Soloflyger igen

Nu har jag satt ut medicinen helt. Det var vad min nya förbiviftande läkare (boende i Köpenhamn, kom förbi nån dag i månaden här i staun) tyckte vi skulle prova. Han ville gärna ha clean slate och se hur jag fungerar utan medicin. Jag hade redan dragit ner till halv dos för att jag kände mig "drogad". Hjärndimman försvann och jag blev piggare. Jag hade säkert behövt den höga dosen under den första läkningsperioden, men nu var det dags att trappa ner. Jag var såklart också nyfiken på om jag behövde den alls, men kan ändå inte riktigt skaka av mig känslan av att sitta på ett löpande band när den förbiviftande läkaren, som aldrig träffat mig innan, har en tydlig agenda redan när jag kliver in genom dörren att göra mig medicinfri... Jag inser rätt snabbt att psykiatrin stängt dörren för vidare utredningar. Nu är det dags att flyga solo igen och "fixa själv". Han skulle kanske vifta förbi från Köpenhamn igen senare och se hur det går för mig. Om han inte hinner bli utbytt av någon annan för att han tröttnar på att pendla.
 
Så sen nån vecka ringer inte min medicinklocka på mobilen längre efter halvförsiktig utsättning och min kropp flaxar omkring i någonslags handfallenhet och söker balans i hormonerna igen när det slutat pumpa in diverse kemi oralt. Det första som kukar ur är vikten och vätskan i kroppen. Jag lägger på mig 5 kilo svullenhet och tar jag inte av mig vigselringen så kanske fingret exploderar. Neeeeej, inte upp i vikt! Jag orkar inte mer! Jag har ju skött mig så bra och iallafall hållt mig viktstabil trots antidepp-medicin. En snäll psykolog på BVC som jag fått prata av mig hos både om barnproblem och mitt eget hanterande av att bli mamma och hur jag gick i den klassiska fällan och tokglömde mig själv, lugnar mig med teorin om att det är tillfälligt spök i samband med medicinförändringarna.
 
Sen pajjar menscykeln ihop. Men i min ålder vet jag ju aldrig om det är åldern eller annat spök. Och strulande menscykel är snarare regel än undantag, så det är bara att gilla läget och vänta på bättre månader. Typ. Om 20 eller 37 dagar...
 
Jag mår för övrigt ganska bra. Eller så har jag bara vant mig vid mitt nya jag. Eller kanske komma tillbaka till mitt gamla jag? En sak som dock är väldigt påtaglig är att jag faktiskt varit "drogad" i över ett år. Med Prozac liksom. Vad fan är nu detta?!? En massa känslor! All over the place hela tiden!! Tårarna sprutar, gapskratten är nära, jag blir arg så jag vill stampa i golvet och smälla med dörrar. ORKA!!! BVC-psykolog igen: men det är väl bra att du får tillbaka dina känslor och kan lära dig hantera dom igen? Eh, jo, ja! Jag älskar ju känslor. Egentligen. Men alla på en gång? Kan vi ta en i taget? Och förlänga stubinen? Häpp!
 
Volymkontrollen är ett stort problem. Jag får ofta backa tillbaka och be om ursäkt för att det blev för mycket, för tramsigt, för whatever. Men jag lär mig väl för varje gång var gränserna går. Man kan ju tycka att jag borde ha lärt mig det redan vid snart 46 års ålder. Men jag tror att detta också kan vara något som blivit lite skadat av utmattningarna. Hör väl ihop med någonslags affektreglering det också.  
 
Jag är iallafall glad att jag har en stabil grund i min självkänsla sen förra vändan. Visst vill jag minska i vikt av praktiska skäl. Lättare att hitt kläder, inga tuttar ivägen överallt, lite bättre ork osv osv. Men jag är nöjd med min kropp rent generellt! Jag gillar fb-tips om att få en perfekt mage genom att nypa sig själv i magen och säga "oj vilken perfekt mage!". Kung Kortisol har för övrigt gjort ett toppenjobb med den senaste valken! Men jag känner verkligen att jag duger precis som jag är och jag tycker att jag är fin! Så skönt att slippa känna stress över det iallafall. Alla knasiga ensidiga kroppsideal och måsten från skönhetsindustrin. Jag duger och är fin som jag är! Lite obstinat och provocerande sådär.
 
Jag är kvar hos psykiatrin och den där prat-sköterskan jag nämnt tidigare. Vi ska ses snart och hon skulle kolla med någon arbetsterapeut (?) om vi kan göra något med energihanteringen. Vad de har för redskap, kunskap och erfarenhet av en som tappat detta så till den grad att minsta vardagsgöromål slukar enorma energireserver i förberedande tankar, planering och utförande. Jag brukar ta exempelt att jag vissa dagar har svårt att bestämma mig för hur många rutor dasspapper jag behöver för att torka mig. Det illustrerar rätt bra varför hårtvätt - särskilt utan badkar pga krånglande vattenfilter - är ett sånt megaprojekt att det knappt finns på kartan. Men jag brukar tänka att förr tvättade man sällan håret, så varför skulle vi egentligen behöva göra det nu? Är det inte något skönhetsindustrin slagit i oss också för att få sälja schampo, balsam, diverse smet, klet och sprej för att styla håret så det säkert är apsketigt igen dan efter och måste tvättas igen? Flåt säger folk. Jag MÅSTE tvätta håret varje dag. Jamen gör du det då... Måste jag? Flåtigt är det i början. Men jag är nere på varannan veckas hårtvätt nu och det är bara flåtigt de sista dagarna. Men jag har det nästan alltid ihopsamlat, så det fångar ju inte en massa damm och junk från sta'-luften heller. Förr hade man väl hattar, mössor, hucklen m.m.
 
Well well, nu ska jag bara lära mig leva med mig själv igen.
Alla mina härliga känslosvängar som gör livet värt att leva! Lovely!
 /sign. omkringfamlande hanterare med bipolära drag typ
 

Jag har ju alltså vetat det ett tag...

Att jag är utbränd menar jag. Jag är "espert" på att vara utbränd åsse! Been there, done that. Japp, jag bara staplade upp alla mina gamla verktyg från förra gången och skulle börja må bra. Men vänta, va, det funkar ju inte?
 
Vi behöver reda ut detta lite. Eller mycket. Som person är jag detaljorienterad och lösningsfokuserad. Man skulle kunna tro att detta är ett cv, men med tanke på innehållet i övrigt så kanske inte. Haha! Den där utbrändheten är ju bara ett symtom på något annat, det också. Livet kanske?
 
När jag satte mig i stolen hos psykiatrin för ett år sedan och sköterskan frågade "vad vill du ha hjälp med?" hade jag inte en aning! Jag vet fortfarande inte svaret på den frågan, men vi har iallafall börjat lägga pussel. Och medicinera. För säkerhets skull... ;-) Jag kom till psykiatrin på ångorna och i upplösningstillstånd, för att stapla beskrivande klyschor - det var iallafall så jag kände mig. Och den viktigaste frågeställningen jag hade med mig var om jag är bipolär. Detta hade verkligen aktualiserats med "felmedicinering" av min utmattningsdespression från primärvården. De gör så gott de kan och använder sina standardformulär och behandlingar, eftersom de ju funkar i 99% av fallen eller något. Jag fattar. Vad sertralin gjorde med min deprimerade eventuellt bipolära hjärna var att skicka in mej i "rapid cycling" på bipolärspråk. Jag var deppig på morgonen men lyckades skrapa ihop energi på någon vänster att orka tagga för ev. kvällsaktivitet där jag gick i hypermode och allt var fantastiskt bra, trevligt, babbligt (på riktigt, inte fejkat för en fasad alltså) och hjärnan gick i spinn. När jag kom hem från aktivitet hade jag så mycket inspiration och energi att jag kunde jobba jobba jobba med småprojekten "halva natten" om jag hade velat. Nu gör jag inte det, utan jag är en duktig flicka och går och lägger mig i hyfsad nattuggletid och vaknar energislut och deppig. Nya tag. Om jag inte haft insomnia dårå.
 
Psykiatrin lägger pussel, jämför erfarenheter, viktar symtom mot varandra, vad är vad, vad är hönan och vad är ägget. Å ena sidan kommer jag dit med en frågeställning, å andra sidan kanske den problematiken bara är ett symtom på något annat. Nu börjar ni kanske förstå varför jag gillar uttrycket utbränd. Min hjärna är stekt! Av att hantera vardagen, hitta strategier, ta nya vägar. Har det hjälpt då? Att trampa på? Nja.
 
Jag fick sjukskrivning av primärvården innan jag hamnade hos psykiatrin och körde utmattningsrehabiliteringsrejset modell fixa själv. Jag är ju för högfungerande för att få annan hjälp och stöd, som de som verkligen verkligen rasat får (=läkare+fk+arbetsförmedling slår sina kloka huvuden ihop och försöker hitta en rehabiliteringsplan. Jo, det ringde en tant från fk en gång, och skulle höra av sig igen. Oklart när. jag väntar än.), och ffa de som har ett socialt skyddsnät och inte haft företag i en väldig massa år utan att få snurr på pengarna. Jag vilade och gjorde må-bra-saker om vartannat. Jobbade med sånt jag mådde bra av, vilade, promenerade liiiite. Sen var min frist slut, läkaren på vc förklarade att han inte med gott samvete kan förklara för fk att jag inte är i skick nog att söka jobb. Jag är för högfungerande. Jag har fortfarande näsan över vattenytan och trampar och trampar. Visst hjälpte det lite, men jag började märka av svårigheter med att få energin att räcka.
 
Skedteorin är intressant i sammanhanget. Sånt man ramlar på när man försöker förstå och försöker hitta sätt att beskriva. Kortfattat: en frisk person kan bara gå och hämta en ny sked i kökslåda eller diskmaskin när hen behöver mer energi. Vi som av olika anledningar har energiproblem får bara ett visst antal skedar att tillgå under en viss tid. När skedarna är slut är soppan slut. Då får man vila sig till nya skedar.
 
Som detaljorienterad och lösningsfokuserad fungerar jag lite grann som ett toffeldjur. Här är en bra väg, nu kör vi! Tjoff, nä, där var ett hinder. Backa, byt riktning, följ den nya vägen, smack, vägg, backa, omgruppera... I ett försök att hitta orsak och verkan på en stekt hjärna är det förödande. Men jag vet inget annat sätt att göra. Det är så här jag är, och den här sortens sjuka kan ingen hjälpa en med att reda ut, man måste göra jobbet själv. Så blir det många smällar på vägen. Det "ingen" kan göra för att hjälpa, psykiatrin och vården, är att ställa rätt frågor, ha en bred erfarenhet av olika människor med liknande problematik och många alternativa handlingsplaner. Och kanske inte alltid _bara_ lyssna på patienten. Det är nog där det brister lite i mitt fall. Återigen, jag är för högfungerande (än), passar inte riktigt in någonstans i grundproblematiksvarianterna och det finns inte tid att fördjupa sig i mitt fall när jag trots allt fungerar "tillräckligt bra".
 
Vilka grundproblematiksvarianter är det man kollar på i mitt fall då?
 
ADHD nämns ofta. Jag känner igen delar av beskrivningarna när det gäller saker som är problematiska eller besvärliga - och styrkorna man har också såklart. Jag är inte och har aldrig varit hyperaktiv fysiskt, men i hjärnan! ojojoj... Check på den!
 
