Dag 06 - Ett nytaget foto på dig själv och 15 intressanta fakta om dig själv

Dag 06 - Ett nytaget foto på dig själv och 15 intressanta fakta om dig själv



Jag körde igång webbkameran dårå och tog en sprillans bild. Bara jag inte har någon konstig min eller flaxar med handen på något fjantigt sätt är jag numera väldigt lugnt inställd till bilder på mig själv. Inget usch och blä, kolla dubbelhakorna osv. Det har kommit genom år av träning att älska mig själv precis som jag är, precis så som mina vänner och familj älskar mig. De ser inte valkar och dubbelhakor (och inte konstiga miner, skelande eller fjantiga handställningar heller) - de ser mig precis som jag är.

Har en känsla av att 15 fakta kan bli långdraget - vem kom på det egentligen?.... =OD

1. Glasögonen är tillbaka på näsan.
Jag fick ge upp. När jag körde hem i mörkret i november insåg jag hur dåligt jag såg TROTS bil-glasögonen på näsan. Mitt bilkörningsöga har ändrats från 1.5 till 2.25 på 3 år och optikern förvarnade om att jag troligen behöver progressiva nästa gång. Jag är mononukleär, dvs fokuserar bara med ett öga åt gången. Jag är närsynt på mitt "tittöga" och översynt på mitt "lazy eye". När jag var liten hade jag glasögon - de första lär ha varit såna med rem i nacken, men det vet jag inte om det är sant. Då var jag översynt på båda ögonen. Först nu har jag förstått, efter "beröm" från optikern, att behandlingen av mina ögon när jag var liten funkade. Jag opererade en skelning när jag var i 4-årsåldern, men den syns fortfarande när jag blir trött, då sticker det ögat iväg. Sen var det lapp för ögat och hela apparaten. Jag trodde då att det var för att få igång mitt stereoseende. Bl.a. fick jag försöka ställa in en gubbe i dörren på ett hus, och det var två segelbåtar som skulle bli en också. Jag lyckades aldrig!! Kämpade och slet som ett djur och hade nästan gubben inne i huset, sen for han upp och ställde sig i höger hörn istället. Jag var vansinnig och förtvivlad, genomsvett och tårarna sprutade! Minns fortfarande vanmakten! Vad jag missat eller man inte lyckades förklara för mig då var att syftet var att träna igång mitt lazy eye så att jag skulle kunna använda det när jag behöver det, och optikern var väldigt imponerad av hur bra syn jag hade på det. Tänk att ha gått ett helt liv och trott att man "misslyckades" på ögontestet, när det i själva verket var succé! Glasögonen har alltid varit ett känsligt ämne för mig. Det var inte vanligt med glasögon på 70-talet när jag var barn. Då var man glasögonorm - ett lätt offer. Jag slapp glasögonen som 13-åring när mitt tittöga nollade. Då skulle jag skaffa linser, men blev hemskickad för att jag inte behövde brillor längre (just då), men skulle vara beredd att ögat skulle fortsätta sin vandring. Jag slapp kanske 15 år innan jag fick börja inse att det var dags igen. Då såklart linser. Men jag orkar inte med linser, så det blev si och så med det. Värsta speciallinserna med astigmatism och grejer också... Mitt se-bra-avstånd har varit "datorskärm" i 10-15 år nu, och här sitter jag ju stor del av dygnet, så jag har inte "behövt" glasögon. Förrän nu... När jag insett att jag inte ser ett jota utan. Gammal? Jupp...

2. Samlare
Jag samlar allt som går att samla, men börjar lära mig rensa och bara samla guldkornen. Jag kan slänga en tidning direkt jag läst den nuförtiden. Men MacWorld river jag av förstasidan innan jag slänger, för de är snygga och nostalgi. En sida tar inte så stor plats.
Har man två nästan lika saker har man början på en samling. Nuförtiden är det bara frågan om ifall man ska agera på impulsen eller inte. Brinner jag för den här samlinge? Kan jag ha den framme och glädjas av eller blir det en dammig hyllvärmare? Var sätter jag stopp? Det går framåt på den fronten faktiskt. Jag har inte startat så många nya samlingar de senaste 5 åren. Då räknar jag inte allt jag "får" samla på datorn i diverse facebook-spel o.d., men det är ju ett ganska harmlöst uttryck för samlar-dillet!

