Bröllopet - några bilder

Jag tog inte en enda bild själv denna dagen, så jag får använda andras bilder för att visa er resten också. Lite kik på dukningar och några av porträttbilderna m.m. Jag har försökt ladda upp dom i en dryg vecka, men trott det varit fel på blogg.se. Nu visade det sej att bilden jag skulle ha först var sketatung, och om jag bara krympte bilderna innan uppladdning funkade det bra...



Vi försöker få någon ordning på fotografering, vind m.m. Slöja i storm är ingen höjdare...



Sotis var nykommer till oss när det var dags för bröllop. Han hade bott hos oss knappt en vecka. Större delen av dagen tillbringade han i famnen på min brorsdotter Maja. Ungefär som han var van "hemifrån" sitt gamla hem...



Jag ville dricka lite bubbel före vigseln, men fick rådet av den sköna prästen att ta en whisky istället, så slapp jag bli nödig... Perfekt bild, jag ser riktigt lurig ut... haha....



Vår underbara fotograf lyckades ta såna pärlor till bilder i reportagestil! Vi tänkte inte på att Malena var där och smög runt om oss, och det är dom här bilderna som har blivit mina favoriter - jag har svårt att välja ut en som är bäst, och det behöver jag tack å lov inte heller! Här står vi i hallen, på väg ut till vigselakten i trädgården. Alla våra gäster står redan och väntar. En sista stund för oss själva.



Den här bilden och ett par till genom syrenen tog min brorsa. Denna suddiga är en favorit! Det enda ni får se från själva akten.



Fast ni kan få se en av kyssarna också - folk var ju inte med med kamerorna!! =OD Denna tog också brorsan, och jag älskar Magnus skrattrynkor vid ögonen, bladskuggan på kavajen...



Risregn! Och nej, fåglar dör inte av bröllopsris...
Jag trodde aldrig jag skullke se fånig ut på riskastarbilder - man vet ju att det ska komma liksom. Men reflexerna gjorde att man både asgarvade och duckade för varje skur. Jättemysigt! Kärleksregn! Morsan stoppade en handfull innan för nacken på brudgummen och i urringningen på mej också vid omfamningarna efteråt - funny funny... =OD



Laddat för mingel! Våra duktiga hjälptjejer hade dukat och gjort så himla fint i tälten! Jag lämnade över ansvaret helt till dom, hade bara ställt fram backar med lämpligt material.



Eftersom vi var ute i tält valde vi värmeljus-varianten, som jag blivit så inspirerad av på nätet. Glasen shoppade jag för en 5a styck på loppis...



Hela dukningen. Det blev ett klassiskt bröllop med u-bord och brudbåge. Jag funderade på olika alternativ, men detta kändes enklast. Och om maken nu ville ha präst för att det skulle "vara på riktigt" kunde vi ju lika gärna köra dukning på klassiskt vis också! Vi valde att ha barnbordet runt och för sig själv, så att kidsen kunde smita ifrån när dom kände för det, och slapp sittningar med långa tal osv.



Den här bilden tar jag med för att jag strålar av lycka, och för att ni ska få en hyfsad bild av mitt omträdda pärlhalsband. Jag blev jättenöjd med hur det blev, med sina peridotpärlor infällda bland de äkta pärlorna.



Ännu en ögonblicksbild som är så skön! Magnus blick på mej är oslagbar!! Kärlek och lycka!!



Bild på våra ringar. Min ring har 3 runt infällda stenar. En briljant i mitten och en peridot på varje sida. Love it!



Kaffebordet. En skånsk brud MÅSTE ha en spiddekaga på bröllopet, även om hon (tyvärr) inte äter det själv längre. Skulle nog dö av sockerchocken. Den var inte lika vacker dan efter när resterna, ihopsjunkna i en seg kletig hög, skulle ner i en sopsäck...



Så här blev skossingarna! Blev så nöjd!!



Viktig hållpunkt i traditionella festen - gemensam tårtskärning. Min ögonskugga är fortfarande i skick! Helt fantastiskt! Smink brukar ramla av mej på två röda annars, och det var ju ingen kylig dag heller. Rekommenderar min svägerska som sminkös!



Brudvalsen tog vi inte så allvarligt på. Mitt stora problem med dans är att jag vill föra. Jag får anstränga mej för att slappna av och låta mannen föra. Det går ganska bra. Vi hade inte tränat innan alls, det var liksom ingen idé, och inget vi la någon större vikt vid. Men vi ville iallafall bjuda på en brudvals. Lite får man bjuda på! I en ojämn gräsmatta. Med klackar som sjunker ner i gräset. Och en klänning som är åt helv-te för lång och dan. Helt fantastiskt att vi tog oss runt och stod på benen efteråt båda två! Svärmor fick en bild på när Magnus hoppar undan från mitt släp bl.a. =OD

Gäster, fest och tal m.m. behåller jag för mig själv. Vi fick skjuts av grannen till vår svit på Ronneby Brunnshotell en bit in på natten. Det var en konstig känsla att komma dit och alla log, gratulerade, vinkade och hejade. Det tog ett tag innan jag kopplade att dom kanske kunde gissa att vi gift oss nyss, när vi kom där brudklädda... Men det hade varit en lång dag, och lite bubbel hade nog satt sej också till slut....

Vi hade en alldeles fantastisk dag, och det är ingenting jag hade gjort annorlunda om jag skullat göra om det! Jag kan bara rekommendera alla att göra vad som känns bra för er, strunta i vad andra säger om vad man ska och inte ska, bör och inte bör - och framförallt ta hjälp av folk ni känner och litar på, och betala lite extra för att slippa en massa onödigt jobb för era nära och kära! Jag hade inte velat se mamma stå och diska halva natten, eller stressa med maten innan (även om hon säkert gärna hade gjort den biten, kalaskokerska som hon drömmer om att vara). Magnus mormor var helt chockad dan efter när jag plockade disken rakt ner i backarna, odiskad och dan - hon trodde vi skulle ställa oss och diska den det första vi gjorde när vi kom hem...

Bröllopsrapporten - brudförberedelser

Nu börjar det vara dags att berätta om den stora dagen.

