Åsså trädgården då!

I år är jag alldeles förvånad över hur väl jag lyckats med mina trädgårdsprojekt! Här kommer en liten rundtur i början av juli.



Jag har i och för sig köpt en vattenhyacint och en låda med småfnörfet till sedan förra bilden men det har tagit sig bra i fontändammen. Just nu är det lite brunaktigt det mesta. Jag vet inte om det inte trivts så bra i skuggan, om det behövs mer näring eller om det blev för mycket näring. I murbruksbaljan har jag möblerat om lite. Jag fick lite roligheter i fölsepresent. Ett randgräs och en lika randig carex-variant fick flytta in ihop med en limeigare hosta och en blomma som passade ihop med hostans blommor. "En sommarblomma" sa svägerskan när hon lämnade över den. Svärmor visste hon hade nämnt grekisk lövkoja också vid tillfälle, och en googling ger många olika träffar, men en av dom ser likadan ut, så det är kanske en variant på grekisk lövkoja då. Jättesöt blomma iallafall!
Darrgräset har fått flytta till en egen kruka och jag väntar och väntar på blom-ax! Bild kommer då...

Skuggproblemet är löst på ett mindre roligt sätt.



Jag stod vid garagegaveln vid mitt planteringsbord och pysslade när jag hörde mystiska sprakljud från min stuga till. Jag är van vid att det festas rätt friskt i trädet nu när bigarråerna är mogna, men jag kikade och kunde inte se något. Jag trodde det var skatan som var där och härjade. Gick tillbaka till planteringsbordet och hörde ett knaaaak och sedan lät det som en intensiv hagelskur ungefär. SHIT! Rusade tillbaka och möttes av den här synen. En tredjedel av trädet hade kalvat av tyngden. Som tur var ner på den nya altanen och inte ner över min lilla kontorsstuga.

Rusade in till maken och rapporterade vad som hänt, samtidigt som det knakade oroväckande i trädet. Funderade på om jag skulle rädda datorn iallafall, som väl är det mest "värdefulla" jag har i stugan vid ev. ras och haveri...



Ett par timmar senare såg det ut såhär. Förutom den knäckta grenen var Magnus uppe på stugtaket och beskar de största, tyngsta grenarna där också för att minska risken till nya ras. Men tyvärr var detta dödsdomen för vårt vackra bigarråträd. Vi vågar inte ha det kvar längre. Det har varit risigt länge, så detta var bara väntat på sätt och vis, även om vi är tacksamma att försynen såg till så det ramlade åt oskadligt håll.



Så här ser stammen nämligen ut nerevid. Det är bara en tidsfråga innan den delar sig helt. Det stora hålet uppe i mitten var bara ett litet när jag flyttade hit, och därinne kunde det bo en starfamilj ett år och talgoxar ett annat. Nu är hålet så stort att det inte är skyddat längre. Men det finns andra kvisthål de tar sig in och bor i, de små mesarna.

Vi har beslutat att det blir hyra av skylift en dag och då tar vi ner bigarråträdet, det stora förvuxna japanska körsbärsplommonträdet som skuggar hela östsidan av trädgården, samt augistipäronträdet på norrsidan som slaskar ner vår entré. Det kommer att bli tomt och ljust, men vi har planer på nya fruktträd som kan ersätta det vi tar ner, men som hålls i lämplig storlek.



Jag hade egentligen tänkt ha noll-tolerans på (frösättande) malvor i år, men denna var ju bara för läcker! Den har växt upp genom stegpinnen! De är ju ganska fina, men så kraftiga och finns överallt!



Visst är det otroligt att de ynka små rödaktiga näckrosbladen från förra inlägget nu ser ut såhär! Stora fluffiga gröna blad som knappt får plats i baljan och 3 underbart vackra blommor! Jag blir lycklig varje gång jag ser dom! Särskilt den rosa som är alldeles ny! Den har inte blommat tidigare. Helt annan struktur än de vita. Lite kortare kronblad och tätare blomma. Förutom näringskulorna på våren behöver man bara se till att det är vatten i baljan (det dunstar ju lite), annars kräver dom ingen skötsel alls. Dom sköter sig själv och lever på det som vissnar ner i tunnan.



Den här avdelningen har inte blivit riktigt som jag tänkt mig (än), men jag hoppas att det snart, iallafall nästa år, ska bli fina täta buskar av dessa. Får väl peta ner fler plantor annars. Jag hade ingen aning om hur många olika sorters lavendel det fanns när jag köpte dom första, och har gett upp hoppet om att ha lika-samma i mina lådor.

Maken brukar spara blombestånd som sticker upp i klunga i gräsmattan, därför är blomlådorna just nu förstärkta av gamla klassiska purpurklättar, som följt med dräneringsjorden från bredvid källartrappshålet upp hit en bit i backen.