3. Hur kunde musiken försvinna?
Jag är fortfarande förbryllad över att musiken nästan helt försvunnit ur mitt liv. Jag som bodde på musikskolan under tonåren, och körde radion trött hela helgerna med hitlistemusik. Nu orkar jag lyssna aktivt kanske 10 minuter och oftast bara på bilradion. Den egna sången vilar i frid - vet knappt om jag skulle kunna träna upp min röst igen. Har "glömt" allt. Jo, jag saknar det. Får fundera lite till på det där.

4. Naturen
Även naturen har till viss del försvunnit ur mitt liv. Jag bor mitt i naturen och vet namnen på fler blommor och fåglar än vanligt folk gör. Jag älskar att lära andra att det är gulsparven som räknar till 7 och få dom att se vad mycket natur vi har runt knuten. Men jag saknar hardcore-naturandet! Tuben över axeln, Öland, fågeltorn, på mage på en fälad med lupp och Kroken. Vem vill vara med?

5. Gladsaker omkring mig
Jag jobbar på att plocka fram och använda saker och inte bara ha dom som hyllvärmare eller vindsvärmare. Saker som gör mig glad, som är fina att titta på eller har mysiga minnen med sig. Sen nångång när övervåningen är klar och projekt garagevindsröjning ska igång ska allt skrot röjas-slängas-ges bort och allt jag vill ha kvar vara synligt och användas!

6. Släktforskningsiver
Släkt- och hembygdsforskning tar just nu stor plats i mitt liv. Det är människorna och liven som inspirerar, och de egna anfädernas öden. Hur har mina förfäder påverkat sina barn och hur har det slagit igenom i mig. Sen är det minst lika kul att hjälpa andra hitta sina anfäder och berätta om deras liv, så det hoppas jag att jag får göra mycket mer i framtiden! Jag och min kollega Rita körde en kurs i november med inriktningen att se människorna "bakom oss" och även låta dom hjälpa oss bli hittade. Det är så ofta jag slumphittar saker som visar sig ha stor betydelse sedan, så jag är övertygad om att jag får hjälp.
När jag går här på byn kan jag ibland "se" hur de levde här förr. Nu när jag vet från kartor och kyrkböcker var och vilka får man en helt annan syn på gamla bygatan, båtsmanstorpsmarkerna och gamla grunder. Historiens vingslag.

7. Jag tog mitt körkort 3 dagar innan de införde provkörkortsperioder och sånt. Då var jag 18 år, 4 månader och 3 dagar. Hade superbra körskollärare som jag fortfarande hör med sina förmaningar i olika situationer (tack Lasse!). Jag lärde mig köra rondeller i Helsingborg och begriper inte varför folk kör som höns i rondellerna här uppe! Nu har jag i och för sig fått lära om signalgivningen eftersom de ändrat reglerna för det för tydlighetens skull, men det gick ju det också. Kommer nästan alltid ihåg att blinka ut men tillhör old-school som blinkar vänster när jag kör in i rondellen om jag ska till vänster ut ur den. Det blir tydligare så!
Nu kör jag inte så ofta, men jag jobbar på att hålla igång det, och kör gärna långkörningar. Vägrar sitta och vara rädd för snön, för jag måste kunna köra om jag måste! Följdaktligen hittade jag en snövall sist jag var ute och körde, som jag putsade till lite, men när jag gick igenom händelsen efteråt kunde jag nöjt konstatera att reptilhjärnan frikopplat och styrt när bilen fick sladd. Tänk att det satte sig där det skulle!!

8.  Jag har alltid varit en tjockis.
Nä, inte alltid. Jag vägde bara 1.6 kg när jag föddes. Då var jag inte så stor. Men sedan hämtade jag mig och tog igen det. Mina milda ätstörningar (eller komplicerade förhållande till mat och vikt är nog en rättare benämning för att inte nedvärdera alla med diagnostiserade ätstörningar) började i samband med p-piller, samboskap och efterföljande övervikt. Men jag har aldrig varit någon spinkis, det har alltid funnits lår och rumpa och tuttar tidigt. Muskler har jag inte byggt lika effektivt, trots intensiv gymnastikträning hela barndomen. Har aldrig gillar att springa, ens då, och kan inte göra armhävningar. Vikten skenade iväg till 40-50 kilos övervikt, vilket smalisar har svårt att förstå hur man kan "låta det göra". Det är inte riktigt så enkelt. 5-10 kilo om året, man vänjer sig vid den nya storleken och kilona kryper på. Man vet att det händer, försöker stoppa med lågkaloribantning då och då (det "funkar" ju - not...) och får ett par bonuskilon på köpet när man är trött på att vara hungrig och skiter i det.

