Malte-statistik!

Ni som känner mig vet att jag kan vara lite "kalenderbitare" i mitt samlande och dokumenterande och jag hör t.ex. Johanna säga "att du orkar". I det här fallet är det dels lite terapeutisk hjärngympa och dels en släng uttråkning samtidigt som jag tycker det är kul att se "statistiken". Jag har skaffat en app som heter Baby Connect. Med enkla klick kör man igång en amningstimer eller sovtimer och bokför blöjor. Det är inget man måste göra såklart, men jag tycker det är kul och jag får koll på vad som händer om dagarna, kan se att saker förändrats osv.
 
 
Tidslinjerna är lite spännande t.ex. Amningen till vänster innehåller "tid vid bröstet" dagtid och några nattpass när jag haft en knölig bebis och ändå varit vaken så jag har kunnat/orkat klocka. Det är alltså både aktivt ätande och slumrande med snuttande med. Därför kan det saknas lite sömn till höger som är med i de längre passen till vänster, men jag får iallafall en uppfattning om hur dagarna ser ut. Allt går att justera för hand i efterhand, lägga in nattblöjor om man inte haft telefonen med sig osv.
 
 
Jag kan även få staplar med sammanräknad tid under dygnet. Jag har inte nattsömnen med eftersom den oftast är ungefär samma, däremot är kvällssömnen i soffan med och jag bryter den vid ca 23 när vi går och lägger oss. Eftersom han somnar ungefär 9-halv10 i princip för natten är det samma 2 timmar med varje dag, så det spelar inte så stor roll. 
 
Allting flyter ju ihop i en enda amningsdimma just nu, även om jag lärt mig mysa istället för att tycka det är jobbigt, och appen är en stor orsak till det. Att ha kollen gör mig mindre stressad. Jag ser att han är lite extra gnällig en dag för att han inte ätit eller sovit så mycket som han gjort andra dagar. Ni förstår principen. För mej är det avslappnande att ha koll enkelt med ett bra verktyg. Men jag vet många som blir stressade och inte gillar sånt här eller listor o.d. Vi är ju alla olika.
 
 
De här staplarna tycker jag är skojsiga och nyttiga (fast jag förstår inte varför det inte kan vara samma skala på dom). Här ser jag enkelt blöjbehovet. Hur många blöjor går åt en dag, så hur många behöver vi ha och rotera för att tvätta lagom ofta? Just nu byter vi med 1,5-2 timmars mellanrum dagtid och 2-3 gånger på natten. Men nattblöjan är ofta tom/torr och han har väckt mej med sitt knölande pga rapbehov eller magknip och det kommer i "pottan" istället.
 
Vi pottar regelbundet vid blöjbyte, plus att jag går och byter på honom och pottar om jag misstänker att det är något på gång. Han kanske slutar tutta och ligger och sprattlar och verkar besvärad. Då kan det vara magknip och bajs på gång, och det är ju skönare att slippa göra det i blöjan, så hinner vi går vi till pottan. Vi ECar helt kravlöst, det är bara bra det vi fångar, men kommer det i blöjan är det ingen olycka eller katastrof. Han brukar visa tydligt om det är någon idé att hålla honom över vasken. Antingen börjar han krysta och jobba eller så blir han ilsken och vill därifrån. Han kan även börja gnälla när man lägger tillbaka honom på skötbordet för påblöjning och då brukar jag lyfta tillbaka honom en stund till. Ibland tar det lite tid innan kisset rinner till tydligen, men det är inte alltid det kommer något ändå. Och ibland kommer det när man lagt tillbaka honom iallafall, så jag kör alltid med en IKEA-tvättlapp vid rumpen att fånga efterslängar med.
 
Det blir många kissblöjor, särskilt morgon-förmiddag. Sedan funkar EC lite sämre under olika utvecklingsfaser, vilket jag kunnat se tydligt på staplarna nu när han passerat ett språng. Ni ser två sådana dagar till vänster i det blå diagrammet. Han har helt enkelt annat för sig än att "pinka på kommando". Dan efter jag dumpade detta satte vi "rekord" med 7 pottningar. Jag bestämmer alltså inte att nu ska vi kissa, utan jag rutinpottar när det är känt att man brukar kissa, t.ex. när han nyss vaknat (med då är oftast blöjan våt när vi kommer fram till skötbordet, så det kisset håller han sällan på). Pottan är vasken i tvättstugan där vi har skötbordet. När han börjar kunna sitta blir det troligen potta istället eller toa-ring eller hjälp på toaletten genom att sätta honom framför och stötta. Vi får se vad som funkar smidigast. Nu är vasken smidig så läge man orkar hålla honom, eftersom jag ändå tvättar honom under kranen (enklast, minst kladd och fy för våtservetter...).
 
 
Bjuder på en sötingbild från vårt första försök  på "dra upp mig"-gymmet! Det stod som tips i boken om utvecklingssprång och jag var tvungen att testa. Han fattade direkt! Mycket fascinerande! Han satt lutad mot röda kudden och jag tog båda hans händer och drog försiktigt upp honom till sittande. Man såg hur han tänkte och funderade på vad som hade hänt och spände sig i kroppen när han satt automatiskt. Jag la tillbaka honom mot kudden och frågade om vi skulle prova igen. Hann bara ta tag i händerna så såg jag hur han spände sig och hjälpte till att sätta sig upp! 2 gånger provade vi när han hjälpte till oc var djupt koncentrerad på sin uppgift. Sen tänkte jag att han nog var trött. Då satt den lille parveln och försökte häva sig upp själv från kudden!! Det hade han såklart inte stryka nog till än, men jösses vad skojigt att se honom utvecklas!! Jag tog fotot när han satt och såg koncentrerad ut, och det blev lite extra jingligt och suddigt när jag bara kunde stötta med en hand för att sköta kameran.
 
