9 månader i och 9 månader utanför

  ...och jag är redo för separationen!
 
Haha! Just nu är vi i värsta separationsfasen, vilket betyder mycket kläng och gnäll och gråtsammanbrott. Jag är så less på att ha en bebis som står och hänger i tröjans urringning och guppar!! Så, nu fick jag sagt det - det är OK att känna så även om man förstår att bebis behöver trygghet, söker tröst och behöver tanka lite. Men jag lämnar gärna bebis till pappan så mycket det bara går, för då _gör_ han ju något annat! Då kan han fara iväg och upptäcka saker, stå och gingla en kvart utan att gnälla osv. Men så fort jag syns, är i närheten eller pratar med honom så gnälls, gråts eller klängs det. Så vi får dela lite på tiden om han ska kunna lära sig något själv typ. Och jag är glad för lite paus. Bilden ovan har jag sett massor senaste veckorna. Förstår verkligen uttrycket "hänga i kjolarna" nu. Fast det är ju lite elakt sagt egentligen, när de bara söker trygghet och mammamys när världen blir större och mer skrämmande.
 
 
Vi har passerat den förvarnade 8-månadersfasen som bl.a. innebar dåligt fungerande EC. När det är myror i brallan jämt har man liksom inte tiiiiid att tänka på såna behov som inte är absolut nödvändiga att ägna energi åt. Äta måste man, resten utförs ganska motvilligt. Vi har haft kissblöjsmaraton och lite plankor och pottvägringar. Då tvingar man inte ner bebisen, även om man vet att han rimligen borde behöva kissa, utan låter honom bestämma när det är OK ett par minuter senare, när han fått rycka i några färgglada blöjor, mickla lite med s-krokarna på stången e.d. En dag hade jag en pottrymmare (se bild). Vi försöker hålla hårt på två regler: det ska vara roligt på pottan och bebis får aldrig sitta och storgråta på pottan. Han kan vara lite trött och gnällig vid nyvakenpottning, men man märker rätt snabbt om det bara är allmänt gnäll utan riktad anledning (vilket går över snabbt om han får en pottleksak) eller om han absolut inte vill sitta på pottan nu utan blir arg/jätteledsen. Då lyfter man av honom igen, tröstar och gör något annat. Det är aldrig tal om något tvång! Däremot måste vi ju fortfarande hjälpa honom att sätta sig eftersom det är lite mickel att få lilleman rätt och inte halka snett osv.
 
Nu har ECandet börjat funka mycket bättre igen, men vi har fortfarande dagar när det är kissblöjsmaraton för att myrorna i brallan är viktigare än att komma ihåg att kissa. Idag har varit en sån dag till viss del. Jag har kört en del blöjfritt, lite naket och lite trainingpants efter första morgonkissandet. När han sovit förmiddagssömnen brukar värsta pinkandet vara över och då behöver han oftast inte en stor och supersugande blöja utan det kan räcka med en liten frottélapp, så som är isytt i Poops trainingpants. Jag körde även helt blöjfritt idag eftersom han nyss hade kissat i pottvasken. Men det kom kiss i brallan efter bara en halvtimme utan minsta tecken innan - om nu inte att han sökte ögonkontakt och började krypa mot mig var ett tecken. Det var en blöt rand efter honom iallafall, och vi skyndade oss till pottan där han kissade klart. Jag tror det ska bli lite mer blöjfritt ev. med trainingpants nu så han blir mer medveten om att han kissar även när han leker. Vi fångar det mesta på rutin nu bara, vid uppvakning och nån enstaka gång efter matstolen. Däremot tilltalar det mig inte med en nakenfis som springer omkring och småskvätter överallt - och det lär de sig inget på heller. Ansvarsfullt blöjfritt gäller här, hjälpa och stötta till kiss på rätt plats.
 
Sen han började äta mer och mer mat har matsmältningssystemet ändrats och bajs-EC är mycket lättare! Han får hålla på ett tag för att få fram det, så man hinner till pottan där han kan fortsätta. Han får lägga sej raklång över benen och ta iiii. Så bajsblöjor har vi nästan inga nu när det inte är löst amnings- eller tandbajs.
 
 
Sömnen har vi inga större problem med. Vi fortsätter låta honom bestämma när det ska sovas och vaknas med små modifikationer. Vi kan försöka dra lite på någon tupplur på dagen för att passa aktiviteter eller bra nattningstid, men det går sällan mer än någon halvtimme. Senaste två veckorna har däremot nattningarna varit totalt bedrövliga och omöjliga att tajma. Antingen för pigg eller övertrött utan förmågan att varva ner. Det har slitit en del på mig, och jag lider med alla som alltid har bekymmer på ett eller annat sätt. Vi har hanterat det med att låta honom komma upp och försöka varva ner i soffan med oss och fri tuttning har det blivit många kvällar också innan han landat tillräckligt och antingen somnat i soffan vid bröstet, i pappas knä eller vid nästa sängnattningsförsök.
 