Nu har jag minskat 15 kilo på 3 år och hoppas det ska fortsätta neråt. Jag är nöjd med min mat, men hade gärna skruvat upp takten neråt lite. Jag siktar inte på smalis, bara på vanliga-storlekar-avdelningen i klädaffären. Matbeteendet är så mycket mentalt och man märker vad mycket som kretsar kring mat i olika sammanhang när man får ett mer avslappnat förhållande till mat till vardags. Även om julmaten är väldigt LCHF när man gör rätt val så går det ändå mycket tid och energi på när, hur och vad man ska äta sen! Julgodisinläggen haglar tätt på bloggrunda och facebookstatusar, och även om behovet inte finns skapas ett mentalt sug. Den här julen har varit nyttig för mig, som trodde jag var ute ur skogen. Det var jag inte, jag påverkades enormt och har inte klarat mej helskinnad. Men det har inte varit något jättebakslag, jag vet vid det här laget vad som krävs och vad som händer efteråt. Men det tar på psyket att falla i fällan...

Den stora faran med att leva som överviktig är att man tidigt lär sig förminska sig själv i alla situationer, både mentalt och kroppsligt. Jag har hört från flera håll att min kropp längtar efter att sträcka ut sig, att få ta plats och jag känner själv hur häftigt det känns att bara slå ut med armarna och ta ett djupt andetag. Behöver träna mer på det! Att få ta plats kroppsligt också! Samhället är inte byggt för tjockisar, trots att vi är så många! Hur många har fått ont på utsidan av låren när man varit tvungen att klämma ner sig i en konferensstol med armstöd för smalisar?

9. Tekniken och designen
Jag berörde detta i brorsan igår. I gymnasiet gick jag med i klubben DÅD - död åt datorerna! Jag kan fortfarande fnissa åt detta med tanke på min totalomvändning när jag mötte min första Mac. Jag har förblivit Mac trogen eftersom jag aldrig känt något som helst behov att konvertera till mainstream-PC. Jag har såklart lärt mej PC också, så jag är inte totalt handikappad om jag hamnar vid en sån och har Windows installerat i min Mac för att kunna köra släktforskarskivor och annat som bara finns för PC.
Mac är snyggt. Ska jag sitta och glo på något 10 timmar om dan ska det faen vara det också! Nu för tiden är väl inte skillnaderna så stora, men jag har aldrig ångrat mitt val av plattform. Som minoritet lär man sig anpassningar också, vilket gör att jag är en jäkel på problemlösningar. Nähä, funkade det inte så, då får vi modda och fixa och trixa lite så det funkar.
Designen har alltid varit viktig, inte av snobberi (jag ser mej inte som snobb iallafall) utan för att jag ska må bra och vara glad. Varför omge sig med fulhet när det finns alternativ som gör en glad?

10. Bokmal och TV-idiot
Jag tror det är samma drivkraft som släktforskningen som gjort mig så glad för böcker och berättelser om människor. Samma med TVn där jag gärna ser berättelser om människor i alla former. Nu för tiden läser jag sällan böcker i bokform utan har gått över till ljudböcker. Det skyller jag datorn för. Jag läser och läser och läser på datorskärmen hela dagarna, sen orkar jag inte läsa mer. Ljudböcker får man in via hörseln istället, jag kan vila läsögat. TVn likaså + att jag får bilder till. Det blir mer lättsmält. Tillhör de som försvarar TVn med näbbar och klor som bra! Jag har lärt mig MASSOR med hjälp av TVn och den väcker dagligen nya frågor för min kunskapstörst. Sen ska man absolut inte underskatta värdet av _underhållning_. Vi behöver skratta och ha roligt! Så sluta ha dåligt samvete för ert tv-tittande!

