Dag 25 - Det här får mig att må bättre

När jag har en dålig dag brukar det funka att lägga mej i soffan under en filt och kolla på något på TV. Ofta kommer det en katt och håller mig sällskap och mannen är förstående och vet att det går över. Vi har alla våra dagar när livet är mindre roligt. Jag vilar mig i form!

Dag 24 – Ett foto på en plats du varit på



Som en kontrast till mitt civilisationsinlägg igår visar jag den andra ytterligheten i mitt liv. Här är det ett par mil till närmsta daligvaruhandel (i Hemavan) och det är här jag har mina rötter. Så fort jag kliver ur bilen i Lappland känner jag hur hela kroppen slappnar av och suger åt sig naturkraft-energi! Alla dofter och den rena klara luften!
Jag önskar det var enklare att ta sig dit, så jag kunde spendera mer tid där. Under mitt vuxna liv har det bara blivit vart 5e år eller liknande. Under barndomen var det istortsett varje sommar. Föräldrarna tillbringar 3-4 månader om året här uppe. En vända runt påsk och sedan juli-augusti och en bit in i september. Tyvärr tar det minst 2 dagar att köra upp härifrån och det är väldigt dyrt att flyga + att man är beroende av bil däruppe, så flyga är dumt om man inte har någon som sköter skjutsning och sånt däruppe. Men det börjar vara dags att åka dit igen. Kanske vinter denna gången så maken får prova på lite isfiske och köra skoter och sånt!

Alla hus som skymtar på land är min familjs på olika sätt. Pappas barndomshem, vår stuga, syskon till pappas hus och lador och bodar.

Dag 23 - Ett annat ögonblick

När jag insåg att jag skulle bli Blekinge-bo för resten av mitt liv. Man flyttar inte på en bleking, och ville jag leva med den mannen var det bara att finna sig i att byta landskap för gott. Uppoffringen var inte alltför svår eftersom vi bor fantastiskt vackert (och han är djupt älskad såklart)!

Jag saknar fortarande "lite mer civilisation" eftersom jag är van vid mer från Helsingborg och Lund. Men man lär sig leva med det också och hoppas på att det blir bättre med tiden. Vi har t.ex. inte vissa affärer som andra tar för givet. Clas Ohlson och IKEA får vi åka till Kalmar för, Biltema åt andra hållet till Kristianstad. På den nybyggda supermoderna bion får vi fortfarande bara topplistor och kioskvältare, sällan lite smalare filmer för det är såklart inte lönsamt. Man är totalt beroende av bilen, men det får man finna sig i när man väljer att bosätta sej "på landet". Bussarna funkar kanske till arbetspendling i staun, men inte till kvällsaktiviteter. Det finns inget underlag och självklart går det inga bussar då heller. (jag klagar inte, bara konstaterar) Vi hade inte jättebra bussar i Gantofta heller när jag växte upp, men det gick iallafall en buss hem vid typ 9-tiden på vardagar! Här tror jag sista går vid 7. Nuförtiden har Gantofta t.o.m. Pågatåg! Det fick dom ungefär samtidigt som jag flyttade från Lund upp hit och slutade ha nytta av det! =OD

Dag 22 – Låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, uppspelt och arg

Låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, uppspelt och arg

Det var ju det där med mej och musik... jag lyssnar sällan på musik och när jag gör det tröttnar jag direkt. En kvart eller en skiva, sen är jag trött i huvudet. Det blir alltså mest när jag kör bil. Och ibland till fredagsbadet, men vi lyckas aldrig välja något vi gillar! Jag skaffade spotify 3 månader för att kunna köra i iphonen. Körde igång till fredagsbadet efter att ha valt ett album och hade inga färdiga spellistor eller så. Den spelade en låt, sen blev det tyst. Ingen av oss orkade plaska upp och försöka göra något åt det. I vanliga fall klarar jag mig på supergratis-varianten med 20 timmar i månaden och lite reklam. Letar kanske upp och lyssnar på en låt eller klickar på något facebook-tips, sen är det bra med det. Vårt digitaliseringsprojekt av alla CD-skivor har vi lagt ner också. De får stanna på skivorna och sen kanske de dyker upp på spotify och liknande med tiden.... Men nu ska jag svara på frågan också kanske... Kollaqr vad jag har i iTunes som lite hjälp....

En låt jag blir glad av: Everyday med Brolle
Ledsenmusik: Gabriellas sång
Uttråkad: *pass*
Uppspelt: I'm so excited
Arg: Chain of fools

Dag 21 - Den här månaden

Den här månaden har gått så snabbt! Vi är snart redan i februari och sen är det snart sommar! Tjoho! Jag älskar sommar!!

Det pågår en del förändringar i mitt liv och jag har alla kanaler öppna för framtiden just nu. Det är både spännande och skrämmande att ta kontrollen över sitt eget liv och tuta och köra! Utmattningsdepressionens spöke gnager i bakhuvudet, trots att jag är friskförklarad sen 5 år och känner att jag klarar av allt jag vill klara av! Jag får jobba hårt på att inte bromsa mig själv, drabbas av framgångsfobi och låta Jante ta över. Framåt, positivt, tillitsfullt! Jag vet att jag aldrig får mer än jag klarar av, och jag har börjat våga säga ja även till saker som är lite ruggiga och otäcka för att det är nya, spännande möjligheter att utvecklas! Lustigt det där - först får man lära sig säga nej, sen måste man lära sig säga ja igen! Och skilja på vilka ja man mår dåligt av och vilka ja man utvecklas och blir starkare av. Sen är det inte så jädra farligt om det blir FEL! Alla nitar man går på är en lärdom. Jag släpper och går vidare!

Denna månaden blandar jag en rejäl rivstart på jobbet med lika roliga fritidsprojekt! Just nu är det släkt- och hembygdsforskning som tar det mesta av min uppmärksamhet. Imorgon ska jag på emigrantkurs i Växjö och på söndag börjar torpinventeringen äntligen igen! Jag är alltid lite jetlaged efter julkortsverkstan och scrappet brukar vila under januari ganska naturligt. Det är inget jag stressar upp mej för, jag vill inte sälja alla mina scrapsaker och lägga ner för gott bara för att jag tar lite paus. Jag känner hur suget ligger och väntar på att blomma upp för fullt, och sen är jag igång igen! Jag har köpt 3 nya verktyg i januari till scrappet. Martha Stewarts cirkelskärare och scoreboard. Hörde att MS-grejerna kanske skulle bli svåra att få tag på pga ändrade åf-regler, så jag slog till när jag ramlade på. Sen köpte jag mig en ny DYMO Omega när jag var på CO i förrgår eftersom min gamla tackat för sig och inte vill skriva G längre. Om du bara visste vad ofta man behöver den bokstav som inte funkar!!! =OD

Hur har din januari varit?

Dag 20 – Din favoritidol och varför

Jag imponeras av duktiga människor som brinner för det de gör. När man ser den inre glöden i allt. Just nu vill jag peka på Cesar Milan som en sådan människa. Han har inte nått sin idolstatus bara för att han har flashiga kändiskunder.

Hans passion för att hjälpa hundägar förstå sina hundar slår allt!

Självklart får han mycket kritik av old school-hundfolket, eftersom han lägger ansvaret för hund-människa-relationen på människans förmåga att förstå hunden istället för att få hunden att lyda och förstå människan (=vad JOBBIG han är!!!). När man jobbar med djur får man ofta höra att djuren inte ska förmänskligas, och jag blir lika trött varje gång. Jag tycker det är dags att fördjurliga människan istället och lära oss inse att även vi är djur som reagerar på impulser och känslor och agerar utifrån dessa. Var man lite mer ödmjuk och insåg detta som människa hade det varit betydligt lättare att lära sig förstå sitt djur också. Jag kan fortfarande inte förstå hur man kan tro att vi människor är så himlans olika djur och varför djur inte skulle ha tankar och känslor.... Obegripligt. Och nej, jag förmänskligar inte mina djur, jag ser dom som levande varelser med egen vilja, känslor och tankar. Jag vet inte vad alternativet skulle vara och har aldrig förstått det...

