Nu är det slut på bebistiden - 1,5 år!

Jag har funderat ett tag på en sammanfattning av bebisperioden och föräldrarledigheten, och vad som inte blev som jag hade trott eller föreställt mig (vilket egentligen är typ allt...).
 

Kladdigt
Jag trodde det skulle vara kladdigare att ha bebis. Då hade jag ändå en kräkbebis (inte extremt, men dagligen). Och det var ganska kladdigt med många klädbyten. Men två grejer som gjort bebistiden okladdig är att vi ECade och mycket mycket kletigt bajs pruttades ut i pottvasken istället för smetades in i en blöja upp längs ryggen. Vi hoppade även över puré- och mosperioden och gav plockbitar direkt så han lärde sig hantera maten i munnen istället. Gröt har vi inte heller på menyn, som jag antar ingår i klet- och kladdrätter rätt mycket. Nä, det är inte särskilt kladdigt det lilla som blir kvar. Lite yoghurt, nån bajsolycka och lite flåt om vi äter korv stroganoff e.d. Vi har såklart inte använt EC och BLW för att slippa kladd, det är bara en positiv bieffekt!
 
 
Promenad med svampplockning tajmad till tuppluren, somnade sittade efter diverse jag-vill-inte-åka-vagn-utbrott och ganska lättsövd i selen.

Barnvagnen
Som jag skulle knata runt med och fortsätta mitt promenerande, och sen skulle det sussa en bebis i den så man kunde pyssla och greja, sommar som vinter. Den har mest tagit stor plats i hallen. Vi tar nästan aldrig med den nånstans utan den har nästan bara använts hemma. Tur vi inte köpte värsta dyring-nyvagnen. Jag har såklart hört kommentarer om att vänja barnet vid vagnen, underförstått gå fast bebis gallskriker, tills bebis slocknar av utmattning. Jag har aldrig fixat några skrikmetoder, klarade en minut när jag försökte en gång. Inte för att jag känner mig särskilt schåpig som så, utan helt enkelt för att bebis skriker för att vi missat ett behov. Ta reda på varför bebis skriker, gör något åt saken (om det går). Jag har använt selen en hel del istället.
 
Babyvakten
Den blev inte heller mycket använd. Den funkar på avstånd och han har aldrig varit särskilt långt bort. Vi använde den en period för att kunna bada på tu man hand när bebis sov i soffan. Annars knappt alls.
 
Babyskyddstiden var rätt soft!
 
Sovande barn
Jag trodde jag skulle vara sån som väsnas och grejar runt sovande barn, för det är ju det bästa. Man ska vänja dom vid oväsen och att sova under bordet på kräftskivan typ. Not working. Vi låter helt enkelt inte så mycket hemma. Finns det något "buller"igång är det en TV på sin höjd. Så vi har en lättväckt unge så fort han sovit mer än 18 minuter. Då har han sömnskarvar varje kvart ungefär. Så jag tar siesta jag också, det är enklast. Sova ikapp eller pilla med mobilen. Sen har jag funderat lite på varför små barn inte skulle behöva lugn och ro vid sin vila de också utan utsättas för buller jämt? 
 
Sömnbrist
Jag trodde man skulle vara tröttare. Vi fick en bebis som sov bra på nätterna och vi nattammar och samsover utan större störningar i vanliga fall. Nu börjar det vara trångt och efter senaste månadernas sömnstörningar är det jobbigt också, men det går väl över. Vi har tillräckligt med bra sovnätter för att hoppet ska finnas. Jag var inte beredd på att vara dödens trött vid 1,5 årsåldern. Trodde det hörde till spädistiden, men då hade jag väl mer hormoner som hjälpte mig.
 
 
Här är mitt lilla troll imorse! Jag hann bara prata om hur ofta jag får med fingrarna på bilderna och måste lära mig hålla iphonen annorlunda när jag ska plåta. Vände mig tillbaka mot söta barnet, som stod och klämde med världens bajsögon! Hemmabajsaren Malte Lindeman - dom hann till bumbopottan (jag satt instängd som vanligt). Och vi slapp fundera på hur dagmamman skulle hantera förstabajset där den här gången också.
 