11. Djuren
Har alltid omgett mig med djur och skulle inte kunna vara utan. Just nu 2 katter men genom tiderna tax, undulater, nymfparakit och nån annan dvärgpapegoja jag knappt minns, och jag tror vi hade en amazon (?) en period också. Russinkatten kommer alltid att finnas i mitt minne - min första egna kise som gav mej så otroligt mycket kunskap och glädje! Och alla djuren i skogen då, alla fåglar jag älskat på fågelstationerna, hästarna jag fått äran att hjälpa till med ibland, alla rådjur och rävar jag studerar från vardagsrumsfönstret, alla djur jag mött och kommunicerat med som djurtolk (en numera vilande verksamhet pga omprioriteringar). Jag får aldrig nog av dessa djur! Men jag insåg när jag hellre pratade med djur (som är lättare och rakare att kommunicera med) än med människor att det var dags att göra något åt det för att inte för evigt försvinna in i någon asocial enstöringstillvaro. Kommunikation är viktig även när det är svårt. Prata med varandra!

12. Ordning och reda
En bieffekt av min detaljorientering, samlaren och duktig flicka-syndromet är känslan för och behovet av ordning och reda omkring mig. Det är inte på något vis kliniskt rent hos mig, men jag mår dåligt av högar och stök. Därför är jag bra på att plocka och rensa regelbundet och inte tillåta såna där "skräp- och avlastningsrum" som man ibland ser på TVprogrammen. Jag har även alltid älskat att sortera. Det har mina föräldrar haft nytta av en gång före it-ålderns tid när de behövde en fullmakt för att hämta pengar från den andres konto i sista minuten. Mamma kom och väckte mig och undrade om jag hade några såna uttagslappar hemma från banken, och jag, samlare som jag var, hade såklart det och visste exakt i vilken pärm hon hittade dom också. Detta berättade hon för mig för inte så längesen. Jag minns det inte själv, men är ganska typiskt mej.

Maken har lärt sig att det är enklare att fråga mej än att börja leta saker som är försvunna. Givetvis muttrar han om att jag flyttat saker som han visste var de fanns innan, men det är inte alltid hela sanningen. Min detaljorientering funkar även som ett slags fotografiskt minne för saker, så jag lagrar var jag ser saker undermedvetet och kan berätta var de är. Sen har jag ju lite Saida i mej också, vilket nätvännen Virre gärna utnyttjar. Det är inte alltid det funkar, men tillräckligt ofta för att vara värt att fråga. Jag går helt enkelt in i hennes undermedvetna och plockar fram var hon (eller personen som förskingrat) såg saken sist. Sen kommer det saker hoppande som "gummistövlar" eller "vid något rött" eller "randiga frottéhanddukar" som hon kan använda som ledtråd. Det är inte alltid bra att kombinera detaljorienteringen med det mediala eftersom jag ser så små obetydliga saker och inte alltid hela bilden. Jag är urusel på att spåra försvunna katter, för jag kan bara plocka upp detaljer som grenar de passerat, vita staket och nån buske. Jag ser inte vägar och fotbollsplaner, avstånd och sånt...

13. Kartor
Kartorna hör ihop med allt det andra. Jag älskar kartor! De berättar så mycket! Det finns folk som inte kan läsa och förstå kartor, och jag tycker synd om dom. För mig är det en bild av verkligheten i miniatyr som ger mig överblicken och ordningen jag behöver för att förstå. Men jag blir hemskt förvirrad när man vänder upp och ner på begreppen, när man är så van att se kartor i norr-söder-riktning. Det tog tid innan jag hade snurrat Blekingekutsen rätt från flyget som nyss lyft från Kallinge, så jag kunde se var vi bodde...
Jag tapetserar inte väggarna hemma med kartor, även om det funnits drömmar om nål-kartor med platser jag rest till och liknande, men jag använder kartor nästan dagligen på datorn i olika sammanhang, mest släktforskar-sådana. När man ser att folk flyttat tvärs över landsvägen bara när dom bytte församling blir man inte lika förvånad över "hoppjerkor" som rört på sig mycket.

