulliga mysiga modellen. Den puttrade på bra, med MacOSX å allt ett par år innan jag investerade i min första iMac.



Köpte den på leasingavtal på 3 år, så den är typ nyss färdigbetald. Men sånt är livet... Jag har varit så nöjd med iMacen, som räcker gott och väl till mina behov av prestanda för webb, lite Photoshoppande, lite databaser m.m. Men nu var den gammal och sliten, hårddisken kan rasa vilken dag som helst, och badbollarna var ganska tråkiga att titta på dagarna i ända.



Jag har aldrig ens övervägt att ha något annat än Mac. Jag har aldrig behövt bekymra mej om MSN-virus-epidemierna och andra virus, trojaner och skit. Burken bara puttrar på och kör. Nyburken tänker jag installera något på för att kunna köra windows-program (troligen ParallellDesktop som jag hört mest bra om). Släktforskningen är väldigt PC-Windows (mycket gamla mossiga gubbar som nog helst kört DOS om de fått, som utvecklar programmen dit). Genline gjorde en Mac-version för skams skull, men den suger. En släktforskarkontakt intygar att han kör PC-Genline på sin Mac snabbare än PC-vänner, så det låter lovande. Så kan jag lägga in alla skivorna jag pratade om i förra inlägget också, och slippa maila uppgifter från sambons PC.

Imorgon lutar det åt kontorsrenovering, eftersom ny-datorn inte får plats på gamla datorbordet utan modifieringar - och då kan vi lika gärna göra de förändringar jag haft planerade ett tag med bordsytor osv, sedan det flyttade ut alla vita bokhyllor från kontoret i somras/höstas.

Prova släktforskning på nätet i helgen

Ni som är nyfikna på att kika i kyrkböcker har chansen nu när Arkiv Digital erbjuder gratis forskning i sina fotoarkiv under helgen (19-22/3).



Jag fick några kommentarer sist jag hade ett forskarstim där ni undrade hur man börjar.

Om man inte har tillgång till någon annans påbörjade forskning, som kan vara en bra grundplåt, så finns det ett par olika vägar att gå:

1. Prata med äldre släktingar!
Detta är det viktigaste av allt! Di gamle försvinner med sina minnen, arkiven finns alltid kvar och blir mer och mer tillgängliga. Även om muntliga källor och minnen kan vara lite si och så när det gäller sanningen och hur det verkligen var, så är det ändå detta som är hjärtat i forskningen. Att höra någon berätta om vad de minns om en särskild person, och vad de kommer ihåg att det sagts om dom.

Utöver anekdoter och minnen - som man kan trigga fram med små enkla intervjufrågor, typ "var gick ni i skolan, och hur tog ni er dit?" - så kan man skapa familjescheman att bygga på. Skriv ner så mycket ni kan och de kommer ihåg om föräldrar, syskon, mostrar och farbröder. Ibland blir det fel, och en "farbror" kanske i själva verker är farfars bror, men det kommer ni snart att upptäcka och kunna flytta rätt. Huvudsaken att man börjar med en grund.

2. Arkiv att starta i

a. Sveriges Dödbok
Det finns en skiva som kallas Dödskivan.


Funderar du på att börja släktforska seriöst, så är nog detta en av de allra viktigaste grundverktygen idag. Den kostar en liten slant (600 kr), men den är värd vartenda öre! Den kan finnas tillgänglig på bibliotek och liknande också om du vill prova på. Här finns (nästan) alla som dött under andra halvan av 1900-talet, och skivan uppdateras ständigt med nya versioner. Det finns dessutom en hel hoper glada amatörforskare som ägnar timmar på pastorsexpeditioner för att komplettera de tidigare uppgifterna. I början av din forskning, när du fortfarande är kvar på folk födda i slutet av 1800-talet och under 1900-talet kommer du att kunna smaska in massor med detaljer om dina släktingar från den här skivan.

Men för att ha nytta av skivan krävs det såklart att du vet lite vad du letar efter. Vad gubben eller gumman hette och ungefär när de var födda eller dog och var. Dödskivan ger dej inga upplysningar om familj, förutom en post med civilståndsändring. Har tanten blivit änka får man automatiskt makens dödsdatum - och man kan söka på tantens dödsdatum och kanske hitta gubben om han dött senare, så lite korsreferenser finns. Du får också reda på personnummer, födelseort och dödsförsamling. Ett litet skelett om personen att bygga vidare på.

b. Personakt och folkbokföring

Vet du ingenting alls om mor- och farföräldrar får du vända dej till ... tänker efter ... Skatteverket borde det vara som har dessa uppgifter idag. När jag började forska och inte visste något om mormor och morfars föräldrar, så gick jag till deras dödsförsamlingar och fick uppgifter ur den s.k. personakten. Sådana finns upprättade för alla och fanns på våra församlingar, som skötte folkbokföringen till början av 1990-talet, då Skatteverket tog över bokföringen.