Blöjfri rapport
Det blöjfria funkar jättebra, särskilt hos dagmamman som nästan bara rutinpottar, vilket räcker för Malte. Vi hade en skvaldag under första lämningsdagarna under inskolningen, när jag fick hem 4 blöta brallor (rekord tror jag), men sedan dess har det varit torrt sånär som på ett par droppar när de inte hann riktigt. Igår mindes jag inte när vi hade en kissbralla sist, så vi bestämde oss för att testa om han sa till själv. Vi har mest kört med att gå med honom när det borde vara dags och han börjar vara rastlös senaste veckorna. Men nu börjar det vara dags att lägga över mer ansvar för transporten till pottan på honom själv, så vi väntade ut honom mest för att kolla om han signalerar fortfarande. Vi gick en runda efter 2,5 timme, men då ville han inte sitta kvar på pottan när han hade satt sig. Efter 3.15 fick jag kisstankar igen och började prata med Magnus om att det nog var dags. Malte gnuttade och tittade på mej. Jag sa "kom går vi till pottan". Men han satt redan på huk med en pöl under sig. Han signalerade iallafall. Får jobba lite mer på transport till pottan själv. Vi har varit lata med det och bär nästan alltid dit honom när det är dags.
 

Vi har en ettåring!

 
Glad kille med sin läragåvagn. Vi trodde han skulle knäcka koden den här månaden, men han satsade på andra grejer istället. Bl.a. har språket utvecklats enormt, både prat och kroppsspråk. I början av juli tecknade han plötsligt tillbaka när vi tecknade lampa, och nu en månad senare säger han "tata" samtidigt som han tecknar och tittar på lampan. Babblar gör han till och från hela dagarna, och vi väntar på att riktiga ord i rätt sammanhang ska börja hoppa ur munnen på honom utöver hej, kise och sånt han sagt ett längre tag. Nej är han också förtjust i att säga. Mamma och pappa är inget som är nödvändigt, vi är ju alltid där ändå liksom. När han är riktigt trött och ledsen/sjuk/gnällig kan han be om mamma och "nene" som är hans ord för tutte sedan starten - en vidareutveckling av reflexljudet "neh".
 
 
Äter gör han massor vissa dagar och inte så mycket andra dagar - ungefär som det ska vara alltså. Häromdan klippte han glatt i sej en 90-grams hamburgare och ville fortfarande ha mer mat. Vi behöver vänja oss vid en bebis som äter och inte bara smakar lite, så vi anpassar portionerna efter det! Amningen står väl kanske för 75% nu i sommarvärmen när han behöver få i sig vätska också. Jag har inte gett vatten förrän den riktiga värmen kom, för att inte fylla magen med det. Bröstmjölk är bättre i värmen eftersom den anpassar sig efter vätske- och saltbehov. En enda gång hittills har han hoppat över en amning utan att ta igen det sen vilket kändes jättekonstigt. Jag trodde dagtid skulle försvinna först och de skulle ta igen på nätterna, men han verkar vilja amma dagtid och sova på nätterna. Det är ju helt OK än så länge.
 
 
Myror i brallan är grundtillståndet. Det är fullt ös hela tiden, så till den grad att han monstrar ur kläderna utan att märka det.
 
 
Han fick en gungställning av farmor, som det tog ett tag att montera ihop klart. Här har vi precis packat upp delarna och påbörjat monteringen, men han kunde klättra på stegdelen ändå.
 