Vi sov som sagt hemma båda två. Det var störst chans att vi skulle sova bra och vara utvildade om vi löste det så. Jag kan sova borta, men jag sover bäst hemma! Somnar helst med huvudet på Magnus axel eller med ljudet av hans andetag i rummet. Jag vill minnas att vi sov tills vi vaknade, alltså utan väckarklocka. Jag hade bestämt med svägerskan halv-10 för färd mot Johanna för smink och hår. Innan dess brukar Magnus alltid vakna och stöka igång mej också på helgerna, så det var ingen större risk att vi skulle försova oss. Annika åkte förbi och hämtade mej och hängde upp sin klänning. På vägen till Johanna stannade vi i blombutiken och betalade blommorna som stod där och väntade på oss. 3 stycken UNDERBARA buketter, en båge till bordet och bröstbuketterna till grabbarna. Dess skulle vi hämta sedan på vägen tillbaka.

Vi började med sminket. Jag fick även telefonguida Malena (som kom både som min gäst och för att dokumentera hela dagen), vilket resulterade i att hon körde lite fel, men jag förstod snabbt var det gått snett så jag kunde guida henne rätt igen. Så går det när man ska vara "tydlig", då blir det två svängar runt det gula huset på hörnan....





Under tiden var Johanna och sminkade sej och laddade för håruppsättningen. Sminket blev så himla bra och höll kanon hela dan!! Jag hade fortfarande snyggt gröna ögonlock i hissen på hotellet sen, trots att vi hade stimmat runt, svettats och haft roligt hela dan!



Den stora håruppsättningsutmaningen var ju min vackra rotslöjdskrona, men vi hade listat ut att den skulle gå att sy fast i inbakade flätor, så skulle den stå stadigt och inte kännas (den väger ju ingenting). Kan intyga att jag totalt glömde att jag hade den på skallen, vilket märktes tydligt när jag hoppade in i Malenas bil när vi skulle köra sen och det var något som tog emot i tak/dörrkarm! Som tur var höll den för lite såna grejer också!



Vi fick locktånga hela håret, eftersom jag inte hade lyckats få till "ploppen" så bra efter inpackningen jag hade provat kvällen innan. Inte så smart att prova nytt grejs i håret en sån här viktig dag, men det löste sej ju och blev kanonfint ändå!



Här är det färdiga håret framifrån, och jag drack glatt mitt bubbel. Annika fick en bild på mej som nallade slutslatten direkt ur flaskan också, det vore ju synd om den förstördes. Ni kan vara helt lugna, jag drack bara precis så mycket att det kändes som en mysig nivå, lagom avslappnad och tipsy. Jag ääälskar bubbel!! Visst är Malenas bilder underbara??



Detta är en av mina favoritbilder från hela dan!! Johanna duttar i Kaiser-pärlor i håret medan jag ringer blivande maken och förbereder honom på att vi är påväg ditåt, så han kan hysta in lunchen - en god och LCHF-mättande ugnsomelett! - i ugnen till alla de som var med på förberedelserna innan. Och ja, min mobbe matchar SJÄLVKLART ögonskuggan! =OD

Nu gick färden hemåt, och Johanna och Annika stannade på vägen och hämtade upp blommorna, medan jag och Malena for raka vägen hem. Jag tittade förbi tjejerna i tältet och dukningen. Här var ett av dagens mindre missöden, som stressade mina goa hjälptjejer! Vi hade bara packat av hyrporslin, bestick och termosar i tältet när det kom. Jag såg i besticksbacken att en termos hade slaskat ner besticken i ena kanten med kaffe-vatten som antagligen hade läckt ur "skalet" efter disk. Jag trodde inte det var så mycket, så jag gjorde inget åt saken när jag såg det, men tyvärr hade dom upptäckt att i stort sett alla besticken var nerfläckade, så de fick diska av/torka av alla besticken innan de kunde duka med dom, vilket tog tid!! De trodde säkert som jag att det inte var så mycket, så de försökte torka efter hand. I efterhand hade det kanske gått snabbare att bara diska om alla besticken, men det är sånt man kommer på för sent. Jag tyckte mest synd om tjejerna, som ju ville göra ett bra jobb!

Nästa missöde var att Johanna kommit på att hon glömt livsnödvändiga saker hemma, så hon fick vända direkt igen och köra och hämta dom, med påföljd att vi blev lite försenade med att börja med påklädning, och stackars Johanna fick kasta i sej sin lunch på stående fot när hon kommit tillbaka. Men jag tyckte ändå att allt kändes väldigt lugnt och sansat, ingen fick några större stressbryt, utan vi hade hyfsat tilltaget tidsschema ändå, och alla har förståelse för att det inte blir exakt som man tänkt sej. Jag omgav mej med fantastiskt härliga människor hela dagen, som gjorde den helt perfekt!



Vi hade lite meck med min korsett, som man ju var tvungen att justera "för dagen", särskilt med tanke på mina kroppsförändringar över huvudtaget senaste året. Det kanske inte syns så mycket på vågen, men jag lovar att jag märker det på kläderna!



Så fort brorsan anlände till Möcklö bad jag om att han skulle komma in så jag fick krama om honom. Det var nog en av dagens viktigaste ögonblick, om man bortser från dom mer uppenbara viktiga stunderna då!



Dags att kliva i klänningen! Det var första gången vi provade den på det hållet - hade alltid dragit den över huvudet innan, men vi chansade att ta den nerifrån med tanke på hår och smink och grejer!



Sen fick vi trolla fram nål och tråd lite snabbt, för jag hade minskat ännu mer uppikring sedan vi fick den insydd. Jag kände av det redan när vi hämtade klänningen, men vi bestämde oss för att prova att justera korsett-tuttningen och sånt istället. Nu blev det ett par snabba tråckelstygn också för att snygga till bystlinjen lite.



Montering av slöjan.



something borrowed, old and blue.... näsduken Johanna fick köra hem och hämta (och lite annat, så hon åkte inte enkomt för den). Johannas mormor som gick bort ifjol hade ägt denna. Trodde jag skulle behöva den, för jag brukar skvala som en fontän, men alla känslor var så mycket hela dan att inte ens tårarna kom ihåg sej...