Bipolär typII eller cyklotomi i någon grad. Jag har så länge jag kan minnas pendlat upp och ner cykliskt. Jag har aldrig undersökt eller bokfört hur eftersom jag inte förstått att inte alla har det så. Hur vet man vad som är normalt liksom? Jobb- och energimässigt är detta en skitbra grej! Man får saker gjorda! Tjoho! Inspirationen flödar, man är "bäst i hela världen" på det man håller på med, behöver inte tänka på världsligheter som matbehov, toalettvanor m.m. när energin flödar. När man pushat sig fram till deadline, vad det än är, tenta, sajtlansering, boktryckning, tar det stopp. Man slutar fungera vettigt. Hjärnan tiltar. Försöker jag jobba så känns det som när man försöker starta en bil med döende startmotor ungefär. Enkla löpande-banduppgifter som att svara på mail, skriva ut ett papper o.d. kanske jag klarar. I bipolbeskrivningarna känner jag mig hemma, där är så mycket jag känner igen.
 
Jag fick en sån där ledande fråga när jag bollade bipolärfunderingar med en annan bipolär:
"När du säger att det är "normalläge" för dig att inte äta undrar jag om hypomani fortfarande är något som du ser som ditt "ideala" stämningsläge?". Ja, såklart är det så! Det är så skönt att vara där uppe, fungera toppen, vara go och gla kexchoklad och inte behöva bry mej om annat tjafs.
 
PMS-varianter. Alla inom vården, fråga #1: "Har dina svängningar samband med menscykeln?" Jo, det har jag väl sett, liksom hela min omvärld. Men det är ju inte hela sanningen. Menscykeln påverkar inte "hypomaniskoven". Den ger bara cykliska svängningar med depp i samband med mens. Jag är superduperhormonkänslig. Undviker alla könsrelaterade hormonpreparat efter alldeles för många år med p-piller och ett kapitalt misslyckat hormonspiralsförsök.
 
Vad leder allt detta till då - den stekta hjärnan och alla möjliga diagnoser. Det får du veta i nästa avsnitt av "På kurs med Kurt"!!

Att gå in i väggen. Två gånger. Eller tre?

Vid milleniumskiftet blev alla förändringar (examen, vad gör man nu då när det inte blev som man tänkt?), krav (vara vuxen, försörja mej) och förväntningar för mycket för mig och jag gick in i väggen första gången. Uttrycket att gå in i väggen passar bra för mig, eftersom jag tycker det beskriver hur det känns att allt bara tar stopp. Jag hanterade och hanterade, fixade och donade, jobbade med mig själv, fick mycket självinsikt, bearbetade lite gamla spöken, barndom, självkänsla osv. Samtidigt som jag bröt upp mitt liv från Skåne (flydde?) och flyttade närmre vännen som kunde hjälpa mig att påminna mig att må bra. Jag satsade på en dröm, startade mitt företag, blev heltidssjukskriven, träffade kärleken, hade all världens relationsproblem för att hitta hur vi skulle fungera ihop - så mycket kärlek och passion, men så totalt olika! Olikheten blev en styrka, vi kompletterar varandra. 
 
Jag kom ut på andra sidan av ovädret (30-årskrisen?) med trygghet, självkänsla, motivation, driv och energi. Husrenovering, bröllop, barntankar viftade förbi och allt flöt på som det skulle, även om vissa saker tog längre tid än vad jag hade hoppats. Ting tar tid. Jag hade lärt mig att livet är precis så här underbart, it's ok to be happy, det kommer ingen och knuffar kull kulissen och säger "haha, jag bara skojade!".
 
11-11-11 stod jag med ett positivt graviditetstest i handen. Yes, nu kör vi!
 
Graviditeten knockade mig totalt, orken tog slut, det kom ut en sjuk bebis, så vi började med en veckas konstig adrenalinfluffbubbla på sjukhus innan vi kunde åka hem och börja bebislivet. Hormonerna hjälpte mig att hantera och hantera och hantera. Jag greppade tag i saker längs väggarna i tunneln, fullt fokus på kläder, tygblöjor eller vad som passade för stunden att fokusera på för att inte slungas bort i virvelvinden jag befann mig i. Familj och vänner står bredvid ler och stöttar, hejar på eller väljer att ta avstånd och inte ryckas med. Jag gick igenom förra hanteringsperioden själv och förstår att detta måste jag också klara själv. Det är bara mitt huvve som spökar lite. Sväljer, döljer, hanterar och hanterar. Jag ser tecknen, jag ser hur healer-katten står och hoppar på mej och skriker "bromsa", jag ser hur barnet plockar upp och visar fram fler och fler av de egenskaper jag både haft nytta av och blivit lidande för. Starka känslor, stark vilja, känner av världen, försöker hantera.
 
2015. Krasch nummer 2. Allt rasar. ctrl-alt-delete. Hantera hantera, ny förskola, när det är löst kraschar jag själv. Jag kommer alltid sist. Jag har en ny otrevlig följeslagare. Ångesten. Detta jävulens påfund. Vården står handfallen. Jag är atypisk som vanligt - jag är väl den enda i världshistorien som klarat av att både hoppa och böja upp knät på magen trots blindtarmsinflammation! Att jag är utmattad och har en depression är väl det enda som är klart. (Jo, jag är ju överviktig också, som tur är!) Medicintest som spårar ur eftersom hela bilden inte är klar. De där "humörsvängningarna" jag alltid haft kanske är något mer. Psykiatrin får besök, jag hanterar och hanterar. Går i spin och kraschar om vartannat och åker en berg-o-dal-bana så jag idag inte begriper hur jag redde ut att få iväg barn på förskola, jobba med mitt företag eller ens andas! Studsar mellan väggarna som en pingisboll och är så trött på mej själv att jag knappt orkar vara mig själv.
 
Hos psykiatrin hittar jag folk som lyssnar, har hört det förr, ställer ledande frågor som låser upp nya vägar, får mig att förstå hur jag fungerar, vad som inte fungerar, samtidigt som medicinering påverkar mig kemiskt så jag kommer i lite bättre hormonell balans. Jag är inte tillräckligt sjuk, jag är alldeles för högfungerande, svarar bra på medicinering, så de "släpper" mig (med en burk med piller). Samtidigt får jag jobb. En mycket viktig pusselbit som fattats. Med jobbet, som jag egentligen är alldeles åt helvete för hjärntrött för att klara av, får jag den sociala stimulans jag tappat som egen företagare på hemmakontor. Jag får en ekonomisk trygghet och minskad konkret stress för att inte bidra tillräckligt. Jag hanterar och hanterar, skrattar, trivs, mår bra! Men har lite problem med energipåfyllning. Livet går inte längre automatiskt. Det är inte längre bara att... Jag trasslar in mig i allt som måste planeras för att vardagen ska funka. 
 
Nu stör det mig otroligt mycket att jag inte lyckats hålla kronologin i detaljerna i texten, men jag orkar inte formulera om så det blir rätt ordning.
 
Jag börjar avlasta allt som snurrar i hjärnan med att få ner det på papper (BuJo!!). Det är kul, inspirerande och jag känner en otrolig lättnad när hjärnan börjar tystna ibland. Inte alla tabbar öppna på en gång! Jag vilar och vilar och vilar. Och hanterar och hanterar och hanterar. Frågar mig om livet verkligen ska vara så här jävla jobbigt hela dagarna. Kan jag inte bara få sitta här och bara vara? På jobbet funkar det korta stunder. Perfekta jobb! Tömma pärmar, lägga papper mellan, skicka bort till scannern. Småprata med underbara arbetskamrater under tiden, lära mig massor om andra människor och hur de har det. Ett facebook på riktigt! Det var längesen! Nytt jobb, lite tråkiga avsked från människorna som fått mig att må så bra och kunna vila hjärnan och alla intryck, fylla på med glädjeenergi.
 
Jag pusslar. Försöker förstå. Hittar nya pusselbitar, kastar bort några gamla som inte passar längre. Söker svar i npf-världen, hittar fler verktyg som underlättar allt hanterande, gör livet lite klarare och rakt på. Som även passar barnet som blivit mer och mer känslig för förändringar, rutinbrott, oklarhet och inflexibel för de ändringar vardagen så ofta innehåller.
 
Får lite tough love av vänner och familj som säger som det är. Det hjälper, jag är tacksam. Så enkelt det kan vara. Vad skönt det skulle vara om det faktiskt är så enkelt! 
 
Psykiatrin puffar på mig igen och jag får gå och prata med en av deras sköterskor. Samtidigt rasar liten på föris. Han går in i en av sina utåtagerande perioder och är med en pedagog som inte reder lågaffektivt bemötande. De triggar igång varandra och bråkar hela dagarna. Jag mår dåligt av att mitt barn mår dåligt. Jag hanterar och hanterar, drar i extraresurser, jobbar med barnet och alla hans känslor som sprutar åt alla håll. Ser stora fantastiska framsteg på att det vi gör fungerar och ger ledning åt rätt håll.
 
Nu kommer jobbtoppen på nya jobbet med mycket att göra, ett mail som säger att vi gärna får jobba mer - kul! Murphy har stått och tittat på spelplanen ett bra tag och kastat in diverse små hinder längs vägen. Jag vet, en bil kan ju gå sönder. TVÅ GÅNGER på en månad! Det ger lite lagom störning. Planerar och planerar. Hanterar och hanterar. Försöker förstå hur många timmar jag ska fylla i i tidrapporten, förskolescheman, räkna ut restider - jamen vi kan väl skicka lite SNÖKAOS också, varför inte?
 
När åt jag senast? Finns det rena underkläder? Maken kommer hem från förskolan med vinterkläderna som de hämtat på vab-dagen. Overallen är sprucken rakt över rumpan! Inte konstigt vi fått hem blöta innebyxor efter utedagarna i snön.
 
Jag tvingar mig iväg till "prattanten" som kostade hur mycket energi som helst förra gången och drog ner mig i värsta ångest- och depressionsträsket. För att min andra prattant (som inte pratar samtalsterapi) sa att det skulle vara bra för mig. (tough love). Och där. I stolen på psykiatrin. Finns pusselbiten med stort P. Energiläckaget och varför och hur. Skriver lite i en npf-aktig grupp på fejjan och kan slipa till kanterna på pusselbiten. Vet ni vad?
 
JAG ÄR UTBRÄND!
 
Jag har inte bara fått en liten släng av utmattningsdepression, har inte bara en släng adhd eller aspberger eller whatever som gör att man får fokusdillen/ocd av olika slag, men jag klarat mig undan för att jag aktivt hanterar och hanterar och hanterar. Sa jag att jag hanterar? Alla ser övervikten. Få ser vad den är ett symtom på. Jag kommer längst ner på listan! Först måste barnet få sina behov tillgodosedda. Sen måste maken vara nöjd och gärna glad, sen måste familjen fungera, sen måste alla vara glada och funka ihop på jobbet.
 
Förlåt mig om jag inte är ute och promenerar dagligen, trots att jag vet att det är bra för mig, ger energi och hjärnbränsle och triggar igång inspirationen. Men jag har fullt upp med att hantera alla andras behov och vardagen. Jag kanske rent av behöver gå och kissa om jag skulle råka känna efter. Undrar om det passar bäst att göra det direkt eller om det finns något jag skulle kunna göra på vägen eller rent av skulle behöva göra först? Tvättmaskinen var nog färdig nu så jag kanske behöver gå och rotera den och köra en ulltvätt eftersom alla mina ulltröjor stinker ångest-svett. Men jag kanske behöver vila först. Så kanske det slutar brusa i öronen, dåna i skallen och jag kanske får fullt synfält igen, även på sidorna.
 
Hantera och hantera....
 
Nu ska jag bara ;-)
 
Kände att jag behöver skriva en hyllning till min fina man här också. Han har varit klippan som tagit mig igenom och vidare, stöttar och finns här även när jag "blir Sheldon". Håller ihop oss, lagar all mat, håller ordning i huset när min energi inte ens räcker till att tvätta håret, än mindre att planera, plocka fram, förbereda, skära, tillaga, kombinera en hel maträtt... 

Att göra mamma besviken

När jag klev ut från föris idag stod det ett gäng skolbarn på gården. Två av däkorna hade diadem med lila plym-tofsar på. Och jag fick genast en flashback till mellanstadiet och pannbanden. Kommer ni ihåg pannbanden?
 