Mormor och morfar dog båda i början av 1980-talet, därför fanns deras uppgifter kvar i deras dödsförsamlingar (men arkiven kan vara flyttade till landsarkiven runt om i Sverige). (Dödskivan fanns inte när jag började.) I personakten finns även uppgifter om föräldrar och alla barn. Även s.k. "barn på bygden" finns med, därför krävs det att du är släkt i rakt nedstigande led för att de ska lämna ut uppgifter ur dessa arkiv, på grund av vår 70-åriga personuppgifts-sekretess. I sekretessreglerna står bl.a. att de får lämna ut uppgifter som inte kan vara till men för någon, men de har rätt att neka dej uppgifterna om du inte kan visa att du har rätt till dom genom direkt släktskap. Eftersom jag var osäker på om jag skulle få mormors uppgifter tog jag med mig mamma, som har rätt att få ut uppgifterna. Personakterna upprättades efter andra världskriget, och kan innehålla felaktigheter om äldre personer. I mormors fanns uppgifter om att hennes mamma var född i Hästveda, vilket hon inte var. Hennes familj hade bott i Hästveda, men hon var född i Stoby. Vid en flytt kom inte födelseorten med på Anna Paulina i flyttattesten till nästa församling, och man antog då felaktigt i den nya församlingen att hon hade samma födelseförsamling som hennes två bröder, som var födda i Hästveda. Sånt händer då och då, det får man vara beredd på! Det är mycket spårande från alla håll. Man kanske får reda på när dom gift sej, och när dom föddes, sedan får man gå framåt eller bakåt för att fylla i luckor.

Nu låter det jättekrångligt och meckigt att forska, och ja, starten är lite klöddig, eftersom vi har den här sekretessen. Så vi får hoppas att du redan vet lite om mor- och farföräldrar, så du snabbt kan komma ner till de "roliga" kyrkböckerna.

c. Folkräkningar
Det finns 4 skivor till som kan vara till hjälp i din forskning. Sveriges befolkning 1890, 1900, 1970 och 1980. Dessa innehåller de folkräkningar Statistiska Centralbyrån genomförde i vårt land vart tionde år, och innehåller hushåll, adresser, namn och födelseår på personer. Barn står registrerade utan efternamn, så det gäller att ha koll på föräldrarna! Du kanske vet att din morfar hette Sven Jönsson och bodde i Helsingborg på 70-talet. En sökning på ett så vanligt namn kan ge en hel del träffar, men du kan ha tur! Och när du bläddrar igenom alla Sven kanske du hajar till för att du känner igen en adress e.d. Sedan finns det ofta en knapp med Samma hushåll och Samma fastighet (skivorna skiljer sej åt lite), där du kan få upp hela familjen. Dessa skivorna kan jämföras lite med de gamla husförhörslängderna, som du kommer ner till på 1800-talet.

Sedan är det bara att köra på!
Har du hittat dina mor- eller farföräldrars födelsedatum och församling får du genom församling eller landsarkiv - eller folkräkningarna - ta reda på vad deras föräldrar hette, när och var de var födda. Runt 1890 har vi en krånglighetsgräns. Då upphör husförhörslängderna och det blir mer och mer vanligt att man får "efternamn" istället för de tidigare patronymen Svensdotter och Jönsson. Fruarna tar makens efternamn och familjenamnen är ett faktum...

När du passerar den gränsen är det nästan motorväg. Nä, inte riktigt, men du kan ha tur.
Det finns en del hinder på vägen. Okända fäder kan sätta stopp för en gren, kyrkböcker kan ha brunnit, den som skrivit böckerna kan skriva fruktansvärt slarvigt, så du inte är säker på om den pigan är "din" Johanna om du inte kan verifiera det med flera böcker som säger samma sak. Sen kan folk försvinna vid flyttar - de skulle flytta till en församling, men flyttar aldrig in. Jag har blivit av med mormors farmor på det viset. Hon skulle flyttat in till Helsingborg, men försvann bara. Så jag vet inte alls var hon tog vägen eller när hon dog. Personal på församlingarna i Helsingborg har hjälpt mej leta, och församlingen hon flyttade ifrån har kollat dödbok och sånt runt detta datum också, ifall hon inte "hann" flytta utan resultat.

Snabblathund kyrkboksforskning - grunduppgifter
Man börjar med att kolla en födelsebok på det datum du fått tag i. Där får du reda på föräldrarna och var i församlingen personen är född (by-gård). Notera redan från början dopvittnen också om dessa står med. De är ofta släkt!!
Nästa steg är husförhörslängden från samma år. Leta upp by/gård och din familj. Där står föräldrarnas födelsedatum och församling (oftast, ibland bara årtal, inga församlingar - betyder ofta, men inte alltid att de är födda i församlingen) och syskons dito. Anteckningar, flyttkolumner, vigslar m.m. är av särskilt intresse. Strukna i husförhörslängden ger dej extra anledning att kolla efter flyttar, dödsdatum m.m. Utöver födelsebok och husförhörslängder finns vigsel-längder, dödböcker och flyttlängder. Flyttlängder och vigslar kan, om du har tur, även vara kompletterade med attester. Vanligast för flyttlängderna. Flyttattester, som innehåller lite mer info om din släkting, finns i den församling de flyttat till. Det är inte alltid dessa sparats.


