Ro utan åror

Ibland blir man bara helt uppslukad och fascinerad av en berättelse. Just nu snurrar Ulla-Carin Lindqvists berättelse om hennes livsslut "Ro utan åror" i min mp3-spelare på morgonpromenaden. Jag brukar inte vara så glad för Lena Endre, men hon gör en helt fantastisk uppläsning av boken.

Jag skrattar och gråter om vartannat när jag lyssnar på Ulla-Carins historia - så full av kärlek, insikt, smärta, sorg och glädje. Hon drabbades av ALS och hon berättar om sjukdomsförloppet, sina tankar och känslor.

Jag drog mig till minnes att jag sett dokumentären svt gjorde om henne som visades efter hennes död. Så idag gjorde jag en sökning på SVT play och hittade dokumentären direkt. Nu ska jag kika på den igen. Här är den om du också vill se.



Det gör ont ända in i själen när hon svarar på frågan om hon tycker hon lyckats med sin karriär, och hon bara viftar bort det med att hon var så enormt självkritisk varenda stund framför kameran att hon mest var glad att slippa det nu när hon inte kunde längre. Hur många går omkring och har så dålig självkänsla att de inte kan vara nöjda med allt fantastiskt de uträttar och gör! Jag minns att jag blev bedrövad när jag hörde att hon var döende, för hon var en av de "mysigaste" nyhetsankarna ihop med Classe och Bengt Magnusson som fanns då. Hur kunde hon inte vara nöjd med sitt jobb och sin prestation?

Och läs eller lyssna på boken om du inte gjort det! Det är inte jämmer och elände, utan tänkvärt om meningen med livet, kärlek och en människas inre resa!

Uppdatering lillen

När vi satt och käkade nu vid halv-6 tiden kom mamma rådjur klivande nerifrån fälten uppåt trädgården. Ett par minuter senare kom hon tillbaka samma väg med en liten bambi efter sej. Jag hoppas det är den jag skrämde upp imorse. De är ju programmerade att vänta på mamman där hon lagt dom, och om de blir skrämda, att hålla sig i närheten så hon hittar dom. Fast riktigt lugn blir jag nog inte förrän jag ser henne med två kid igen - om det nu var den geten med dom två kiden vi såg igår överhuvudtaget...



Hon var inte särskilt skrajsen av sej, mamman, och de stannade mitt ute på åkern för matpaus. Bilden tagen med full zoom (och kraftigt beskuren) från altanen. Strax efter kom Magnus mullrande med åkgräsklipparen, och hon brydde sig inte om det heller - stod bara lugnt kvar och diade.

Här kommer lite djur



Den här långbenta varelsen kom Magnus hem och rapporterade att han sett på hemvägen den 7e maj. Det var bara att skutta i bilen igen och göra ett s.k. "drag" (fågelskådar-term för att åka och titta på en ovanlig gästande fågel). Det var längesen jag såg vild stork, och jag har aldrig sett någon på marken såhär, bara flygande över huvudet i termik. Park-storkar har jag såklart sett på närmre håll, men de är ju oftast vingklippta, så det är "fusk".



Varje år vid den här tiden börjar match-säsongen för vitfågel här i trakterna. Här är en hemma-match på planen nedanför vår altan i regnet förra veckan. De hade en skrattmås som domare, men han kom inte med på bild.
Jag ler alltid när jag kör förbi en åker, hage eller ett fält tydligt avgränsat och fullt med vita prickar på "turnering".



Den här lilla godingen råkade jag skrämma upp på väg på min morgonpromenad. Jag skulle vända på min solstol, som var full med blomfästen från träden, och plötsligt rapplar det till precis bredvid mej och jag ser något i harstorlek fara iväg uppåt grannens. Jag smyger försiktigt efter och tar den här bilden med full zoom. Bambi var lite groggy, jag tror den sprang rakt på grannens staket när den flydde, men bara på den halvminuten jag hämtade kameran på kontoret hade den börjat röra sej tillbaka mot stället mamman lagt den, så jag tror allt gick bra. Jag tassade iväg på min promenad och smög och kollade efter kidet igen när jag kom tillbaka en knapp timme senare, men då var det borta, så mamma har säkert hämtat det. Vi såg mamma med två små kid som gick förbi utanför vardagsrumsfönstret igår precis innan det blev så mörkt så vi inte hade sett dom längre. Nu börjar den fantastiska tiden när hela naturen är en enda stor barnkammare!