Under utvecklingssprånget har det varit en del sovskräcksattacker (jag kallar det inte nattskräck för det "fick" man visst inte enligt nån fb-kommentar jag fick om det inte skedde exakt samma tid efter insomning, barnet inte var kontaktbart och absolut inte ville ha kroppskontakt - sådeså!) och många nätter med krypträningssessioner i sängen med sovande bebis som knappt orkar kravla runt, men kroppen säger åt honom att göra det. Jag tror det blivit lite värre av att det varit trångt och varmt också, så vi bestämde oss för at försöka flytta tillbaka honom i spjälsängen han hann sova nån halv natt i innan språnget. Dock fick vi sänka den nu eftersom han reser sig. Tjohopp, det gick inte alls. Han vaknade när jag la ner honom och blev jätteledsen. Bara att fiska upp och börja om. Sen har jag inte orkat försöka eftersom nattningarna är jobbiga nog ändå just nu då. Har istället löst lite av problemet med mindre kläder, lite av en slump. Han fick bara tröja och blöja en natt när kvällspottan (sller skötbordet då) var pest och då sov han lugnt nästan hela natten. Igår slocknade han efter ett bakåtfall och efterföljande trösttutte tidigare än vi hade trott han skulle somna och det var definitivt ingen lämplig nattblöja ifall han skulle kissa. En tunn fuzzi, som dessutom brukar bli rätt svettig vid sömn. Så jag lirkade av den och på en nattblöja och sen fick han behålla bodyn på uppknäppt för snabbast och minsta störning när vi gick och la oss. En lugn natt till med bara ben - kanske har han varit lite för varm bara? Man får ju aldrig facit riktigt.
 
Vi nattammar och han kör mycket varannan-natts amning. Jag tror han behöver extra mycket nu när han ska stå och krypa och greja. Mycket muskler som ska byggas och växer gör han ju som tusan också. Vissa nätter har han ammat varannan timme, andra sover han fram till 4 innan han kör morgonpassen. Det är fortfarande inget som stör mig, så vi fortsätter. Nätterna det varit jobbigt med själva amningen är mycket lätträknade, bl.a. vid 6-månaders språnget och en natt under senaste språnget. Häromsistens fick jag se hur nattamningen går till för bebisen när jag vaknade till i gryningen och hade lite ljusare i rummet. Han gnydde till, rörde sig lite, sökte med ansiktet mot värmen och hasade försiktigt de 5 cm han behövde flytta sig för att få tag i tutten. Sen gulpade han i sej ca 5 minuter, släppte tutten och rullade över på rygg bort från mig. Inte konstigt vi inte vaknar ordentligt och jag knappt vet om han ammat vissa nätter. Är så lycklig för att liggamning funkar!!
 
 
Nu är det vår!! Utevistelse med bebis är SKITJOBBIGT tycker jag! Vad ska man ha på honom? Vad ska man hitta på i snålblåsten? Vi har köpt lite sandlåde-leksaker och har haft honom på en picknickfilt en del + att han fått kravla runt en del i gräset. Den snygga snudan på bild fick han när han hittade en sten i gräset att gräva upp och gnaga på så man undrar hur det går med dom små bissingarna - som förresten är fyra nu. Framtänder uppe och nere a'la biljettklipp.

Men seriöst! Nu får det faktiskt bli varmare så vi kan vara ute utan massa tjocka kläder.
 
 
Står gör han nu, mot allt och alla. Vi har monterat upp en trappgrind så vi slipper jaga honom i trappan. Gretas stege är bra ståträning. Vi har säkrat den med en hasp uppe så den inte fäller ihop sig enkelt. Kedjan som hänger undertill var hemskt intressant att försöka nå, och efter ett par dars försök, bl.a. att resa sig rakt upp, men krasch och gråt som följd, kom han på att han kunde resa sig mot symaskinen (som också är bra och stabil ståträning) och gingla ut mot stegen. Då fick han tag i kedjan också. Det han jobbar en del med nu är att komma ifrån ståendet. Sitta ner igen sker mest slumpmässigt och man får rädda trött bebis många gånger om dan eller trösta ramlad bebis. Han blir bättre och bättre på att röra sig mellan saker också. Han har ärvt pappans brist på simultankapacitet, så ibland när han får tag på någon pryl att hålla i, t.ex. tygtrasan jag haft hängande på stegen, så kan han släppa båda händerna och hålla i bara trasan. De slutar med tippning och gråt, men jag antar att de ska glömma hålla sig för att hitta balansen till stående utan stöd också.
 
Det är FULL RULLE varje vaken minut iallafall, och detta får jag skriva undangömd med pappa lekande med bebis om det ska bli gjort. Och värre lär det väl bli när han går sen också. Men då får han börja funka med nattningen igen så vi får nån timmes huvudrensning i TVsoffan på kvällen.
 
 
Maten har jag inte sagt så mycket om. Vi plockmatar vidare och nu väntar vi väl mest på pincettgreppet som ska underlätta ätandet mer. Han får i sej en hel del. Dagen efter fruktsalladsmellanmålet var bajset svartprickigt av kiwikärnor. Bilden är en viktig milstolpe. Första IKEA-köttbullslunchen. Han smaskade nog i sej 1,5 köttbulle och lite ratatouille. Sen fick han tutte till efterrätt. Offentlig amning är inget jag märkt att någon tittar snett på där vi har varit - trots att han ju anses ganska stor enligt normen. Mitt ressällskap skojade däremot om att det inte anågs helt OK att spruta bröstmjölk på grannarna vid andra bord när spralliga bebisen släpper efter att ha kört igång kranen. =OP Före 1 år är mat något han ska lära känna, smaka på, lära sig hantera och det är tutte först - mat sedan som gäller då. Ibland får han mat innan tutte också, men oftast har det blivit tajmat så att han ammar först och sen ska vi äta.


Kommentarer
Hanna

Jättekul att läsa om din fina lilla kille. Kram Hanna

2013-04-30 @ 20:39:54


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0