Jag har haft funderingar på webbkurs i släktforskning, men tycker det finns så bra läroböcker och det är enklare att gå kurs på studieförbund och liknande i det här fallet. Däremot kan jag tänka mej någon slags handledning/coachning eftersom jag tycker det är så himla kul att höra om andras forskning och framsteg. Hör av er om det verkar intressant.

Lycka till!

Mer kryssning

Här kommer fler alster från kryssningen - de som skapades på fredagens och lördagens cropparty.



En monokromatisk snabbis med "stulen" spillbit från Karin som satt mittemot och scrappade med dom här underbara MME-pappren. Hon inspirerade även men att plocka fram CreativeCafe-stripparna och använda till journaling - de går ju att sätta ihop ju! Jag har alltid avfärdat dom som för små när jag grävt igenom spotsen...



Mer MME som vandrade över bordet. Fotot har min morbrors fru tagit, och jag är väl 12-13-år sisådär? Det har suttit inramat på en vägg länge, men när jag varit vägglös har många förstoringar hamnat i högar i lådor och annat. Sen kom jag plötsligt på att man kan scrappa dom, så några foton dyker upp här i scrapformat. Visst är Dido söt i sin igelkotta-päls, otrimmad och dan... Go-tjejen, vad du är saknad!



Jag tror detta var en skissutmaning. Älskar ljuset i ögonen på grabben på dom här bilderna!



Lite sommarlängtan när jag ser såna här mys på altanenbilder med kisarna. Fågelholken är från ett litet Tilda-kit från panduro med snögubbar, holkar och koltrastar i något slags hårt papper/träaktigt material.



En snabbis med hamblyoverlay, knyckt chippis-dekoration och älskade Russinkatten.
Det blir mycket kattLOs nu, för det är mest såna bilder jag har framkallade och lust att scrappa. Fjolåret var ju som trogna bloggläsare vet, sommaren full med kattungar, och de är ju så underbara att scrappa, nu när det inte gör så ont att de flyttat längre.

Efter kryssningen har jag hunnit snörpa ihop en hel hoper LOs till. Några till calls, men några är helt lösa och lediga för visning här i bloggen. Portionerar ut dom blandat med annat när jag har lust och tid! Vi ses!

Nackdelen med viktminskning



Så här löst sitter min förlovningsring. Antingen får vi pilla dit en vigselring utanför som håller den på plats, eller så får jag ta in ringen. Jag vågar knappt ha den längre, eftersom jag är så rädd att tappa den. Det händer att jag känner hur den glider av när jag är och handlar och plockar med varor i kundvagnen m.m. Rädd att jag inte ska känna det en gång....
Nu har jag lagt av den ett tag iallafall, vilket bär mej emot.

Scannat - börjar med kryssning

Idag har jag ägnat mej åt lite scrap, lite organiserande och mycket scannande av färdiga LOs. Jag börjar med att visa mina kurs-LOs från eventet. Ni börjar säkert känna igen dom från er bloggrunda, och här kommer mina anpassningar till min stil och mina bilder.



Först ut var Linas kurs Create med Crate - papper helt i min smak. Ett gäng knappar var med i kurskitet. Jag drunknar i knappar, så jag smackade på dom i ett förtvivlat försök att slippa ha ännu fler i mina lager. Pippin överst i "träden" fick jag av Malena, resten tror jag var kurs-kit. Lina och jag har ganska lika stilar, därför är min lift hyfsat lik "originalet". Skönt att inte tänka så myket, bara scrappa på ibland.



Jennykursen är alltid en höjdpunkt med sina glada färger och roliga detaljer. Jag valde att inte göra något lock, eftersom det inte funkar i mina album. Eftersom jag ville bli klar med layouterna under kurseras gång snabbvalde jag två foton på kattungarna som passade in som illustration om varför jag scrappar. Min tolkning är inte särskilt lik "originalet", men jag gillar den ändå.



Vi skulle även knåpa ihop en LO med en massa ringar. Jag svor lika mycket som jag brukar över Fiskars Shapecutter - vi är inte kompatibla, jag gör något fel. Tacka vet jag cirkelstansar och dies!! Den här kursen hade vi flera inspirationsalster till (länk till MalinDs LO) - skönt att det äntligen accepteras att man gör "eget" som man trivs med i sina album, att det är OK att hämta inspiration i detaljer, helhet eller färger, och ta till sej det som passar - och kanske prova något nytt som inte riktigt är en själv. Jodå, det går att kombinera.

På länken inspirationsalster ser ni även den lilla tändsticksbyrån vi skulle göra. Min ser ut ungefär så också. =OD

Vi skulle ävan göra en "bandlåda". Den har jag inte plåtat, den står därinne. Jag gjorde inget avancerat. Bytte pappren, eftersom jag är såååå färdig med Majas vänner. Den mysiga minibollfransen använde jag, i övrigt är det bara en låda klädd med papper. Störst chans att jag verkligen använder den till något om den inte är nerplåttrad med blommor, pärlor, ramar, foton och skröfs...