Cesar har koll med magkänslan. Dessutom tar han hjälp av sina assistenhundar, där favoriten Daddy gick bort efter lång och trogen tjänst ifjol. Att se Daddy gå in till fall-hundarna och visa precis hur de ska bemötas och behandlas ger mig rysningar varje gång! Men det är ju klart att han vet - han är ju hund!! Och Cesar har tittat och lärt sig. Han har ingen standardmetod för att fixa ditt eller datt, utan varje fall anpassas efter hunden, ägarnas möjligheter och förhållanden.

Kolla på Mannens som talar med hundar - The Dog Whisperer på TV4+. Det går för det mesta och jag tror det skulle komma nya avsnitt nu snart också. Om du gillar hundar alltså... Men då har du säkert redan sett Cesar och hissat eller dissat. Jag dissade först, tyckte han var för tuff och macho, men det var efter 5 minuter av ett avsnitt. Så fort jag såg ett helt avsnitt med hans förklaringar och prat var jag såld. Följer det inte slaviskt, men blir glad när jag ramlar på det.

Dag 19 - Detta ångrar jag

Hmmm... jag har svårt för alla dom negativt inriktade tema-dagarna. Det är ju kul att jag lyckats så med mitt se allt positivt i livet att jag inte ens kan plocka fram de negativa sakerna längre! Succé med andra ord! =OD

Jag skulle kunna ångra att jag inte skaffade mig en annan utbildning än jag gjorde. Jag visste redan från början egentligen att det inte fanns några biologjobb, iallafall inte den sorten jag drömde om. Jag var 30 år för sent för att få sitta i Afrika och titta på djurs beteende med full betalning från någon glad finansiär! Doktorandlivet på 90-talet och säkert fortfarande var väl ungefär en månad i fält och 11 månader på kontoret, 10,5 av dom sökandes olika anslag och bidrag. Dessutom var den akademiska världen alldeles för insnöad för mig när jag väl kom dit.

Sammanfattningsvis så ångrar jag inte min utbildning. Jag fick brinna för biologin under de 6 åren jag spenderade i trots allt underbar miljö på Ekologen i Lund. Sen var det ingen som varnade en innan att skaffa för mycket utbildning för att få jobb sedan. Man är automatiskt överkvalificerad för en hundans massa jobb med en magisterexamen i sitt CV - det kvittar vad man säger på anställningsintervjuerna, de tror inte man ska satsa långvarigt och ger hellre jobbet till någon annan med mindre utbildning, som är mer beroende av att stanna kvar... eller något. Jaja, jag fick till slut starta eget och jobbar med saker jag brinner för heltid!

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Jag älskar att fylla år! Då får jag ha fest och träffa familj och vänner! Den stora nackdele är ju då att jag är midsommarbarn... Född på "gamla midsommardagen", fast den har aldrig varit fast den dagen under min livstid. Det är säkert värre att vara född på julafton när det gäller konkurrens med annat, men midsommar är inte heller någon höjdare på det viset. När jag växte upp hade vi en fast midsommartradition. Ett medlemskap i en orienteringsförening innebar att vi var engagerade i deras stora årshändelse - Loppis! Denna Loppis för att dra in pengar föreningen var alltid lördag-söndag eter midsommarafton, och det hände att jag fyllde år denna helgen. Under några år hade de även midsommarfirande i samband med Loppisen, när vi dansade runt midsommarstång och hela balunsen, men det avskaffades nog för attdet var en massa jobb ändå med loppisförberedelserna på lördagen sen. Jag minns en fölsedagsloppis när jag gick och bar på min fina fölsepresent "Storis", ett Rosa Panter-mjukdjur....

Fjolårets födelsedag var riktigt trevlig! Jag skickade inbjudningskort till familj och vänner att komma och fira midsommar med mig. Det var glädjande många som trots allt dök upp, trots att många åkte på sina vanliga midsommarfirenaden istället.

I år funderar jag på champagne-frukost på förmiddagen, så får vi se hur många som väljer att stanna till kvällsfesten sen. Nolla på midsommarafton var kanske inte så välplanerat, morsan!! ;-)

Dag 17 – En dålig vana du har

Jag tänker och tänker, men kan inte komma på några direkt dåliga vanor. Det får man kanske fråga min familj om istället. Inte för att jag är felfri på något vis i världen, men just när det gäller vanor jobbar jag ganska hårt på att inte skaffa och permanenta saker jag anser är dåliga för mig själv eller min omgivning.


Snabb-bloggat idag!

Kan svara på några kommentarer från ScrapLinda också. Jag har sett den här utmaningen i flera olika bloggar och vet inte var den kommer ifrån från början. Sen vet jag att min bloggmall spökar om man inte befinner sig på själva huvudsidan, men jag har varken tid, lust eller ork att fixa en ny mall. Navigering alltså enklast från huvudsidan, där månadsarkiven och kategorierna syns som de ska (jag har inte fler inlägg under december, därför syns inte mer när du valt december).
Over and out.


Dag 16 - Mitt favoritminne

Om vi censurerar bort alla _dom_ favoritminnena får det nog bli "en pannkaka med sylt" eftersom den representerar mormor och den sorglösa delen av barndomen. Jag och brorsan passades av mormor på kolonin och hon skulle laga pannkakor till oss. På kolonin fanns ett sånt där barkök (men utan överskåp) och mormor gräddade pannkakorna på gasspisen. Jag tror vi åt dubbelt så många pannkakor än vad vi egentligen orkade för att det var så kul att gå och hämta den färdiga "en pannkaka med sylt" vid barbänken.

När jag tänker efter är det lite intressant att det är ett matminne som poppar upp som ett favoritminne. Men jag kan inte min nas hur pannkakan smakade. Det är glädjen och buset och kärleken jag minns. Samtidigt visar det vad mycket som kretsar kring mat i våra liv, så det är kanske inte så konstigt att man lätt får störningar i matbeteendet. Det används till så mycket mer än "får näringsrik energi". Det är tröst, belöning, nödvändigt för fest och mys osv osv.

Dag 15 – En bild på något eller någon som har stor inverkan på dig



Det får bli mina killar, som jag hittade lite enkelt. Älskar!
(jodå, älskar mycket och många fler, men denna dök upp först.

Dag 14 - Den här veckan

Dag 14 - Den här veckan

Har varit en rejäl start på jobbåret efter hattande och dattande med långhelger. Ett par projekt igångkörda och småfix gjorda + en hel dags bokföring bl.a. Har varit ganska slut på kvällarna och mest suttit i soffan med laptopen i knät och kollat på TV samtidigt som jag slöklickat i nya dillet FrontierVille (det brukar gå över, jag är sällan orolig).

I onsdags var jag på nytt nätverksmöte med företagar-kvinnor.

Jag var tidigare med i ett som startade upp i kommunens regi, som löpte i projektform med jättetrevliga föredrag, kurser och studieresor och en dunderskön projektledare! Sedan ombildades nätverket och en annan kvinna tog över rodret. Först blev det en massa för mig ointressanta kvällsmöten, import och export och handelskammare och Polen och grejer, lite mer corporate och storskaligt än jag kör mitt företag. Sen var droppen när jag skulle på ett efterlängtat Zumba-lunchmöte som jag anmälde mig till på facebook, men som blev inställt pga för få anmälda. Det var "annan kvinna" som ringde mej efter att jag hade hört av mig om vägbeskrivning, och hon var så himla snorkig och otrevlig för att jag inte hade mailat och blivit bekräftad utan följt beskrivningen att anmäla mej på fejjan, som hon inte vet vad det är typ. Hon hade missat, men jag blev utskälld och fick ingen ursäkt. Jag lackade ur och hon plockade glatt upp den konflikten och spann vidare på den... Så nu är jag mycket skeptisk till det nya stora nätverket.... Det får vara något väääldigt intressant för att jag ska masa mej iväg på deras aktiviteter...