 
Det blev superinne med pannband nångång i mellanstadiet, början av 1980-talet. Alla tjejer hade dom. Jag tjatade och tjatade och mamma gick med på att vi skulle åka och köpa pannband till mej också. Jag ville ha ett smalt flätat resårpannband antingen i vitt eller rosa med silver i. Kunde gå bra med ett blått eller pastell-lila också. Detta var före min gröna period. Agnetha har något slags knyt på sitt, men detta var bara runda och man skulle ha dom där bandet sitter på Agnetha.
 
Vi åkte in till stan och kanske Glas & Grejer? Minns inte vilken butik som hade dessa. De hade precis dom jag ville ha och de kostade kanske 25 kronor. Men i montern fanns såklart massor med olika pannband och mamma fastnade för ett jättevackert vävt band med rosa blommor och gröna blad och nån slags dragsko-knäppning/snöre bak som det hängde pärlor ifrån. Det kostade nästan dubbelt så mycket som resårflätorna! Och visst var det jättefint!! Men det var ju inte ett sånt pannband jag ville ha. Jag hade ju förälskat mig i de flätade resårpannbanden. Jag kan inte direkt minnas att det var för att jag ville ha som alla andra, men det var kanske så också. Men jag tyckte de smala banden var finare. Självklart var det totalt uteslutet att få båda. Jag fick välja. Och då blev det ju det mamma ville jag skulle ta, det fina vävda. Som inte var lika lätt att sätta på, kasade ner och inte riktigt funkade. Men det var fint. Min pannbandsperiod var därmed över och det fina vävda pannbandet låg mest i en nipperskål hemma och sa "du skulle valt resårpannbandet iallafall, för det hade du nog kunnat använda".
 
Jag är så glad för att jag kan få sånahär flashbacks och minnas hur jag kände och tänkte. Förhoppningsvis lyssnar jag på Maltes känslor och förstår vad som är viktigt för honom när vi står där och ska välja "pannband". Och är det så att jag väldigt gärna vill ha ett annat pannband så får jag väl köpa båda - vem var vi där för?
 
Väldigt symboliskt inlägg detta, som gav mig många insikter. Det här med att göra mamma besviken går som en röd tråd genom hela livet. Jag har aldrig känt någon press att göra pappa nöjd vad jag kan minnas, men det kanske jag gjort och glömt det nu. En period tyckte jag till och med det var enklast att göra mamma besviken direkt, så hade vi stökat över det liksom. Men nu har jag kommit till insikt om att jag inte längre bryr mig ifall mamma blir besviken eller inte - det är upp till henne att ha dessa känslor själv.
 
Jag vet att jag gör så gott jag kan och att jag har med mig tillräckligt med god uppfostran, sunt förnuft och folkhyfs för att reda ut det mesta. Ibland blir det fel såklart, men då får man försöka lösa det. Nu börjar jag vara tillbaka på rätt spår mentalt också efter en rejäl dipp efter graviditet och utmattningsdepression m.m.

Tygblöjor till salu

Gör ett snabbt inlägg för att ha någonstans att ladda upp bilderna så jag kan länka dom vidare.



OneTex AIO 12 st S ->6kg
Flanellinsida och utsida med vätskespärr. Ena blöjan är en annan version.
Yttertyget har delat sig på flera av blöjorna, men det påverkar inte funktionen. Perfekt nyfödingblöja med många blöjbyten. 100 kr för hela paketet pp



3st Kushies AIO med flanellinsida
4-10 kg
Anka, Hund och Bi-motiv
50 kr st pp



BumGenius AIO OneSize knappar med två utfällbara inlägg (mikrofiber) för snabbare torktid. Ficka i inläggen med möjlighet till mer boost. Mot rumpan har bebisen "Suede" även kallat fuskmocka (inte naturmaterial).
Knappt använda (kanske 10 ggr) men intvättade 150 kr st pp
Porto för båda: 48 kr med frimärken eller Posten Skicka lätt 54 kr eller Schenker 55 kr)
En ljusgrön och en blå

Katt finns i hemmet

Sommaren 2012, eller vad vi nu ska kalla den!

Jag måste ha missat grovt på beställningsformuläret i år, för jag vet bestämt att jag beställde go-väder där jag kunde sitta och mysa i skuggan med en skål jordgubbar! Istället har vi haft storm storm storm och storm, med några skurar mellan och endast ett fåtal sommardagar, så _nästan_ varit väl bra på andra hållet. Jag är iallafall glad att vi bestämde tidigt att skippa poolen, för det hade varit tid och energi helt i sjön hittills! Jag har inte saknat den en enda gång vad jag kan minnas!

Vi tar en tur i min lilla trädgård och kikar på sommarblommorna iallafall!



Den här rosen är jetegammal! Den heter "Gunnars ros" eftersom den bodde här redan när lilla gubben innan vår familj bodde i stugan. Den har levt en tynande tillvaro bakom det stora röda körsbärsplommonträdet som vi till slut sågade ner i våras. 1-4 rosor har den burit som mest, men i år i solljuset har den blommat upp! Proppfull med fina rosa blommor sen flera veckor! Rosorna blir ljus-spetsade på kronbladen efter en tids blomning, vilket är superfint! Vi funderar lite på hur vi ska göra med omgivningen runt Gunnars ros, nu när den verkligen står mitt i gräsmattan. Någon liten omgivning hade lyft den ytterliggare. Kanske bara en kullerstensring med lite täckbark e.d. så det blir lättare att klippa runt den och den poppar upp lite bara...?



Årets näckrosor får också vara med i bloggen - i år har jag fått extra många rosa blommor! Himla fina!



Lite djurliv får vi ha med också - jag är ju sån där knasig biolog som gillar alla slags djur i rätt miljö. Denna "lilla" råttisen bodde nånstans nere vid vår åkerkant, i närheten av grannens kompostbehållare. Maken kom och hämtade mig och bad om stöd att kolla vilket skick den var i, eftersom han misstänkte att han varit på den med trimmern. Vi konstaterade rätt snabbt att den var i så dåligt skick att den behövde avlivas - inte pigg alls. Man har lite respekt för en halvmeters råtta, men jag har personligen svårt att förstå vad som är så hemskt mycket "äckligare" med en sån än en bison eller bäver. Samtidigt har jag också rått-skräck-gener inbyggda i mig, så ett par gånger i år när Greta kommit in med ungar, kanske till den här besten, och lagt inne i vardagsrummet som troféer har jag också studsat till en halvmeter när jag kommit runt hörnet, vilket jag inte gör när det ligger lika stora större skogsmöss där med sina röda fina pälsar och vita magar... Det är märkligt det där nedärvda rått-hatet.



Såhär fin blev min altantrapp-låda i år med två färgvarianter nemesia, som även kallas Blekingeblomman, petunia, chokladblomma och luktärter längst bak (som fortfarande inte slagit ut!). Ett silverglänsande smalbladigt gräs är också en favorit i lådan.



Av en slump perfekt matchad i krukan bredvid hittade jag denna "marktäckande" tjockbladiga blomma som fick följa med hem och har blivit en riktig favorit i år! Namnet står på en sparad kruka ute i planteringsskåpet i ösregnet, så det kommer inte med här just nu. Den har sällskap på botten med plättar-i-luften i japanska lönnens kruka. Jag provar med en större kruka i år, som kanske klarar vintern bättre. Fast egentligen klarade den andra också vintern, det var våren jag missade att vattna den gamla (snyft).



Här är veckans ena syprojekt. Jag mätte dynorna till altansoffan, hittade en lite grövre presenning på Harald Nyborg och bestämde mig för att sy en dynsäck till dom. Egentligen skulle det blivit två säckar, men den första blev så stor att nummer 2 inte behövdes. Vi fick hjälpas åt massor att mäta, klippa, tänka och tejpa (=nåla) innan jag sydde ihop eländet (och svor och gormade som vanligt - långa raka sömmar, som är enkelt, är bara för himla tråkigt...). Projektet passar väl i det här hushållet, där hemmabyggen ofta blir lite för stora, lite för tunga, lite mer än man från början hade sett det färdiga projektet för sitt inre. Att det ser för jävligt stort ut spelar inte så stor roll egentligen, för när säcken används är vi ju inte och myser på altanen, och den blir bra till vinterförvaringen också sen, så jag är supernöjd! Och bara 2 mindre tabbar. Vi tänkte inte på att handtagen skulle sitta en bit från kanten, eftersom vi skulle ha ett kardborrfästat flärplock överst, så nu har man handtagen inne i säcken när den är knäppt, eller halvvägs ute så det drar i kardborrbanden när man bär... En av sidoflärparna på locket lyckades jag sy på avigt också, men det är inget som syns om man inte vet om det och tänker på det.



Medan jag har sytt och vilat har maken påbörjat andra semesterveckan med diverse mindre och större byggprojekt. Det lilla taket och räckena runt källarnedgången har äntligen blivit färdigt. Jag försökte lobba dit en grind också "direkt" för att slippa hämta ettåringen i källaren hela tiden nästa år, men det föll inte i god jord eftersom det inte varit med i grundplanen. Den gula slangen från källar-länspumpen är ett återstående problem att lösa. Den var ihopkopplad med dräneringssystemet från början när pumpen installerades och dräneringen var klar, men det blev strul när det frös i slangen, så sen dess har den legat provisoriskt åtkomlig och tömmer ute i gräsmattan när det blir översvämning i källaren (eller inte blir det!), vid stora regn och snösmältning. Sotis tycker det är hemskt roligt att vakta slangen när pumpen kör igång...



Igår och idag har han fixat med projekt utsidan av altanen. Sånt där finlir som lätt blir oklart när man bott in sig. Bilden är från igår, jag misstänker att han hunnit klart helt idag, för det var inte särskilt mycket kvar sist jag kollade.

Vid sämre väder är det vår övervåning som har fått pyssel och nu är det dags för golvvärmen däruppe. Vi fick leverans av material idag, men dom hade glömt packa med värmekabeln, så det blev bakläxa. Tur det inte är den som ska användas först om maken nu är byggsugen under skvaliga fruntimmersveckan (om vi inte åker och föder barn istället).



Lite lite sommarkänningar har vi haft. Detta är nog från fredagen vi tog semester och gick på mammaledigt. Ni ser dom fina molnen inåt stan, som nog gjorde att vi åt grillet inne. Men ingen ska säga att vi inte iallafall är rustade för sommar om den skulle få för sig att komma på besök senare! Bring it on, vi är redo! (fast jag hade ju tänkt bo i den där soffhörnan hela juli - så blev det inte....).

Trädgård 2012 - odlingar m.m.



Stolt över nylukad perennrabatt i mitten av april. Backsippan är i blom.



Rabatten för 2 veckor sen och nu är den i full blom, men det har jag glömt plåta (och iphonen sitter fast i en uppdatering, så det får vi ta senare).