Jag snabbgjorde ett kort av crate-spill också och en läcker stor knapp. Fåglarna var med i Malenas vassego-hög med roliga presenter. *hjärta*

Jag scrappade på croppartyna också fredag och lördagkväll. Dessa portionerar jag ut under veckan, liksom de alster jag knåpat ihop efter kryssningen, bl.a. 5-6 stycken nu i veckan och helgen! Nu ska jag lämna burken.

Lite gammalt!

Kom på att jag inte laddat upp LOsarna jag gjorde till fredagsskissen och en call som jag skippade med distresser i Scrappizbloggen.



Underbart söt bild på Skrållan som kikar på skuggorna på väggen. Distress-sprejad bakgrund och svagt stämplade grenar.



Variant 1 på skissen med alla pratbubblorna



och variant 2. Jag tog många "bildserier" med medvetet annorlunda bakgrund på om 4 trollen när dom var små, så det kommer att bli fler "dags-LOs med tiden.



En LO hann jag med vid cybercropen också innan kryssningen.

Jag har en hel hög med LOs på scannern, men det tar sån tid att scanna, så jag gör det en annan dag.

Vill ni se en platå?



Jag har sagt förr att platån nog gett med sej, när jag varit under 102, men inte förrän nu när viktminskningen så här tydligt satt fart igen vågar jag säga att platån verkligen verkligen släppt.

Det är väldigt tydligt att LCHF är en hormonstyrd viktminskningsmetod också, för där jag har det värsta "flimret" hade jag även störningar i menscykeln (utebliven mens i november), som nu är tillrättade igen.



Imorse fick jag min belöning - vågen visade BARA 9or!! Jag är på tvåsiffrigt! *Hoppar och skuttar av glädje och lättnad!*
Nu hoppas jag min kurva ska fortsätta lika snyggt neråt iallafall 10 kilo till innan jag stannar på nästa platå. För platåer räknar jag med - de behöver kroppen för att ladda om och vänja sej, och min hjärna också för den delen.

12 kilo på ett år är en perfekt viktminsknings-takt för hållbar vikt tror jag.

Måste bara länka vidare till några bra inlägg jag gick förbi på bloggrundan igår:

Kommentarer om rapport om isodieten från Expressen >>
Du behöver ALDRIG acceptera att gå hungrig om du testar LCHF - jag LOVAR!!!
Jag äter och längtar (inte hungrigt längtande, utan varma tankar) till nästa mål med god mättande mat! 5 av 7 dar i veckan tänker jag inte ens på mitt matliv, och de andra dagarna är det bara positiva tankar om hur bra det går, och hur gott jag äter och hur fin jag blir! Inspirations- och peppdagar helt enkelt.

En intressant vetenskaplig vinkling av hela kostdebatten >>
Jag brukar inte lägga mej i och prata så mycket om detta offentligt här i bloggen (även om jag hänger med i bloggosfären och läser en del), eftersom jag inte är intresserad av en diskussion själv - det sköter andra så bra. Jag har gjort mitt val och trivs bra med det, framför allt för att det funkar så bra med min kropp och min kunskap om hur vi fungerar.

Jag har haft ett par bekanta som kommit och triumferande rapporterat om den senaste "rapporten" i media om att det kvittar vilken metod man använder. De spännande slutsatsen de hade tolkat var att ingen hade gått ner mer än 4 kilo. Jag tyckte såklart detta lät ganska märkligt, men fick snart svar runt om i diverse viktbloggar (länk till Kostdoktorn ovan). För det första ingick inte en enda lågkolhydratmetod i studien, så det var alltså inte "alla". För det andra var dom 4 kilona en snittviktminskning som tolkats som det passade. Men viktigast av allt tycker jag ändå är att jag inte bryr mej det minsta om hur mycket man minskar i vikt under en s.k. diet. Det är aldrig någon som sagt att man inte går ner i vikt av lågkalori-och-träna-som-besatt-dieterna heller. Det intressanta är det långa perspektivet och hälsoaspekten! Hur MÅR man under tiden, och hur många klarar av att skapa en livsstil och en kosthållning som är hållbar i längden, som gör att du håller vikten utan att behöva banta/börja om/ta nya tag stup i kvarten? Fast jag måste erkänna att det är lite spännande att folk känner sej så hotade av min lyckade viktminskning att de behöver komma och trycka upp tidningarnas snedvridna rapportering i fejset på mej. Det är tur att jag inte tar åt mej! Jag förklarar detta eftersom tanken slog mej när jag ändå pratade om kostdebatten, ifall ni är flera som "köpte" rapporteringen och började tänka att "det spelar ändå ingen roll, för det sa tidningarna".

Jag rekommenderar inte LCHF till alla, även om säkert många mår bra av det. Däremot rekommenderar jag det till oss som är rejält överviktiga och "har försökt allt", eftersom hälsovinsterna är så tydliga direkt. Jag läste en inne på GIviktkoll som bara tappat 5 kilon, men redan hade blivit av med spökande knän, värkande leder och oförklarliga eksem under fötterna, som sjukvården inte klarat att diagnostisera. Hon satte ord på mina egna tankar och känslor. Sömnen blir bättre och oförklarlig småvärk här och där försvinner när blodsockerkruvan inte svänger och ger ständig belastning på hela systemet med sitt på och av. Jag såg att en av mina besökare inte led av svängande blodsocker och påpekade att det är individuellt. Självklart är det det! Man tar till sej om man vill och känner igen sej - gör man inte det, behöver man inte försvara sej - vi är alla olika. Jag känner ofta igen mej i andras berättelser, så jag misstänker att någon känner igen sig i min historia och kanske blir inspirerad.