I blåmesholken jag har utanför kontorsfönstret är ungarna så stora att man ser gula ansikten i hålet då och då - redo att hoppa ut när som helst. Hoppas de hinner hoppa ut innan Greta lyckats fiska fram dom. Hon gjorde två utskällda försök igår. Nätterna är oroligt sömnlösa för mej, eftersom jag ofta får stiga upp på rått-rescue. Greta tar in levande möss och sorkar och släpper dom. Sen far hon runt i timmar och petar och leker med dom så de piper till och skrapplar runt. Riktigt tröttande att höra i halvslummer, så enklast är att stiga upp, ta på högerhandsken, fånga råtten (jag börjar bli ganska bra på det, jag också) och slänga ut den genom badrumsfönstret, så Greta inte förstår var den tog vägen, och inte hämtar in den direkt igen.



I lördags var vi hos sotarn en snabbis och kikade på Tessies bebisar. Dom har börjat stuffa runt med lätt jogging. Minsta pluttan som är mest lik Tessie var kullens pipis. Tog man upp henne började hon decibel-tjuta direkt. De andra tre var betydligt lugnare. Eftersom de två misstänkta gossarna var väldigt lika varandra, och det var allmänt stökigt runt hela besöket har vi inte valt vår grabb 100% än. Jag ville ha den stora av dom två och Magnus sa att den med liten bläs var den han gillade bäst. Detta pratade vi om i bilen hem, och vi kunde inte då återskapa minnet av gossarna så bra att vi vet om dessa två känslokriterier sammanfaller i samma kattunge. Vi får helt enkelt se nästa gång vilke grabb det är som ska till Möcklö.

Helgens scrap - kyrkhultrapporten

Var hos Sanna i söndags och scrappade med Marie och Kristina.
Här är lite av resultatet.



Dokumentations-LO med mindre bra bilder. October Afternoon-pappret passade perfekt.



Russin-katten som ung och fluffig. Vi bodde med loftgång, som var en enda stor social balkong med supertrevliga grannar!



Beställde över brorsdotterns avatarbild i original när jag såg den. Kände att jag ville scrappa lite känslor och tankar.

Har 3 till klara, men en är inte scannad än (saknade rubrik och är nyss färdad) och 2 är spons till Scrappizbloggen.

3 saker

Tre saker som alltid finns i min/mitt......

Kylskåp:  grädde, smör och ost

Frys:  trattkantareller, hallon och nån grönsakspåse

Skafferi: sötmandel, matolja och linfrön

Handväska: plånbok, glasögonfodral, uggleburken med reseapotek

Sminkväska: i den mån jag har någon: mascara, kajal, läppenna

Badrumshylla: hårborste, lilla stenkatten i soapstone och någon hårmoj

Förråd: julsaker, sovsäck, kylväska

Hjärna: just nu: jobb, bröllop och Magnus

Jackficka: jag packar alltid ur jackfickorna när jag kommer hem så de är tomma, annars mobbe och nycklar, kanske hundgodis och boll om jag ska på hundpromenad.

Kryddskåp: salt, peppar, curry

Barskåp: whisky, vodka, bubbel (fast det förvaras alltid en flaska i kylen av)

Köksbänk: diskborste, kaffefiltertratt, äggskärare

Mitt nya kontor och pysselhörna

Mina vänner tjatar att de vill se hur det blev på mitt nya kontor, så jag får väl visa.

