Vill ni se en platå?



Jag har sagt förr att platån nog gett med sej, när jag varit under 102, men inte förrän nu när viktminskningen så här tydligt satt fart igen vågar jag säga att platån verkligen verkligen släppt.

Det är väldigt tydligt att LCHF är en hormonstyrd viktminskningsmetod också, för där jag har det värsta "flimret" hade jag även störningar i menscykeln (utebliven mens i november), som nu är tillrättade igen.



Imorse fick jag min belöning - vågen visade BARA 9or!! Jag är på tvåsiffrigt! *Hoppar och skuttar av glädje och lättnad!*
Nu hoppas jag min kurva ska fortsätta lika snyggt neråt iallafall 10 kilo till innan jag stannar på nästa platå. För platåer räknar jag med - de behöver kroppen för att ladda om och vänja sej, och min hjärna också för den delen.

12 kilo på ett år är en perfekt viktminsknings-takt för hållbar vikt tror jag.

Måste bara länka vidare till några bra inlägg jag gick förbi på bloggrundan igår:

Kommentarer om rapport om isodieten från Expressen >>
Du behöver ALDRIG acceptera att gå hungrig om du testar LCHF - jag LOVAR!!!
Jag äter och längtar (inte hungrigt längtande, utan varma tankar) till nästa mål med god mättande mat! 5 av 7 dar i veckan tänker jag inte ens på mitt matliv, och de andra dagarna är det bara positiva tankar om hur bra det går, och hur gott jag äter och hur fin jag blir! Inspirations- och peppdagar helt enkelt.

En intressant vetenskaplig vinkling av hela kostdebatten >>
Jag brukar inte lägga mej i och prata så mycket om detta offentligt här i bloggen (även om jag hänger med i bloggosfären och läser en del), eftersom jag inte är intresserad av en diskussion själv - det sköter andra så bra. Jag har gjort mitt val och trivs bra med det, framför allt för att det funkar så bra med min kropp och min kunskap om hur vi fungerar.

Jag har haft ett par bekanta som kommit och triumferande rapporterat om den senaste "rapporten" i media om att det kvittar vilken metod man använder. De spännande slutsatsen de hade tolkat var att ingen hade gått ner mer än 4 kilo. Jag tyckte såklart detta lät ganska märkligt, men fick snart svar runt om i diverse viktbloggar (länk till Kostdoktorn ovan). För det första ingick inte en enda lågkolhydratmetod i studien, så det var alltså inte "alla". För det andra var dom 4 kilona en snittviktminskning som tolkats som det passade. Men viktigast av allt tycker jag ändå är att jag inte bryr mej det minsta om hur mycket man minskar i vikt under en s.k. diet. Det är aldrig någon som sagt att man inte går ner i vikt av lågkalori-och-träna-som-besatt-dieterna heller. Det intressanta är det långa perspektivet och hälsoaspekten! Hur MÅR man under tiden, och hur många klarar av att skapa en livsstil och en kosthållning som är hållbar i längden, som gör att du håller vikten utan att behöva banta/börja om/ta nya tag stup i kvarten? Fast jag måste erkänna att det är lite spännande att folk känner sej så hotade av min lyckade viktminskning att de behöver komma och trycka upp tidningarnas snedvridna rapportering i fejset på mej. Det är tur att jag inte tar åt mej! Jag förklarar detta eftersom tanken slog mej när jag ändå pratade om kostdebatten, ifall ni är flera som "köpte" rapporteringen och började tänka att "det spelar ändå ingen roll, för det sa tidningarna".

Jag rekommenderar inte LCHF till alla, även om säkert många mår bra av det. Däremot rekommenderar jag det till oss som är rejält överviktiga och "har försökt allt", eftersom hälsovinsterna är så tydliga direkt. Jag läste en inne på GIviktkoll som bara tappat 5 kilon, men redan hade blivit av med spökande knän, värkande leder och oförklarliga eksem under fötterna, som sjukvården inte klarat att diagnostisera. Hon satte ord på mina egna tankar och känslor. Sömnen blir bättre och oförklarlig småvärk här och där försvinner när blodsockerkruvan inte svänger och ger ständig belastning på hela systemet med sitt på och av. Jag såg att en av mina besökare inte led av svängande blodsocker och påpekade att det är individuellt. Självklart är det det! Man tar till sej om man vill och känner igen sej - gör man inte det, behöver man inte försvara sej - vi är alla olika. Jag känner ofta igen mej i andras berättelser, så jag misstänker att någon känner igen sig i min historia och kanske blir inspirerad.