Det nya nätverket är lite tjejer från det gamla nätverket, jag har bl.a. varit på studieresa på Österlen med en av de drivande. Jag fick tipset av en blivande kund, som varit med på lite möten. Efter att ha växt fast i soffan på kvällarna fick jag ta fram stora piskan för att släpa mej iväg, och jag hade värsta bilångesten med isgatan Allan här på vår grusväg och dessutom var bilen tom på soppa (men jag struntade i att tanka)... Jag är så glad att jag gick! Det var precis den nivån av nätverk jag är intresserad av! Som ensamföretagare saknar man "fikarummet" där man kan tjattra jobb, och även om Virre-vännen går att ventilera lite ekonomi och sånt med är det ändå himla kul att träffa andra som stångas med samma grejer i sin vardag. En kvinna från Länsstyrelsen var där och berättade för oss om olika stöd vi kan söka och få beviljade. Jag har tidigare hört talas om landsortsstöd, som en kund utnyttjade när hon startade upp. Man kan få hjälp med 50% av olika investeringar, i hennes fall framställning av hemsida och webbshop och även produktfotograferingen för uppstarten. Detta gällde bara för oss på landet, men det fanns även en konsultcheck med motsvarande hjälp med konsultkostnader. Enda undantaget där var om man startade i en branch med mycket konkurrens (t.ex. fotvård, restaurang). Den informationen var ju riktigt intressant för mig, som kan tipsa mina kunder om det! Det är statliga stöd som vi alltså betalar med våra skatter och jag kan ha nytta av dom på båda hållen, både som konsult som kan ta betalt för tiden det tar och inte behöva kompromissa en massa. Dessutom har jag ett stort behov av att anlita en konsult i ett blivande projekt, så det ska jag definitivt ta tag i really soon. Sen kunde man få hjälp med kurser och utbildningar man behöver för att utveckla sitt företag. Kanon ju! Man får inte alla pengarna, och det mesta måste man ligga ute med hela beloppet en stund också, men det kan ju vara en rejäl puff framåt!

Nu i helgen ska vi fira försenad Knut - vi var för trötta båda två igår och bestämde oss för att vi stod ut med julen 2 dar till, så vi kan ta det i lugn och ro imorgon istället.

Nästa vecka blir fullproppad. Jag åker och håller utbildning i Stockholm onsdag-torsdag, på lördag ska jag på emigrantkurs i Växjö med Kronorbergs Genealogiska förening och på söndag börjar äntligen torpinventeringen igen! Fullt ös!

Dag 13 - Det här åt jag igår

Dag 13 - Det här åt jag igår

Eftersom jag sparar inläggen ett par dar innan så är detta egentligen menyn för den 9/1, men det spelar ingen roll!

frukost
kaffe med grädde

brunch
tonfisk-majo-ägg

fika
kaffe med grädde
para-val-pecannötter ur julnötsskålen

middag
underbara älgköttbullar
sparris
majo
en klick rödbetssallad


Dag 12 - Min tro

Dag 12 - Min tro

Jag växte upp med någonslags barnatro eftersom jag gick kyrkans barntimme och sånt som plutt. Men jag omgavs inte av några kyrkliga ceremonier eller aktivt kristna i familjen - inte som visade det iallafall. Min brorsa bestämde sig för att inte konfirmera sig, och det var väl då mina religiösa funderingar började mer allvarligt också. Jag kunde inte tro i den bemärkelsen. Jag var inte redo att ta till mig något och berättelserna blev som vilka sagor man fascinerats av som helst.

Efter hand blev jag starkare i min icke-tro, valet att välja bort konfirmationen var lika självklart, men jag minns att damen på pastors knappt förstod vad jag sa när jag ringde och avanmälde mig till "läsningen". Jag var den ende i vår årskull som inte konfirmerade mig. Jag kunde inte konkretisera och rationalisera alla dessa moraliska rättesnören och "av gammal vana och tradition"-ceremonier, så jag fortsatte att välja att inte tro. Visst firade vi jul och påsk, men för mig hade det aldrig något med någon Jesus att göra. Det var pynt, ledighet och familjetid. Dessutom är ju påsken ganska hednisk i vår tappning med strumpa på spisen och påskakärringens viktiga plats i firandet.

I samband med studier och mitt biologiintresse försvann möjligheten att "gud" finns ännu mer. Evolution talade emot det. Men sen hände något. Sen var det alldeles för mycket som inte gick att förklara på något rationellt och logiskt sätt.

Jag tror fortfarande inte på "gud" i någon religiöst definierad bemärkelse. Religion ställer till så mycket elände i sin bokstavstrogenhet, och man kan skjuta allt personligt ansvar åt sidan och "skylla på" eller förklara saker med guds vilja. Så enkelt tror jag inte att det är.

Min gud idag är livsenergier. Jag tror vi har med oss olika guider som hjälper oss hitta vägen i livet. Jag tror att det vi utsätts för sker av en mening och att vi är här för att lära oss saker. Det personliga ansvaret för våra egna liv är mitt viktigaste rättesnöre och kärleken är viktigast av allt. Många skulle nog säga att det är det den kristna tron bygger på också, att älska sin nästa osv, och det är sant. Men jag kan inte tillskriva mig en tro jag inte köper fullt ut. Kyrklighet och bibel är fullkomligt främmande för mig. Jag tror att vi bär vår egen gudomlighet inne i oss och jag behöver inte hjälp av snuttefilten Jesus för att hitta kärleken.

Jag gifte mig trots detta kyrkligt, men inte i någon kyrka. Jag hade ett väldigt bra samtal med vår präst innan om min tro och hon respekterade mina tankar. Jag hade helst vigts borgeligt, men valde att låta min man bestämma detta, eftersom det var viktigt för honom att det var ett kyrkligt bröllop för att det skulle vara "på riktigt". Jag är så pass vuxen att jag kan göra en sån kompromiss utan att göra våld på mig själv och mina känslor.

Sen är jag väldigt tacksam för den svenska kyrkans minutiösa administration av oss som befolkning genom tiderna - utan den hade jag inte haft något att släktforska i!

Jag förundras ibland av vänner i omgivningens starka och uttalade gudstro, där de hittar en gemenskap och familj som hjälper dem att utvecklas som människor. Strävan efter godhet och kärlekens budskap. Jag hade gärna haft den sortens umgänge, men utan ceremonier och biblar att följa. Jag tror att alla människor strävar efter att vara goda och göra rätt ändå, men det är kanske lättare att förklara varför om man har konkreta exempel att peka på?

Det är inte lätt det där med tro!

Dag 11 - Ett ögonblick

Dag 11 - Ett ögonblick

Jag kan fortfarande känns känslan av den gröna sträva mattan jag hade på golvet i mitt rum, hur den kändes när jag fick reda på att min morfar hade dött knall och fall. Vi var så beredda på att mormor skulle lämna oss först, eftersom hon legat förlamad på långvården nästan ett år då. Jag försökte förstå att meddelandet jag fått betydde att morfar inte fanns längre, men det var så oväntat och overkligt att jag inte fick det att sjunka in! Jag tror det var första gången jag drabbades av en chock i mitt liv, iallafall en jag skulle bära med mig länge. Jag var inte beredd på hur mycket morfars bortgång skulle påverka mig, de var ju inte gamla någon av dom när dom dog! Jag träffar fortfarande folk som har mor- eller farföräldrar i livet. Min mans mormor lever t.ex. Mormor och morfar har varit borta så länge att dom bara är suddiga förnimmelser långt bak i minnesbanken. Och ändå har de betytt så mycket för mig, eftersom de var så närvarande under mina första 10 levnadsår, på ett helt annat sätt än det blev med farmor som ju bodde så långt bort, och farfar som jag inte minns eftersom han dog när jag var ytteliten.