I helgen var vi i Kalmar och hämtade hem en loungesoffa till altanen. Så underbart mysigt det blev! Vi pratade noga igenom innan så vi hade vinterförvaringsmöjligheter, men glömde såklart detaljer ändå. Vad gör man med dynorna när man inte använder dom? De är gigantiska! Jag föreslog att låta dom vara. Soffan står under tak, som tar den mesta daggen och även till viss del regn, och solblekta kommer vi nog inte ifrån att dom blir ändå. Funderade på om vi skulle plocka ur dynboxens dynor, som vi sällan använder, tillbaka till garaget, men konstaterade att dynboxen är för liten för sittkuddarna. På alla håll. Så i torsdags morse när jag gled ut för att frukostkaffe-a mej i soffan kom Sotis släntrande förbi, hoppade upp och sniffade väldigt på den bortre kudden i andra änden av soffan. Jaha, den okastrerade strykarkattfan har såklart varit på besök under natten och markerat in soffan! Så nu blir det till att ta in kuddarna iallafall. *suckar*. Överdragen var iallafall lätta att ta av och skura av, torka och trä tillbaka. Nu förstår jag giganto-dynboxen de hade i den tråkiga svarta konstrottingen bredvid soffgrupperna på Bauhaus... Kanske gör vi det enkelt för oss och köper en sån också då. Annars är jag lite inne på att sy 2 påsar av vävplast (typ presenning?) stora nog att ställa dom 4 sittkuddarna i den ena och häva dom andra rygg- och armkuddarna i den andra. Men så är det ju jag och syprojekt. Jag ångrar mig alltid, även om detta skulle/borde vara väldigt enkelt. Bara två påsar a'la IKEA-kasse är kanske inte så avancerat, med bärhandtag. Men helst ska det nog vara möjlighet att stänga ett lock också, så de kan vinterförvaras utan allt för mycket rengöringsbehov efter en vinter i makens dammande garage.
Nu ligger de i en hög i vardagsrummet. Eller en imponerande torn-stapel. =OD



Invigning! Sotis fattade direkt att det var en ny soffa och fann sig i situationen. Solen var lite skarp bara, så han skuttade bort på hemmabyggda gigantiska (men ändå för småa) dynboxen och krullade ihop sig där istället i lite skugga.



I år har vi köpt några plantor som vi snackat om ett tag att vi kanske skulle ha. Här en kaprifol (eller 2) på södersidan av altanen. Den vänstra är en "skogskaprifol" som stormtrivdes direkt. Den högra är en "Vildkaprifol" som nog dött nu och vi får se om vi orkar lämna in på garanti för att få en ny. Vi brukar vara dåliga på att få tummarna loss och har bl.a. bränt 700 spänn på ett multipäronträd som aldrig tog sig. Där lyckades vi inte utnyttja garantin i tid.



Starten på årets krukor på altanen. En snoppblomma som heter Törnrosas kjortel eller möjligen purpurklocka. Svartöga i vit variant i år, i fjol hade jag en orange. Sen är det en söt någon-slags-färgad-Margurite som jag inte fick med mig nanmnet på. Här lite hängig som nyplanterade efter ett par dar för mycket i torka, men den har repat sig nu. De blå strålblommorna är inte inkrullade i normaltillståndet.



En liten grupp med en favorit från i fjol som jag för tillfället förträngt namnet på - ser ut som små rosa fjärilar som svävar omkring. En svart viol får samsas i samma kruka och ett jätteläckert gräs som jag tror hette silvercarex.



Köksträdgården: Babyleaf i balkonglådan, persilja i byttan och sockerärtor på prov i träbaljan. Antar de behöver gallras eller något, men jag har så svårt för att rycka upp levande växter som är fina bara för att dom råkar stå trångt... Fånigt, jag vet...



Fjolårets lönnar överlevde nog tyvärr inte vintern. I den gröna lönnens fall var det att den inte överlevde våren pga mitt slarv, men den röda var risig långt innan. Den gröna trivdes i vinterförvaringen och de fick vatten ca en gång i månaden. Den slog ut med små skira gröna blad noterade jag nångång i mars när jag gick förbi. Sen glömde jag den! Och utan vatten med nya blad vissnade den. =O( När jag blev färdig att (få hjälp att) bära ut den hade den torkat alldeles och jag tror inte den orkar eller kan sätta nya blad. Jag har planterat båda lönnarna i en avlång murbruksbalja med täckbark och ställt undan i skuggigt läge ifall de lever men inte orkar med fler bladförsök i år.
Jag köpte iallafall en ny grön lönn eftersom jag var så glad för den i fjol. Satte den i en större murbruksbalja för att ha gott om fukt. Den har sällskap med plättar i luften.



Årets trappa är favorit i repris. Pretty much Picasso-petunior, chokladblomma, en ny färgvariant ihop med den rödvita i främsta lådan som jag glömt namnet på och något nålsmalt gräs. I svarta lådan längst bak provar vi med luktärter!



I stora humlekrukan har jag petat ner luktärter och krasse + att humlen frodas för fullt, övervintrad (i krukan, under altanbordet under altantak). Krassen pajade jag nog för den ser inte alls pigg ut... Bakom skymtar - tadah - Blomman för dagen! Var så glad för den i fjol och har jagat den i år. Blekingeplantans 325-kronorsalternativ har funnits, men jag tycker det är för dyrt. Istället har vi kört upp 3 gånger så mycket i bensin för att hitta den, vilket till slut blev på Blomsterlandet iallafall precis som i fjol, för att inte tala om alla istället-för-köp som inte var billiga dom heller... *ASG* Så kan det gå. Har köpt frö för att prova driva upp egen nästa år, annars är det is i magen och Blomsterlandet som gäller nästa år också!



Min midsommarhörna. Baljan med plockjordgubbar, som aldrig räcker till tallriksskörd, men är goda att gå och snaska på när man går förbi. Gräslöken är nog lite förvuxen. Jag brukar peta ner en krukgräslök varje år för att förnya beståndet lite. I år blev en potatis "över" från makens köksland, så den petade vi ner i en spann. Allt står på altanhörnan just nu härligt insvept i ett hundäxingbestånd som maken har förbjudits att trimma ner. Sotis älskar gräset och jag älskar frodigheten! Prydnadsgräs som prydnadsgräs liksom...



Oj, den blev lite suddig i kvällsljuset! Här är mitt stenparti utanför sovrummet. Alla överlevde vintern och den bortersta myskmadran har t.o.m. rymt lite, vilket ju var meningen!



Denna skuggbräckan får sol både morgon och kväll - kanske därför den är så frodig. Plus att den står vid stupröret som kanske stänker lite extra vatten från silen. Gillar verkligen det rosa fnörfet över grön bladrosett!



Fick med fingrar på denna bilden också visst - snabb fotorunda på kvällen, redo att kollapsa i soffan... =OD
Funkian, 2 sorter, kom snällt tillbaka i år, liksom svägerskans nogsamt varnade randgräs (omöjligt att ta död på typ). Däremot verkar det värre med pampasgräs och den randiga carexen, som skulle beskäras enligt instruktionerna. Pampasgräset såg likadant ut i affärerna när jag beskurit, så jag hade goda förhoppningar om att det skulle ta sig, men nu har inget hänt så jag har börjat misströsta. I affärerna är det nu stora plantor... Lite kinkig är jag också eftersom det var dyrt (200 spänn) och aldrig gick i blom i fjol!
Hittade en grodprins på pinne i helgen men har även en gjutjärns med guldkrona som jag skulle vilja ha sittande på en stor sten bredvid baljan. Vi får se om det går att få till - det är inte läge för mej att baxa stora stenar nu, kanske sen när vi vill ha ut bebisen ;-)



Andras försöket på fontändammen i år. Den fick ett utbrott av något rött innan. Maken tror på nån rödalg, jag var mer inne på att de stora "sjöstenarna" jag hade ihop med dom små var järniga och rostade, så nu har jag för säkerhets skull sorterat ut dom stora. De syns ändå inte senare när växterna täcker ytan. Hittade växter i Skåne att börja med, men ska komplettera med vattenhyacint och såna rosettblad när de dyker upp igen hos blomsterlandet också. Fontänen avvaktar jag med lite tills finvädret kommer tillbaka. När det blåser och är mulet är det ändå ingen idé att ha i den. Den står och väntar i en mugg bredvid med avskruvad sladd.
I bakgrunden den andra gräsbaljan, där något gräs kunde vara härdigt, så jag har låtit de som fått grönt i sej stå kvar. Köpte en tofsäxing också och petade ner. Den stora högra tuvan är mitt darrgräs som aldrig blommade ifjol. Dyrt som poker det också. Gräs verkar inte vara för krukplantering, eller så har jag bara otur...

Trädgården 2012 - näckrosdammen

Vi börjar med näckrosdammen, eftersom jag vet att många är nyfikna på den.



Den 28 april ställde vi fram baljan och fyllde den för att kolla läget efter vinterförvaringen. Tyvärr hade den torkat väldigt mycket, så vi fick tömma den och flytta upp den till närmre slangen och garaget för vattenbehandling.



På söndagen ägnade jag ett par fruktlösa timmar åt att ösa tillbaka vatten i baljan, sen insåg vi att något annat måste göras om vi inte skulle tömma brunnen och paja filtret för gott...



Jag förslog att vi skulle köpa en barnpool modell lite större, eftersom vi nog bestämt oss för att skippa den andra poolen i år pga min grocess (stegklättring och rengöring av flockar i 17-gradigt vatten känns inte lockande i år), men smålänningen hittade på en egen pool/sjö att sänka baljan i. Vi packade in den i byggplast och slog en massa rep om för att hålla vattnet jämt på plats både invändigt och utvändigt. Ställde även i den maskätna baljan från i fjol för att kolla om den gick att få tät när vi ändå höll på. Lite diskmedel i vattnet för att minska ytspänningen så vattnet tränger in ordentligt i trät också.



3 dagar senare packade vi andäktigt upp paketen och höll tummar och tår. Baljan var tät!!
Dock inte den maskätna baljan som har stora hål i nederkanten, så den får vi göra annat med. Fjolårets silikonlagningsförsök o.d. funkade inte. Funderar på att kanske gjuta "båtplast" i den för att antingen ha den också som damm eller ha den som regntunna.



Baljan tillbaka på sin plats och näckrosorna uppburna från källarförvaringen. 2 maj kom de ut i år.



Här är dagsformen på baljan. Det har börjat bre ut sig fina blad på ytan och vi får bara fylla på vatten då och då, mest pga värmen och stormavdunstningen som varit nu under maj. Lite byggkaos runt omkring, då maken håller på med källartrapps-räcke m.m.

Årskrönika 2011

Tycker det är kul att fundera tillbaka på året som gått och passar på att göra en årskrönika med hjälp av fasta rubriker. I år är det svårare än vanligt att svara på vissa frågor....

Årets happening
Torpinventeringen har äntligen fått fart och börjat vara riktigt kul! Vi har nog tröskat oss igenom de svåraste ägorna med flest folk på också nu, så ett slutförande nu under våren som kommer känns ganska realistiskt.

Årets projekt
Förutom en del lyckade privata projekt väljer jag ett jobbprojekt: Lägga om företagets verksamhet till att innefatta mer släktforskning, som jag tycker är superkul och jag mår så bra av! Har fått många roliga uppdrag och kul feedback på färdiga rapporter!

Årets låt
Tuggummilåten som snurrar på repeat om jag hör 3 toner i rad av den är nog "Move like Jagger" med Maroon 5. Jag vill låta det vara osagt om jag gillar den eller inte... =OD Annars är jag ju numera grottmänniska när det gäller musik och tycker bara det är jobbigt med för mycket ljud omkring mej för lång tid i sträck.

Årets resa
Stockholmssemestern i somras var en riktig hit och gav mersmak! Den sortens semester med få fasta planer och mycket ta dagen som den kommer passar oss perfekt. Sen hade vi ju supertur med både väder och boende, så det kunde inte bli bättre!

Årets hurra!
Jag fick positiva resultat på två viktiga tester under hösten, vilket känns helt fantastiskt bra!

Årets person
Min underbare man som fortsätter att göra mitt liv värt att leva varje dag! Sen har jag två vänner jag inte skulle kunna överleva utan: Virre och Johanna. En i cyberspejs och en på hemmaplan. De kompletterar varandra bra och finns alltid när de behövs!

Årets slit
Väderstressen i somras, som tack och lov KBTades bort för egen maskin innan vinterns kvinnonamnade stormar har härjat utanför. En stor fördel är att våra vindkraftverk nog tjänat multum med pengar i år, så vi kanske får ut vinst tidigare än planerat.

Årets plagg
Mammas stickestrumpor i alla modeller! Jag har alltid haft problem att hitta strumpor som funkar, men nu vill jag aldrig ha annat än hemstickade gladstrumpor!