 
Vi har fortsatt sängexperimentet efter hand som värmen kommit och han sover längre och längre pass. Tre dagar innan sin ettårsdag somnade han för första gången själv nere i sin säng efter amningsnattning uppe i dubbelsängen. Han hade börjat slänga benen upp mot sängkanten och även klättra ner själv under nattningspauser när han behövde mer nervarvning. Eftersom vi sovit så bra för det mesta är egen säng inget vi stressat med utan det har fått komma i hans takt. Vi har ju en trång 140-säng så han tyckte nog också det var skönt med lite spejs. Nu när jag skriver detta har han precis sovit hela natten i sin säng, utan att bli upplyft för amning på morgonen. Då var han duracellkanin igår och somnade inte förrän vi gick och la oss vid 11. Vi hade då försökt natta honom i omgångar sen 9 när han var trött och hängig. Nu är nästa steg att han ska kunna somna med pappan även om jag finns i huset. Amningsavvänjning får han bestämma takten på själv, så läng jag inte ser det som några problem eller det är jobbigt, och nattamning är inte heller några problem. Vi gör det på rutin i sömnen.
 
 
Den här gångstilen utvecklade han när det var för vasst att krypa på knä. Vi har oftast byxor på honom ute så länge han fortfarande kryper, men ibland har man gått ut en spontanrunda utan brallor. Snygga träningsbrallor va?
 
 
Go och glad för det mesta och charmar alla som kommer i vår närhet.
 
 
Men nu ska jag göra ett undantag och visa gnällungen också. Här kom han krypande storgråtande från köket, med tårar hängande på hakspetsen. Jag tror han hade kissat i brallan och det var heeeemskt! Vi har tagit oss igenom språnget runt ettårsdagen, men det var stundtals tufft med en riktigt gnällig, gråtig, klängig, arg, otröstlig bebis. Man fick säga till sig själv att det är värst för honom för att försöka hålla ångan uppe och ha tålamod. Oftast räckte det trots allt att bara ta upp och hålla honom så han fick tanka närhet. Funkade inte det funkade kanske tutte eller sömn. Undrar om nappbarn har lindrigare gnällsprång eftersom dom bara kan snutta lite, sen har de tröstat sig själv?
 
 
Motoriskt har han jobbat mycket med balansen och har även kommit på att man kan (och ska) klättra. Överallt. Så fort något är i lämplig höjd åker knäet upp. Mindre lämpligt när man hittar honom stående på diskmaskinsluckan som nog inte är anpassad för 10 kilo bebis. Jag blir alltid lika fascinerad av att titta på alla dessa förprogrammerade "ska lära sig"-grejer. Vi väntar alltså fortfarande på att han ska släppa taget och gå. Balansmässigt är han absolut där, han ska bara knäcka det sista. Det kan hända i eftermiddag eller om en månad. Spännande!
 
 
Han har två stora förälskelser, båda på bild här. Kusinen Hanna, som varit en fantastisk avlastande barnvakt på flera av sommarens kalas. De är lika glada för varandra och hon har god erfarenhet av två småbröder och sådär ansvarsfull att man vågar släppa honom helt till henne när vi finns i närheten.
 
Det andra är cyklar. Närmare bestämt pedalerna. Man kan snurra på dom. Tyvärr är de oftast i viftnärhet till oljiga cykelkedjor och sånt, så det är himla opraktiskt. Han ger ju inte upp i första taget när han zoomat in på en cykel heller, vilket gjort att vi fått avbryta diverse strandvistelser när vi tröttnat på att hämta bebis hos cyklande grannar eller säga nej, hålla fast och göra förtvivlad. Han är f.ö. maniskt förtjust i bilar och singelplaner som man kan stoppa sten i munnen. Vi har slutat orka tjata om sten i munnen, eftersom han inte verkar svälja utan bara snuttar på och spottar ut när han tröttnar. Oljiga bilhjul däremot är en annan femma. Och han har nog snart lyckats montera ner minst en registreringsskylt.
 
Klättrar och klättrar (och katten Sot håller oss sällskap i bakgrunden).
 