Dag 10 – Något som gjort dig stolt de senaste dagarna

Dag 10 – Något som gjort dig stolt de senaste dagarna

Detta tycker jag är svårt att svara på eftersom jag sällan tänker i termen stolt. Tittar man på små vardagssaker kan jag känna mig stolt när jag klarat av ett träningspass, när vågen visar lägre siffror, när maken löst något knivigt problem hos någon kund, när Greta tar sig ut i vintervädret på en lufta-fesen-runda trots att hon helst legat kvar inne.

Kanske har jag svårt att använda mig av stolthetsmätare för att det blir så kopplat till olika prestationer, och jag har nog av duktig-flicka-syndromet ändå. Men det är kanske så att jag behöver öva på stolthet också...? Vad tror ni? Är stolthet viktigt att kunna definiera? Det går liksom automatiskt att vara stolt när någon man bryr sig om gjort något bra.


Dag 09 - Min bästa vän

Dag 09 - Min bästa vän

Jag har ett par stycken. Den ena är min man. Vi har så roligt tillsammans och trivs så bra med varandra. Födda med bara ett drygt halvår mellan har vi liknande barndomsreferenser med oss och oftast är grundvärderingarna samma i det mesta. Där vi är olika kompletterar vi varandra. Vi blev ihop när vi insåg att vi var tvungna att vara i varandras liv, att det kändes tomt utan den andra. Vi mår bra av samma saker och behöver sällan bråka om vad vi ska hitta på eftersom vi gillar att göra samma saker. Vara i naturen, lära oss nya saker, fascineras av duktiga människor, njuta av en lugn miljö och bara vara.

Johanna träffade jag i Lund och vi gick igenom ett par svåra livskriser var med varandra som stöd, sånt som stärker vänskapen. Vi har också haft vansinnigt roligt ihop genom tiderna och pluggade bra ihop. Numera bor vi en kvart ifrån varandra och umgås lite för sällan med tanke på avståndet. Men så är det med livet. Tiden går, vardagen kommer mellan och man får inte tummarna loss. När vi träffas och umgås tar vi väl vara på tiden och hon är en sådan vän man kan sitta och bara vara med. Vi kan prata om precis allt.

Sen tror jag faktiskt vännen Virre får vara med här också. Världens bästa vardagsvän! Och vi har aldrig träffats! Jag minns inte när, hur eller varför vi började tjattra på MSN ihop, men det har med Scrappiz att göra på något vis. Vi har haft perioder när vi snackat lite mindre, men jag tror vi snackats dagligen senaste året om vi inte varit bortresta på semester. det blir en del SMS och MMS också för att visa saker, få råd eller bara avreagera sig med glädjeskutt eller ilskeutbrott. Min svärmor hävdade med bestämdhet att man inte kan bli kär via internet och på en dator häromdan. Jag kunde inte låta bli att säga emot henne. Jag har både blivit tokkär och fått superdupergoa vänner via datorn! De som var på hennes sida försökte modifiera att man måste ju TRÄFFAS för att det ska bli något av det iallafall. I ett kärleksförhållande är jag benägen att hålla med för utvecklingen av förhållandet. Men vänner behöver man inte träffa för de ändå ska betyda massor för en och vara riktiga vänner.



Dag 10 – Något som gjort dig stolt de senaste dagarna

Dag 11 - Ett ögonblick

Dag 12 - Min tro

Dag 13 - Det här åt jag igår

Dag 14 - Den här veckan

Dag 15 – En bild på något eller någon som har stor inverkan på dig

Dag 16 - Mitt favoritminne

Dag 17 – En dålig vana du har

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Dag 19 - Detta ångrar jag

Dag 20 – Din favoritidol och varför

Dag 21 - Den här månaden

Dag 22 – Låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, uppspelt och arg

Dag 23 - Ett annat ögonblick

Dag 24 – Ett foto på en plats du varit på

Dag 25 - Det här får mig att må bättre

Dag 26 - Det här får mig att gråta

Dag 27 - En första

Dag 28 - Mina rädslor

Dag 29 - Min favoritplats

Dag 30 - Det här saknar jag

Dag 31 - Mina ambitioner

Dag 32 – Ett foto på dig och din familj

Dag 33 – Vem skulle du vilja byta liv med för en dag och varför?

Dag 34 – Planer/drömmar/mål du har

Dag 35 – Smeknamn du har och varför

Dag 36 - Det här upprör mig

Dag 37 – Vem vill du dela ditt liv med eller ser en framtid med?

Dag 38 – Ett foto på något som gör dig lycklig

Dag 39 – Vad gör dig unik och annorlunda än alla andra?

Dag 40 – Vad har du sug efter?

Dag 41 – Ett brev till dina föräldrar

Dag 42 – Din favorittid på året?

Dag 43 – Ditt favoritplagg?

Dag 44 – Ett foto på dig från förra året och ett från nu. Hur har du förändrats?

Dag 45 - Ett sista ögonblick

Dag 08 - Min dag

Dag 08 - Min dag

En vanlig vardag hos mig börjar i någon slags halvdvala när maken är uppe och pysslar och släpper matlåda ner i arbetsväska från hög höjd och lite annat morgonbuller. Sen har han instruktion att komma in och ge mej en hejdåpuss innan han går till jobbet. Det är ganska gulligt och bra för ett förhållande, även om det är en "rutinpuss", men den huvudsakliga anledningen är min fortsatta vila. Eftersom jag oftast vaknar till lite av hans morgonljud och ligger halvvaken, så drömmer man lite drömmar och plockar in bakgrundsljuden i dessa. Sen tar mitt medvetande över och tycker att det är dags att han ska gå på jobbet. Sen kan jag drömma att han går ut genom ytterdörren 100 gånger, vara kvar och skrappla i köket osv. Och det är inga vilsamma drömmar! Nu får jag ett slut på dom när jag vet att han sagt hejdå och gått hemifrån. Det medvetna vet att han inte är kvar och mina drömmar kan gå över till en mer vilsam nivå. Min bästa sömn under natten har jag mellan halv-7 och 9 ungefär på morgonen (då ligger jag iallafall mest stilla i sängen enligt min SleepCycle-app i iphonen - annars snurrar jag som en turbin hela natten....). Vid 9-tiden börjar jag vakna till naturligt utan väckarklocka. Jag har aldrig varit morgonmäniska, det kvittar om jag försöker vända på dygnet, gå och lägga mej tidigt osv. Jag ska sova mellan midnatt och 9 ungefär för att må bra. Brukar gå och lägga mej ihop med maken vid 11, och har sedan en timmes nervarvning med tidningsläsning. Det händer att jag "nattaramlar", särskilt runt fullmåne då jag brukar ha lite insomningsproblem och får "trötta ut mej" innan det är dags för bingen. Inga extrema nattpass, bara lite extra TV til halv-1 - 1 som värst. Ett par dar om året kan jag vakna och vara pigg vid 7-halv8 tiden och det är uteslutande under arbetsflow. Då kan jag stiga upp och gå och sätta mej och jobba direkt för att utnyttja energin. Men det är som sagt inte många dagar om året. Mina kunder vet att jag är sjusovare och har kontorstid från ca 11. De flesta tycker det är helt OK och anpassar sig efter det. Försöker jag börja jobba tidigare sitter jag ändå bara och gäspar och får ingenting gjort, så den här lösningen är mest effektiv för mig och jag mår bra av det. då jobbar jag som bäst också. Morgontrött lär kallas B-männika också och vi är ju ganska många som lider av det när man är tvungen att rätta in sig i normala samhället där man är lat om man inte skuttar ur sängen och börjar jobba klockan 8 efter morgonstress och itvingad frukost! Jag led mig igenom hela skoltiden och början av mitt arbetsliv i den världen - nu får jag äntligen bestämma själv och är en bättre och gladare människa på kuppen. Jag unnar alla som behöver det samma ynnest om ni har möjlighet! Ni är inte lata, era kroppar har bara ett annat behov av vila än vad standardsamhället kräver!