Nu var det dags att gå ut och plåta fina brudparsbilder. Nagellacket hade vi inte hunnit med alls, möhippemanikyren hade tyvärr inte hållt, men vitt nagellack är ganska tacksamt, det gick att "slänga på" ett lager lite snabbt, som var "good enough" för helhetsintrycket. Annika passade på att förbättra ögonsminket också.



Därute i hallen står min snygging och väntar! Visst är det en dödsläcker bild!!!



Ut i trädgården för att leta efter plåtningsställen i hyfsat bra ljus och med lä. Det var inte lä här...

Mitt fint lockade hår var rakt på en kvart...
Men jag är lika glad ändå! Väljer man att vara ute i naturen får man faktiskt acceptera den som den är! Det blåser nästan alltid på Möcklö, vi var fullt beredda på det.

Fortsättning följer...

Förberedelserna innan

Vi var nästan fjantigt förberedda veckan innan bröllopet. Det var lite otäckt att inte ha kontroll på minsta detalj, eftersom vi hade beställt hemkörning av olika saker på den stora dagen (mat och tårta) och inte hade hört något från prästen på ett tag, men jag valde aktivt att slappna av och känna tillit till att allt var OK, att allt skulle ordna sej. Och det gjorde det ju också! Det var inga missöden över huvudtaget! Visst fanns det saker vi inte hade tänkt på - som att tillgänglighetsanpassa efter svärfars moppe - men det löste sej ändå! Utan sura miner och stressbryt (som jag märkte iallafall).

Fast nu när jag tänker efter så var tisdagen ingen höjdardag alls. Det var då allt det hemska hände... Först ringde min fotograf nere från Tyskland och berättade att hon var supersjuk i influensan och inte räknade med att vara på benen till lördagen eftersom hennes gubbe redan legat en vecka. Hon var jätteledsen och helt förtvivlad och det var det första bröllopet hon tvingades ställa in. Jag var förvånansvärt lugn, för jag hade direkt en lösning på problemet. Det är ju ganska bra att ha scrappande vänner som älskar att plåta. Jag ringde den redan bjudna Malena, och hon svarade ungefär som jag hade förväntat mej, att det var klart hon ställde upp. Hon tyckte till och med det var roligt och skulle bli skönt att "få lov" att gå med kameran i näven hela dan! Bilden alla har gratulerat oss vid är hennes jättefina bild - och jag har massor med flera!!

Men sen ringde min bror... och berättade att han låg på sjukhus. Han svamlade något om hur mycket han hade kunnat kissa, för att skoja till det hela lite, men jag förstod ju ganska snart att det var allvarliga nyheter han kom med. Han hade fått "en liten hjärtinfarkt"!! Jag trodde knappt det var sant, men en sån sak skojar man ju inte om... Innan han ringde hade jag försökt få tag på Johanna för att rapportera fotograf-krisen och lösningen, så hon ringde medan jag hade brorsan i andra telefonen. Jag bad henne vänta, avlsutade med brorsan och gick direkt över i nästa samtal, där hon för andra gången under vår vänskap var den förste som fick ta hand om mej när någon i min familj fått en hjärtinfarkt. Det var tio år sedan förra gången, när mamma blev sjuk... Vi stod i Lund med väskorna packade och skulle precis åka upp till Karlskrona och Johannas lägenhet, där jag skulle bo ett halvår för att läsa en kurs. Jag rapporterade väl ganska sansat för Johanna vad som hade hänt, och sedan när jag lagt på kom chocken. Jag insåg att jag inte kunde vara själv! Det var lite för mycket på en gång! Fotografen kunde jag fixa, men jag kunde inte laga min bror!

Jag slängde mej på telefonen för att kolla hur långt iväg Magnus var. Han var på tippen med lite sopor, och borde vara hemma när som helst. Han frågade vad det var, och jag berättade att min bror var på sjukhus efter en hjärtinfarkt. Jaha, däruppe eller? frågade han, och jag förstod att han trodde jag sagt "min mor" som befann sej "däruppe" i stugan i Lappland. "Inte min mor, min BROR!!!" VAA?!?! tyckte han. "Jag är hemma om 4 minuter." Han hittade mej på trappan till min stuga. Jag hyperventilerade och skakade i hela kroppen. Händer och fötter hade domnat bort och jag kände hur ansiktsmusklerna krampade, så min mun var alldeles konstig. Så jag försökte dölja ansiktet i händerna - han fick ju inte se mej så konstig!! Direkt han var framme vid mej och kramade om mej kände jag hur den förlamande chocken började släppa. Nu var han här, min styrka, min trygghet, nu skulle allt bli bra igen! (Om någon undrar när man vet att man vill gifta sej med någon, så är det när man känner så om en person ;-))

Efter diverse stödsamtal och ventilerande med vänner under veckan fick jag bl.a. en analys av läget av min promenadvän som sa något i stil med att "jamen hjärtinfarkt är ju som blindtarmen nuförtiden, man får nästan gå hemma samma dag, och de fixar det mesta direkt - om man kommer in i tid och inte är allvarligt däran såklart..." Och precis så blev det. Brorsan blev flyttad från Halmstads sjukhus till Helsingborg redan på torsdagen och kände sej oförskämt pigg och frisk efter ingreppet dom gjorde direkt när han kommit in och medicinering. Han blev utskriven på fredagen och på inrådan av flera läkare kunde han komma på mitt bröllop, för alla ansåg att det var lika stor stress för hans kropp att sitta hemma och gräma sej över att inte kunna komma på sin enda systers bröllop som det var att faktiskt åka.

Sen var det som om ingenting spelade någon roll - nu hade det värsta redan hänt! Det värsta som inte ens fanns med på listan över möjliga worst-case-scenarios. Jag hoppas andra bröllopsplanerare slipper få just en sådan prövning dagarna innan dagen D. Här kommer lite bilder också - det blev visst mycket text.



På torsdag förmiddag fick vi leverans av det stora tältet, och kompisen hjälpte till att resa det också. Vi fick även hjälp av grannen som kom studsande över staketet med sin svärfar för att hjälpa till med de kritiska "lyfta taket i stormen"-momenten, och svågern som kom för att hjälpa till med sitt lilla tält också.