 
Emellanåt går han ner för räkning, och jag försöker se till att han sover blöjlös i sommarvärmen.
ECandet gick in i en katastroffas i samband med språnget. Vi fick en riktig pottpaus som sträckt sig över nästan hela juli. Jag gav upp och lät kinkiga pappan blöja på eftersom pottningarna ändå slutade funka. Bara att vänta ut till det skulle börja funka igen (och rutinpotta vid blöjbyten om det inte plankas). För ett par dar sedan började vi märka en förändring igen och det började komma kiss vid rutinpottningarna när han vaknat igen och vi började fånga mer och mer bajs. Efter ettårssprånget är det många ECare som har långa torrperioder, så jag hoppas vi får till det igen nu när pottpausen är över.
 
 
En del i klättringsutvecklingen är att ta sig upp i soffor. Här tog han sig upp i altansoffan för första gången för att få tag på pappans glasspinne.
 
 
Han klättrar upp för rutschkanan utan hjälp och har ingen respekt för höjder än. Vi blev förvånade när vi kände på kanan och konstaterar att den är glashal! Men han har väl klibb under fötterna och väger så lite att det funkar ändå. Vi brukar stå bredvid och passa ifall han ramlar, men oftast behövs inga stödhänder.
 
 
Varmt varmt varmt och middagssömnen genomförs inne i mörklagt svalt sovrum i bara fllingar med ullbyxor.
 
 
På väg uppför.
 
 
Det är roligt att gunga också.
 
 
Vi plockade fram cyklar, skruvade på barnsits och köpte cykelhjälmar. Sen har vi varit på sammanlagt 3 cykelutflykter. En till fårahagen där det var en massa tång så det inte gick att bada småttingar vid sandstranden utan röjning. En till fläderplockning med svägerskan som fått köket fullt med klibbig saft efter trasig flaska och nästan hela satsen förstörd och en kvällstur till Hästanabba där vi kunde bada, en och en, medan den andra höll bebis från att krypa över bryggkanten.
 
 
Här är vi med bilen på båttur. Flapplucka på solskyddet höll honom sysselsatt en god stund under överfarten. Vi körde en rekningsrunda till Aspö för att kolla avstånd m.m. inför Tommy Nilsson-konsert som vi var på den 29e. Där hade vi otur med vädret och fick gå mot båten innan konserten var slut eftersom vi tröttnade på att försöka hålla bebisen varm och under ett paraply.
 
 
Jag älskar att snutta på småsten! Det finns bl.a, runt hela huset...
 
 
Han är även officiellt i tömma lådorna i köket-fasen. Plastburkarna är just nu mer tid på golvet än i lådan.
 
 
Vi fick tillbaka vår utlånade båt och for ut i skärgården på semestern också. Flytväst hittades helt otippat på Maxi till lillongen, och mamma fick en ny seglarväst också. Vi åker jetelångt! Hela vägen till Varö.
 
 
Vi var även på utflykt med skärgårdstrafikens Wittus, som började gå utanför vårt fönster i juni. Vi skulle åkt hela rundan om Ytterön och in till staun och tillbaka till Brofästet. Men båten var fullsatt för rundturer, så vi haffade den in mot staun och tillbaka sen istället. Malte sov i selen på båten och under stadsbesöket och vaknade lagom till vi skulle åka tillbaka igen. Den tid det tog hemåt hade vi all världens problem att hålla bebis underhållen och inte klättrande på väggarna (bokstavligt) så det var nog tur vi inte kom med rundturen iallafall...
 
 
Den här ongen blev varken vagnbebis eller nappbebis, så den här bilden är ganska unik. Vi hystade överhettad övertrött bebis i vagnen och gick på fest på byn. Tänkte han skulle somna på vägen. Bebisar lär göra det i barnvagnar har vi hört. Gångerna Malte gjort det är väldigt lätträknade och det har inte hänt sen myror-i-brallan-åldern kom. Däremot kan vi lyfta i honom i vagnen sovande, t.ex. från bilstolen. Han somnade inte denna gången heller och var därmed hyper hela grillfesten. Efter många om och men och två omnattningar sen på kvällen lyckades jag få med mig sovande bebis ut till vagnen där han sedan sov ett par timmar, vad vi trodde för natten. Men nope, han råkade bli väckt av festtjimmet, sen efter en timmes omnattningsförsök bara vrålade han av trötthet, så vi fick gå hem igen. Han somnade i selen på hemvägen och sov gott hela natten genom nattblöjepåtagning m.m.
 