Min hjärna börjar funka nångång efter 10, så jag har tagit en timme på morgonen till friskvård sedan jag började mitt nya hälsosamma liv. Jag tar en morgonpromenad antingen här hemikring, eller en liten bit iväg med bilen. Promenaden behöver jag för att få igång hjärnan och hålla kroppen i trim. Före promenaden slurkar jag i mej en mugg kaffe med grädde, som maken lämnat i en termosmugg, så den är drickklar direkt utan att jag behöver tänka eller försöka göra saker... Första halvtimmen av promenaden matar jag bara på, men sen börjar jag komma in i projekt-mode och dagens arbete börjar planeras, kreativiteten flödar och jag får nya idéer till mina projekt. Jag har löst många kluriga saker där den sista stunden.

Väl hemma blir det ombyte och ev. kall kafferest innan jag tar nycklarna och knallar ut på mitt kontor. Jag har 18 meter till jobbet. Första timmen på jobbet går åt till att landa på stolen, kolla igenom och åtgärda mail, planera upp dagen i prioriteringordning och påbörja det som har prioritet. Framåt vanlig lunchtid börjar jag vara lite hungrig, så då är det dags för mitt första riktiga mål mat. Jag kallar det brunch för att folk ska slippa säga "det var sent" och andra spontankommentarer om jag säger att jag äter frukost halv2. Jag är så glad att jag inte behöver plåga i mej frukost när jag precis stigit upp och inte ens är vaken!! Snacka om chock i kroppen!!

Sen fortsätter jobbet, med mikropauser i mailbox och på Facebook med mina kreativa spel, fram till ungefär halv5 när maken kommer hem. Är jag superuppe i något projekt, t.ex. fyller en kunds nya hemsida med material och funktioner, behöver jag längre arbetstid med kortare arbetspass och lite längre pauser, och kan då sitta kvällstid också för att jag ändå inte kan stämpla ut vid halv-5 när flowet är igång. Det är bara att jobba på. Så funkar jag och har alltid gjort i alla mina projekt. Jag hade problem att hantera denna knepighet mentalt när man skulle titta närmre på sitt liv och sin framtid, och hur andra är och vad de gör. Fick många råd i stilen "det kan inte vara bra att jobba 18-timmar per dygn så som du gör" och "du tar väl det lugnt så du inte blir utsliten". Krasch sa det in i väggen när jag började lyssna och tro på det dom sa. Jag tog mig inte ur utmattningsdepressionen förrän jag fick klart för mig att jag funkar så, jag äter flow-energin och mår inte dåligt av långa intensiva arbetspass, för jag får vila mellan. Nu blir det inte så ofta 18-timmarspass av sociala anledningar - man ska ju umgås med sin älskling också!

Eftermiddag och kväll ägnas åt fritid där två skärmar har stor betydelse. Nu får jag äntligen pyssla med fritidsprojekten på datorn och sedan älskar jag att titta på TV! Jag och maken träffades på nätet och hade redan mycket datortid i våra liv, så vi är väldigt jämna på det viset. Det är ingen som klagar över att den andra bara sitter vid datorn. Vi har våra intressen och en hel del sociala kontakter här på nätet. Sedan ett par månader är vi till och med sociala med varandra även under datortiden, sedan båda blivit utrustade med laptops och kan sitta och mumla med varandra i soffan! =OD Vanliga vardagskvällar blir det inte så mycket specialaktiviteter tillsammans, men det finns alltid utrymme för spontana infall eftersom vi inte är så mycet obokade heller. Maken är iväg på skytte vissa kvällar, och då brukar jag vara djupt försjunken i något släktforskningsprojekt iallafall. Vi äter oftast ihop och har socialtid då och i TVsoffan.

Sen är det natti-natti. Helgerna ser annorlunda ut, men vi nöjer oss vid en vanlig vardag.

Dag 09 - Min bästa vän

Dag 10 – Något som gjort dig stolt de senaste dagarna

Dag 11 - Ett ögonblick

Dag 12 - Min tro

Dag 13 - Det här åt jag igår

Dag 14 - Den här veckan

Dag 15 – En bild på något eller någon som har stor inverkan på dig

Dag 16 - Mitt favoritminne

Dag 17 – En dålig vana du har

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Dag 19 - Detta ångrar jag

Dag 20 – Din favoritidol och varför

Dag 21 - Den här månaden

Dag 22 – Låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, uppspelt och arg

Dag 23 - Ett annat ögonblick

Dag 24 – Ett foto på en plats du varit på

Dag 25 - Det här får mig att må bättre

Dag 26 - Det här får mig att gråta

Dag 27 - En första

Dag 28 - Mina rädslor

Dag 29 - Min favoritplats

Dag 30 - Det här saknar jag

Dag 31 - Mina ambitioner

Dag 32 – Ett foto på dig och din familj

Dag 33 – Vem skulle du vilja byta liv med för en dag och varför?

Dag 34 – Planer/drömmar/mål du har

Dag 35 – Smeknamn du har och varför

Dag 36 - Det här upprör mig

Dag 37 – Vem vill du dela ditt liv med eller ser en framtid med?

Dag 38 – Ett foto på något som gör dig lycklig

Dag 39 – Vad gör dig unik och annorlunda än alla andra?

Dag 40 – Vad har du sug efter?

Dag 41 – Ett brev till dina föräldrar

Dag 42 – Din favorittid på året?

Dag 43 – Ditt favoritplagg?

Dag 44 – Ett foto på dig från förra året och ett från nu. Hur har du förändrats?

Dag 45 - Ett sista ögonblick

Dag 07 - Vad är kärlek?

Dag 07 - Vad är kärlek?

Jag tänker i första hand på kärleken till min man och hans kärlek till mig. Jag känner mig lugn och trygg och "hemma" med Magnus, och har gjort det från allra första stund. Att vara i hans närhet är det min kropp väntat på hela livet ungefär. När jag tittar på honom blir jag varm i magen och känner hur alla spänningar släpper.

Sen har vi kärleken för resten av familjen - katterna. Sotis har knyckt så stor del av mitt hjärta att det nästan gör ont ibland. Han har så många fantastiska sidor och ger så otroligt mycket varenda dag + att han luktar så vansinnigt gott! Greta kommer alltid att vara min älsklingssnorpa, även då hon har sina drama queen-perioder och ska skruva till allt i huset och testa gränser. Ibland vill man bara krama båda skruttarna hårt, men det är ju ingen poppis-aktivitet hos en katt. Man får vänta tills de söker kel helt enkelt.

Jag känner stor kärlek till min övriga familj också, som ni sett i mina tidigare inlägg. Jag fick jobba rätt länge på att hitta en vuxen relation till mina föräldrar och inspirerades en del av makens relation till ffa sin mamma, som ju bor nära oss hela somrarna. När jag tänkte på det var det egentligen inte så konstigt att jag och mina föräldrar aldrig riktigt lärt oss vara vuxna tillsammans, eftersom jag flyttade hemifrån och i stort sett rakt ner till Lund och studentlivet. Där blir man väldigt kluven och har flera "hem". Man åkte ofta "hem" till föräldrarna, där man ju inte bodde, på helgerna och föll automatiskt in i "tonårsdotterrollen", blev obstinat för minsta grej och klarade inte många timmar innan det blev gnat och bråk om något. Sen for jag iväg ännu längre bort och samvaron blev ännu mer "måste" eftersom man inte sveper förbi på fika bara. När jag tyckte det var för jobbigt att hälsa på var det dags att ta tag i frågan om varför och även jobba på att njuta av den tid vi får tillsammans när vi träffas. Ingen av oss blir ju yngre! Jag lärde mej strunta i alla små av gammal vana-fiske efter bråk och gnat och tjafs (något man för övrigt har nytta av i vanliga vardagslivet också. Det blir så himla lätt en gnatjargon som är svår att komma ur när man väl börjat) och bara vara. Ta vara på tiden vi har tillsammans. Nu plockar jag russinen ur kakan och går in för att träffas ofta och ha trevligt när vi gör det!