Årets bästa bok
Jag tror det var i år jag lyssnade på 100-åringen som klev ut genom ett fönster och försvann. Helt hysteriskt mysig bok som alla borde läsa! Man ler i princip hela tiden åt klurigheterna!

Årets sämsta bok
Jag kämpar och kämpar med Sigrids hemlighet, som för mig varit en riktig besvikelse. Blev så glad när Mazettis Blandat Blod (om folk här på min hem-ö på 1000-talet) hade en uppföljare, men tyckte det var konstigt att det var en annan författare. Inte alls samma berättarstil, och man kan ju ha roligare på sina ljudbokspromenader än att föda barn i 10 kapitel, som boken börjar med... Seg är bara förnamnet, inget flyt, inget som händer, trots inslängda våldtäkter o.d.

Årets köp
Renoveringen av kontoret! Ett rejält lyft för stugan och min arbetsglädje!

Årets lycka
111111!

Årets tv-stund
Downton Abbey - vilken underbar serie!

Årets förändring
Jag klev in i 40-talet med allt vad det innebär. Det märks inte så mycket till vardags, men påverkar ändå en hel del i det praktiska livet som jag kanske inte var helt beredd på.

Årets film
Hmmm... har bläddrat igenom en komplett lista med filmer från 2011 utan att hitta någon som var sådär, av de 3-4 jag såg... Jo, the Kings Speech var superduper! Den väljer jag då. Nu kom jag ner till slutet av listan och hittade Water for elephants också. Fantastisk film! Det var längesen jag blev så känslomäsigt engagerad i en film senast. Skrattade och grät om vartannat. Tror inte jag blivit så berörd sen Alive....

På hyrfilmsfronten måste jag nämna den helt knasiga och skruvade filmen Drive Angry med Nicky Cage. Helt klart sevärd om man gillar lite koko-filmer.

Jag fick koder för att jag hade helårsprenumeration på MacWorld hos hyrfilmsnissarna Headweb. Funkade toppenbra och jag bestämde mig för att förnya min något för dyra MW-prenumeration tack vare headweb-koderna igen. Tji fick jag, det samarbetet försvann och jag står här med en för dyr tidning och IDG struntar totalt i mina synpunkter om deras brutna löfte (det stod i förnyelseinfon att headweb ingick i helårs-pren...). Nåja, jag rekommenderar iallafall Headweb som stream-hyrfilmstjänst. Har funkat klockrent och har mycket filmer! Ibland får man vara snabb så inte deras licens hinner gå ut, som den tyvärr hann göra med Sherlock I. Och de har inte alla nya populära filmer heller, men många.

Nyårslöften inför 2012:
Jag brukar inte hitta på några nyårslöften, även om jag kikar lite extra på året som gått och funderar över året som kommer. Jag är sällan helt "nöjd" utan utmanar mig själv hela tiden till utveckling, förändring och nya projekt.

Mina mål är däremot att fortsätta uppskatta och glädjas över det jag har i mitt liv, vilket jag börjar vara riktigt bra på. Jag tror inte längre att någon snart ska komma och ta ifrån mig all lycka och säga "skojade bara", riva kulisserna och säga att jag inte är värd detta. Jag förtjänar varenda sekund av mitt fina liv!

Trädgårdsbyggen och vädret



Eftersom mitt planteringsbord blev ockuperat av kryddträdgården och diverse annat köksträdgårdigt i början av sommaren hade jag högt på min önskelista ett "bänkbord" att ha precis utanför altandörren vid tvättstugeingången. På så sätt kanske man skulle komma ihåg att gå ut och hämta persilja nån gång. Det har hänt exakt en gång... Men det är iallafall en gång! Visst är persiljebyttan uuuunderbar! En emaljpotta som jag hittade på loppis för en femma. Tyvärr var den genomrostad i ett hack i botten, så den fick bli kruka istället för bunke. Vi borrade några hål till i botten så den dräneras fint.

Efter att ha knäckt och funderat på hur jag skulle få maken till att skruva ihop ett bord till till mej innan det andra projektet var riktigt klart, kom jag på den lyyysande idén att köpa färdiga ben på IKEA! Billiga benbockar som var perfekta! Tror de kostade 69 kronor styck eller något. Sen var ju bordskiva och hylla tillsågat och ihopskruvat på en kvart! Jag blev så nöjd! Blev precis som jag hade tänkt mig! Och min altan blev ännu mer ombonad.



Här är det andra bordet som ni fått se skymten av innan. Makens tomatplantor har bott här hela sommaren - när dom inte bott på marken efter nån storm... Tomatplanteväxthuset var inte stort nog för de extra plantor vi fick av svägerskan. Bygget blev färdigt häromkvällen, förutom att det ska målas vidare på ribben och grinden ska få gångjärn också och nån hasp.. Min sopsäcksvagn har fått ett fack att stå i med en "grind" framför, så man kan ta med sig vagnen när man behöver. Det skulle ju ändå dit någon slags sopsäckshållare, så den kunde lika gärna ha hjul tyckte jag - även om projektet blev lite överkurs med grindar och luckor uppifrån osv, som maken fick knäcka längre på. Men det blev kanonbra, och bordet är invigt flera gånger om till diverse planteringar.



En titt in i skåpet som jag börjat flytta in i. Det får bli någonslags låd-hyllor på högersidan tror jag. Nu hängde vi bara dit en gammal badrumshylla som låg och skräpade så länge.
Här skymtar ni sopskåpslocket uppe också, så man bara kan ösa tomkrukor, plastsäckar m.m. rakt i säckarna. Jag har två säckar, en för plast och en för brännbart.



Jag köpte lite gräs sist jag var på blomsterlandet. Kul att shoppa gräs nu när man ser hur dom ser ut när dom blommar! Tyvärr var det bara ett av dom som sägs vara härdigt, och det stora cigarrgräset (som är en slags hirs) var bara ettårigt, men jag kan ju njuta ändå! Det gröna längst bak har jag fått av mamma. Vet inte vad det blir av det.



Min blomman för dagen har kommit igång ordentligt nu och blommar med flera blommor om dan just nu!



Jag fick två squaschplantor av svägerskan som jag petade ner i min odlingslåda utanför kontoret. Det var poppis och den ena plantan blev GIGANTISK! Jag har skördat squasch flera gånger redan och den blommar och blommar, trots att jag beskar den rätt rejält efter en av stormarna, när den lagt sig över min trapp med stora blad. Skojig växt som jag nog ska odla fler år. Inte för att vi äter några mängder med squasch, men moussaka på squasch är rätt gott det också.



Ett projekt som inte haft hög prioritet, men jag gått och funderat en del på under året, är rännan utanför vårt sovrumsfönster. Där är en stenkant vid huset, en backe upp till gången och sedan är rännan fylld med ett tjockt lager singel för dräneringens skull. Det behövdes lite pynt där, och ett stenparti påbörjades av maken för längesen med hjälp av de stenar som grävdes fram i jordhögarna efter hand som vi markberedde efter dräneringen. Sen tog stenarna slut just där, och projektet gick i stå. För ett par kvällar sedan tog jag tag i stenprojektet igen och hämtade sten uppe i vårt gigantiska stenröse i tomthörnan. Om det är något vi har gott om här i Blekinge så är det sten. Jag säger bara stackars alla bönder och torpare som brutit och odlat den här marken en gång i tiden för hand....

Stenpartiet är i norrlägge och i skugga 23,5 timme om dygnet ungefär. Får kanske lite kvällssol nu på sommaren. Så jag har kollat upp och läst på om det går att plantera nånting alls där som grönska och marktäckare. Till min glädje har jag hittat en favoritväxt - myskmadra - i spalterna med torra skugg-perenner. En annan ny favorit - skuggbräcka - gillar också liknande förhållanden. Grannen har den sistnämnda i sin norr-rabatt som ser väldigt torr och hård ut (fast det är samtidigt skuggfukt ständigt liksom...). Jag har knäckt vidare på hur man ska göra med jorden och funderade på om man kunde krukså växterna i någon fiberdukspåse e.d. Jag bollade min idé med en söt tjej inne på blomsterlandet, och hon tyckte det lät jättebra, men föreslog juteväv istället som jordhållare. Tog man den dubbelt skulle den hålla kvar jorden även om det är väldränerat där, samtidigt som växterna kunde smita ut med sina rötter och etablera sig runt om påsen också.



Igår satte jag mig och frihandsklippte och sydde påsar av juteväven till mina blommor. Egen design inspirerad av brödpåsar och min Kalles kaviar-äggpåse... La en remsa dubbel och sydde ihop till en "strut". Sedan klippte jag en dubbelvikt kvadratisk botten och sydde på i den klippta kanten av struten, så jag har vikningen som påskant uppåt. Inget finlir direkt, utan bara tjoffa-tjoffa. Kom återigen på att jag tycker det är aptråkigt att sy och svor över att jag bestämt mig för 4 krukor... Men vad gör man inte för alla sina knasiga idéer.

Nu återstår plantering! Wish us luck!

Vädret då?



Den här sommaren och förhösten har varit väldigt ovädrig. Såhär hittade jag min röda lönn efter en natt med kulingvindar. Den hade hoppat ner i källartrappan och krukan var krossad. Som tur var sån fiber-lera, så själva jordklumpen hade hållt sig fin iallafall. Bara att köpa en ny (sista för säsongen!) kruka på Rusta.



Jag köpte ett partytält till min födelsedag. Såhär fint var det när vi satte upp det på kvällen innan det började blåsa lite.... eller mycket... Det kom kulingbyar inskruvande från sjön hela natten, vilket partytältet inte tålde...



Såhär hittade jag tältet när jag var ute och kollade läget vid halv-5 på morgonen. Då var jag inte alls lycklig... Visst var det dumt att sätta upp tältet utan att kolla hur mycket det skulle blåsa. Men vi hade tält uppe i fjol när det blåste ganska mycket, men då var det inte så byigt som den här gången. Maken och brorsan och jag försökte förtvivlat se om det gick att förankra det tills stormen dragit förbi. Maken skulle iväg och jobba dessutom. Jag och brorsan gick och la oss en stund till.



Plötsligt ropade maken från frukostbordet i köket att nu fick vi tar ner skiten iallafall. Då kom det krypande runt hörnet på huset och vek sig runt stupröret.... Vi slet av dukarna och fick in dom i garaget, sen fick resten ligga tills det blev dag. Även mina fina utsmyckningsgardiner...

Pinnarna är kassa, vikta och skadade (fler än hälften). Vi funderade på att köpa nya, men Harald Nyborgs personal här i Karlskrona klarade inte av att fatta beslut utan danskt OK om att sälja pinnar från något av de 5 kompletta tält de hade hemma (och i Danmark hade de St Hans aften och var alltså inte på jobbet). Dukarna hade det bara slitits loss ett antal kardborrband i sömmen och någon öljett till stropparna, så dessa skulle gå att laga. Efter ett par timmars väntan på höntingen på Harald bestämde vi oss för att lägga ner alla tältplaner och ha kalaset inne.

Jag har nyss lagat tältdukarna (så får vi se om öljetterna håller och den lagningen som blev mitt på en sidolängd...). Pinnarna återstår att kröka ut och kanske stoppa med något mindre rör eller trästolpe e.d. - det är makens projekt. Jag tycker fortfarande vi kan köpa nya stolpar. Mindre strul. 1500 kan väl dumhet inför storm få kosta?

Det här vädermacklet startade en väderdepression hos mej i sommar som jag jobbar aktivt på att få bort. Jag vet att det handlar om något helt annat än vädret, men att det är enkelt att kanalisera det på vädret. Jag tror att mitt välplanerade kalas med hopp och lek, som blåste bort, fick manfall pga allergier och inte alls blev som jag tänkt det (fast det var trevligt ändå!) är själva grund-deppet. Besvikelse efter för höga förväntningar.

