Amning igen

Eftersom vi fick den start vi fick har jag blivit väldigt mån om det här med amning och bl.a. kikar jag en del i Amningshjälpens Facebook-grupp och hjälper till och svarar på frågor när jag kan motivera och inspirera. Det som ständigt återkommer i frågeställningarna är två saker: bebis verkar inte bli mätt och det är jobbigt att amma mycket särskilt vissa perioder.

Vad jag inte förstår är varför det inte finns mer information att hitta INNAN problemen uppstår och man börjar söka efter vad som är fel. Och då tycker inte jag som många andra att det är vårdens jobb att lära ut amning. Jag tror egentligen det är där det blivit snett från början. Man förväntar sig som blivande ammande mamma att man ska få all informationen serverad på MVC och deras föräldrarutbildning, som ska vara heltäckande för att ta hand om ett litet nytt liv. Jag insåg ganska snabbt att Google och forumen var min vän och jag la åtskilliga timmar på att läsa på om bebislivet för vanligt folk. Jag var nog halvvägs genom graviditeten när jag stötte på en tråd om amningsfrekvens och fick klart för mig hur mycket tid det skulle ta första tiden. Jag funderar mycket på varför jag totalt missat detta innan, men har kommit fram till att ingen i min omgivning nånsin pratat om amningen så detaljerat. Man skulle ju kunna tro annars att det skulle vara typ lumparhistorier, men just amning har jag inte hört nånting om. 

Jag läste nyss ett blogginlägg som tog upp lite troubleshooting. Där stod nån liten punkt om någon ålder på bebisen när det skulle vara lite jobbigare. Jag skulle vilja komplettera lite utifrån vår erfarenhet som jag även kunnat bekräfta att flera haft bekymmer med i forumen och fb-gruppen.
 
Första veckorna ska ju mjölkproduktionen igång ordentligt. För oss tog det extra lång tid eftersom vi aldrig fick vara ifred och bara amma amma amma, helst hud mot hud, nerbäddade tillsammans typ. Dessutom ska mamman och bebisen lära sig bra ställningar och grepp, tecken hos bebisen på hunger (nej, bebisen ska inte behöva skrika efter mat!) osv. När man kanske börjat landa i det nya bebislivet och samarbetet börjar funka händer det något och bebisen har det väldigt jobbigt på kvällen. Jag tror det är vanligare att det är så än inte när bebisen är några veckor gammal vad det verkar. Det knölas, gnälls och är ledset och det som kan funka för att trösta är att gå omkring och bära och vagga och/eller amma konstant. Det är många som berättar om bebis fastnaglad vid tuttarna från 4 på eftermiddan till 11 på kvällen med ständiga sidbyten och riktigt ömma bröstvårtor till följd. Vi hade det inte så illa så länge. Det var någon kväll när jag var helt slut och han aldrig var nöjd och jag stortjöt medan Magnus gav honom ersättning i flaska. Detta är alltså ett fullkomligt normalt (och skitjobbigt!) amningsbeteende för att öka upp produktionen snabbt till lilla turboväxande bebisen.

Sen har vi första utvecklingssprånget runt 2 månader - 10 veckor sisådär. Skitjobbigt för bebisen och det krävs massor med energi = mat och närhet och trygghet och tröst! Amma amma amma. Det går över!

Jahapp, vid ca 4 månader börjar bebisen vara mer medveten om omvärlden och ska glo på allt möjligt hela tiden. Har inte tiiiiid att äta och sånt jox ju! Men man måste ju ha mat. Vi tar igen det på nätterna. Skitjobbigt, särskilt om man inte liggammar utan måste stiga upp och vakna till väldigt mycket.

Vi har precis tagit oss igenom nästa utvecklingssprång som kommer runt ett halvår. Det var det tuffaste hittills för oss. Det händer verkligen hur mycket som helst på dagarna, och Malte har käkat ofta ofta för att hänga med. Men framförallt hade han tillökningsperiod på nätterna och var supersnuttig! Han har aldrig varit sån innan. Hade jag inte varit påläst hade jag undrat vad som pågick, men jag var beredd på att det skulle komma en "period" igen. Han satt verkligen fast och försökte jag lirka mej loss för att vila tutten lite blev det gnäll och gråt som eskalerade (så där som jag trodde alla nätte skulle vara med liten bebis innan jag fick sovgrisen Malte). Det höll i sig 4-5 nätter och en av nätterna funderade jag allvarligt på att gå upp och hämta en napp. Jag höll på att få panik av att ligga så fast och still och hade dessutom svinont i ryggen.

Vi använder inte napp annars. Han var aldrig särskilt intresserad, så vi brydde oss inte om att vänja honom vid
att ha napp till vardags. Jag har inget emot att vara napp när det verkligen behövs. Han får napp ibland i babyskyddet i bilen eller om vi är ute med barnvagnen och han blir ledsen och det hjälper med napp. Det funkar bra där. Hemma får han riktiga nappen istället om det behövs och är möjligt. Det är det jag är till för. Också.

Nu börjar man se ett mönster med ungefär varannan månad. Då ska det utvecklas lite extra, krävs mer energi, mer trygghet, mer innehåll i maten osv. Nu har jag läst att 8-månaderssprånget (som enligt appen WonderWeeks startar om 13 dagar för vår del) ska vara extra amningskrävande och att många mammor väljer att sluta amma då för att det är för jobbigt, att det ändå är dags att sluta eftersom de börjat med mat osv, och 8 månaders bebisar behöver inte äta på nätterna och allt möjligt som det sägs. Jag hoppas jag ska klara av 8-månaders språnget också om han behöver mer av mig då, men jag blev ju lite orolig över panikkänslorna sist. Å andra sidan vet jag att det var en natt det var så jobbigt och sen var det över lika fort som det kom och allt var som vanligt igen på nätterna.

Just ja, ovanpå alla utvecklingssprången och tillökningsfaserna har vi ju det där som vi kämpar med just denna veckan. Tänder. Greppet förändras, det skaver och är obekvämt tills han får koll på det nya i munnen. Han har inte bitit mej med den andra tanden (än?) men det är mycket extra snutt för smärtlindring och tröst när det är jobbigt med ont i munnen. Först idag gav jag lite alvedon när han var riktigt tydligt smärtpåverkad. Det är ett balanserande det där. Tycker det är lurigt med tanke på belastningen på levern med paracetamol.

Även om det kanske inte låter så har det iallafall för oss varit tillfälligt med faser och krångel och jobbigheter runt amningen. Resten av tiden är det bara toppen och praktiskt och bra. Och vet ni vad? Vi kan sittamma!! Jag har inte provat eller övat på länge, men efter att det varit en del krångel i soffan med liggamningen på högersidan började jag prova igen och nu funkar det bra! Nu är han ju så stor så han kan hjälpa till att styra rätt. Det tog bara 6,5 månad! Igår funkade det till och med sittande rakt upp och ner på en stol! Inte jättebekvämt och jag har ju inte dom håll-musklerna, men funkar helt klart för en snabbslurk när det behövs. Och hemma i soffan funkar det bra med amningskudde som stöd. Nu när man snart måste börja gömma sej för att det anses äckligt och annat att amma bebisar större än 6 månader... =OP
 
När jag skrev mitt förra amningsinlägg om hur jobbigt mycket det var som jag inte riktigt varit beredd på trots att jag läst på en del, fick jag massor med pepp om att bebis kommer att bli mer effektiv efterhand. Det kan vi tydligt se facit på i min loggapp.
 

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0