Här är tälten resta och Magnus iväg på svensexa. Man ser tälten från precis utanför vår ytterdörr - en jättebra placering!



Johanna var förbi en sväng den dagen också, och vi gick igenom lite listor, men konstaterade mest att det mesta var så förberett det gick. Då kom jag på att jag hade sugarpaste som jag ju hade tänkt göra tårtdekorationer av - så vi satte oss och pysslade med det! Jättekul och det blev precis så himla bra som jag hade tänkt mej!



Johanna gjorde snören och sånt småpill (tack å lov, annars hade det nog blivit sugarpasteklumpar och ilsken Sara...) och jag pillade med tandpetare och dekorerade dit alla sömmar m.m. Här är de vita skorna före chokladklackar och glitterdust. Resultatet får ni se på tårtan sen ;-)

På torsdagkvällen "kidnappade" svärmor iväg mej ner till andra sidan, där svägerskan bor, och vi fikade och hade trevligt. Jag gick en promenad med Bea (hunden på tältbilden ovan) också, och Eric stod på näsan och ställde till med drama medan jag var iväg. En skön och avslappnad kväll istället för att vara hemma och klättra på väggarna, svensexe-änka som man var...



På fredagen hämtade grabbarna porslin, bord och stolar och dukar, så vi kunde möblera och fixa lite. Boske hade varnat att det blir kondens i tältet om nätterna så vi skippade dukning och sånt som innefattade fuktkänsliga material. Bar upp linnedukarna upp till huset så länge. Jag packade ihop allt som skulle vara med vid dukningen i backar, och då hittade jag ballongerna jag shoppat hem till halva priset när jag köpte sugarpasten. Så vi knallade ner i tältet och blåste upp och hängde upp dom i lugn och ro där på fredagkvällen också. Himla bra ballonger kan jag ju säga. Vi har fortfarande 5-6 stycken som hänger inne i hallen i en klump, 3 veckor senare!



Sen väntade och väntade och väntade vi på att Johan skulle komma tillbaka och fixa med sina lampor. Vi hade tänkt ta vårt sista fredagsbad som ogifta, och Johan "skulle bara" (han berättade senare att han fastnat vid en inspelad Calaisa-dokumentär, så det var inte alls särskilt synd om honom att han började så sent - själv göra...). Jag blev inte särskilt stressad, för jag vet ju sedan många år hur han är - har hört åtskilliga bryt från Johanna om detta. Jag vet också att han gör vad han ska, att han levererar. Magnus mådde väl lite sämre när J väl dök upp framåt halv-11 och tyckte att han skulle hjälpa honom. Han hjälpte till en stund, men sen beordrade Johan in honom i fredagsbadet, där han inte hade ro att sitta särskilt länge, men vi fick en liten samla tankarna och ladda för morgondagenstund iallafall. Sen for han ut för att hjälpa en stund igen och jag slappade i TVsoffan tills jag började känna mej dåsig. Då kom Magnus också in och tyckte vi skulle gå och lägga oss. När vi steg upp morgonen efter hade Johan gett upp och åkt hem och skulle göra klart resten under förmiddagen. Det var lite väl trassligt med sladdar och grejer i kolmörkret.



Fuskar och lägger in en bild från ihopplockningen, för att visa lite av alla sladdar som hanterades på natten...

Jaha, nu är vi framme vid själva bröllopsdagen. Den tar vi en annan dag va?

En vecka som fru.... overkligt!

Tack för alla gratulationer!!


Alla frågar hur det känns. Det är väldigt många känslor! Häftigt, ofattbart, himlastormande, tomt, omtumlande men kanske framför allt ganska som vanligt! Jag kan tänka mej att det kändes mycket mer förr när man inte bodde ihop innan och verkligen började ett nytt liv tillsammans i och med äktenskapet. Men visst pirrar det till när min make kallar med sin fru eller hustru... =OD Jag har skrivit min nya namnteckning två gånger. En gång på hotellet efter bröllopsnatten och en gång när jag handlade med kort. Jag har bara "lagt till" Magnus efternamn efter mitt, så det är mindre risk att det blir fel. Jag ska bara komma ihåg ett par krokar till efteråt. Men ni vill kanske höra lite om möhippan och den stora dagen?

Själva kidnappningen var ganska odramatisk. Jag hade väl på känn att det skulle bli i samband med provsminkning nummer 2 med Annika på måndagen. Vi körde ctrl-alt-del på sminkning #1 och började om från början med nya instruktioner. Eftersom jag är så ljus blir det himla snabbt tvättbjörn och "för mycket", så vi skippade i princip mörka skuggor helt och vräkte istället på med gröööönt för att få effekt. Vi blev båda jättenöjda! Sen dök plötsligt min andra svägerska Lena upp utanför - utan barn! Det hör inte till vanligheterna att hon är här på östra sidan utan en klase ungar, så då började jag ana oråd. När Johanna också kom klivande fattade jag att det var dags.



På väg iväg inåt stan, med duk på huvvet!



Jag hade önskat manikyr till möhippan. Ändå fattade jag inte vad vi skulle till en viss gata i stan å göra förrän vi stod utanför porten till min och Johannas gamla lägenhet (vi bodde ihop hösten 99 när jag läste häruppe, och en månad innan jag fick min första egna lägenhet här när jag flyttade upp i januari 2000). Nu bor Johannas bror där och har lillasyster inneboende under sommaren. Det var riktig nostalgi att komma dit! Precis vad man vill ha en sån dag, när hela livet ska stötas och blötas. Jag hade glömt käka under dagen, men som tur var hade tjejerna förberett ost och bubbel inne hos Mina.

Naglarna blev superfina, men vi lyckades aldrig få någon bild på dom i färdigmålat brudskick. Det höll inte till lördagen heller, och då blev det bara ett lager snabblack innan vi skulle ut och plåtas, men vad gör det!!