Vi har haft ett par rejäla åskoväder också, bl.a. ett där vi stod och såg regnväggen komma emot oss från sjön, där det smällde och dundrade på rejält, och stackars Sotis satt och pep ynkligt under en stol i hörnet på altanen. Jag fick hämta honom därifrån, och någon omsorgs-gen slog till så jag var adrenalinstinn ett halv dygn efteråt, även om jag gjorde mitt bästa för att inte skrämma upp honom mer när vi väl kommit in. Som om han inte känner av mina energier - och ja, han är numera lite åskrädd... Suck...

Åsså trädgården då!

I år är jag alldeles förvånad över hur väl jag lyckats med mina trädgårdsprojekt! Här kommer en liten rundtur i början av juli.



Jag har i och för sig köpt en vattenhyacint och en låda med småfnörfet till sedan förra bilden men det har tagit sig bra i fontändammen. Just nu är det lite brunaktigt det mesta. Jag vet inte om det inte trivts så bra i skuggan, om det behövs mer näring eller om det blev för mycket näring. I murbruksbaljan har jag möblerat om lite. Jag fick lite roligheter i fölsepresent. Ett randgräs och en lika randig carex-variant fick flytta in ihop med en limeigare hosta och en blomma som passade ihop med hostans blommor. "En sommarblomma" sa svägerskan när hon lämnade över den. Svärmor visste hon hade nämnt grekisk lövkoja också vid tillfälle, och en googling ger många olika träffar, men en av dom ser likadan ut, så det är kanske en variant på grekisk lövkoja då. Jättesöt blomma iallafall!
Darrgräset har fått flytta till en egen kruka och jag väntar och väntar på blom-ax! Bild kommer då...

Skuggproblemet är löst på ett mindre roligt sätt.



Jag stod vid garagegaveln vid mitt planteringsbord och pysslade när jag hörde mystiska sprakljud från min stuga till. Jag är van vid att det festas rätt friskt i trädet nu när bigarråerna är mogna, men jag kikade och kunde inte se något. Jag trodde det var skatan som var där och härjade. Gick tillbaka till planteringsbordet och hörde ett knaaaak och sedan lät det som en intensiv hagelskur ungefär. SHIT! Rusade tillbaka och möttes av den här synen. En tredjedel av trädet hade kalvat av tyngden. Som tur var ner på den nya altanen och inte ner över min lilla kontorsstuga.

Rusade in till maken och rapporterade vad som hänt, samtidigt som det knakade oroväckande i trädet. Funderade på om jag skulle rädda datorn iallafall, som väl är det mest "värdefulla" jag har i stugan vid ev. ras och haveri...



Ett par timmar senare såg det ut såhär. Förutom den knäckta grenen var Magnus uppe på stugtaket och beskar de största, tyngsta grenarna där också för att minska risken till nya ras. Men tyvärr var detta dödsdomen för vårt vackra bigarråträd. Vi vågar inte ha det kvar längre. Det har varit risigt länge, så detta var bara väntat på sätt och vis, även om vi är tacksamma att försynen såg till så det ramlade åt oskadligt håll.



Så här ser stammen nämligen ut nerevid. Det är bara en tidsfråga innan den delar sig helt. Det stora hålet uppe i mitten var bara ett litet när jag flyttade hit, och därinne kunde det bo en starfamilj ett år och talgoxar ett annat. Nu är hålet så stort att det inte är skyddat längre. Men det finns andra kvisthål de tar sig in och bor i, de små mesarna.

Vi har beslutat att det blir hyra av skylift en dag och då tar vi ner bigarråträdet, det stora förvuxna japanska körsbärsplommonträdet som skuggar hela östsidan av trädgården, samt augistipäronträdet på norrsidan som slaskar ner vår entré. Det kommer att bli tomt och ljust, men vi har planer på nya fruktträd som kan ersätta det vi tar ner, men som hålls i lämplig storlek.



Jag hade egentligen tänkt ha noll-tolerans på (frösättande) malvor i år, men denna var ju bara för läcker! Den har växt upp genom stegpinnen! De är ju ganska fina, men så kraftiga och finns överallt!



Visst är det otroligt att de ynka små rödaktiga näckrosbladen från förra inlägget nu ser ut såhär! Stora fluffiga gröna blad som knappt får plats i baljan och 3 underbart vackra blommor! Jag blir lycklig varje gång jag ser dom! Särskilt den rosa som är alldeles ny! Den har inte blommat tidigare. Helt annan struktur än de vita. Lite kortare kronblad och tätare blomma. Förutom näringskulorna på våren behöver man bara se till att det är vatten i baljan (det dunstar ju lite), annars kräver dom ingen skötsel alls. Dom sköter sig själv och lever på det som vissnar ner i tunnan.



Den här avdelningen har inte blivit riktigt som jag tänkt mig (än), men jag hoppas att det snart, iallafall nästa år, ska bli fina täta buskar av dessa. Får väl peta ner fler plantor annars. Jag hade ingen aning om hur många olika sorters lavendel det fanns när jag köpte dom första, och har gett upp hoppet om att ha lika-samma i mina lådor.

Maken brukar spara blombestånd som sticker upp i klunga i gräsmattan, därför är blomlådorna just nu förstärkta av gamla klassiska purpurklättar, som följt med dräneringsjorden från bredvid källartrappshålet upp hit en bit i backen.



Jag måste ju visa mina blomlådor på altanen! Jag kan inte fatta att dom lever och frodas!! Tack för regnet?! De små dekorationsbladen trivs inte så bra i allt det lummiga, så dom funderar jag på att flytta lite. Men dom här är ju helt fantastiska!!! Böljar åt alla håll och är bara tokvackra!



Här är dagsformen på min gröna vägg. Den nya humlen stormtrivdes inte heller i den här krukan och har bara klättrat lite försiktigt på nätet (ja, jag vet att dom vill ha störar!). Det kanske beror på att själva krukan får ganska lite sol, bara en stund på morgonen. Resten av dagen är krukan i skuggan från altanräcket. Krassen frodas som tusan och har börjat blomma också (blomman gömmer sig under bladen)! Fågelholken har blivit fågelskrämma (fniss) borta i jordgubbsbaljan och funkar kanon!

Svartögan misshandlade jag ganska rejält när jag planterade den. Var superförsiktig när jag trasslade ut alla tåtar och försiktigt ledde upp dom på spaljén, men när jag tryckte fast spaljén i krukan (den passade precis) klämde jag en massa blad och slingor istället! Klant! Därför, och på grund av juni-stormarna, är den lite ruffsig och gulbrun bitvis, men den blommar för fullt, så den trivs nog ändå. Senaste nytillskottet står bredvid. Blomman för dagen! Den stormtrivs och har redan börjat slingra sig upp på mitt armeringsnät också - bara visa humlen hur det ska gå till! Inga blommor än, men det kommer nog. Jag stod och tittade på båda dessa klängväxter i våras, då innan frosten säkert var borta. En blomman-för-dagen kostade då 325 spänn i en av de lokala blomsterhandlarna, så jag var mentalt beredd på att få hosta upp en del. Denna hittade jag för 99 nu, och jag fick tillkalla personal för att få hjälp att få loss den. De 12 som stod i hyllan hade nämligen snärjt in sig i varandra, och fick varsamt klippas isär.



Ett annat av årets nytillskott är ett växtskåp som maken skruvade ihop till sina tomat- och chiliplantor. För kanske 5 år sedan fyndade vi köksdörrarna "Ramdala" i IKEAs fyndhörna och hade tänkt ha dom till vår bokhylla i vardagsrummet. Projektet las snabbt ner för att det skulle bli för mycket anpassningar med passbitar och lister och annat. "Det blir inte bra" och "Det gaur ente" sa den snickarkunniga maken, och det var ingen idé att argumentera.

I år pratade vi växtskåp till altanen och han hade gått och funderat på om dom däringa skrymmande dörrarna kunde skruvas ihop till något sådant så de slutade stå och ta plats i garagehörnet. Resultatet blev jättebra, även om det fortfarande ska finslipas lite detaljer. Det ska på någonslags plasttak (som kanske är öppningsbart med nån slags hasp?) och sedan måste det dit spärrar till dörrarna, som blåser upp och står och slår i vinden annars (därav barrikadering med plank och full vattenkanna nu). Kanske ett semesterprojekt? Sen ska nog lådan som plantorna står i (självvatnnande balkonglåda) höjas upp lite med tegelstenar under, för jag tror jorden vill värmas på lite mer än när den står nere i sockeln som nu.

Det finns fler dörrar kvar, så det blir kanske ett skåp till att ställa på garagesöder/västersidan till andra planteringar som gärna vill ha lite vindskydd och gosig värme.

Bredvid växtskåpet står min gröna lönn, som jag precis beskar lite (det skulle göras efter midsommar), eftersom topparna var tufsiga och torra med trasiga löv.



I trappan bakom min näckrostunna står två andra presenter från fölsedagen. En röd lönn som jag planterade med lite spontanköpt fnörf och en Syddracena som jag får ta in på vintern. Den gula snygga slangen är dränering från källaren, där pumpvattnet kommer ut om det blir översvämning. Den skulle kopplas på dagvattenledningen under altanen, men det funkade inte som det skulle, så den ligger lös i väntan på färdigklurad lösning.



Min eucalyptus har flyttat in i ett hörn på min frukostaltan eftersom det ständigt blåser och den inte är superglad för vinden. Här verkar den trivas, och ska kanske få något sällskap i någon av mina andra blå krukor som för tillfället är arbetslösa sedan jag vräkte en myrkoloni som råkat flytta in i dom.... De bodde då granne med en padda som grävt ett stort svalkande hål ner under garagegrunden. Visst är naturen fantastisk!!

Pool med egen brunn

Behöver skriva ner lite minnesanteckningar om poolen medan det är hyfsat färskt, och kan lika gärna göra det här i bloggen ifall någon annan blir hjälpt av detta.

Vi har en borrad brunn som kräver ett filter för att vattnet inte ska vara brunt och rostfärga allt det kommer åt. Järn och mangan finns alltså i stor mängd, som behöver plockas bort. När filtret inte funkar smakar vattnet järn och måsavann och är gulaktigt. Man får beläggningar i botten på vattentillbringare som står ett tag med vatten i. När filtret funkar är där luft i en nyupphälld kanna vatten. Vårt filtrerade vatten innehåller även mycket kalk, eftersom det tillsätts i filtret på något vis, så man får lära sig leva med kalkfläckar. Citronsyra är min bästa vän.

När vi fyller på i poolen har vi varit oroliga att tömma brunnen, men i år chansade vi och trattade i de 10 kubiken på 3 dar. Trots en torr vår med eldningsförbud till valborg. Det gick bra, inga som helst tendenser till torrlagd brunn. Det riskerar man nog sällan med en borrad brunn vad vi förstått. Gamla grävda, stensatta brunnar däremot är en annan femma.

Men filtret är inte gjort för att ta ut så många liter på ett dygn. Vattnet ska stå en stund i filtret på något vis för att det ska renas. Med det stora uttaget vatten far vattnet bara rakt igenom filtret och det vi får ut i poolen är således gult. Nästan direkt.



Ju mer vi trattar i desto brunare och blaskigare blir det, och man hinner bli ganska deprimerad många gånger om. MEN jag vet ju att det går att få rent, fast det är lite jobb. Eller mycket jobb. Och tar lite tid. Eller mycket.

I år funderade jag på varför vattnet var så ljust. I fjol mindes jag det som mycket mörkare och roströdare. Det är nu jag ska komma ihåg att jag SKA klora upp vattnet samtidigt som jag tillsätter Flockar. Flockar klumpar ihop alla mineraler till flockar som sjunker ner till botten. Dessa får man sedan hävertsuga upp med en slang i många omgångar.