14. Färger
Färger är så viktigt! Nu vet ju alla att jag är gröööön, men jag älskar alla färger och gärna sorterade i spektran. Skulle gärna ha mer färgglatt hemma men har svårt att bestämma mig för färgskala, så jag håller mig till det gröna... =OD Nä, det finns bara i 3 rum påtagligt. Kök och datorrum går i blått och hallen i rött och guldigt. Sen kanske vi är tråkiga, men vi trivs i "naturen", vilket syns i vår inredning. Vi är blonda nordiska. Björk och vitlutad furu ihop med bleka, vita och bruna färger. Skog och natur ser jag snarare än vad inredningstidningar och designers gärna kallar ljust och tråkigt och fegt. Vi mår bra! På nya toan kommer det modig illturkos mosaik som vi hittade en fyndlåda av! Så det så! =OD

15. Glädje
Jag återkommer till detta tema hela tiden. Jag är glad och lycklig! Visst har jag stunder av tvivel, oro, den månatliga depressionsperioden när inget känns roligt, men på det stora hela är jag glad. Jag tror det är Mia Törnblom som inspirerat mig till det, och söta vännen Sanna! Sen skrev min kära vän Johanna i vår bröllopsgästbok som visdomsord till bruden "It's OK to be happy", och det var verkligen förlösande ord för mig, som jag tänkt på väldigt mycket! Hon har ju knallat med mig genom nästan hela det mörka 20-talet och sedan 30-talets rehabilitering mot en glad människa, och jag har insett att man får träna sig på att vara glad och nöjd, när den värld vi lever i innehåller så mycket gnäll, elände, klagomål och tjafs. Jag undviker sensationskonfliktprogram medvetet för att det dränerar en på energi. Det skulle aldrig falla mej in att titta på Grannfejden t.ex., även om jag tror att de lär sig kommunicera och lösa konflikterna, men programidén går också ut på att folk ska gotta sig lite i andras elände och tycka dom är idioter. Däremot ser jag på Arga snickaren, som kanske bygger på samma princip egentligen, men där så mycket fokus ligger på att bryta ner för att bygga upp på nytt - både människorna och byggnaderna. Anders är så duktig på att ringa in problemen, plocka fram dom till ytan med brutal ärlighet, som ibland är det man behöver när man fastnat i ekorrhjulet, och sedan lära dom hitta tillbaka till glädjen och kreativiteten. Och det viktigaste är kärleken! Alltid kärleken först! Inget annat har betydelse. Så lever jag mitt liv idag.


Dag 07 - Vad är kärlek?

Dag 08 - Min dag

Dag 09 - Min bästa vän

Dag 10 – Något som gjort dig stolt de senaste dagarna

Dag 11 - Ett ögonblick

Dag 12 - Min tro

Dag 13 - Det här åt jag igår

Dag 14 - Den här veckan

Dag 15 – En bild på något eller någon som har stor inverkan på dig

Dag 16 - Mitt favoritminne

Dag 17 – En dålig vana du har

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Dag 19 - Detta ångrar jag

Dag 20 – Din favoritidol och varför

Dag 21 - Den här månaden

Dag 22 – Låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, uppspelt och arg

Dag 23 - Ett annat ögonblick

Dag 24 – Ett foto på en plats du varit på

Dag 25 - Det här får mig att må bättre

Dag 26 - Det här får mig att gråta

Dag 27 - En första

Dag 28 - Mina rädslor

Dag 29 - Min favoritplats

Dag 30 - Det här saknar jag

Dag 31 - Mina ambitioner

Dag 32 – Ett foto på dig och din familj

Dag 33 – Vem skulle du vilja byta liv med för en dag och varför?

Dag 34 – Planer/drömmar/mål du har

Dag 35 – Smeknamn du har och varför

Dag 36 - Det här upprör mig

Dag 37 – Vem vill du dela ditt liv med eller ser en framtid med?

Dag 38 – Ett foto på något som gör dig lycklig

Dag 39 – Vad gör dig unik och annorlunda än alla andra?

Dag 40 – Vad har du sug efter?

Dag 41 – Ett brev till dina föräldrar

Dag 42 – Din favorittid på året?

Dag 43 – Ditt favoritplagg?

Dag 44 – Ett foto på dig från förra året och ett från nu. Hur har du förändrats?

Dag 45 - Ett sista ögonblick


Kommentarer
Karin B

Jag följer gärna med till Öland ;)

2011-01-06 @ 16:31:48
URL: http://blogg.brandin.info


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0