Efter manikyren blev det lite uppdrag på stan med engångskamera - bl.a. skulle jag plåta en snygg karl och en karl som var lik Magnus, men det fick inte vara samma - hur menar dom då?? Sen var det mysig biodags! Chickflick som inte kunde passat bättre en dag som denna! Rolig och mysputtrig!



På favoritrestaurangen Montmartre käkade vi härlig 3-rätters. Sniglar och fläskfilé oscar traditionsenligt. Sen tänkte jag lyxa till det med creme brylé, min forna favoritdessert, men avtänd från socker är det ingen höjdare... Guuuud vad sött och läbbigt!! Mön fick tjusig fackla - det är inte utan att man blir lite specialbehandlad med duk på huvvet! Väldigt många som kom fram och grattade och lyckönskade - riktigt härligt!

Sen var jag väldigt impad av proffsigheten och lyhördheten på Montmartre, men dom brukar kamma hem pris i bästa kundvård vart och vartannat år, ytterst välförtjänt! Jag tänkte inte krångla till min beställning en massa. Sniglar är inga problem, när man låter bli brödet. Fick lite halloumirester av Lena att doppa i det goda smöret sen också. Till Oscar brukar det ju serveras pommes. Servitrisen frågade om jag ville ha pommes eller klyftpotatis. Ingenting alls tack. Jaha, vill du ha sallad istället? Nä, det behövs inte tyckte jag, lägg isåfall bara lite extra grönsaker på tallriken. Hon viftade lite med handen och visade att hon förstod precis vad jag menade, så var det inte mer krångel med det. In kom världens LCHF-tallrik med fläskfilé, bea, kräftstjärtar och blomkål, broccoli, sparris. Helt klart specialfixat och riktigt snyggt upplagt också som vanligt. Då blev jag lite varm i magen - äntligen börjar det sprida sej så mycket att man slipper förklara in i minsta detalj vad man vill ha. Det är ganska tråkigt att alltid känna sej krånglig annars! Till desserten tog jag en irish coffee utan farinsocker - men grädden var såklart supersockrad... Så det blev lite smygkolisar också förra veckan.



Vi avslutade kvällen i lugn och ro på favoritpuben Fox & Anchor. Den var ännu mer favorit när man drack öl, för här finns MASSOR med goda öl på pump! Jag är en ale-tjej och älskar dom engelska sorterna! Tyvärr har jag sagt farväl till öl. Jag får svinont i magen när jag provat. Så gott är det inte så det är värt det - och jag kan smutta på och smaka någons öl om jag blir riktigt sugen nångång.

Maken fick vänta på sin svensexa nästan hela veckan. Inte förrän på torsdagen blev det kidnappning av honom. Jag hade försiktigt luskat ungefär när det inte var lämpligt att planera in alltför mycket förberedelser av måste-slaget, eftersom jag antog att tillställningen inte skulle bli helt torr. Först trodde dom det skulle bli onsdag, men sen blev det flyttat till torsdagen, så jag försökte försiktigt styra tältresning till torsdag förmiddag, men jag behövde inte göra så mycket på den fronten, det löste sej ganska bra själv. Däremot såg jag till så att all nödvändig Magnus-körning, det han tagit på sej att göra, som sista besöket på systemet osv var klart i god tid och inte skulle frysa inne pga bakisdag.



Iklädd den välbekanta tomtedräkten, något modifierad, bar det iväg för grabbarna till en paintballbana. Under tiden kidnappade svärmor iväg mej från hemmet en stund också, så jag slapp klättra på väggarna hemma. På fika på västra sidan fick jag höra att det skulle fräschas upp innan sta-tur efter paintballandet, vilket ju var en himla tur att jag fick reda på - annars hade jag kanske legat i ett bubbelbad med lite mysbelysning när svennerna kom instormande för dusch. Kunde blivit trångt...



Brorsan: "eftersom du är en sån erfaren skytt har vi räknat ut att 4 mot 1 bara är rättvist". I tomteröd dräkt... Blivande maken var ganska blåmärksprickig och gnällig när han kom hem efter turen i skogen - men toklycklig och ville göra om fler gånger!! Ett skott hade tagit rakt på nyckelbenet också, så där har det varit lite extra svullet och gnälligt. Det blev ingen film eller uppdrag på stan för hans del, annars var deras utekväll ganska lik vår. Montmartre för käk, Foxen för efterfest. Svågern hade visst gått hem från stan också sen när det var omöjligt att få tag i taxi. Sån är han! Lite rädd för Blekinge-vargen hade han varit i skogen, när det kommit en igelkott framhoppande...

Fortsättning följer....

Bröllopsvädret!



Jag följer med spänning väderprognoserna inför helgen - inte för att jag lägger energi på att oroa mej för vädret. Har väl haft nån vända med "tänk om...." där särskilt vinden varit det största hotet. Lite regn gör mej inget. Vinden skulle ställa till med mer elände med partytält å sånt. Annars är det ingen idé att oroa sej för vädret - det går ju inte att ändra eller påverka.

Jag har lagt upp yr.no över Möcklö på min blogg-feed, och får prognoser 3-4 gånger om dan uppdaterade. Igår var det lite regn på väg mitt på dan, men det försvann vid nästa prognos, och det har varit ganska stadigt väder runt om hela tiden. En kuling-kula har funnits med på fredag förmiddag, så vi ska kanske vänta med den dukningen. Nu står det bara frisk bris vid senaste prognosen, runt lunch på fredag.

Avbokat håruppsättning

Idag fattade jag beslutet att avboka håruppsättningen, eftersom måndagens provuppsättning gick åt skogen på alla sätt och vis. Det var lite lättare att avboka när jag visste att tjejen jag var missnöjd med bara var inlånad för att det var fullt upp den dagen. Det var enklare att framföra mina synpunkter till salongens ägare.

