Sommaren 2012, eller vad vi nu ska kalla den!

Jag måste ha missat grovt på beställningsformuläret i år, för jag vet bestämt att jag beställde go-väder där jag kunde sitta och mysa i skuggan med en skål jordgubbar! Istället har vi haft storm storm storm och storm, med några skurar mellan och endast ett fåtal sommardagar, så _nästan_ varit väl bra på andra hållet. Jag är iallafall glad att vi bestämde tidigt att skippa poolen, för det hade varit tid och energi helt i sjön hittills! Jag har inte saknat den en enda gång vad jag kan minnas!

Vi tar en tur i min lilla trädgård och kikar på sommarblommorna iallafall!



Den här rosen är jetegammal! Den heter "Gunnars ros" eftersom den bodde här redan när lilla gubben innan vår familj bodde i stugan. Den har levt en tynande tillvaro bakom det stora röda körsbärsplommonträdet som vi till slut sågade ner i våras. 1-4 rosor har den burit som mest, men i år i solljuset har den blommat upp! Proppfull med fina rosa blommor sen flera veckor! Rosorna blir ljus-spetsade på kronbladen efter en tids blomning, vilket är superfint! Vi funderar lite på hur vi ska göra med omgivningen runt Gunnars ros, nu när den verkligen står mitt i gräsmattan. Någon liten omgivning hade lyft den ytterliggare. Kanske bara en kullerstensring med lite täckbark e.d. så det blir lättare att klippa runt den och den poppar upp lite bara...?



Årets näckrosor får också vara med i bloggen - i år har jag fått extra många rosa blommor! Himla fina!



Lite djurliv får vi ha med också - jag är ju sån där knasig biolog som gillar alla slags djur i rätt miljö. Denna "lilla" råttisen bodde nånstans nere vid vår åkerkant, i närheten av grannens kompostbehållare. Maken kom och hämtade mig och bad om stöd att kolla vilket skick den var i, eftersom han misstänkte att han varit på den med trimmern. Vi konstaterade rätt snabbt att den var i så dåligt skick att den behövde avlivas - inte pigg alls. Man har lite respekt för en halvmeters råtta, men jag har personligen svårt att förstå vad som är så hemskt mycket "äckligare" med en sån än en bison eller bäver. Samtidigt har jag också rått-skräck-gener inbyggda i mig, så ett par gånger i år när Greta kommit in med ungar, kanske till den här besten, och lagt inne i vardagsrummet som troféer har jag också studsat till en halvmeter när jag kommit runt hörnet, vilket jag inte gör när det ligger lika stora större skogsmöss där med sina röda fina pälsar och vita magar... Det är märkligt det där nedärvda rått-hatet.



Såhär fin blev min altantrapp-låda i år med två färgvarianter nemesia, som även kallas Blekingeblomman, petunia, chokladblomma och luktärter längst bak (som fortfarande inte slagit ut!). Ett silverglänsande smalbladigt gräs är också en favorit i lådan.



Av en slump perfekt matchad i krukan bredvid hittade jag denna "marktäckande" tjockbladiga blomma som fick följa med hem och har blivit en riktig favorit i år! Namnet står på en sparad kruka ute i planteringsskåpet i ösregnet, så det kommer inte med här just nu. Den har sällskap på botten med plättar-i-luften i japanska lönnens kruka. Jag provar med en större kruka i år, som kanske klarar vintern bättre. Fast egentligen klarade den andra också vintern, det var våren jag missade att vattna den gamla (snyft).



Här är veckans ena syprojekt. Jag mätte dynorna till altansoffan, hittade en lite grövre presenning på Harald Nyborg och bestämde mig för att sy en dynsäck till dom. Egentligen skulle det blivit två säckar, men den första blev så stor att nummer 2 inte behövdes. Vi fick hjälpas åt massor att mäta, klippa, tänka och tejpa (=nåla) innan jag sydde ihop eländet (och svor och gormade som vanligt - långa raka sömmar, som är enkelt, är bara för himla tråkigt...). Projektet passar väl i det här hushållet, där hemmabyggen ofta blir lite för stora, lite för tunga, lite mer än man från början hade sett det färdiga projektet för sitt inre. Att det ser för jävligt stort ut spelar inte så stor roll egentligen, för när säcken används är vi ju inte och myser på altanen, och den blir bra till vinterförvaringen också sen, så jag är supernöjd! Och bara 2 mindre tabbar. Vi tänkte inte på att handtagen skulle sitta en bit från kanten, eftersom vi skulle ha ett kardborrfästat flärplock överst, så nu har man handtagen inne i säcken när den är knäppt, eller halvvägs ute så det drar i kardborrbanden när man bär... En av sidoflärparna på locket lyckades jag sy på avigt också, men det är inget som syns om man inte vet om det och tänker på det.