Kärleken till vännerna finns såklart också! Både de jag träffar hyfsat ofta och de som bor lite längre bort. Och även mina internetvänner som jag aldrig träffat! Jag tycker generellt att folk ställer alldeles för jädra höga krav på sina vänner!! Man ser ofta kedjestatusar på facebook av typen "sviker du mer får du aldrig mitt förtroende tillbaka" och formuleringar om vad en RIKTIG vän ska göra och hur de ska vara. Är det någon som klarar av att leva upp till dom kraven själv? Jag tycker det är så himla lätt att fuppla till det. Säga något som tolkas på ett annat sätt än man själv menat av personen som tog emot det, för att hon har andra referensramar och eget bagage att släpa runt på. Man kliver på en öm tå och sårar någon utan att det var meningen. Jag tror inte det finns någon som är elak och dum medvetet, och är man det beror det oftast på andra anledningar än den som råkar stå ivägen för projiceringen - eller en dålig dag! Så sluta ställ så jädra höga krav på era vänner - då slipper ni bli så "besviiiikna" jämt! Se på vad vännerna ger istället för att se allt dom inte klarar av att leva upp till!

Kärlek är glädje, trygghet, värme, förlåtelse, förståelse, överseende, ödmjukhet, må bra och njutning!

Dag 08 - Min dag

Dag 09 - Min bästa vän

Dag 10 – Något som gjort dig stolt de senaste dagarna

Dag 11 - Ett ögonblick

Dag 12 - Min tro

Dag 13 - Det här åt jag igår

Dag 14 - Den här veckan

Dag 15 – En bild på något eller någon som har stor inverkan på dig

Dag 16 - Mitt favoritminne

Dag 17 – En dålig vana du har

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Dag 19 - Detta ångrar jag

Dag 20 – Din favoritidol och varför

Dag 21 - Den här månaden

Dag 22 – Låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, uppspelt och arg

Dag 23 - Ett annat ögonblick

Dag 24 – Ett foto på en plats du varit på

Dag 25 - Det här får mig att må bättre

Dag 26 - Det här får mig att gråta

Dag 27 - En första

Dag 28 - Mina rädslor

Dag 29 - Min favoritplats

Dag 30 - Det här saknar jag

Dag 31 - Mina ambitioner

Dag 32 – Ett foto på dig och din familj

Dag 33 – Vem skulle du vilja byta liv med för en dag och varför?

Dag 34 – Planer/drömmar/mål du har

Dag 35 – Smeknamn du har och varför

Dag 36 - Det här upprör mig

Dag 37 – Vem vill du dela ditt liv med eller ser en framtid med?

Dag 38 – Ett foto på något som gör dig lycklig

Dag 39 – Vad gör dig unik och annorlunda än alla andra?

Dag 40 – Vad har du sug efter?

Dag 41 – Ett brev till dina föräldrar

Dag 42 – Din favorittid på året?

Dag 43 – Ditt favoritplagg?

Dag 44 – Ett foto på dig från förra året och ett från nu. Hur har du förändrats?

Dag 45 - Ett sista ögonblick

Dag 06 - Ett nytaget foto på dig själv och 15 intressanta fakta om dig själv

Dag 06 - Ett nytaget foto på dig själv och 15 intressanta fakta om dig själv



Jag körde igång webbkameran dårå och tog en sprillans bild. Bara jag inte har någon konstig min eller flaxar med handen på något fjantigt sätt är jag numera väldigt lugnt inställd till bilder på mig själv. Inget usch och blä, kolla dubbelhakorna osv. Det har kommit genom år av träning att älska mig själv precis som jag är, precis så som mina vänner och familj älskar mig. De ser inte valkar och dubbelhakor (och inte konstiga miner, skelande eller fjantiga handställningar heller) - de ser mig precis som jag är.

Har en känsla av att 15 fakta kan bli långdraget - vem kom på det egentligen?.... =OD

1. Glasögonen är tillbaka på näsan.
Jag fick ge upp. När jag körde hem i mörkret i november insåg jag hur dåligt jag såg TROTS bil-glasögonen på näsan. Mitt bilkörningsöga har ändrats från 1.5 till 2.25 på 3 år och optikern förvarnade om att jag troligen behöver progressiva nästa gång. Jag är mononukleär, dvs fokuserar bara med ett öga åt gången. Jag är närsynt på mitt "tittöga" och översynt på mitt "lazy eye". När jag var liten hade jag glasögon - de första lär ha varit såna med rem i nacken, men det vet jag inte om det är sant. Då var jag översynt på båda ögonen. Först nu har jag förstått, efter "beröm" från optikern, att behandlingen av mina ögon när jag var liten funkade. Jag opererade en skelning när jag var i 4-årsåldern, men den syns fortfarande när jag blir trött, då sticker det ögat iväg. Sen var det lapp för ögat och hela apparaten. Jag trodde då att det var för att få igång mitt stereoseende. Bl.a. fick jag försöka ställa in en gubbe i dörren på ett hus, och det var två segelbåtar som skulle bli en också. Jag lyckades aldrig!! Kämpade och slet som ett djur och hade nästan gubben inne i huset, sen for han upp och ställde sig i höger hörn istället. Jag var vansinnig och förtvivlad, genomsvett och tårarna sprutade! Minns fortfarande vanmakten! Vad jag missat eller man inte lyckades förklara för mig då var att syftet var att träna igång mitt lazy eye så att jag skulle kunna använda det när jag behöver det, och optikern var väldigt imponerad av hur bra syn jag hade på det. Tänk att ha gått ett helt liv och trott att man "misslyckades" på ögontestet, när det i själva verket var succé! Glasögonen har alltid varit ett känsligt ämne för mig. Det var inte vanligt med glasögon på 70-talet när jag var barn. Då var man glasögonorm - ett lätt offer. Jag slapp glasögonen som 13-åring när mitt tittöga nollade. Då skulle jag skaffa linser, men blev hemskickad för att jag inte behövde brillor längre (just då), men skulle vara beredd att ögat skulle fortsätta sin vandring. Jag slapp kanske 15 år innan jag fick börja inse att det var dags igen. Då såklart linser. Men jag orkar inte med linser, så det blev si och så med det. Värsta speciallinserna med astigmatism och grejer också... Mitt se-bra-avstånd har varit "datorskärm" i 10-15 år nu, och här sitter jag ju stor del av dygnet, så jag har inte "behövt" glasögon. Förrän nu... När jag insett att jag inte ser ett jota utan. Gammal? Jupp...

2. Samlare
Jag samlar allt som går att samla, men börjar lära mig rensa och bara samla guldkornen. Jag kan slänga en tidning direkt jag läst den nuförtiden. Men MacWorld river jag av förstasidan innan jag slänger, för de är snygga och nostalgi. En sida tar inte så stor plats.
Har man två nästan lika saker har man början på en samling. Nuförtiden är det bara frågan om ifall man ska agera på impulsen eller inte. Brinner jag för den här samlinge? Kan jag ha den framme och glädjas av eller blir det en dammig hyllvärmare? Var sätter jag stopp? Det går framåt på den fronten faktiskt. Jag har inte startat så många nya samlingar de senaste 5 åren. Då räknar jag inte allt jag "får" samla på datorn i diverse facebook-spel o.d., men det är ju ett ganska harmlöst uttryck för samlar-dillet!

3. Hur kunde musiken försvinna?
Jag är fortfarande förbryllad över att musiken nästan helt försvunnit ur mitt liv. Jag som bodde på musikskolan under tonåren, och körde radion trött hela helgerna med hitlistemusik. Nu orkar jag lyssna aktivt kanske 10 minuter och oftast bara på bilradion. Den egna sången vilar i frid - vet knappt om jag skulle kunna träna upp min röst igen. Har "glömt" allt. Jo, jag saknar det. Får fundera lite till på det där.