Först ut är scraphörnan



Jag hade tidigare en låg bokhylla mellan fönster och dörr, som jag förvarade cardstocken i. Trivdes väldigt bra med detta, så när jag började fundera på en helrenovering och vi kom fram till att vi skulle platsbygga hyllor och skrivbord blev det en utveckling av den gamla hyllan på fönsterväggen. Jag funderade även på en bänk i "ståhöjd" för att kunna variera om jag sitter eller står och pysslar lite. Jag är väldigt nöjd med denna ståbänk, och har inte suttit och scrappat sedan den kom till. Hade jag vetat hur bra jag skulle trivas med den hade jag kanske gjort den 60 djup istället för 40 som den är nu.



Sittplatsen är kvar på samma ställe som innan. Vi lämnade plats i hörnet till att köra in mappvagnen och mina två gamla otympliga trähurtsar har ersatts av populära Helmer, som jag inte riktigt blivit lika god kompis med som alla andra verkar vara. Nästa projekt här blir att byta ut vägghyllorna. Nu har jag svurit nog över konsolerna som käkar upp halva hyllutrymmet undertill. Dom här hyllorna kommer att flytta bort i kontorsdelen istället.



Mina korgar med bokstäver, dekorationer och stämplar. Enkelt att bläddra på plats eller plocka upp på skrivbordet och bläddra i. De gröna boxarna är min nya stämpelförvaring. Locken går inte på när stämpelarken står på högkant, men jag kom på att jag nog inte ville ha lock iallafall, så det fick vara såhär tills vidare. Det kanske blir andra lådor/askar/korgar till detta senare.



Jag planerade för 4 stycken papertrays, som jag köpte hos Skaparlusten. Bredvid får skärmaskinerna plats när de inte används. I traysen har jag favohögen, lite ofta använda färger-cardstock och spill. Supersmidigt att bara skyffla ner spillet under hyllan när jag scrappat klart - och under tiden jag scrappar också för den delen.
Mina QK-alfan har förresten fått flytta ner här bredvid stickers/thicker/rubons m.m.-korgen, för att jag ska komma ihåg att överväga att använda dom också. Har gjort en ny förvaringslösning till mina cookiecutter-alfabeten som jag tänkte visa i Scrappizbloggen snart, så den avslöjar jag inte här nu ;-) Nu är det bara reva-alfana som bor lite för sej själv ännu (uppe i Mujiboxen vid brads m.m. i sina röda originalpärmar). Tänkte flyttat dom också till zip-arounder, men de 2 jag har är knökafulla nu, så det får vänta ett tag till.

Kontorsdelen då.



Jag plockade bort ett stort åbäkigt datorbord (som fortfarande är till salu) och flyttade både närmre fönstret och mer in i hörnet som tidigare inte utnyttjades. Fortfarande ganska provisoriskt "inrett", men det blev himla bra med bordet såhär!



Den vänstra sidan av datorplatsen är ganska kaotisk. Det är här jag vill ha upp hyllorna som ska löpa hela vägen bakom datorn in i hörnet (tror jag), så jag kan ha lite pärmar och grejer däruppe istället för stående på bordsytan och sluka plats. Lampans stång har havererat av någon anledning, men den ger så himla bra ljus de dagar jag behöver ljusterapi med sin uplight att den hamnat här - också provisoriskt, halvt ivägen...



Det här "hörnet" av kontorsdelen blev bättre än jag hade räknat med! Mitt gamla mysiga hängmappsskåp och min kontors-Malm och blankettfacket jag har till alla pågående projekt och ofta använda papper m.m. blev i jämnhöjd, så jag kunde ställa den stora otympliga A3-skrivaren lite på sniske mellan dom. Blev mycket luftigare än innan (då den stod rakt på blankettfacket), även om jag fortfarande får klättra upp på stegen för att fylla på papper och bläck m.m. Så är det med kompakt living... Bakom skymtar "arkivdelen" med sina bokhyllor. Det enda som är ändrat där är att mappskåpet plockats bort, så där blev mer luft och ljus i den fönsterhörnan. Jag hade funderingar på att vända Expediten mot fönsterväggen, men just nu känns det inte som om det behövs. Det blev nog med förändring på det här sättet redan, och väldigt luftigt. Jag känner att jag spontant rör mej mer på kontoret, gärna reser mej och frankerar fakturor vid ståbänken osv.