 
Söt sovstil i värmen.
 
 
Pappa är stora idolen just nu. Han vill hellre vara med honom borta i vedhögen än leka med mej på filten.
 
 
Så då fick han väl hjälpa till och klättra i veden då. Det var så roligt att han kissade ner två brallor på 20 minuter!
 
 
Kan ni förstå att vi har en ettåring i huset? Och var sjutton tog 2012 vägen?

11 månader - redan?



I och med förra separationsfasen blev min unge plötsligt en bär-mig-bebis och han accepterade selen så till den grad att han kommer krypande, gnäller och sträcker armarna mot mig för att få komma upp. Nu tar jag på den t.ex. när han är nyvaken efter en längre tupplur och vi ska ut och hämta posten och lufta oss m.m. Sen är den toppen när man går på nya konstiga ställen med mycket folk. Eftersom sommaren och solen kommit nu fick jag modda till ett hemmagjort bärskydd så han inte blir bränd på armar och ben, men slipper ha långtäckande kläder (dessutom kasar byxorna gärna upp i grodställningen). 



Vi har fortsatt vara ute mycket, och det gillar verkligen. I början skulle det krafsas och grävas och stoppas i munnen en massa, och det har väl inte upphört direkt, men nu kan han kravla omkring och undersöka saker utan att allt ska in i munnen. Han har dessutom lärt sig förstå vad "inte i munnen" betyder och spottar hellre ut på kommando än blir grävd i munnen när han käkar sten. Jag förstår att det kan vara förvirrande att man FÅR äta vissa saker och andra inte, men det är ju inte så mycket att göra åt det. Här hjälper han till att gallra rädisorna på eget bevåg.



Gåvagnen är poppis och används flitigt. Gärna runda på runda runt kök-vardagsrum om pappa är med och styr. Egentligen får inget åka med eller vara i vagnen, han har nog bara inte hunnit tömma den än på den här bilden.



Vi kom på att man skulle prova "sitta på axlar" och det funkade ju ganska bra. Lite liten och ginglig än, men helt ok i bus och kul-faktor.



Lagom till 11-månadersdagen hoppade han in i nästa utvecklingssprång, vilket har krånglat till ECandet, som flutit på himla bra efter 8-månaders. Krånglet består i plankning på bumbositsen och illhoj, om han inte är nyvaken eller behöver bajsa. Ett väldigt medvetet val av bebisen att bestämma att det inte är dags. Vi har börjat låta honom kissa stående i badkaret i och med att han började tycka stå är världens roligaste - det är bra att uppmuntra utvecklingen med rolig pottning, även om tanken är att detta ska gå över och toaletten ska vara förstahandsvalet så småningom (sittande även om han är pojke).



Den här intensiva blicken och bestämda minen ser vi väldigt mycket av. Monstring pågår! Här ska han nog pilla med pappas datormus. Han går mycket runt soffbordet och grejar, så det är ganska tomt på prylar för det mesta. Han får ha 2 av 3 fjärrkontroller (men inte i munnen). Vi försöker köra med så lite nejnejnej som möjligt, men helt har det ju inte gått eftersom vi måste kunna använda vissa saker ändå som inte är lämpliga för honom. Jag sitter nästan aldrig vid min bärbara dator längre, för den ska han greja med till varje pris. M kan sitta med sin utan att bli störd, men min går inte. 



Diskmaskinen är världens roligaste! Det tror jag alla 11-månaders verkar tycka. Roligast är luckan till diskmedelsfacket som man kan fläppa fram och tillbaka. Diskmaskinen trumfar till och med torktumlaren, som annars är rolig när lampan är tänd.