På något märkligt sätt missade jag tidpunkten när jag skulle berätta hur jag ville ha det tills det var för sent, och den inhyrda tjejen som skulle hjälpa till den dagen hade kört igång autopiloten och körde standard-uppsättning 12b, efter min inspirationsbild som jag hade med för att visa hur jag ville ha lockarna runt ansiktet. När jag insåg att jag missat berätta hur jag ville ha det i övrigt var det redan försent, och allt jag försiktigt framförde var "så dags att säga nu" eller "det får vi fixa med nästa gång då". Nästa gång, alltså på den viktiga bröllopsdagen, skulle vi ta allt steg för steg och jag skulle godkänna alltihop innan vi fortsatte med nästa steg. Första gången jag protesterade var när hon hade dragit tillbaka allt hår från ansiktet, så det såg ut ungefär som "till vardags med hästsvans" framifrån... Då påpekade jag försynt att jag ville ju ha såna där lockar som jag visade. Hon drog fram några spretiga testar för att visa ungefär, vilket också var milsvitt ifrån vad jag hade tänkt mej.

Uppsättningen blev JÄTTEFIN, det var inte det som var problemet. Problemet var att det inte alls var i närheten av vad jag tänkt mej, som jag alltså aldrig hade hunnit förklara eller berätta kom jag på sedan när det bara började bli mer och mer konstigt att försöka berätta det. Frisören hade även synpunkter på prissättning av bruduppsättningar, som gick stick i stäv mot stället hon var inlånad till, som alltså hade den prissättning som hon dissade - väldigt märkligt diskussionsämne, som inte jag tog upp alls. Jag har full respekt för proffs och att de ska ha betalt för sin kompetens och tid.

När hon sedan började ha synpunkter på vilka hårprodukter jag har i mitt hår och hur jag sköter det gav jag bara upp. Jag fattar att hon har för vana från sin salong att predika dyra värstingprodukter till sina kunder, men föreläsningen jag fick om grundläggande hårtvätt och balsam var lite väl magstark. Jag har provat det i över 35 år, det gjorde bara mitt hår tråkigt och hårbotten sårig och torr/mjällig. Nu kör jag så skonsamt och naturligt som möjligt, och håret har aldrig varit piggare och friskare, och hårbotten utan kli. Jag hade även bestämt för mej från tidigare håruppsättningserfarenheter att de inte vill ha nytvättat och glatt/slinkigt hår att jobba med, därför var mitt hår inte nytvättat och hade sedan senaste balsam-kuren genomgått både havsbad och utevistelse i blåst med påföljande grusighet, som bara sköljts ur med vatten. Jag fick stränga order att ha tvättat håret med både schampo och balsam "nästa gång" (sagt till min medföljande tärna, som om jag inte förstod vad hon menade), så fick hon lösa eventuellt halkiga hårtestar med olika medel isåfall. Kemikalier, kemikalier och ännu mer kemikalier. Jo, det låter sååå lockande! Jag kan köpa att det behövs hårsprej för att frisyren ska hålla hela dan, men jag vill INTE bli behandlad som en liten unge eller beordrad att förpesta mitt hår.

Jag vet förresten varför jag missade att berätta där i början. Jag blev helt enkelt så chockad när det första hon gjorde efter att jag landat på stolen var att ställa sej och kamma ut hela håret, inklusive mina permanentade lockar som jag slitit lite extra med på morgonen för att få så fina som möjligt... Jag protesterade lite försiktigt, men blev nertystad med förklaringen att jag hade "beställt" såna lockar som på bilden, och de får man med locktång sen istället... Vad vet jag, det är inte jag som är proffs! Så jag satt där snällt och kände hur hon nålade upp mitt hår, fjöttlade med några flätor uppe på huvudet som kronan skulle fästas i på något sätt (inte inbakade, som Johanna gjorde när vi provade hemma, så att kronan verkligen sitter fast på skallen när man knyter den i den inbakade flätan...), tupperade och grejade.

Kronan vet jag är besvärlig. Den går inte att nåla fast, och det förklarade jag utförligt innan vi började, och även att vi provat hemma och knutit fast den i flätorna, vilket funkade bra. Jag ville gärna få försäkran vid provuppsättningen om att den skulle sitta bra, så jag skulle slippa gå och oroa mej för den biten innan. Men hon nålade bara dit kronan lite provisoriskt när det började vara klart, för att jag skulle se hur det såg ut. Då var jag utmattad av alla kommunikationsförsök som gått snett att jag bara tänkte "jaja, det blir säkert bra sen..."

Nu har det gått ett par dagar och jag kan inte sluta tänka på det som hände, och mitt ansvar i det som gick snett. Det var jag som fick underkänt i kommunikationen, så det är mitt ansvar. Men när jag snackade med min mage sa den mest att jag ville avboka, även om det fanns alternativ. Ett alternativ var att be om en ny provuppsättning, ett annat att få en annan frisör. Men det är ju lite i senaste laget att tänka på sånt nu, och eftersom det kändes 700 gånger bättre med Johannas provuppsättning var det ett mer lockande alternativ. Hon vet hur jag vill ha det, förstår att man inte sätter en sån krona på en modern frisyr enligt formulär 12b, att jag inte vill ha håret så uppsatt att jag inte känner mej bekväm osv. Även om det inte blir proffsgjort skulle det ändå vara mer jag än det jag fick på salongen med den här inlånade frisören med en del övrigt att önska vad gäller kundbemötande och "kunden har alltid rätt"-förståelse...

Jag ville helt enkelt inte gå och oroa mej för hur jag skulle lyckas framföra mina synpunkter och önskemål nästa gång, i en miljö jag inte alls kände mej bekväm med (sittande på en låg stol i innersta rummet, där jag såg från överläppen och upp i spegeln på väggen framför mej - snacka om att känna sej liten!). Då var det bättre att bryta och avboka. Jag fick prata direkt med ägaren, från sin semestervistelse, och hon hade full förståelse, lämnade erbjudande om att höra av mej igen om det blev total panik med mitt alternativ, så skulle hon lösa det på något sätt - och betalt för provuppsättningen ville hon absolut inte ha, trots att jag erbjöd mej att betala för tiden. DET kallar jag goodwill och kundfokus! Nu hoppas jag att jag istället kan se fram emot den stora dagen, när jag har en sak mindre att gå och oroa mej för, som drar negativt fokus till sej vid minsta tanke ditåt...

Bli proffs på att boka bröllopstårta!