Hår-rapporter

Det har alltid varit ett ganska känsligt ämne med mitt hår, grundat någonstans i barndomen när jag inte fick ha mitt hår som jag ville (=långt) utan skulle ha en "kort, lättskött frisyr" (=mammas ord). För att blidka mej och inte bara snagga, så skulle det experimenteras med det kortare håret, och i 2-3e klass genomled jag en period med ett skatbo på huvudet i form av (svårskött) pudelpermanent. Saken blev inte bättre av att denna period sammaföll med Trolltider-julkalendern och jag genast fick det populära öknamnet Mara... Nåja, nu är det så längesen att jag kan se det i rätt perspektiv och förstå gruppdynamiken och hur lite det egentligen hade att göra med mej som person, så det har inte längre så djupa spår i mej. Det är väl mer och mer såna perspektiv man får ju äldre man blir, och kan släppa gamla ältade offer-roller. Plötsligt är saker som varit totalt uteslutna att ens tänka på här i livet nya möjligheter.

Nu ska jag ju då stå brud i sommar, och vad gör jag med mitt hår? Jag har sedan länge accepterat att mitt hår är tjockt och växer som ogräs, och att jag därför kan kapa det relativt kort vid klippningarna utan att riskera att vantrivas för mycket - för jag vill fortfarande ha det långt! Vid klippningen i februari blev det en rejäl kapning, eftersom det gått ett år sedan senaste frisörsbesöket. Jag har haft svårt att hitta en frisör jag trivts med i Karlskrona, så därför har det inte blivit av att jag fått tummarna loss att gå och klippa mej. I februari blev det någonslags axellång page-rufs. Sedan diskuterade jag med min nya frisör om någon slags behandling som lyfter fram lite av det självfall jag har när håret är vått, men som blir spikrakt så fort det torkar och jag borstat igenom det en gång... Volympermanent föreslogs, och jag tänkte att jag skulle testa, så tid bokades nu i början av maj. Skulle det bli för konstigt skulle det ändå hinna rätta till sej hyfsat till 1 augusti tänkte jag.



Så här såg jag ut när jag kom från frisören, efter en runda på stan i blåsten. Vågade inte röra det mer. Luggen kändes oroväckande rak redan på eftermiddagen. Jag vågade inte sätta upp den när det var nygjort, och drog väl omedvetet den bakom öronen 119 gånger i kvarten. Frisören drog rätt mycket i dom testarna också när hon klippte efter permanenten, så jag var lite orolig att jag skulle behöva reklamera luggen...



Bakifrån med en massa jox i säkert, för att hålla lockarna på plats. Rufs rufs...

Efter första tvätten blev det ganska risigt, vilket man säkert kan vänta sej, innan benor och sånt har försvunnit ordentligt och allt medel är borta. Men jag funderade ändå på om det var något mer jag kunde göra. Virre-vännen tipsade om en tråd på Scrappiz, som jag ströläst lite, om lockigt hår och "ploppning" och annat. Knallade in på lockig.se och läste på lite.

Fastnade först för avdelningen med balsammetoden, som kändes som ett väldigt naturligt steg för mig att ta. I praktiken innebär det att jag byter min schampoflaska mot en annan balsamflaska, och balsamflaskan mot en annan balsamflaska eventuellt. Man tvättar håret med en mild tvättbalsam, som inte alls är special-dyr-frisörsprodukt, utan typ Willys Eldoradobalsam och Coop X-tra osv. Sedan kan man ha i en vårdande balsam också, men jag har förstått det som att det inte är ett nödvändigt steg. Jag har testat lite med en godkänd tvättbalsam som jag råkade ha hemma (efter att ha tvättat ordentligt med ett godkänt "sista schampo" som jag också hade hemma i "reserven"), och håret känns nästan för lent och flygigt efter tvätten. =OD