Här är en annan grej som går att fläppa fram och tillbaka. Gångjärnet man ska hänga en dörr på. Det ska inspekteras och fläppas fram och tillbaka minst en gång om dan, och är hyfsat säkert att sätta ner nybajsad (avtorkad) bebis vid medan man sanerar pottvasken också utan att det blir stortjut, jag vill inte vara på golvet _själv_!



Jag har kört mycket blöjfritt här i mellantiden mellan de två utvecklingssprången, och även om det blivit lite pölar att torka har det ändå varit lärorikt för både mig och Malte som blivit mer synkade med kommunikationen och han har blivit mer medveten om händelseförloppet från kissnödig till kissa och pöl. Sen kom då nästa språng med plankning och pottvägran och störde. Jag har velat fram och tillbaka mellan att blöja på - som maken vill - och kämpa vidare med tvätten. De senaste dagarna har vi kört mycket blöja och jag försöker se det som lite paus och ett litet test att se om Malte börjar signalera igen och vilja skruva upp toalettandet igen. Detta lär kunna vara sista vägbulan till hyfsat dagtorr, men under det här språnget är det kissmaraton vissa dagar. 17 toalett-tillfällen är dagsrekord (det är då man nästan önskar man var vanlig engångsanvändare som byter när bebisen börjar knäa för att blöjan är för tung (?) - men bara nästan!).



Vi trodde han skulle börja gå den här månaden, men han verkade komma på en fas i det motoriska han glömt. Klättra! Upp med knät, klättri-klättri och mycket träning inför stå utan stöd med sätta sig på huk, sträcka sig efter grejer i alla möjliga konstiga vinklar medan han står. Både skönt och inte att han inte går än. Det är så mycket som verkar enklare med en gående unge, men å andra sidan har man även en springande unge då rätt snart. Som inte är kvar på samma plats man ställde han. Och som inte är begränsad av väggar att hålla sig i... Hmmm...



Tänderna har fortsatt spöka, men NU är 8 tänder framme och vi hoppas på andhämtning inför nästa jobbiga tandgrupp. Feber feber feber har han fått av de 4 senaste tänderna, och midsommarafton blev tidig kväll när han febertoppade igen och var väldigt risig. Inte kul att vara på fest med hängig bebis.



Här ser ni resultatet av en rolig sysselsättning - sortera kläder och blöjor. Jag låter honom hållas, han tycker det är kul och roar sig länge. Sen är det inte så snyggt invikt mellan varven. Ser förresten att det ser ut så där just nu.



Stadig och blöjfri. Min stora kille!



Maten går toppenbra. Vi hänger inte riktigt med i hur mycket han äter vissa dagar. Sen blir det helt kajko vissa dagar när LC-mamman är hemma själv och bebis somnar innan frukostdags, sen är det för sent för mellanmål innan pappan kommer hem. Måste jobba mer på regelbunden mat-mat till barnet. Han äter det mesta för det mesta, men ibland glömmer vi ha lämplig plockmat hemma till frukost och mellanmål. Får han välja själv får det gärna vara kött och grönsaker. Bröd, pasta och potatis förstår han fortfarande inte riktigt meningen med. Igår satt han och snuttade en lång stund på ryggbiff. Det var nog första gången vi åt klart före honom. På bilden smaskas det broccoli - ett säkert kort hos de flesta BLW-ungar.



Spjälsängen bredvid min säng har äntligen kommit till användning igen. Första delen av natten sover han där efter att ha blivit nattad i vår säng med tutte och blivit nerlyft av starkare/längre pappan. Sen väcker han mig allt mellan 1 och 3 för att få mat. Då har han oftast sovit en natt-sömncykel på ca 5 timmar, som är normalt för barn i den här storleken. Sen somnar han om och vaknar för tutte ungefär varannan timme, lite tätare närmre uppstigning. Halv8 verkar vara uppstigningsdags just nu. Nattning är oftast ca halv10. Försöker man tidigare blir det x antal omnattningsförsök och han somnar framåt 22, så vi försöker inte ens om han inte är riktigt trött av mindra dagssömn. Han har dessutom sin mest aktiva och utvecklande tid mellan 8 och 9 på kvällen. Det är då mycket brukar lossna, han börjar klappa, gå runt soffbordet, skjuta möbler framför sig osv. Vissa kanske kallar det hyper, men han hade samma dygnsmönster i magen, så han verkar vara ställd på aktivitet den tiden helt enkelt.