4. Naturen
Även naturen har till viss del försvunnit ur mitt liv. Jag bor mitt i naturen och vet namnen på fler blommor och fåglar än vanligt folk gör. Jag älskar att lära andra att det är gulsparven som räknar till 7 och få dom att se vad mycket natur vi har runt knuten. Men jag saknar hardcore-naturandet! Tuben över axeln, Öland, fågeltorn, på mage på en fälad med lupp och Kroken. Vem vill vara med?

5. Gladsaker omkring mig
Jag jobbar på att plocka fram och använda saker och inte bara ha dom som hyllvärmare eller vindsvärmare. Saker som gör mig glad, som är fina att titta på eller har mysiga minnen med sig. Sen nångång när övervåningen är klar och projekt garagevindsröjning ska igång ska allt skrot röjas-slängas-ges bort och allt jag vill ha kvar vara synligt och användas!

6. Släktforskningsiver
Släkt- och hembygdsforskning tar just nu stor plats i mitt liv. Det är människorna och liven som inspirerar, och de egna anfädernas öden. Hur har mina förfäder påverkat sina barn och hur har det slagit igenom i mig. Sen är det minst lika kul att hjälpa andra hitta sina anfäder och berätta om deras liv, så det hoppas jag att jag får göra mycket mer i framtiden! Jag och min kollega Rita körde en kurs i november med inriktningen att se människorna "bakom oss" och även låta dom hjälpa oss bli hittade. Det är så ofta jag slumphittar saker som visar sig ha stor betydelse sedan, så jag är övertygad om att jag får hjälp.
När jag går här på byn kan jag ibland "se" hur de levde här förr. Nu när jag vet från kartor och kyrkböcker var och vilka får man en helt annan syn på gamla bygatan, båtsmanstorpsmarkerna och gamla grunder. Historiens vingslag.

7. Jag tog mitt körkort 3 dagar innan de införde provkörkortsperioder och sånt. Då var jag 18 år, 4 månader och 3 dagar. Hade superbra körskollärare som jag fortfarande hör med sina förmaningar i olika situationer (tack Lasse!). Jag lärde mig köra rondeller i Helsingborg och begriper inte varför folk kör som höns i rondellerna här uppe! Nu har jag i och för sig fått lära om signalgivningen eftersom de ändrat reglerna för det för tydlighetens skull, men det gick ju det också. Kommer nästan alltid ihåg att blinka ut men tillhör old-school som blinkar vänster när jag kör in i rondellen om jag ska till vänster ut ur den. Det blir tydligare så!
Nu kör jag inte så ofta, men jag jobbar på att hålla igång det, och kör gärna långkörningar. Vägrar sitta och vara rädd för snön, för jag måste kunna köra om jag måste! Följdaktligen hittade jag en snövall sist jag var ute och körde, som jag putsade till lite, men när jag gick igenom händelsen efteråt kunde jag nöjt konstatera att reptilhjärnan frikopplat och styrt när bilen fick sladd. Tänk att det satte sig där det skulle!!

8.  Jag har alltid varit en tjockis.
Nä, inte alltid. Jag vägde bara 1.6 kg när jag föddes. Då var jag inte så stor. Men sedan hämtade jag mig och tog igen det. Mina milda ätstörningar (eller komplicerade förhållande till mat och vikt är nog en rättare benämning för att inte nedvärdera alla med diagnostiserade ätstörningar) började i samband med p-piller, samboskap och efterföljande övervikt. Men jag har aldrig varit någon spinkis, det har alltid funnits lår och rumpa och tuttar tidigt. Muskler har jag inte byggt lika effektivt, trots intensiv gymnastikträning hela barndomen. Har aldrig gillar att springa, ens då, och kan inte göra armhävningar. Vikten skenade iväg till 40-50 kilos övervikt, vilket smalisar har svårt att förstå hur man kan "låta det göra". Det är inte riktigt så enkelt. 5-10 kilo om året, man vänjer sig vid den nya storleken och kilona kryper på. Man vet att det händer, försöker stoppa med lågkaloribantning då och då (det "funkar" ju - not...) och får ett par bonuskilon på köpet när man är trött på att vara hungrig och skiter i det.

Nu har jag minskat 15 kilo på 3 år och hoppas det ska fortsätta neråt. Jag är nöjd med min mat, men hade gärna skruvat upp takten neråt lite. Jag siktar inte på smalis, bara på vanliga-storlekar-avdelningen i klädaffären. Matbeteendet är så mycket mentalt och man märker vad mycket som kretsar kring mat i olika sammanhang när man får ett mer avslappnat förhållande till mat till vardags. Även om julmaten är väldigt LCHF när man gör rätt val så går det ändå mycket tid och energi på när, hur och vad man ska äta sen! Julgodisinläggen haglar tätt på bloggrunda och facebookstatusar, och även om behovet inte finns skapas ett mentalt sug. Den här julen har varit nyttig för mig, som trodde jag var ute ur skogen. Det var jag inte, jag påverkades enormt och har inte klarat mej helskinnad. Men det har inte varit något jättebakslag, jag vet vid det här laget vad som krävs och vad som händer efteråt. Men det tar på psyket att falla i fällan...

Den stora faran med att leva som överviktig är att man tidigt lär sig förminska sig själv i alla situationer, både mentalt och kroppsligt. Jag har hört från flera håll att min kropp längtar efter att sträcka ut sig, att få ta plats och jag känner själv hur häftigt det känns att bara slå ut med armarna och ta ett djupt andetag. Behöver träna mer på det! Att få ta plats kroppsligt också! Samhället är inte byggt för tjockisar, trots att vi är så många! Hur många har fått ont på utsidan av låren när man varit tvungen att klämma ner sig i en konferensstol med armstöd för smalisar?

9. Tekniken och designen
Jag berörde detta i brorsan igår. I gymnasiet gick jag med i klubben DÅD - död åt datorerna! Jag kan fortfarande fnissa åt detta med tanke på min totalomvändning när jag mötte min första Mac. Jag har förblivit Mac trogen eftersom jag aldrig känt något som helst behov att konvertera till mainstream-PC. Jag har såklart lärt mej PC också, så jag är inte totalt handikappad om jag hamnar vid en sån och har Windows installerat i min Mac för att kunna köra släktforskarskivor och annat som bara finns för PC.
Mac är snyggt. Ska jag sitta och glo på något 10 timmar om dan ska det faen vara det också! Nu för tiden är väl inte skillnaderna så stora, men jag har aldrig ångrat mitt val av plattform. Som minoritet lär man sig anpassningar också, vilket gör att jag är en jäkel på problemlösningar. Nähä, funkade det inte så, då får vi modda och fixa och trixa lite så det funkar.
Designen har alltid varit viktig, inte av snobberi (jag ser mej inte som snobb iallafall) utan för att jag ska må bra och vara glad. Varför omge sig med fulhet när det finns alternativ som gör en glad?

10. Bokmal och TV-idiot
Jag tror det är samma drivkraft som släktforskningen som gjort mig så glad för böcker och berättelser om människor. Samma med TVn där jag gärna ser berättelser om människor i alla former. Nu för tiden läser jag sällan böcker i bokform utan har gått över till ljudböcker. Det skyller jag datorn för. Jag läser och läser och läser på datorskärmen hela dagarna, sen orkar jag inte läsa mer. Ljudböcker får man in via hörseln istället, jag kan vila läsögat. TVn likaså + att jag får bilder till. Det blir mer lättsmält. Tillhör de som försvarar TVn med näbbar och klor som bra! Jag har lärt mig MASSOR med hjälp av TVn och den väcker dagligen nya frågor för min kunskapstörst. Sen ska man absolut inte underskatta värdet av _underhållning_. Vi behöver skratta och ha roligt! Så sluta ha dåligt samvete för ert tv-tittande!