Så här ser botten ut med utfälld flock. Vattnet ovanför är i stort sett klart, men lite gröngult, eftersom jag inte hade tillsatt fullt med klor än. Kloret verkar hjälpa till att flocka ännu bättre, för med kloret tillsatt hade jag fina avgränsade klumpar istället för utflutna blobber. Jag vet dock inte om det var för att det var i slutfasen av sugeriet eller om kloret verkligen hjälper. Men när jag tillsatte kloret blev de bruna flockarna sådär mörkbrun-roströda som jag mindes dom från ifjol.



En slags före-efter-bild. Även denna tagen innan ordentligt upp-klorering. Bottnen blev då inte riktigt ren med bara slangsug utan jag fick gå i och gnugga upp det som låg på bottnen i vattnet igen så det fick en ny chans att flocka sej.

Jag kliver i poolen när det börjar finnas lite fria ytor att stå på. Det är enklare att styra slangen stående i poolen, jag får bada lite, och det finns inget i vattnet som är farligt. Jag brukar ha en kasserad långärmad tunn tröja på mig som det inte gör något om den blir rostfärgad av vattnet. Det är en bra solskyddsfaktor för man står lätt ett par timmar och glömmer att solen bränner och reflekteras extra av vattnet.



I år tog det ungefär 2 veckor att få bort det mesta av flocken. Men då sög jag inte varje dag pga vädret. Det är inte mysigt att stå i regn och kyla och jobba med detta... Det finns fortfarande små rester kvar i poolen, som jag kanske tar en dag, eller struntar i (virvlar man upp det vid bad tar sandfilterpumpen det sista). När man suger försvinner en del vatten, och vi har fyllt i lite nytt ett par gånger. Då blir vattnet lite gult igen, men det finns fortfarande flockmedel i det fria vattnet och det är inte värre än att sandfilterpumpen tar det gula nyflockade över natten (det är väl lite nytt sånt som ligger på botten också nu).

På bilden ovan är vattnet aningens grönt också, eftersom jag inte fått upp klorhalten riktigt än. Men det är fixat nu så nu är vattnet kristallklart och fint!

I år lutar vår pool lite mer än i fjol också, vilket upptäcktes lite för sent för att vi skulle vilja tömma ur och börja om. Vi tror inte det är så mycket att det går sönder, men det syns rätt tydligt på den här bilden. Den mesta tyngden är trots allt rakt ner i marken. Och brorsan har lovat att det inte blir någon tsunami om den går sönder (även om det såklart hade varit hemskt tråkigt om den gjorde det).



Det blev förresten inga trallar från Bauhaus. Svärmor kom med idén att använda de färdigsågade brädbitarna vi har liggande i ett hörn i vedbon och skruva ihop trall av dom. 80 cm blev perfekta trallrutor, fast vi ska nog göra några till sen när vi köpt mer skruv (högen är fortfarande stor i vedbon så). De är helt obehandlade, men jag drällde på lite vanlig sån altanolja ett varv på dom iallafall. Återvinning e bra!

Fortsatta trädgårdsprojekt och önskningar

Nu dyker snart upp inbjudningskort i era brevlådor som säger att här finns önskelista här i bloggen (här och här plus detta inlägget). Jag skriver upp saker jag drömmer om eller som passar i mina visioner för utvecklingen av framför allt min hemmiljö och trädgård, men när jag väl fått något i skallen så brukar jag skaffa sakerna direkt om de har överkomligt pris. Jag bjuder inte till fest för att få en massa presenter, utan för att mysa med vänner och familj! Jag älskar att ha fest, förstår inte att man kan vilja smita från sitt firande, men vi är ju alla olika! Önskelista skriver jag för att jag själv tycker det är roligast att ha med sig något mottagaren önskat och behöver, så det är helt och hållet för att underlätta!

Något som är borta mer eller mindre från önskelistan jag gjort tidigare, eftersom jag skaffat själv är mina solcellsbollslingor från IKEA. Äppleträdet är fullt nu med 3 färger på slingorna och de lyser upp så det nästan är dagsljus på södersidan! Så himla mysigt när de speglar sig i näckrostunnan också!



Bilden blev lite suddig i skymningen! =OD



I år tänkte jag inte missa halva sommaren med att ställa upp poolen för sent, så jag hade planerat att ställa upp den maj-juni-skiftet. Haha, tji fick jag! Det har ju varit högsommar hela kristiflygare-nationaldags-helgen, och vi tappar i vatten.... Flera baddagar helt åt skogen!! Och som ni minns är det allt annat än badbart när det kommer ur vår brunn, så det behövs seriös kemi nu när vi börjar ha den full innan man vågar sej i. Det är både grönt och brunt och skiktigt på ytan (tror både pollen och bakterier i kombo) - på tre dar! Men snart så!!

På poolönskelistan står solvärmare och utedusch för att ytterligare förhöja badbarheten i poolen. Jag tyckte det var lite besvärligt att gå in och spola av sig efter badet (men det är enklare nu när duschen i tvättstugedelen är klar!), och eftersom vi fortsätter med klor-rening i år också så behövs det avsköljning efter bad.



Denna är ju så läcker och man får varmvatten också! Lite lyx såklart...
Solvärmarna räcker till 5000 liter vatten (vill jag minnas att jag läst), så vi behöver två för att få full effekt... Det känns som en megainvestering för kanske 5 graders höjning, men om det räcker för att få i badkrukan jag är gift med lite oftare så kan det ju vara värt det...
Vi ska köpa lite trallplattor på Bauhaus (jag hittar inte dom på deras hemsida) som jag tror är plast eller något sånt konstträgrejs att ha runt stegen och isteget så man inte får i en massa gräs och jord. 2x3 meter plattor ungefär blir nog bra. Men det kan ju byggas på med fler. Det är nog mest snålheten som sätter gränsen på hur stort "golv" vi lägger runt. Vi glömde kolla efter dom sist vi var i Kalmar.

På växtsidan blir jag fortfarande glad för "överraska mig"-perenner och krukodlat skojsigt, men jag har glömt att skriva att jag är tokig i gräs! Fina vippgräs av olika slag och annat prydnadsgräs att ha i mina kurkor och lådor.



Nu har jag vågat ställa fram min japanska lönn från hörnet där den stod i vindskydd. De små svarta skalbaggarna älskar min oljefackla - en dödlig förälskelse... En teori är att oljan flödar över när solen lyser på behållaren (=värmer), för jag har torkat den torr flera gånger, men nästa dag ser den ut sådär igen...
Humlen har börjat bygga vägg på mitt armeringsnät också!



I den blå krukan bor en ljuvligt doftande eucalyptus (som även den stått i vindskydd tills nu)!



Måste bara visa mina vackra alliumbollar som är gigantiska och nästan i ögonhöjd i perennrabatten!



Det blev ett flak Flitiga lisor (tror jag!) i fiskelådan till slut.



Igårkväll när det mojnade och svalkade lite åkte falurödfärgen fram och jag grundmålade mitt nya redskapsskjul som sitter ihop med mitt planteringsbord på garagegaveln. Det ska ribb och tak på också - visst är han duktig på att snickra ihop saker, min man? Över soptunnan ska locket som står lutat mot bordet vara, fastsatt med gångjärn som man ställer upp den mot skåpet när man står och planterar och ska slänga en massa krukor och plastsäckar och grejer. Jag har redan fyllt en säck i år, så behovet av soptunna ute fanns verkligen! Just nu är det "brännbart", men jag funderar på om jag ska skilja på plast och övrigt istället, för det mesta är ju plast... Det ska någonslags front som går att öppna för att rulla ut vagnen om man ska sopa ner mycket någon annanstans i trädgården, men det är inte klurat färdigt på konstruktionen riktigt än...



Såhär fina blev lavendellådorna med falurödfärg på sej. Har inte bestämt mej än om metallbeslagen ska sprayas svarta eller inte....



Kvällsbild över altanmiljön - jag äälskar att vara på min altan!!

Mina trädgårdsprojekt

Jag är så glad att jag lyckats hitta ett hyfsat fungerande koncept för min personlighet när det gäller trädgårdsskötsel! Krukor, odlingslådor och en liiiten rabatt verkar än så länge vara grejen. Och lättskötta växter som överlever mina spontana skötselförsök (vadå vattna dagligen? Vadå näring?).



Så här har min perennrabbat sett ut i år. Ljuvliga stora tulpaner kom från mina lökar som jag satte i höstas och nu har även fingerörten jag "fått tillbaka" (ättling från en jag hade på balkongen på Marieberg, som fick flytta till Möcklö när jag flyttade till Carlandravägen utan balkong) börjat blomma. Allium-bollarna är fullt utslagna idag, vilket dom inte hunnit göra på bilden. Än så länge klarar jag skötseln av rabatten med barkmull och lite lukning och TÄTT med växter!



Här är ett av årets nya projekt - min lavendelhäck. På södersidan utanför badrumsfönstret är det så väldränerat att den torra våren torkat ut gräsmattan rejält en bra bit ut från huset. Jag har drömt om att ha lavendel längs södervägen ett par år nu, men i år fick jag en idé på en odlingslådevariant att sätta dom i (eftersom vi varken vill eller kan ha rabatter intill huset pga dräneringen). Och jag är så glad och tacksam över att min underbare man hjälper mig genomföra mina små tok-projekt även om det finns 100 andra saker att göra som kanske egentligen är viktigare!

Jag har sörjt att vi inte kunde ha något av gamm-stugans timmerväggar synligt någonstans och gått och tittat lystet på de stockar som sågats bort, bl.a. när vi öppnade upp för fönster och altandörr på södersidan, som legat i en vedhög. En idé till utsmyckad odlingslåda föddes, och när jag kom på att man kunde köpa pallkragar och klyva på mitten så det blev mer långsmala lådor insåg jag att projektet var ganska snabbgenomfört. Jag hoppades till och med ett svagt ögonblick att jag kanske skulle kunna fixa till lådorna själv. Men det var lite får många moment som involverade sågar och skruvdragare för att jag skulle våga mej på det - och maken gör ju sånt på ett litet kick (tog det en timme inkl. byte av den upprötna stocken som inte funkade?).

Vi behöll detaljer som visar att stockarna använts till stugbygge, och har bl.a. stocknumrering synlig i kanten på ena boxen - vi tror ursprungsstugan varit flyttad hit... Därför blev det också ett mellanrum mellan boxarna som jag funderar på att ställa ett krukträd e.d. i. Kanske en uppstammad lavendel?

Lådorna ska falurödstrykas och jag tänkte spraymåla metalldelarna med matt-svart färg. Väntar bara på ett annat projekt som nog också ska falurödas när det är klart.



Här är helgformen på min näckrosdamm. Den regnlösa våren har gjort att tunnan läckt väldigt mycket i överkanten och varit svår att hålla fylld, men det har rättat till sig direkt nu när regnet dök upp. Näckrosorna övervintrade i en täckt balja i källaren och var på väg att krypa upp och ut själv när vi hämtade upp dom i april strax innan det var helt frostfritt. Nån frostnatt tänkte jag de kunde klara om det skulle vara så, och det har dom gjort. Håll nu tummarna att vi får många fina blommor i år som klarar väder och vind!



Jag har även i år köpt lite blandade växter till mina krukor och lådor på altanen. I år blev det en trapp-stilleben-variant med en "spaljé" bakom som kanske ska få jobba lite senare. Det är en del av träförpackningen till vår nya toastol som jag sa till maken att han kunde ställa på altanen (jo, han himlade med ögonen, men lydde...). Jag gillar ruffiga bruks-träprylar som ni märker! Fisklådan fick vi julmat i från Sturkö rökeri av makens jobb i julas. Tänkte den kunde bli söt med små krukväxter av något slag, men glömmer alltid köpa såna... Typ ett flak lobelia eller marguriter eller något... Ufo-lampan köpte jag billigt på IKEA i Helsingborg. I love solcell!