Ett par aber som är viktiga att känna till:
Har du jojo-bantat eller kaloribantat mycket och är "fettskrämd" tar det tid innan kroppen hänger med på att bränna fett. Den är van att lagra allt den får efter år av fettsnål kost. Du går kanske inte ner ett hekto eller centimeter på flera månader. Tillräckligt för att tjura ur och säga att det inte funkar om man bara har fokus på siffrorna på vågen. Känn efter hur du mår och fundera på om det inte trots allt är värt att köra på ett tag till - det kan ju funka.

Flåset KAN ta tid att få upp. Jag gick mina morgonpromenader hela våren 2008 och undrade när jag skulle känna mej så där stark och konditionsfylld som jag gjort tidigare gånger jag tagit tag i promenerandet. Det tog mej cirka 3 månader innan jag kände att jag kunde "ösa på" utan att känna mej svag. Jag var inte på något vis utmattad eller genomsvett innan, men det kändes som om man gick i sirap och kroppen inte riktigt svarade. Det kan ta tid för hjärnan att acceptera att den ska jobba med annat bränsle än den snabba glukosen du sätter i dej med kolhydraterna.

Låt inte detta skrämma er, utan se det bara som information och förklaring till varför det kanske inte funkar som mirakelkur eller tappa kilon med rekordfart-metod.

Mässinköpen och ett kort

Jag älskar att se vad andra har shoppat, så jag bjuder på mina inköp tagna med mobben i lampjus igårkväll vid uppackningen - ett under av fotografisk kvalité! *ASG*



Bokstavshögen. 6 x thickers, nya puffisar + 3 från danskarnas fyndbord - bl.a. vita eggnoggs som jag använt huuur mycket som helst, och är enkla att klippa till bokstäver som saknas. Jag har alltså bara haft en påse innan som jag använt massor. Remarks-alfan hittade jag också efter rekommendation från malena m.fl. på kryssningen. 100 spänn för MASSOR med bokstäver i 2 storlekar. Köpte både vita och svarta. Budgetthickers har jag i svarta sedan tidigare - nu fick bruna, skrikgröna och klargula (?) följa med hem också. Undrar om det är vårkänslorna som fick mej att köpa en massa gula prylar... Annalkande påsk...



Avdelningen tråkigt med nödvändigt. Fotofix och skärmaskiner och en kul scalloped stans. Ska prova om jag trivs med den lilla cutterpeden - ibland känner jag att den stora är lite stor när man småpular inne i projektet. den är mest i vägen då. Frågan är om det blir för mycket att ha två trimmers att bolla med istället... Vi får se. Snuttig är den iallafall.



Ett embossat Bazzillark blev det, BG bokstäver och 2 Tingtura-stämplar (ko+ram). Jag tror ramen är Tingtura iallafall.
Sedan är det lite goodiebag från bussen med band från House, blommor och floss från Grodans samt den uuuursöta stugstämpeln från kortmakaren som jag förälskade mej i innan trippen. Tack snälla Maria för godiset!!



Jag knåpade ihop ett snabbt kort med stugan idag för att bjuda in våra vänner till skandalkväll på lördag. Stämpeltrycket blev inte toppen på OP, men det är charmigt det också - det syns att det är handgjort. Färglagt med PRO, Tilda och torrchalks (och Gretas smutsiga tassar som jag fick maskera med den bruna ramen....), bling med sharpien. Kaiserpärla som dörrhandtag. Svarta ramen är zigpenna som maskerar bläck från tacky-kanten.



Forma, Prima, blandade kattpapper, BG Marrakech och Porcelain och bladpappret minns jag inte vems det var - crate kanske?



Blandade papper utan rak kant, som jag har dille på att köpa, men glömmer använda.

That's it folks!

Jag har inte scannat mina kryss-alster än, så de får ni vänta på en stund till.

Jag ääälskar att åka till Göteborg....

...och träffa en massa goa vänner och nya människor! Så de senaste två helgerna har jag förflyttat min scrappiga rumpa över till västkusten för att mingla och mysa! Förra helgen var jag med på Arkivets scrapkryssning. Så roligt och bara lite jobbigt (resandet och skakningen i båten = jobbigt). Igår for jag med på sötaste Ankis bussresa till "Mässan" över dagen - En kroppsligen tuff dag med 20 timmar från dörr till dörr. Ni som väntar på en scrappig rapport från dessa evenemang här får vänta lite till, men det kommer i någon form snart. Vad jag tänker bubbla om idag är maten!