Som med allting annat (städning och så) är jag försiktig med övertvättning och kemikalier, både av miljöskäl och för att jag inte tror vi mår bra av att ösa på oss så mycket kemikalier som vi gör nuförtiden i alla lägen. Jag har t.ex. aldrig klivit ur duschen och genast kletat in mej med en massa lotion och gegg för att täppa till min hud  igen och göra mej allt annat än nyduschad... Har aldrig förstått varför, men jag kanske är välsignad med väldigt snäll hud. Eller så är min hud väldigt snäll för att jag aldrig tvingat på den en massa fuktighetsgörare och annat som satt dess egen fuktighetsgörar-funktion ur spel...? Vad kom först, hönan eller ägget? ;-) Jag ska iallafall köra på med balsammetoden ett tag och kolla vad mitt hår säger om det. Jag tycker jag känner mej mindre risig och tufsig, och håret har fått en lite fräschare färg än vanliga råttfärgen, men det kan vara önsketänkande.

Lockarna då? Eftersom jag haft ett ganska tungt och tjurigt hår hela mitt liv gav jag tidigt upp alla stylingförsök och stylingprodukter för egen del. Visst hade man en period i tonåren när man iallafall försökte fixa och dona med gelé, mousse, fön och sånt, men jag lyckades aldrig särskilt bra. Men nu vill jag iallafall försöka sköta mina förstärkta lockar lite, och det är här ploppningen kommer in i bilden. Ploppning är ett ganska fånigt namn på ett sätt att samla ihop håret när det är vått och få lockarna att "ligga till sej" naturligt medans de torkar till lite.



Skillnaden på ploppning och vanligt frottéturban är att håret bara ligger inringlat i en hätta, och inte invridet i en hård frotté-handduk. Man har plurken ca 20 minuter, sedan kan man ta ner den och låta lockarna självtorka (eller om man nu MÅSTE kan man föna till håret försiktigt till 80% torrt med enn diffuser-tratt.
Jag gör min plurk med en stor t-shirt och en microfibertrasa liggande mitt i som samlar upp det mesta av vattnet. Funkar kanoners!



Så här lockig var jag efter min första provploppning, där jag bara hade blött håret, ingen tvätt eller balsammetod. Som ni ser är luggen inte spikrak i vått tillstånd.



Såhär såg det ut baktill när det hade fått torka till, utan några produkter i håret.

Plurken är inget extra besvär för mej, den är enkelt att ha på i 20 minuter, och sedan är håret drägligt torrt (=droppar inte och är kallt), så det är bara att självtorka det vidare. Jag har däremot väldigt svårt att låta bli att röra det under torkningen, så jag får antingen slå en sjal runt håret lite löst för att hålla undan luggen, eller samla ihop luggen med en sån krokodil-klämma eller vad det nu kan heta, för att inte bli tokig på kuppen.

Ploppning funkar på självfall, lockar, vågor och permanent. Testa du också!

Nu blir det katter igen....

Kommer ni ihåg den här tjejen?



Hon blev mamma i torsdags! Och vi har bokat en kille!
Här är två av sötsmulorna



Risk för att detta blir en kattblogg igen! ;-)

Jobbar som en tok och ser på statistiken att ni tröttnat på mej! Bra, då är pressen mindre! =OD

Helgens scrap

Börjar med en uppvärmnings-LO jag gjorde här hemma innan jag packade ner sakerna.



Sedan var jag då i Bromölla i lördags och scrappade hela dagen i glada vänners lag!



Detta blev min första sida, med lite nya papper och lite gamla. Den handlar om den "musinvasion" vi haft ett tag nu om nätterna tack vare än mycket jaktglad katt-tjej. Det enda positiva jag kan säga om det är att jag också börjar vara väldigt bra musjägare och kan ta musen ifrån pjållrande katt och kasta ut den genom ett fönster så hon inte fattar var musen tar vägen och kommer in med den direkt igen... Nu är det inte alla möss hon kommer in med som lever - vi får lika ofta sanera mattorna på små tarmpaket och annat om mornarna efter hennes nattliga jakter.