Tyvärr plockade jag ihop två påsar blommor vid Brofästet där jag inte fick med namnskyltar, så jag vet inte vad jag köpt förutom Chokladblomman som jag gillade skarpt ifjol. Tror dom dekorativa mörka bladen med illgrön kant hette något med choklad också... Sommarljus kan den rosa stängeln uppe till vänster ha hetat... Kisses and ice tror jag dom små "lejongapiga" nere till höger hette och petuniorna till vänster Something Picasso. Det var nästan alla... Får åka förbi med ett block och anteckna nästagång jag kör förbi om de har kvar dom...



Fjolårets humlelkruka har fått en ny humle i år. Den gula överlevde inte vintern och var dessutom ganska klenväxande. Så jag tog en vanlig grön i år och hoppas på frodig grönska snart. Det såg så tomt ut i krukan att jag planterade krasse (tror jag dom heter?) också i framkanten, och jag tror att dom kanske kan få för sig att klättra lite på IKEA-spaljén Socker. Fågelholken har stått omålad på mitt kontor i en evighet, men nu fick jag för mig att måla upp den och pynta med den. Den är ganska skrymmande, så den passade bara i denna stora krukan ihop med en olje-fackla. Parasollfoten har f.ö. ÄNTLIGEN fått sej en vagn så vi kan flytta parasollen dit den behövs utan att knäcka ryggen!



Jag har fått färdigt en ny altan utanför mitt kontor. Vi brukade sitta på gräsplanen här när vi hade sommarkalas, eftersom syrenbusken utanför husentrén brukade ge lä alltid när det blåste. Därför planerade vi en altan här. Det var egentligen innan vi blev frälsta av partytält för sommarkalasen, men det är ändå skönt med en sittplats till i lite väderskydd. Jag fick den fina zinkbaljan av sötaste Johanna till mitt bröllop och har längtat efter att använda den, men regntunneplatserna har varit fulla med annat. Jag blev lite dammfrälst ifjol av mitt näckrosprojekt och när jag såg en balja med vattenväxter på trädgårdsmässan på Vämö häromhelgen visste jag direkt att så ville jag ha det, och jag ville ha det på min nya altan!

För att det inte skulle bli för kalt har jag planterat lite växter runt baljan också. Det började med krukor, men i helgen köpte jag en murbruksbalja istället och har två sorters gräs (pampasgräs och darrgräs) i ihop med en funkia. Pampasgräset torkade och blåste sönder den korta stund det stod i krukan, men jag hoppas det repar sej igen snabbt. Har de verkligen ingen vind på Pampas??

Någon av alla mina inspirationstidningar berättade att det fanns en solcellsdriven fontänpump att köpa, och jag hade kollat återförsäljare som fanns i Helsingborgstrakten när vi åkte på Skånetur nu. Köpte pumpen EurydikeÖdåkra Uteplantor - en helt UNDERBAR plantskola som jag skulle bott på och ruinerat mej på om jag haft den närmre!! Vilka miljöer och vilket sortiment!! Det var här jag hittade darrgräset också. Pumpen klarade jag av att montera ihop själv och den började spruta så fort jag kopplade sladden i solcellspanelen. Den behöver alltså sol för att porla och har inget laddningsbart batteri (som jag tror finns i de dyrare modellerna). Men man behöver väl inte ha en fontän stående och porla när det ändå inte är finväder? Vattenväxterna köpte jag på Blomsterlandet här i stan. Jag vet inte om jag behöver köpa fler, om jag gjorde något fel när jag bara sjösatte dom eller vad. För rosettblad-mojjarna vill bara tippa omkull och dom små flytbladisarna börjar se lite vesna ut... Det är bara vattenhyacinten som verkar trivas än så länge. Men så har det blåst konstant storm här sen de flyttade in... roligare kan man ju ha som vattenväxt kan jag tänka...

Jag återkommer med fler trädgårdsprojekt efter hand som de färdigställs eller dyker upp.

Solceller!

Sedan ett par år har jag IKEAs solcellslampor och samlar sakta på mig fler och fler!



Dessa är dock INTE solcell, utan batteridrivna, men några stycken kan man ju komplettera med!
Tillägg 6 maj: har köpt en blå och en grön förpackning, mken de var himla söta, så jag vill gärna ha fler!


Jag har en sån här, men den vill gärna ha sällskap! Det blir lite fukt inne i kupan, så man får torka av den ibland, annars funkar den kanon som mysbelysning ute om sommarkvällarna! Förra året bodde den på trädgårdsmatbordet.

Jag har den lilla kupan på fot också, som de inte verkar ha kvar.
Tillägg 6 maj: Jag köpte en till, så denna behöver jag inte fler av. Den lilla har tyvärr dött dock. Något slags glapp... =O( Men den har levt i 2 år, så jag får väl vara nöjd med det!


Funderar skarpt på att köpa några såna här vita att ha ute på altanen. Man pratar ju ofta om att förlänga vardagsrummet utåt, och vi har vita rislampor 3 och 3 i vardagsrummet nu. Osäker på var de måste hänga för att få laddning dock... Bara vita intressant i det syftet....
Tillägg 6 maj: vi köpte en liten vit för att testa om den laddade som den skulle och se hur den såg ut. Jag är nöjd med testet, den lyser så fint så, så vi "behöver" 2 till för att komplettera trion.
Tillägg 29 maj: Vi hittade dessa på Rusta också, så nu är trion komplett.


Förra årets favorit utan konkurrens var de röda bollarna! De har blivit lite solblekta, men inte så det stör. Däremot får dom ibland för sig att börja blinka hysteriskt istället för att lysa med fast sken. Något slags glapp? Precis när jag hade bestämt mej för att skaffa fler var de slut i fjol... Men nu har dom kommit in igen med nytt namn! Så i år ska jag investera i fler slingor - festslingor i trädgården jämt! Härligt! Alla färger av intresse!

Tillägg 6 maj: Den här fanns inte alls i Kalmar, så den kunde jag inte köpa fler av i helgen. Fortfarande högintressant! Särskilt blå och gul!
Tillägg 29 maj: I Helsingborg inhandlades blå och gul, så nu har jag de färger jag vill ha. Det gör inget om det blir fler, men det har inte hög prio längre.

Dag 31 - Mina ambitioner

Haha, ambitioner och framgångsfobi går inte ihop alls.
Jag skulle vilja jobba med något ledande kreativt med många inspirerande medarbetare som kompletterar varandra på olika sätt. I viss mån gör jag det redan nu i Scrappiz-redaktionen, men kombinera detta med ekonomisk belöning också, så är vi på rätt spår!

Som kontrast till detta brinner jag för att hjälpa andra hitta sina anfäder med släktforskning och hoppas få både fler uppdrag och även hålla i fler kurser på temat, där man har en lite mjukare inställning till människorna och forskningen än i de traditionella släktforskarleden. Mina kurser är lite teori, mycket praktik och en del eftertanke och reflektion, där man känner efter och låter släktingarna hjälpa oss hitta sej. Det är mer än en gång jag kunnat knyta personer som "hoppat och studsat" lite extra i källorna till en familjegren vid närmre efterforskningar, så jag är övertygad om att vi har hjälp på vägen om vi bara lyssnar. Och i och med detta har våra förfäder mycket större betydelse än man nånsin kan ana för hur vi och våra föräldrar formats och blivit de vi är - vi har hela tiden med oss påverkan bakifrån i leden, både genom miljö och uppfostran och genom energier. Jag älskar att se människorna bakom siffror och namn.

Nu är januari slut och jag avbryter "mitt i" den här utmaningen som egentligen skulle vara 45 dagar. Jag känner att jag bara upprepar mig och blir tråkig även för mig själv, så resten får ni leva utan!

Dag 30 - Det här saknar jag

Jag känner att jag tar om samma saker hela tiden.
Jag saknar att ha min familj nära.
Jag saknar lite gamla vänner där tiden och geografin ändrat våra förhållanden - var sak har sin tid.
Jag saknar Russin, men vet att han finns kvar här ändå.

Dag 29 - Min favoritplats

Jag har så många! Hemma är såklart en favoritplats! Att sitta och mysa i varm kvällsol på altanen med maken och två leksna katter - längtar efter sommaren!

Jag trivs så bra i min kontors- och pysselstuga. Jag har fått begränsa min vistelse där för att umgås med familjen också. Det är lätt nu på vintern när det är ganska dragigt genom det dåligt isolerade golvet. Ska fixas vilket århundrade som helst - förhoppningsvis till sommaren.

Jag älskar att komma upp till Norrland och andas in luften där! Men det har jag redan skrivit om innan, så jag ska inte tjata...



Dag 27 och 28 - hoppsan!

Det var ändå ingen som märkte att jag missade igår, men jag kör dubbelt idag iallafall för att hålla reda på dagarna enklare.

Dag 27 - En första

Första gången jag höll en fågel i handen på en fågelstation var omedelbar och livsförändrande kärlek! Jag förstod ordspråket "Bättre en fågel i handen än 10 i skogen". Favoritfågeln alla kategorier är och förblir den sötaste kungsfågeln - 2 sockerbitar tung! Älskar hejdlöst!

Samtidigt är jag väldigt kluven till att pilla på fåglar utan anledning, därför gör jag det bara i forskningens tjänst eller i någon nödsituation (som med höken i vardagsrummet). Det utgör trots allt ett stressmoment för pippin utanför deras normala livssituation. Vissa fåglar är t.o.m. så extremt känsliga att man nästan inte vågar ringmärka dom. Vi hade specialinstruktioner med domherrar t.ex. Dessa ligger oftast snällt på rygg i fågelnäten utan att ha trasslat in sig det minsta. De har pyttepluttiga fötter och hela fågeln ska behandlas med allra största varsamhet och vaksamhet. Verkade fågeln det minsta negativt påverkad skulle man hellre släppa den direkt och i annat fall skulle den tas direkt in och ringmärkas för släppning direkt. Ingen mellanhantering i påsar resten av nätrundan eller sitta i boxar i väntan på märkning. Jag var aldrig med om att någon domherre tog skada, men antar att instruktionerna fanns för att man upptäckt att de var så känsliga och lätt dog i hanteringen i ringmärkningens barndom...


Dag 28 - Mina rädslor

Min största rädsla är att låta mina rädslor ta över så mycket att de påverkar mitt liv och gör mig begränsad. Jag vägrar låta det hända! Därför utmanar jag mig själv hela tiden. Är något obehagligt och skrämmande så ser jag det som en extra anledning att göra det. Exempel på saker jag tycker är obehagligt är att ringa upp någon främmande människa första gången om vi inte har träffats. Denna rädsla delar jag med maken, så vi har det lite jobbigt när vi ska "ringa och kolla något", för vi tycker båda det är så jobbigt. Oftast faller det på mej att göra det. Jag har med mig en toalettfobi från barndomen som jag inte alls vet vad den beror på. Jag känner mej superfånig när jag känner obehag inne på "konstiga" toaletter. Detta har inget med bacillskräck att göra utan deras utseende, konstig spolfunktion osv. Alltså funkar 95% av alla främmande toaletter helt OK, för de ser likadana ut ungefär. Det är sällan jag stöter på skräckframkallande toaletter nuförtiden, så jag känner mig mer eller mindre botad från denna fobi. Jag gör vad jag ska oavsett utseende och obehagskänslor, och jag brukar överleva. Fåniga fobier är det jobbigaste som finns!

Sen är jag rädd för att mitt liv ska förändras åt fel håll eftersom jag har det så bra nu och jag är så lycklig.

Dag 26 - Det här får mig att gråta

Jag har nära till känslor och är känd för att behöva ett lakan att torka tårarna med så fort det är lite sorgligt på en film. Starka känslor och djur som far illa är kanske klyschigt, men det är det jag berörs till tårar av.

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0