Idag har vi varit och köpt bröllopstårta. Det var en intressant upplevelse. Tänkte dela med mej om några tips som kanske inte är så himlans lätt att veta när man själv står där och ska beställa en bröllopstårta. Man gör ju inte det såååå ofta i sitt liv.

1. Boka ställning långt innan. Den första frågan vi fick var om vi hade bokat en ställning, och vi tittade oförstående på varandra och jag förtydligade försiktigt att detta var vår första kontakt om bröllopstårta. Förfärad (nåja) sprang damen och hämtade ställningsbokningspärmarna, frågade oss vilket datum det gällde och konstaterade (tror jag) att de raka ställningarna var uppbokade, men att det fanns svängda ställningar. Vi tittade på varandra igen och kunde bara konstatera att vi inte bryr oss om tårtan är rak eller svängd. Tack, vi tar en svängd.

2. Försök inte förklara att du vill ha tårtan med så lite socker som möjligt, eftersom du äter lågkolhydratskost och några av dina gäster också. Butiksbiträdet i ett konditori förstår inte vad du säger, och frågar istället efter en kort tystnad genast "vill du ha t.ex. citron eller vitchoklad-fyllning?" som om jag inte sagt något alls alldeles nyss. Jag orkade inte försöka igen, och räknar med att jag fortfarande tål socker lite bättre än mjöl så även jag kan käka lite av min bröllopstårta utan att få svåra magplågor.

3. Läs på så du har stenkoll på vilka tårtor de erbjuder och vad de innehåller innan, så du kan svara direkt på frågan "vill ni ha en fransk passionstårta?" Denna frågan kan ha kommit sig av att jag nog sa någonting i min lchf-fråga om gärna någon mousse eller liknande fyllning förstod jag sedan när vi fick förklarat att en fransk passionstårta består av mousse. Det är ett plus om de har en hyfsad hemsida, eftersom man tydligen ska vara fullärd redan när man kommer in i butiken - eller så hade jag kanske bridezilla-framtoning så hon helt enkelt utgick ifrån att här kom ett kontrollfreak och skulle ge order om pantonefärger på marsipanrosorna. Kanske befogat, för kontrollfreaket övervägde att be att få se exempel på en mörkrödros, när hon plötsligt kom på att det faktiskt kvittar om rosorna på tårtan har EXAKT samma nyans som de i brudbuketten och att jag dessutom inte ens vet hur rosorna i brudbuketten ska se ut än....

Jag försökte kommunicera att jag vill ha någon moussefyllning och ett vitt täcke. Hon visade bilder i pärmen på tårtor med gelégrejs på, och jag fick peka och visa att vi vill ha en "täckt" tårta - peka på en bild. Jaha, men det är en prinsesstårta! Med sockerkaksbottnar, vaniljkräm och grädde!! OK, går det inte att få en med mousse i då? Jomenvisst, det går att få precis vad man vill. OK, men då vill vi ha en täckt tårta med mousse i tack.... Nu börjar vi komma nånvart!

Den franska passionstårtan kom på tal igen, och vi fick klart för oss att den innehöll choklad- och passionsmousse. Vi tittade på varandra och konstaterade att det lät gott, det tar vi. Damen var något förvirrad över att vi inte ville hämta hem smakbitar och bestämma hemma i lugn å ro - men det var ju himla trevligt att det erbjöds. Kan vara bra att veta för alla som är oroliga för den biten.

Sedan bestämde jag dekorationerna (jag har fått fria händer med det innan) och blivande maken bestämde att våra namn skulle stå med. Så nu är tårtan beställd, betalad och klar! Tjoho, vad skönt att ha det avklarat!

Det skulle inte förvåna mej alls om den har vissa likheter med bilden jag lånat från konditorns hemsida.... ;-)

Servettjakt - LÖST!



Jag har klappat på dom här servetterna med tillhörande löpare ett par gånger under vintern, utan att veta vad jag skulle ha dom till. Nu när jag kommit på att de blir perfekta till vår bröllopsdukning har de GIVETVIS utgått ur sortimentet! Jag hittade två paket övergivna stackare i lokala ICA-butiken. På MAXI har dom en syrenlila variant. På Coop har dom den nya Dunilinvarianten, där det gröna mönstret heter Avocado. Dessa är lite för skogs/gräsgröna för vad jag tänkt mej, nu när jag snöat in på dom här mysiga lime-iga. Jag var på servettsafari i halva kommunen i söndags utan att få något napp

Om du springer på servetter eller löpare i din butik: Köp och skicka till mig! Jag betalar såklart vad det kostar!
Jag behöver 4-5 paket servetter.




Löparna får du gärna kontakta mej först om så jag får koll på priset och hur många jag behöver (de är visst 480 cm långa). Skriv en kommentar, så mailar jag tillbaka.



Färgen/sorten heter Duni Dunilin - Romantic Or. Green (står på baksidan under streckkoden) och storleken är 40x40 cm (men hittar ni 30x30-varianten är det helt OK också).

Nu när jag kikar på Dunis sida är den plötsligt med igen, vilket den inte var när jag kollat i ICA-butiken, så den har kanske bara varit tillfälligt slut hos leverantören och avaktiverad? Hoppas hoppas.

Ett SMS från käraste Sanna har löst min servettjakt - ibland har man tur! Tack kära vän för att du hjälper mej reda ut en planeringsnoja!! =OD Hon var smartare än jag och köpte hem dom när hon blev förälskad. Note to self, gör aldrig om misstaget! Kraftig förälskelse = KÖP!!

Klänning å sånt...

Nu är min bröllopsplanering igång så smått. Det är verkligen ett ständigt kastande i tankarna mellan det stora överdådiga drömbröllopet (som man egentligen inte vill ha) och det mysiga, gemytliga i glada vänners och släkts lag. Det första vi måste göra är att spika ett datum. Vi har 4 lördagar vi kikar på, i tidsordning prioriterade med tanke på chanserna till varma kvällar, då vi planerar ett trädgårdsbröllop. Jag vill inte gifta mej i en kyrka, och vi ser ingen anledning att åka iväg och leta upp något annat sagolikt ställe, när vi bor som vi gör. Dessutom är vi ju båda "hemmaråttor", så det blir mest vi helt enkelt. Som det ska vara.

