Pool med egen brunn

Behöver skriva ner lite minnesanteckningar om poolen medan det är hyfsat färskt, och kan lika gärna göra det här i bloggen ifall någon annan blir hjälpt av detta.

Vi har en borrad brunn som kräver ett filter för att vattnet inte ska vara brunt och rostfärga allt det kommer åt. Järn och mangan finns alltså i stor mängd, som behöver plockas bort. När filtret inte funkar smakar vattnet järn och måsavann och är gulaktigt. Man får beläggningar i botten på vattentillbringare som står ett tag med vatten i. När filtret funkar är där luft i en nyupphälld kanna vatten. Vårt filtrerade vatten innehåller även mycket kalk, eftersom det tillsätts i filtret på något vis, så man får lära sig leva med kalkfläckar. Citronsyra är min bästa vän.

När vi fyller på i poolen har vi varit oroliga att tömma brunnen, men i år chansade vi och trattade i de 10 kubiken på 3 dar. Trots en torr vår med eldningsförbud till valborg. Det gick bra, inga som helst tendenser till torrlagd brunn. Det riskerar man nog sällan med en borrad brunn vad vi förstått. Gamla grävda, stensatta brunnar däremot är en annan femma.

Men filtret är inte gjort för att ta ut så många liter på ett dygn. Vattnet ska stå en stund i filtret på något vis för att det ska renas. Med det stora uttaget vatten far vattnet bara rakt igenom filtret och det vi får ut i poolen är således gult. Nästan direkt.



Ju mer vi trattar i desto brunare och blaskigare blir det, och man hinner bli ganska deprimerad många gånger om. MEN jag vet ju att det går att få rent, fast det är lite jobb. Eller mycket jobb. Och tar lite tid. Eller mycket.

I år funderade jag på varför vattnet var så ljust. I fjol mindes jag det som mycket mörkare och roströdare. Det är nu jag ska komma ihåg att jag SKA klora upp vattnet samtidigt som jag tillsätter Flockar. Flockar klumpar ihop alla mineraler till flockar som sjunker ner till botten. Dessa får man sedan hävertsuga upp med en slang i många omgångar.



Så här ser botten ut med utfälld flock. Vattnet ovanför är i stort sett klart, men lite gröngult, eftersom jag inte hade tillsatt fullt med klor än. Kloret verkar hjälpa till att flocka ännu bättre, för med kloret tillsatt hade jag fina avgränsade klumpar istället för utflutna blobber. Jag vet dock inte om det var för att det var i slutfasen av sugeriet eller om kloret verkligen hjälper. Men när jag tillsatte kloret blev de bruna flockarna sådär mörkbrun-roströda som jag mindes dom från ifjol.



En slags före-efter-bild. Även denna tagen innan ordentligt upp-klorering. Bottnen blev då inte riktigt ren med bara slangsug utan jag fick gå i och gnugga upp det som låg på bottnen i vattnet igen så det fick en ny chans att flocka sej.

Jag kliver i poolen när det börjar finnas lite fria ytor att stå på. Det är enklare att styra slangen stående i poolen, jag får bada lite, och det finns inget i vattnet som är farligt. Jag brukar ha en kasserad långärmad tunn tröja på mig som det inte gör något om den blir rostfärgad av vattnet. Det är en bra solskyddsfaktor för man står lätt ett par timmar och glömmer att solen bränner och reflekteras extra av vattnet.



I år tog det ungefär 2 veckor att få bort det mesta av flocken. Men då sög jag inte varje dag pga vädret. Det är inte mysigt att stå i regn och kyla och jobba med detta... Det finns fortfarande små rester kvar i poolen, som jag kanske tar en dag, eller struntar i (virvlar man upp det vid bad tar sandfilterpumpen det sista). När man suger försvinner en del vatten, och vi har fyllt i lite nytt ett par gånger. Då blir vattnet lite gult igen, men det finns fortfarande flockmedel i det fria vattnet och det är inte värre än att sandfilterpumpen tar det gula nyflockade över natten (det är väl lite nytt sånt som ligger på botten också nu).

På bilden ovan är vattnet aningens grönt också, eftersom jag inte fått upp klorhalten riktigt än. Men det är fixat nu så nu är vattnet kristallklart och fint!

I år lutar vår pool lite mer än i fjol också, vilket upptäcktes lite för sent för att vi skulle vilja tömma ur och börja om. Vi tror inte det är så mycket att det går sönder, men det syns rätt tydligt på den här bilden. Den mesta tyngden är trots allt rakt ner i marken. Och brorsan har lovat att det inte blir någon tsunami om den går sönder (även om det såklart hade varit hemskt tråkigt om den gjorde det).



Det blev förresten inga trallar från Bauhaus. Svärmor kom med idén att använda de färdigsågade brädbitarna vi har liggande i ett hörn i vedbon och skruva ihop trall av dom. 80 cm blev perfekta trallrutor, fast vi ska nog göra några till sen när vi köpt mer skruv (högen är fortfarande stor i vedbon så). De är helt obehandlade, men jag drällde på lite vanlig sån altanolja ett varv på dom iallafall. Återvinning e bra!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0