Det kanske börjar bli tjatigt med mina halv euphoriska inlägg om mitt nya matliv, men jag hoppas det inspirerar mer än "stör". Jag är så GLAD att jag hittat ett matliv som får mej att må så himla bra nästan hela tiden och som fungerar även på resor (med lite planering)!!! Så här känns det:



Med LCHF, som jag numera kör mer eller mindre fullt ut, är jag ständigt mätt, nöjd och har ett stabilt blodsocker. Jag tänkte tillbaka lite under kryssningen hur jag brukat må på träffar och resor med rätt så styrda scheman. Ofta har man fått kasta i sej en kexchoklad i någon bensträckarpaus för att hitta ny energi och tysta den kurrande magen i väntan på middan som srverades klockan 2 timmar senare. Ibland har man stått där med en liten bondkaka som "fika" inför en lång färd hemåt, och varit tvungen att sticka förbi en mack eller pressbyrå beroende på ressätt, klippa en korv och bunkra resgodis. Detta behöver jag inte längre. Jag är aldrig hungrig/sugen/skakig av blodsockerbrist eller i stort behov av en snabb fix.

Jag vill understryka att detta inte är någon kritik mot någon arrangör av något evenemang jag deltagit i eller själv ordnat för den delen. Jag vet hur det funkar, man skriver upp tider som passar och erbjuder så bra mat som möjligt efter det gamla vanliga "så här ofta, mycket och den här sorten äter man"-vanorna vi har med oss sen ... ja hela livet!

Vad är hemligheten då? Jag kan bara komma fram till en enda sak hur jag än vänder och vrider på det: Skippa kolhydraterna. Men vi behöver kolhydrater?? Svar ja - men kroppen skapar dom vi behöver själv av "annat". Levern är gjord för att spotta "nödglukos" när blodsockret sjunker om man är fullt frisk. Får kroppen sköta sej själv utan ett överintag av kolhydrater som vi inte kan göra oss av med, så hålls blodsockret stabilt. Lite kolhydrater får du förresten alltid i dej, från grönsaker bl.a. När man stoppar i sej kolhydrater, särskilt den snabba sorten som finns i vitt mjöl och socker, höjs blodsockret snabbt och kroppen börjar pumpa insulin för att sänka blodsockret. Insulin är bra till det - men det är också väldigt duktigt på att lagra in fett som den hittar på jobbet. Skyffel skyffel, hej vad jag jobbar... Volangerna växer, dubbelhakorna blir fler och blodsocker berg-å-dalbanan är en ond cirkel som aldrig stannar. Jag satt på den berg-o-dalbanan i 30 år - nu har jag klivit av.

Jag har en standardfrukost och standardmatsäck som jag tar till när jag behöver vara säker på att hålla mej nöjd lång tid, när man inte vet exakt när nästa mattillfälle uppenbarar sej. 2 kokta ägg hackas, en burk tonfisk (i olja, men den får rinna av, annars blir det lite blaskigt, och den oljan är oftast inte "högkvalitets") och en rejäl klick majonnäs. Det är fettet som är det viktiga i den här rätten - det är det som mättar! Detta har jag blivit mer och mer varse senaste tiden när jag slipat min platåfas. Jag fick igång min viktminskning igen nu ÄNTLIGEN när jag började tänka mer på fettet och ösa på MER! Vispgrädde i kaffet, rejält med klegg och inte bara en klick för syns skull till maten, steka i rikligt med smör osv. Fett mättar. OCH ger smak. Var inte rädda för fett - jag vet att det är en jättesvår tankevurpa när man är uppvuxen med lättmjölk och light hit och dit...

Tonfiskröran åt jag på tåget till Göteborg vid 10-tiden. Framme i Göteborg tog jag en burgare på Burger King med massa ost och bacon och dressing. Brödet lämnar jag. Fett och protein = mättar. Då var klockan runt 3. Sedan var nästa matpaus vid 7 på kvällen, och då hade jag fått sällskap av likasinnade Malena, som liksom jag bara var intresserad av att hitta gott KÖTT - varm mat. Fläskmedaljonger tror jag det hette på menyn, och vi skippade klyftpotatisen till. Fick en extra skiva kött - snällt av dom - och ett berg med sallad. Där slog standardmaten in, men det funkar ju för ögat och gör att tallriken ser mer komplett ut. Närings- och mättnadsmässigt tror jag man lika gärna kan klappa sej där bak som att äta sallad. Men vi äter med ögat också, så det är alltid kul med en vacker tallrik! Optimalt hade varit några varma grönsaker typ broccoli, wokblandning e.d. och en rejält fet sås, bea eller något till. Men måltiden fick klart godkänt på LCHF-skalan ändå. Under dagen drack jag lite kaffe latte, vilket är gränsfall i för stor mängd eftersom mjölken är en liten kolhydratfälla. Men så länge det inte blir baljevis varje dag så unnar jag mej det ibland när det finns tillgängligt. En kopp kaffe med vispgrädde är annars ett supersmidigt "mellanmål" när man misstänker att det ska bli långt till nästa matstopp. Grädden spär på mättnaden en stund till. Nej, jag behöver inte en kaka till kaffet ;-)

Jag tog inte med mej några mellanmål annars den här helgen mer än lite choklad som slank ner mest för att man ska snaska lite godis i glada vänners lag. Nötter och sånt skippade jag eftersom jag inte behöver tugga på något jämt längre.