Medan jag har sytt och vilat har maken påbörjat andra semesterveckan med diverse mindre och större byggprojekt. Det lilla taket och räckena runt källarnedgången har äntligen blivit färdigt. Jag försökte lobba dit en grind också "direkt" för att slippa hämta ettåringen i källaren hela tiden nästa år, men det föll inte i god jord eftersom det inte varit med i grundplanen. Den gula slangen från källar-länspumpen är ett återstående problem att lösa. Den var ihopkopplad med dräneringssystemet från början när pumpen installerades och dräneringen var klar, men det blev strul när det frös i slangen, så sen dess har den legat provisoriskt åtkomlig och tömmer ute i gräsmattan när det blir översvämning i källaren (eller inte blir det!), vid stora regn och snösmältning. Sotis tycker det är hemskt roligt att vakta slangen när pumpen kör igång...



Igår och idag har han fixat med projekt utsidan av altanen. Sånt där finlir som lätt blir oklart när man bott in sig. Bilden är från igår, jag misstänker att han hunnit klart helt idag, för det var inte särskilt mycket kvar sist jag kollade.

Vid sämre väder är det vår övervåning som har fått pyssel och nu är det dags för golvvärmen däruppe. Vi fick leverans av material idag, men dom hade glömt packa med värmekabeln, så det blev bakläxa. Tur det inte är den som ska användas först om maken nu är byggsugen under skvaliga fruntimmersveckan (om vi inte åker och föder barn istället).



Lite lite sommarkänningar har vi haft. Detta är nog från fredagen vi tog semester och gick på mammaledigt. Ni ser dom fina molnen inåt stan, som nog gjorde att vi åt grillet inne. Men ingen ska säga att vi inte iallafall är rustade för sommar om den skulle få för sig att komma på besök senare! Bring it on, vi är redo! (fast jag hade ju tänkt bo i den där soffhörnan hela juli - så blev det inte....).

Hemma och väntar



Vid pingst var vi hemma i Skåne och hämtade familjevaggan som bl.a. jag legat i. Har man en sån ska bebis ligga i den MINST en gång iallafall! Den står uppbäddad bredvid min sida av sängen, och används flitigt i det här skicket oftast:



Kisarna turas om att ligga i den, och vi har lagt klossar under medarna för att det ristar så i hela rummet när dom ligger i den och tvättar sig annars.

Vi har även skaffat en annan kattsä... bebissäng som vi ska ställa vid dubbelsängen när vaggan anses utagerad.



Även den försedd med kattskydd nu för tiden - bilden togs 2 minuter efter att Sotis kommit in i rummet och fått syn på sängen första gången typ. Åh vilka bra kattbäddar vi har nu tycker båda katterna!
Vi kommer att ställa spjälisen som s.k. sidovagn till dubbelsängen, sen får vi se hur mycket bebis sover med oss i dubbelsängen och hur mycket h*n vill ligga själv där det finns gott om plats. Vi har tyvärr bara en 140-säng, så det är lite si och så med plats för samsovning, men det brukar gå bra med 2 frusna katter på tvären om vintrarna så.



Bebiskläderna är tvättade, BB-väskan förberedd (jag har låtit bli att ta fram resväskan för att inte stressa kisarna i onödan, dom gillar inte när jag åker bort, så vi kan dra på den detaljen så länge det går - maken kan kryssa av på listan om jag skulle bli handlingsförlamad av värkar när det är dags), skötväskan är packad med assortments av tygblöjor och mamman är sprickfärdig:



Bild från i måndags 39+1 och sista veckan är inledd.

Imorgon passerar vi vårt första BF, det som baseras på tillverkningsdatum och ÄL. Och på lördag är det dags för journalernas BF, det dom mätte fram på rutinultraljudet i v.18.