Min goding!

Sömn på dagarna

Det är inte Maltes favoritsysselsättning. Han sover en liten tupplur i samband med amning, kanske 20 minuter, sen är han vaken igen. Det är ju trevligt med en vaken bebis, men han är i regel helt slut framåt 6 och kinkar och gnäller och knölar tills han slocknar vid 9. Skulle nog behöva få till ett lite längre pass mitt på dan också, så han orkar med eftermiddag-kväll.

Mer om amning

Efter sex veckor med liten Malte kan jag bara konstatera en sak: amning är skitjobbigt! Ändå är jag så knäpp att jag vill fortsätta, trots att vi inte ens nått den jobbiga 2-månaders perioden när bebis ska amma jämt för att öka produktionen (som jag blivit förvarnad om, bl.a. på föräldrarutbildningen). Det är då många ledsna och frustrerade och slutkörda mammor odugligförklarar sig som mjölkproducenter och tar till flaskan och ersättning. Äntligen blir bebis mätt och nöjd snabbt och "enkelt" och somnar ofta så man får andrum, vila och tid att göra något annat än vara limmad vid bebis. 
 
 
Jag vet att det är många som inte kan eller väljer att inte amma av olika anledningar. Jag skriver detta inlägget för egen reflektion och ingen behöver förklara eller försvara sitt val av bebismatning. Detta är mina tankar och mina funderingar. Alla gör sina val utifrån vad man mår bra av och behöver.
 
Även om jag var beredd på att amning skulle kunna sluka enormt mycket av min tid så var jag ändå inte fullt beredd på vilket slit det skulle vara, hur slut jag skulle bli eller hur mycket motvind det skulle innebära. Förutom det kämpande vi behövde genomföra för att överhuvudtaget FÅ friamma på heltid (i princip 24-7-jour, se tidigare inlägg) har jag påverkats mycket av övrig omgivning också och känner nästan att jag får förklara och be om ursäkt för att jag ammar när Malte ber om det. Det är inte riktigt klokt eller OK att lyssna på sin bebis behov och kasta fram tutten hela tiden. Helst ska man försöka trösta med napp och gå omkring och vagga bebisen först, och fortsätter han vråla sig hes så måste man ju... Det är det där "försöka allt annat först" när det är så uppenbart vad bebis vill som inte funkar riktigt för mig. Jag vet ju vad han vill, jag kan inte låtsas.
 
Just nu är det ungefär varannan dag som är stora amningsdagen med endast korta pauser och mikrosömn. Varannan dag är tack o lov sovdag, då vi fortfarande ammar ungefär varannan timme dagtid och sover lite längre pass. Då kanske till och med diskmaskinen blir laddad och körd! All egentid, om det så bara är 3 minuters laddande av inlägg i nytvättade tygblöjor uppskattas, och jag känner mig något rymningsbenägen tidvis. Fast jag kommer inte så långt. Igår till återvinningsstationen och jag körde med nervevad bilruta för maximalt frisk luft-intag. Det räckte som batteriladdning för att vara en lugn och tålmodig mamma igen.
 
 
Nätterna går oftast bra. Han sover långa pass på 3-5 timmar första delen av natten. Vi liggammar vilket ger bra vila eftersom jag kan somna när han fått grepp och snuttat ett tag. Sen släpper han och somnar han också. Sen blir jag väckt av att han ligger och knorvlar och då går vi upp och byter blöja och pottar honom. Tillbaka i sängen med sidbyte och vi somnar om, han efter påfyllning. När nattamningen "strular" beror det oftast på för lång tid sedan senaste matningen, så bröstet är ballongfyllt och svårare att få grepp om. Då får jag hjälpa till att få grepp i början tills det börjar vara tömt i toppen så han får bättre tag själv. Det kan vara riktigt jobbigt, gnälligt och sprattligt så man blir helt matt. 
 
Bäst funkar liggamning när han intar bananpositionen, som han gärna har när han sover på sidan, för då får han ett bra "hakan i, näsan fri"-grepp om jag kommer tillräckligt högt upp. Det är högre än jag spontant vill och man tror (känns ibland som om jag har bebisen vid midjan), så vi ägnar en del tid åt att flytta mej eller bebis i höjdled i förhållande till varann. Och är bröstet ballongigt funkar det sämre eftersom det inte är lika rörligt - det finns nästan bara en exakt position att angripa ifrån. Jobbigt läge!
 
Jag hoppas det vänder snart så jag också bara lätt och ledigt kan snabbamma bebisen, som sedan skrattar och umgås och sover lämpliga tider. För så måste det vara nångång, annars skulle amningen dö ut och kanske människosläktet också... Jo, jag är liiite trött idag. Ge mej lite energi och mer ork tack! Eller en bebis som sover ett tretimmarspass på dan också? Det kunde räckt.

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0