Lördagen på kryssningen såg ut så här matmässigt: Frukostbuffé a'la hotell. Där stoppade jag två kokta ägg i koftfickan att spara till mellanmål/nödmat - man vet aldrig när man inte styr själv, vad man behöver under dagen, och ett kokt oskalat ägg är superlätt att ta med sej utan en massa planering eller förvaringslösningar. Det håller utan problem en vanlig dag utan kylning, men jag skulle nog vara försiktig med det varma sommardagar! Så vad åt jag då? Äggröra med bacon fick det bli. Äggröran var...smaklös. Vi funderade ett tag, och kom fram till att den nog är gjord på knäckta ägg och kanske lite vatten som är körda i värmeugn. Är man, som vi är nu, vana vid äggröra med gräddskvätt stekt i rikligt med smör så smakar denna äggröran bara... antydan till ägg. Jag löste det provisoriskt med att hämta smörpaket (och med smör menar jag ALLTID riktigt smör nuförtiden) som fick smälta med en stund innan jag åt upp. Godkänt och ni vet vad nu - fettet mättar. Nu var det dags för shoppingtur i Kiel. Ett par timmar flög iväg, sedan började vi fundera på fika/lunch/nånting. Lite kaffe/te fick det bli på ett fik i Karstadt för att vila benen och huvudet lite. Sedan på tillbakavägen mot båten frestades vi av den tyska maten, framför allt korvarna, och tänkte att det fick vi väl testa. Lånar en bild av Malena för att illustrera.



Grönkål med knacker fick det bli. Kötthalten är hög i tyska korvar - de är inte potatismjöl med korvsmak som svenska korvar ofta är... Grönkål är nyttigt och bra GI-mässigt. Vad som saknades på min tallrik var en rejäl klick med något fettigt. Creme fraische, majonnäs eller någon slags majo-baserad röra hade suttit fint som komplement. Men jag var fortfarande nöjd och hyfsat mätt sedan frukostbuffén (ja, jag åt _bara_ en normal portion äggröra och bacon) så det fick funka ändå. Vi var tillbaka på båten vid ettsnåret har jag för mej.

Sedan var det middag halv-7. Jag hade med mej en venti-latte från Starbucks att smutta på under eftermiddagens kurser. Jag kan ha ätit ett av de kokta äggen som mellanmål också, jag minns inte riktigt deras öden denna dan. Middagsbuffén var en dröm för en LCHFare! Och säkert för alla som käkar vanligt också. Som vanligt saknades någon form av "varma grönsaker"-rätt, men det låg en hel del ihop med kycklingfilén, bl.a. gröna bönor och broccoli, som jag nallade åt mej som ögonfröjd till tallriken. Sedan maxade jag tallriken med proteinrik bra mat! Entrecote, pocherad lax, kyckling, någon fläckkarrévariant om jag minns rätt och en stooor klick bearnaisesås till. Tallriken såg nog ganska normal ut även för utomstående, även om jag kategorisk hoppade över potatisen som fanns i 17 olika gratinerade, kokta, stekta och choppade former. =OD Jag var egentligen nöjd efter första rundan, men då mitt sällskap ville svänga och sitta kvar en stund till gick jag en runda och plockade åt mej en näve räkor med en majonnäsklick och en klick pepparrotsgrädde att doppa i. Det tog lagom lång tid att pilla räkorna och mysa en stund till vid matbordet.

Nu har vi klarat av 2 hela dagar på resande fot, och inte en enda gång hade jag känt det annars så välbekanta "jag måste ha mat NU!!!" eller blodsockerdarrningar eller ens funderat på att sticka ner handen i de gigantiska godisskålarna som stod bredvid kurssalens vatten. Jo, jag är förvånad själv. Faktiskt. Det är för bra för att vara sant, men det är sant!! Jag minns inte det kokta äggets öde, men det betyder inte att jag harvar i mej en massa annat jox också som jag "glömmer" berätta om. Jag mår bra och klarar mej fint på 3 mål mat om dagen med ett bra närings- och fettinnehåll. Lyckan är stor!! På söndagen blev det samma frukostbuffé med smörpaketet på plats direkt i äggröran, och de obligatoriska kokta äggen i fickan. De blev sedan livlinan när kurserna var slut och alla skulle försvinna så snabbt som möjligt, mackorna blivit felbokade och utbytta mot bondkakor (jag hade annars bara ätit pålägget på mackorna). Ett snabbt ägg på stående fot och mellanmålet var fixat. Sedan blev det en annan burgare på stationen för min del - jag är noga med att få med både ost och bacon om det går! Burgare är väl inte världskända för att vara hälsomat med en massa härdat fett och grejer, men det funkar som mat på resa, och är ett snabbt och enkelt alternativ. Bra mycket bättre än en dagens nötfärsbiff med kokt potatis och mjölsås.... ;-). Halvvägs på min långa tågresa hem tyckte jag det kunde passa med något litet, eftersom jag inte ätit 3 rejäla mål den dan utan bara 2 och ett ägg. Så jag knallade iväg till restaurangvagnen (jag fick åka RIKTIGT tåg hem - tjoho!!) i hopp om att hitta en räkmacka eller något. Det fanns ett baguette-utbud såklart... Jag valde mellan pest, kolera och dysenteri... Nä, skojar bara. En macka hade en rejäl skiva brieost och en stor skiva salami på sej, sallad och minimalt med "smör" på en stor baguette. Jag åt allt utom brödet lätt nuddat med vad-det-nu-var-för-skokräms-fett. Matdagen var klar.