Jag bär på en väldigt lugn bebis. Det buffas lite, krafsas lite och bumpas lite, men sparkar o.d. har inte varit särskilt smärtsamma, även om man ibland säger aj när man blir överraskad av extra energiskt stök. Bebisen har inte direkt visat tecken på att söka sig mot utgången heller, men det finns en del andra små tecken som tyder på att vi iallafall är på rätt väg och att det kan köra igång precis när som helst - eller så går vi över ett par veckor.

Imorgon ska vi in på en extra kontroll av lilla pyret (ctg, flöde, fostervatten och mina värden m.m.), som hör ihop med de två extra tillväxt-ultraljud vi också fått göra genom fertilitetsprogrammet i det här landstinget. Sista besöket hos min vanliga barnmorska blir på måndag, sen tar förlossningen över all vidare koll. Jag har bekymrat mig lite över barnmorskans uttalande att minsta lilla avvikelse så "ska bebis ut" - "eftersom ni väntat så länge". Jag väntar gärna tills bebis är redo att komma ut själv och kör igång vad det nu är den kör igång därinifrån, så jag hoppas innerligt att det inte finns några avvikelser. Men det har ju inte funnits något sånt hittills, och allt känns topenbra, så jag oroar mig säkert bara helt i onödan (och bara lite, då och då).

Graviditeten har kanske inte varit det roligaste jag gjort i mitt liv i upplevelseväg, men jag känner mig ändå väldigt lyckligt lottad som trots allt fick gå igenom detta! Jag har inte haft några större problem, utan mest drabbats av diverse småkrämpor längst vägen, så jag har haft tur. Just nu är de störigaste småkrämporna karpaltunnlarna, ffa vänsterhanden, som jag provat ha skena om nätterna, men nu är det så mycket att skenan varken gör till eller från den heller längre känns det som. Jag har inte ont, men halva handen är domnad ut i fingerspetsarna och jag har ingen kraft alls i handen. Högerhanden är också påverkad, men inte lika mycket. Det är svårt att skära med bordskniven, skruva upp dom vita korkarna på mejeripaketen och sånt, så jag får be om hjälp hela tiden! Nu är maken hemma på semester, så det är ju inga problem, men man känner sej rätt mjäkig. Han får även hjälpa till med av- och påklädning av stödstrumporna, för nu når jag inte ner dit längre alls. Och utan strumporna blir även händerna ännu värre, så det chansar jag inte utan längre alls. This too shall pass som dom säger (och jag hoppas det är rätt).

Halsbrännan kommer och går utan att jag kan påverka vad som startar den en dag (tror det har mer med platsbrist och bebisstök än vad man stoppat i magsäcken att göra i det här läget). Jag vet ungefär vad som förvärrar den (kolsyra, skarpsmakande mat) och filmjölk är fortfarande bästa medicinen (fortfarande mycket bättre än gaviscon!!!). Mjölk överst på middagsmaten är också en bra bromskloss. Det pratas om mandel, men jag har inte gillat mandel alls under hela graviditeten! Jag är lite chockad över det, för jag älskar mandel annars. Jag har även spontant ogillat/undvikit valnöt och jordnöt (som jag vet inte är en "nöt"), så jag antar det är någon kroppslig "inte just nu"-mekanism.

Senaste veckan har jag haft andtäppa då och då, för nu är det helt enkelt inte plats kvar att hålla lungorna fullt utspända längre, och självklart märker man av det! Det brukar funka att sträcka mig lite uppåt bakåt och andas ikapp lite "med hjärnan" och sedan bara försöka sluta tänka på att det är svårare att andas, för då blir det ju bara ännu värre när man tänker på det.

Ja, det var "krämporna" det. Ihop med rastlöshet och uttråkning och orkeslöshet och svimfärdighet när jag tar i för mycket så kan jag faktiskt stå ut ett tag till. Tills bebis är redo. Snart börjar det nya spännande livet med nya familjemedlemmen!

Jag la upp magbilden på fejjan och bad folk gissa vem som bor i min mage. Ni får gärna fylla på här också.

* När kommer bebisen (datum och tid)?
* Längd och vikt?
* Flicka eller pojke?
* Namnförslag?

Jag har inga ledtrådar (vi vet uppskattad/ul-mätt storlek i v.36 bara) eller något att jämföra med, så det är fri gissning som gäller, så får vi se vem som prickar rätt på vad.

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0