Ett par aber som är viktiga att känna till:
Har du jojo-bantat eller kaloribantat mycket och är "fettskrämd" tar det tid innan kroppen hänger med på att bränna fett. Den är van att lagra allt den får efter år av fettsnål kost. Du går kanske inte ner ett hekto eller centimeter på flera månader. Tillräckligt för att tjura ur och säga att det inte funkar om man bara har fokus på siffrorna på vågen. Känn efter hur du mår och fundera på om det inte trots allt är värt att köra på ett tag till - det kan ju funka.

Flåset KAN ta tid att få upp. Jag gick mina morgonpromenader hela våren 2008 och undrade när jag skulle känna mej så där stark och konditionsfylld som jag gjort tidigare gånger jag tagit tag i promenerandet. Det tog mej cirka 3 månader innan jag kände att jag kunde "ösa på" utan att känna mej svag. Jag var inte på något vis utmattad eller genomsvett innan, men det kändes som om man gick i sirap och kroppen inte riktigt svarade. Det kan ta tid för hjärnan att acceptera att den ska jobba med annat bränsle än den snabba glukosen du sätter i dej med kolhydraterna.

Låt inte detta skrämma er, utan se det bara som information och förklaring till varför det kanske inte funkar som mirakelkur eller tappa kilon med rekordfart-metod.


Kommentarer
Jenny

Grymt duktig du är och det både syns och hörs på dig att du mår bra. Heja på, med din inställning kommer du definitivt att nå ditt mål.



Kramar

Jenny

2009-03-12 @ 14:41:45
URL: http://www.jennysandberg.se
Garlica

Grattis!

Det har gått jättebra för dej. Bra för mej att se och läsa.. Just nu trampar jag runt i sirapen - jag har hållt på drygt tre månader... Mått jättebra innan. Tror att det är någon fas jag måste igenom, men ska ta lite prover på måndag för säkerhets skull.

Ha det jättebra och lycka till i fortsättningen!

2009-03-12 @ 18:18:05
URL: http://metrobloggen.se/Garlica
Tina

Grattis Sara!

Så attans bra jobbat och dessutom mår du bra på vägen.

Visst blir man euforisk när man ser sådana förändringar på vågen ?

2009-03-12 @ 22:04:21
URL: http://tinaalltidsvart.blogg.se/
Elisabet

2009-03-13 @ 00:50:17
Elisabet

STOOOOOORT grattis!!! Så jäkla duktig du är!!!

2009-03-13 @ 00:51:01
acheter

Stort GRATTIS till 9:orna!! :-D

Euforisk känsla där på vågen, inte sant?! Känns som om du har en bild att scrappa Sara!



Lycka till med fortsättningen,



// A.

2009-03-13 @ 07:14:58
Mikaela

Stort grattis - bra jobbat! Härligt att du är nöjd och också trivs med LCHF!

2009-03-13 @ 17:00:29
URL: http://www.njutmaten.blogspot.com
Anna J.D Jacobsson

Underbart att vara på tvåsiffrigt! Varmt grattis! :D

Per Karlsson

Grattis!.

Det är skönt att glida under 100 kg.

HAr själv gått från 107 till 93. Men där är det stopp.

Har stått på 92-93 hela vintern. Hur bar du dig åt för att komma ur platån?

Perka

2009-03-29 @ 20:30:49
URL: http://www.kbt-konsulterna.se
Mikaela

Tack förresten för att du skriver om segheten i kroppen. Det känns skönt att höra att det kommer lätta, när man själv traskar omkring och inte känner igen sin gamla kropp i just denna bemärkelse! Får håla ut helt enkelt! :)

2009-03-29 @ 21:26:03
URL: http://www.njutmaten.blogspot.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0