Jag behövde aldrig börja om och tömma kolhydratreservoarer i måndags bara för att jag varit på resa och inte haft kontroll över vilken mat som skulle stå på bordet och när. Jag var glatt lättad att helgen gått så toppenbra, mycket tack vare de magiska kokta äggen och lite eftertanke i matvalet. Och jag fick belöning när jag kom hem, mensen var över och vågen plötsligt började visa ovanligt många nollor! Jag fick titta på siffrorna en bra stund vid fredagens vägning för att förstå vad det stod. Platån är lämnad och jag har minskat ett kilo senaste veckan!

Som ni vet har jag varit orolig för helgernas slarv, men resor verkar iallafall inte vara några problem nu - jag är så van och inne i tänket nu att jag automatiskt väljer bra mat för mej. Styrkt av detta gav jag mej iväg på en maratonresa igår tillbaka till Göteborg. Jag ville inte missa en mässa när jag varit på alla andra, så jag hoppade på Ankis bussresa. Det innebar uppstigning halv-5 för att snabbplocka ihop lite matsäck. Jag fyllde en termos med gräddkaffe och tog en halv mugg som "för-frukost". Med i nisten var den vanliga tonfiskröran (jag har en bra tättslutande TW-burk som är perfekt till detta), en nödproteindryck som jag inte behövt utnyttja på läääänge, 2 kalla biffar från gårdagens middag och ett oskalat kokt ägg. Jag stoppade med en tub majonnäs också och en kylklamp som maten kunde gosa med. När de andra på bussen for in och köpte fika/frukost på vägen upp åt jag min tonfiskröra. Jag hade tagit ett par tuggor i väntan på bussen i Kristianstad också, men då, kvart över 7, var det fortfarande lite för tidigt för mej att processa mat. Jag är inte vaken före 9, även om jag kanske står upp och har ögonen öppna. Det jag tidigare "fruktat" är nu här, men jag är helt lugn. Jag äter min frukost när jag behöver äta den, och min mage är van att få den vid 10-11-tiden. Innan dess vill magen bara ha kaffe-med-grädde på sin höjd.

Sedan var det mässdags och kaos och jobbigt, men ingenting med matanknytning på jobbighetsskalan. Lite snurrig av intryck, svajande golv, värme - fullkomligt normala reaktioner som avhjälptes enkelt med en hämta-kontanter-promenad ute i friska luften. Vid 3 hade vi bokat matdejt, och Anki hade börjat prata om Gothias räkmacka, som jag ännu aldrig lyckats få tillfälle på, trots att viljan funnits. Oftast har sällskapet velat gå någon annanstans, tyckt mackan varit dyr eller vi har missat att boka. Så nu tog jag minsann chansen när den kom. Jag firade tillfället med sånt här godis.



Mackan har ni bildbevis på ovan! Båda bilderna har jag fått av Anki. Räkberget är bra mycket mer än den handflata man bör äta, men ibland får man göra undantag. Jag skickade ut brödet igen när jag var klar, men jag tror mindre kolhydratkänsliga kan klippa det också eftersom det stod att det var rågbröd. Nästa gång kanske jag specialbeställer ett räkberg utan bröd och istället lite extra majonnäs, för den klicken som följde med hörde till de fettskrämdas värld.

Jag kom till stationen i Kristianstad vid halv-10 på kvällen och skulle vänta på mitt tåg som gick kvart i 11. Nu var det dags att packa upp resterna av min nistepakke. De två biffarna kändes fräscha efter sitt sällskap med fortfarande kall kylklamp, och åts som "kakor". Sedan skalade jag ägget och åt med ett par klickar majonnäs från tuben, som fortfarande var kall när jag ställde tillbaka den i kylskåpet vid hemkomsten. På bussen provsmakade jag 5-6 geléhallon som Anki bjöd på. Gott, men väldigt sött, så jag var väldigt nöjd med de jag smakade.

Tycker ni det låter krångligt? Jag tycker det är skitlätt, och jag kan inte nog bedyra att det är gott, jag mår bra och är mätt och belåten hela dagarna! Jag äter mej ner i vikt, och det är god mat hela vägen! 11 kilo minus på vågen hittills, utan att "kämpa" eller må dåligt.

Nästa gång ska jag kommentera vännens frågor om hur risig jag blir när jag kliver ur, eftersom jag förstått att detta misstolkats som "mer eller mindre döende" vilket är en grov överdrift. Men detta är redan långt nog ändå, så det får räcka för den här gången. Nu ska vi på bio!

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0