Köpte lite sprejfärg, både en skimrande och en bara grön för att testa lite. Vet inte riktigt vad jag tycker än... Ett bra sätt att få gröna fingrar iallafall! *ASG*



Får variera temat lite, även om det blir mycket katt-LOs nu. En snabbscrappad sida om mina förkylningar och prenumerationer på bihåleinflammation. ...som jag förresten sluppit sedan jag började med min nya mathållning...



En tråkig dokumentationssida om vår nyårsplankstekstradition som vi började med 2007. Funderade först på att beskära bort min tjockis-bild lite, men sen tog jag mod till mej och behöll den.



Jag älskar loppisbord! Man kan hitta så mycket kul där! Filtgrenen och bladen låg i en stor bytta med filtgrejer och bara ropade på mej. De fick bo på en clean and simple-LO med bild på Magnus på Udden när vi var nere där ifjol vid den här tiden och tog lite förlovningsbilder. Rubrik-bokstäverna låg bland Sannas loppis-saker och hamnade på flera av mina sidor den här dagen. Har skulla köpa dessa stickers från Rose Moca flera gånger, men de har alltid varit slut i alla färger jag velat ha... När jag scannade LOn fick jag syn på min snygga triangel...



Något så ovanligt som en LO till mormor och morfar-albumet. Bilden är ganska dåligt framkallad från en misslyckad laddning ProPrint-bilder. Jag kanske plockar med den igen vid ett senare tillfälle och byter ut den på sidan.
Damen i mitten är alltså min mormor, snygg i håret och med en glansig klänning. Bebisen i hennes famn är Sussi, min kusin. Jag tror hon var först med vår dopklänning, som mormor köpte till barnbarnen. Sussi är en dryg månad äldre än min bror. Men jag har inte kollat upp det, så jag är inte hundra på att det är första gången klänningen användes. Året är troligen 1967, eftersom både brorsan och Sussi är födda i slutet av 1966.

Annat scrappat i mars-april



En annan bild som legat och flutit runt och fick hamna på ett lite större kort till kortlagret.



LO med remsor till Scrappizbloggen.



Kort med Nestabilities till Scrappizbloggen



LO med Nestabilities till Scrappizbloggen



Ännu en LO med Nestabilities.



Alla gamla bilder fick inte plats på en sida, så jag gjorde en särskild sida om alla båtbilderna i högen. Fick med lite knappar och hade tänkt smita med den i Scrappizbloggens knapp-inlägg, men fick inte tummarna loss. Det var en konstig känsla att sitta där och känna sej nästan klar med sidan och få tanken "jag kanske skulle ha lite blåa knappar på den här också". Ni vet vad jag brinner för knappar som dekorationer... Jag får aldrig till det - kanske inte ens den här gången! =OD



Mina små sötnosgryn 2 dagar gamla! Enkel och snabb.



Plockade en bild "överst i en hög" och bara scrappade. Filtbandet smög sig med av bara farten, och först när jag var klar begrep jag att det faktiskt nästan är pumpa-blad på filtbandet!! Undermedvetet skapande...



Denna låg också överst i en hög (över pumpan om jag ska vara helt ärlig) och har legat där länge länge. Bilden är totalt värdelös tekniskt, men jag ville ändå ha med den bland mina minnen, eftersom vi hade så otroligt kul, jag och mamma, när vi fixade med festligheter med genomtänkt dukning förr om åren.



Bilder som väntat på att bli scrappade ett tag. Nu hängde dom med i pumpa-stimmet och hamnade på en vintrigt vit sida med snöglitter.



Ännu en okänd bild som hamnade på scrapbordet. Jag älskar den här bilden, som speglar en svunnen tid med en toklycklig bebis badande i balja på gammal diskbänk. Alla detaljer med vattenstänk på rullgardinen, glädjen i bebisens ansikte är helt underbara! Vi har inte lyckats få reda på vem bebisen är eller vad bilden gjorde bland mormors foton tyvärr, men det går ju alltid att komplettera med senare om det skulle dyka upp!

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0