11. Djuren
Har alltid omgett mig med djur och skulle inte kunna vara utan. Just nu 2 katter men genom tiderna tax, undulater, nymfparakit och nån annan dvärgpapegoja jag knappt minns, och jag tror vi hade en amazon (?) en period också. Russinkatten kommer alltid att finnas i mitt minne - min första egna kise som gav mej så otroligt mycket kunskap och glädje! Och alla djuren i skogen då, alla fåglar jag älskat på fågelstationerna, hästarna jag fått äran att hjälpa till med ibland, alla rådjur och rävar jag studerar från vardagsrumsfönstret, alla djur jag mött och kommunicerat med som djurtolk (en numera vilande verksamhet pga omprioriteringar). Jag får aldrig nog av dessa djur! Men jag insåg när jag hellre pratade med djur (som är lättare och rakare att kommunicera med) än med människor att det var dags att göra något åt det för att inte för evigt försvinna in i någon asocial enstöringstillvaro. Kommunikation är viktig även när det är svårt. Prata med varandra!

12. Ordning och reda
En bieffekt av min detaljorientering, samlaren och duktig flicka-syndromet är känslan för och behovet av ordning och reda omkring mig. Det är inte på något vis kliniskt rent hos mig, men jag mår dåligt av högar och stök. Därför är jag bra på att plocka och rensa regelbundet och inte tillåta såna där "skräp- och avlastningsrum" som man ibland ser på TVprogrammen. Jag har även alltid älskat att sortera. Det har mina föräldrar haft nytta av en gång före it-ålderns tid när de behövde en fullmakt för att hämta pengar från den andres konto i sista minuten. Mamma kom och väckte mig och undrade om jag hade några såna uttagslappar hemma från banken, och jag, samlare som jag var, hade såklart det och visste exakt i vilken pärm hon hittade dom också. Detta berättade hon för mig för inte så längesen. Jag minns det inte själv, men är ganska typiskt mej.

Maken har lärt sig att det är enklare att fråga mej än att börja leta saker som är försvunna. Givetvis muttrar han om att jag flyttat saker som han visste var de fanns innan, men det är inte alltid hela sanningen. Min detaljorientering funkar även som ett slags fotografiskt minne för saker, så jag lagrar var jag ser saker undermedvetet och kan berätta var de är. Sen har jag ju lite Saida i mej också, vilket nätvännen Virre gärna utnyttjar. Det är inte alltid det funkar, men tillräckligt ofta för att vara värt att fråga. Jag går helt enkelt in i hennes undermedvetna och plockar fram var hon (eller personen som förskingrat) såg saken sist. Sen kommer det saker hoppande som "gummistövlar" eller "vid något rött" eller "randiga frottéhanddukar" som hon kan använda som ledtråd. Det är inte alltid bra att kombinera detaljorienteringen med det mediala eftersom jag ser så små obetydliga saker och inte alltid hela bilden. Jag är urusel på att spåra försvunna katter, för jag kan bara plocka upp detaljer som grenar de passerat, vita staket och nån buske. Jag ser inte vägar och fotbollsplaner, avstånd och sånt...

13. Kartor
Kartorna hör ihop med allt det andra. Jag älskar kartor! De berättar så mycket! Det finns folk som inte kan läsa och förstå kartor, och jag tycker synd om dom. För mig är det en bild av verkligheten i miniatyr som ger mig överblicken och ordningen jag behöver för att förstå. Men jag blir hemskt förvirrad när man vänder upp och ner på begreppen, när man är så van att se kartor i norr-söder-riktning. Det tog tid innan jag hade snurrat Blekingekutsen rätt från flyget som nyss lyft från Kallinge, så jag kunde se var vi bodde...
Jag tapetserar inte väggarna hemma med kartor, även om det funnits drömmar om nål-kartor med platser jag rest till och liknande, men jag använder kartor nästan dagligen på datorn i olika sammanhang, mest släktforskar-sådana. När man ser att folk flyttat tvärs över landsvägen bara när dom bytte församling blir man inte lika förvånad över "hoppjerkor" som rört på sig mycket.

14. Färger
Färger är så viktigt! Nu vet ju alla att jag är gröööön, men jag älskar alla färger och gärna sorterade i spektran. Skulle gärna ha mer färgglatt hemma men har svårt att bestämma mig för färgskala, så jag håller mig till det gröna... =OD Nä, det finns bara i 3 rum påtagligt. Kök och datorrum går i blått och hallen i rött och guldigt. Sen kanske vi är tråkiga, men vi trivs i "naturen", vilket syns i vår inredning. Vi är blonda nordiska. Björk och vitlutad furu ihop med bleka, vita och bruna färger. Skog och natur ser jag snarare än vad inredningstidningar och designers gärna kallar ljust och tråkigt och fegt. Vi mår bra! På nya toan kommer det modig illturkos mosaik som vi hittade en fyndlåda av! Så det så! =OD

15. Glädje
Jag återkommer till detta tema hela tiden. Jag är glad och lycklig! Visst har jag stunder av tvivel, oro, den månatliga depressionsperioden när inget känns roligt, men på det stora hela är jag glad. Jag tror det är Mia Törnblom som inspirerat mig till det, och söta vännen Sanna! Sen skrev min kära vän Johanna i vår bröllopsgästbok som visdomsord till bruden "It's OK to be happy", och det var verkligen förlösande ord för mig, som jag tänkt på väldigt mycket! Hon har ju knallat med mig genom nästan hela det mörka 20-talet och sedan 30-talets rehabilitering mot en glad människa, och jag har insett att man får träna sig på att vara glad och nöjd, när den värld vi lever i innehåller så mycket gnäll, elände, klagomål och tjafs. Jag undviker sensationskonfliktprogram medvetet för att det dränerar en på energi. Det skulle aldrig falla mej in att titta på Grannfejden t.ex., även om jag tror att de lär sig kommunicera och lösa konflikterna, men programidén går också ut på att folk ska gotta sig lite i andras elände och tycka dom är idioter. Däremot ser jag på Arga snickaren, som kanske bygger på samma princip egentligen, men där så mycket fokus ligger på att bryta ner för att bygga upp på nytt - både människorna och byggnaderna. Anders är så duktig på att ringa in problemen, plocka fram dom till ytan med brutal ärlighet, som ibland är det man behöver när man fastnat i ekorrhjulet, och sedan lära dom hitta tillbaka till glädjen och kreativiteten. Och det viktigaste är kärleken! Alltid kärleken först! Inget annat har betydelse. Så lever jag mitt liv idag.


Dag 07 - Vad är kärlek?

Dag 08 - Min dag

Dag 09 - Min bästa vän

Dag 10 – Något som gjort dig stolt de senaste dagarna

Dag 11 - Ett ögonblick

Dag 12 - Min tro

Dag 13 - Det här åt jag igår

Dag 14 - Den här veckan

Dag 15 – En bild på något eller någon som har stor inverkan på dig

Dag 16 - Mitt favoritminne

Dag 17 – En dålig vana du har

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Dag 19 - Detta ångrar jag

Dag 20 – Din favoritidol och varför

Dag 21 - Den här månaden

Dag 22 – Låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, uppspelt och arg

Dag 23 - Ett annat ögonblick

Dag 24 – Ett foto på en plats du varit på

Dag 25 - Det här får mig att må bättre

Dag 26 - Det här får mig att gråta

Dag 27 - En första

Dag 28 - Mina rädslor

Dag 29 - Min favoritplats

Dag 30 - Det här saknar jag

Dag 31 - Mina ambitioner

Dag 32 – Ett foto på dig och din familj

Dag 33 – Vem skulle du vilja byta liv med för en dag och varför?

Dag 34 – Planer/drömmar/mål du har

Dag 35 – Smeknamn du har och varför

Dag 36 - Det här upprör mig

Dag 37 – Vem vill du dela ditt liv med eller ser en framtid med?

Dag 38 – Ett foto på något som gör dig lycklig

Dag 39 – Vad gör dig unik och annorlunda än alla andra?

Dag 40 – Vad har du sug efter?

Dag 41 – Ett brev till dina föräldrar

Dag 42 – Din favorittid på året?

Dag 43 – Ditt favoritplagg?

Dag 44 – Ett foto på dig från förra året och ett från nu. Hur har du förändrats?

Dag 45 - Ett sista ögonblick

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0