Försöker hitta någonslags prio-ordning vad som måste bokas först för att veta dagen, men plötsligt har allting blivit så fruktansvärt akut och borde ha varit gjort för lääängesen. Min tilltänkta präst gick nog i stöpet pga semester och jobbresa just de veckor vi funderat på. Nu ringde jag kommunen för att kolla hur det ser ut med vigselförrättare ifall jag lyckas lobba in borgelig vigsel igen av "praktiska skäl" om man kan skylla på ute lite sent osv. Damen som svarade undrade vad jag hade för "problem" med min präst, och jag förklarade bara att hon hade semester och var bortrest. Då lobbade damen genast in sin dotter som var präst, om jag nu egentligen ville ha en kvinnlig präst för egen och hemfridens skull. Jag vet när jag är besegrad av universum, och tackade glatt för förslaget och lämnade telefonnummer och namn för att bli kontaktade. Den borgeliga dörren är fortfarande på glänt också, för den ytterst trevliga damen var väldigt tillmötesgående och antydde att de brukar kunna lösa det mesta, även om man är sent ute. Vigselförrättare alltså nästan ordnad.

Lokal bokad och varmt vackert väder beställt. Tält ska fixas, men Magnus trodde han kunde låna ett av en vän, som han inte vet hur stort det är. Johanna hade kontakter i tältbranschen också som backup.

Jag har börjat kika på klänning, och det är ju inte mycket som känns "jag". Dessutom är det lite svårt att hitta klänning när man inte är 36a utan en kort liten 50a! Jag kommer kanske att hinna bli 48 tills dess, men det är inget att hoppas för mycket på (och enligt alla råd ska man absolut inte hoppas på att banta sej i en mindre storlek, även om vågen går neråt). Jag har bläddrat runt på en massa hemsidor här i dagarna och kollat klänningar, och hos en dansk leverantör fastnade jag flera gånger för samma klänning på tumnaglarna och klickade upp. Och den finns i min storlek också, och hos de två brudklänningsbutiker vi har inom räckhåll. Men det är visst lite akut med det också. Jag hoppas helst på att hyra och då har man väl kanske ännu mindre utbud att välja på (om de inte tar hem en klänning till en som man får hyra...). Vill ni se?

Jag ville ha halterneck, för det trivs jag bra i. Och en enkel kjol med litet släp utan en massa krusiduller. På denna finns drapering, men det är ingen nackdel för att trolla bort lite valkar... Sen är där något glittrigt grus på den också - jag får stå ut. Det ser ganska diskret ut.



Ni får tänka er den en halvmeter kortare då med mina mått *ASG*

När björkarna susar...

...och vi  image851

Nu är ringarna beställda och levereras på fredag. Detta är bara bekräftelsen på det vi kom överens om för ett par veckor sedan. Jag slog till och friade på skottdagen, och fick mitt ja efter ett par veckors noggrann eftertänksamhet.
Nästa sommar planerar vi att hålla bröllop här hemma i trädgården.

Jag har kikat in på bröllopstorget för att få lite hjälp med förberedelser och budget och liknande, för att kunna pyssla med det när jag känner att jag vill vara lite bridezilla i min egen ensamhet (och inte slita ut den stackars blivande brudgummen med sånt tjej-tjafs). Det är en härligt pillrig känsla i magen att tänka på det! Det är väl prinsessgenen som sprattlar igång!

Vissa saker är så självklara, andra ger svåra bryderier och beslutsångest och ytterligare andra spelar absolut ingen roll. Men det är väl så det ska vara inför den stora dagen, och jag är glad att vi har lite tid på oss att tänka igenom och fundera på alla bryderier.

Man får helt enkelt börja redan från början att lyssna på magkänslan och försöka göra det till sin dag, och strunta i alla måsten och borden. I vissa fall får man höra att det är så man ska göra, att det är man själv som bestämmer hur man vill ha det, men sedan kommer det plötsligt något måste urhoppande ur munnen på omgivningen iallafall. "Klart du måste bjuda dom om du ska bjuda dom andra!" Jaha? Men om det inte är så självklart för mej då? Ja, ni har säkert varit i samma situation och fått fatta beslut som blir kompromisser mellan vad man egentligen vill och vad man bör för etikett och hemfrid och släkten och annat. Jag har ganska klart för mej redan nu vad magkänslan säger, sen får vi se hur det blir när vi ska i skarpt läge sen, hur många kompromisser och avsteg från detta man kan tillåta och fortfarande må bra. Det kan vara saker nu som betyder superdupermycket, men som tappat betydelse om ett halvår, och man inte alls förstår vad som var problem med det beslutet. Det får ligga till sej helt enkelt.

Till saker som är självklara hör att jag ska använda mammas brudkrona.

image852

Den har farmor gjort.

På den tiden hade farmor ingen telefon, men dom hade pratat om bröllopet när de var uppe på sommaren, och farmor hade mumlat att hon skulle leta upp ett mönster hon hade. Sedan kom ett paket på posten som det kanske låg med något litet brev i, men de hade mest varit nyfikna på vad som låg i själva paketet. Väl uppackad undrade dom varför hon hade skickat dom en ytterkruka till blomkrukorna... Innan dom förstod och hittade lappen med att det är en brudkrona...

Jag har nu officiellt fått den brudkronan, så jag kommer självklart att använda denna släktklenod när jag gifter mej, även om den tydligen var lite meckig att få fast på skallen, eftersom det är dåligt med fästhål till nålarna i nederkanten. När jag var liten stod denna krona ihop med en servettring och några andra korgar och byttor farmor och andra rotsjöjdande släktingar knåpat ihop, i ett vitrinskåp i bokhyllan i vardagrummet. Servettringen sa jag alltid var prinsesskronan, som en liten flicka kunde ha när vuxna gifte sej, men nä, då fick jag alltid höra att det var ingen krona, det var en servettring (fast den hade små spetsar på ena kanten, och stod så fint...). Jag tror inte jag som liten flicka förstod eller ens klarade av att tänka den svindlande tanken att jag en gång kanske skulle kunna ha den stora fina brudkronan...

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0