Jag måste ju visa mina blomlådor på altanen! Jag kan inte fatta att dom lever och frodas!! Tack för regnet?! De små dekorationsbladen trivs inte så bra i allt det lummiga, så dom funderar jag på att flytta lite. Men dom här är ju helt fantastiska!!! Böljar åt alla håll och är bara tokvackra!



Här är dagsformen på min gröna vägg. Den nya humlen stormtrivdes inte heller i den här krukan och har bara klättrat lite försiktigt på nätet (ja, jag vet att dom vill ha störar!). Det kanske beror på att själva krukan får ganska lite sol, bara en stund på morgonen. Resten av dagen är krukan i skuggan från altanräcket. Krassen frodas som tusan och har börjat blomma också (blomman gömmer sig under bladen)! Fågelholken har blivit fågelskrämma (fniss) borta i jordgubbsbaljan och funkar kanon!

Svartögan misshandlade jag ganska rejält när jag planterade den. Var superförsiktig när jag trasslade ut alla tåtar och försiktigt ledde upp dom på spaljén, men när jag tryckte fast spaljén i krukan (den passade precis) klämde jag en massa blad och slingor istället! Klant! Därför, och på grund av juni-stormarna, är den lite ruffsig och gulbrun bitvis, men den blommar för fullt, så den trivs nog ändå. Senaste nytillskottet står bredvid. Blomman för dagen! Den stormtrivs och har redan börjat slingra sig upp på mitt armeringsnät också - bara visa humlen hur det ska gå till! Inga blommor än, men det kommer nog. Jag stod och tittade på båda dessa klängväxter i våras, då innan frosten säkert var borta. En blomman-för-dagen kostade då 325 spänn i en av de lokala blomsterhandlarna, så jag var mentalt beredd på att få hosta upp en del. Denna hittade jag för 99 nu, och jag fick tillkalla personal för att få hjälp att få loss den. De 12 som stod i hyllan hade nämligen snärjt in sig i varandra, och fick varsamt klippas isär.



Ett annat av årets nytillskott är ett växtskåp som maken skruvade ihop till sina tomat- och chiliplantor. För kanske 5 år sedan fyndade vi köksdörrarna "Ramdala" i IKEAs fyndhörna och hade tänkt ha dom till vår bokhylla i vardagsrummet. Projektet las snabbt ner för att det skulle bli för mycket anpassningar med passbitar och lister och annat. "Det blir inte bra" och "Det gaur ente" sa den snickarkunniga maken, och det var ingen idé att argumentera.

I år pratade vi växtskåp till altanen och han hade gått och funderat på om dom däringa skrymmande dörrarna kunde skruvas ihop till något sådant så de slutade stå och ta plats i garagehörnet. Resultatet blev jättebra, även om det fortfarande ska finslipas lite detaljer. Det ska på någonslags plasttak (som kanske är öppningsbart med nån slags hasp?) och sedan måste det dit spärrar till dörrarna, som blåser upp och står och slår i vinden annars (därav barrikadering med plank och full vattenkanna nu). Kanske ett semesterprojekt? Sen ska nog lådan som plantorna står i (självvatnnande balkonglåda) höjas upp lite med tegelstenar under, för jag tror jorden vill värmas på lite mer än när den står nere i sockeln som nu.

Det finns fler dörrar kvar, så det blir kanske ett skåp till att ställa på garagesöder/västersidan till andra planteringar som gärna vill ha lite vindskydd och gosig värme.

Bredvid växtskåpet står min gröna lönn, som jag precis beskar lite (det skulle göras efter midsommar), eftersom topparna var tufsiga och torra med trasiga löv.



I trappan bakom min näckrostunna står två andra presenter från fölsedagen. En röd lönn som jag planterade med lite spontanköpt fnörf och en Syddracena som jag får ta in på vintern. Den gula snygga slangen är dränering från källaren, där pumpvattnet kommer ut om det blir översvämning. Den skulle kopplas på dagvattenledningen under altanen, men det funkade inte som det skulle, så den ligger lös i väntan på färdigklurad lösning.



Min eucalyptus har flyttat in i ett hörn på min frukostaltan eftersom det ständigt blåser och den inte är superglad för vinden. Här verkar den trivas, och ska kanske få något sällskap i någon av mina andra blå krukor som för tillfället är arbetslösa sedan jag vräkte en myrkoloni som råkat flytta in i dom.... De bodde då granne med en padda som grävt ett stort svalkande hål ner under garagegrunden. Visst är naturen fantastisk!!

Pool med egen brunn

Behöver skriva ner lite minnesanteckningar om poolen medan det är hyfsat färskt, och kan lika gärna göra det här i bloggen ifall någon annan blir hjälpt av detta.

Vi har en borrad brunn som kräver ett filter för att vattnet inte ska vara brunt och rostfärga allt det kommer åt. Järn och mangan finns alltså i stor mängd, som behöver plockas bort. När filtret inte funkar smakar vattnet järn och måsavann och är gulaktigt. Man får beläggningar i botten på vattentillbringare som står ett tag med vatten i. När filtret funkar är där luft i en nyupphälld kanna vatten. Vårt filtrerade vatten innehåller även mycket kalk, eftersom det tillsätts i filtret på något vis, så man får lära sig leva med kalkfläckar. Citronsyra är min bästa vän.

När vi fyller på i poolen har vi varit oroliga att tömma brunnen, men i år chansade vi och trattade i de 10 kubiken på 3 dar. Trots en torr vår med eldningsförbud till valborg. Det gick bra, inga som helst tendenser till torrlagd brunn. Det riskerar man nog sällan med en borrad brunn vad vi förstått. Gamla grävda, stensatta brunnar däremot är en annan femma.

Men filtret är inte gjort för att ta ut så många liter på ett dygn. Vattnet ska stå en stund i filtret på något vis för att det ska renas. Med det stora uttaget vatten far vattnet bara rakt igenom filtret och det vi får ut i poolen är således gult. Nästan direkt.



Ju mer vi trattar i desto brunare och blaskigare blir det, och man hinner bli ganska deprimerad många gånger om. MEN jag vet ju att det går att få rent, fast det är lite jobb. Eller mycket jobb. Och tar lite tid. Eller mycket.

I år funderade jag på varför vattnet var så ljust. I fjol mindes jag det som mycket mörkare och roströdare. Det är nu jag ska komma ihåg att jag SKA klora upp vattnet samtidigt som jag tillsätter Flockar. Flockar klumpar ihop alla mineraler till flockar som sjunker ner till botten. Dessa får man sedan hävertsuga upp med en slang i många omgångar.



Så här ser botten ut med utfälld flock. Vattnet ovanför är i stort sett klart, men lite gröngult, eftersom jag inte hade tillsatt fullt med klor än. Kloret verkar hjälpa till att flocka ännu bättre, för med kloret tillsatt hade jag fina avgränsade klumpar istället för utflutna blobber. Jag vet dock inte om det var för att det var i slutfasen av sugeriet eller om kloret verkligen hjälper. Men när jag tillsatte kloret blev de bruna flockarna sådär mörkbrun-roströda som jag mindes dom från ifjol.



En slags före-efter-bild. Även denna tagen innan ordentligt upp-klorering. Bottnen blev då inte riktigt ren med bara slangsug utan jag fick gå i och gnugga upp det som låg på bottnen i vattnet igen så det fick en ny chans att flocka sej.

Jag kliver i poolen när det börjar finnas lite fria ytor att stå på. Det är enklare att styra slangen stående i poolen, jag får bada lite, och det finns inget i vattnet som är farligt. Jag brukar ha en kasserad långärmad tunn tröja på mig som det inte gör något om den blir rostfärgad av vattnet. Det är en bra solskyddsfaktor för man står lätt ett par timmar och glömmer att solen bränner och reflekteras extra av vattnet.



I år tog det ungefär 2 veckor att få bort det mesta av flocken. Men då sög jag inte varje dag pga vädret. Det är inte mysigt att stå i regn och kyla och jobba med detta... Det finns fortfarande små rester kvar i poolen, som jag kanske tar en dag, eller struntar i (virvlar man upp det vid bad tar sandfilterpumpen det sista). När man suger försvinner en del vatten, och vi har fyllt i lite nytt ett par gånger. Då blir vattnet lite gult igen, men det finns fortfarande flockmedel i det fria vattnet och det är inte värre än att sandfilterpumpen tar det gula nyflockade över natten (det är väl lite nytt sånt som ligger på botten också nu).

På bilden ovan är vattnet aningens grönt också, eftersom jag inte fått upp klorhalten riktigt än. Men det är fixat nu så nu är vattnet kristallklart och fint!

I år lutar vår pool lite mer än i fjol också, vilket upptäcktes lite för sent för att vi skulle vilja tömma ur och börja om. Vi tror inte det är så mycket att det går sönder, men det syns rätt tydligt på den här bilden. Den mesta tyngden är trots allt rakt ner i marken. Och brorsan har lovat att det inte blir någon tsunami om den går sönder (även om det såklart hade varit hemskt tråkigt om den gjorde det).



Det blev förresten inga trallar från Bauhaus. Svärmor kom med idén att använda de färdigsågade brädbitarna vi har liggande i ett hörn i vedbon och skruva ihop trall av dom. 80 cm blev perfekta trallrutor, fast vi ska nog göra några till sen när vi köpt mer skruv (högen är fortfarande stor i vedbon så). De är helt obehandlade, men jag drällde på lite vanlig sån altanolja ett varv på dom iallafall. Återvinning e bra!

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0