Han har fått en gungställning av farmor, precis som alla andra barnbarn fått. Det kanske var i tidigaste laget, men vi kunde lika gärna köpa när det dök upp en modell vi gillade till ett bra pris. Där är en klätter- och kanedel också, vilket kan vara kul när vi har så pass långt till närmsta lekplats.



Härja och greja så man nästan tappar kläderna!


Sen sover man gott en stund!

Blöjfria dagen!

Eftersom vi hållt på med EC i tio månader börjar det vara dags att sammanfatta lite och samtidigt informera andra om hur man kan göra och hur vår resa har varit. Idag är det blöjfria dagen och vi kör blöjfritt så mycket vi vill och orkar här hemma medan pappan är iväg hela dan på Skånerunda.
 

Lillplutten på bIVA med massa slangar och grejer. EC var typ det enda som funkade och var skönt att landa i när amningen strulade, vi blev jagade med blåslampa för att bebisen skulle gå upp i vikt och allt var jobbigt.
 
Vi började potta bebisen redan på BB, mest av ren nyfikenhet, men även för att jag läst om andra som gjort det och att det faktiskt funkar. Jag blev sövd och snittad så jag missade första blöjbytena, men framåt lunch, när Malte var ett halvt dygn gammal hade jag tagit mig ur sängen och skulle ge mig på blöjbyte. Vi hade en stor härlig tvättbänk med en badbalje-ho bredvid skötbädden i perfekt arbetshöjd, och inga bekymmer alls att grodhålla en bebis hyfsat bekvämt mot min mage och med armarna som stöd. Så fort bebis kommit i position började han kissa och bajsa ut klet-beck i vasken. Oj vad skönt att slippa det i blöjan! Nu är nyfödingar rätt frekventa med output, så det gick en del blöjor också, men vad jag minns kom det antingen kiss eller både kiss och bajs i vasken vid nästan varje blöjbyte.
 
 
Vi körde med betingningsljudet kissi-kissi-bajsi-bajsi från början. Betingning har jag sett kritik om att det skulle vara hjärntvätt och att man "beordrar" bebisen att släppa ifrån sig. Så ser jag det inte alls, utan det är ett sätt att berätta på samma sätt varje gång att "här är det lämpligt att kissa och bajsa om du behöver göra det". Det är aldrig tal om något tvång alls. När man kommer så långt att bebisen börjar vilja bestämma själv mer krävs det lite kreativitet när man rutinpottar för att hålla bebisen nöjd, men det händer att vi struntar i att gå också när han visar tydligt att han inte vill/behöver (vilket just nu är med ett ill-hoj så fort vi närmar oss tvättstugan när han inte behöver). En period fick man påminna honom med betingningsljudet, annars kunde han glömma kissa när han satt på pottan, även morgonkisset! Nu kör jag med "behöver du kissa?" istället för att visa honom ännu tydligare att han bestämmer det själv, även om jag hjälpt honom till toaletten. Det funkar ofta jättebra på nya ställen. I duschen på babysimmet har jag fått 3 snygga fontäner av 3 möjliga direkt efter den frågan. Svaret var uppenbarligen stort rungande JAAA! efter att ha svalt halva bassängen.
 
 
Vi har kört med backuptygblöja från starten. Jag har varit lite olycksrädd, nån bebis som kissade i mitt knä efter att ha blivit planterad där blöjlös när jag var liten, och de vuxna hade väldigt roligt åt detta - vilka spår sådant kan sätta i en 5-åring! Det kan jag avslöja har gått över. Maken har kvar det, så han har en tuff tid framför sig nu när vi kör mer blöjfritt i sommar. Fast jag tror mest han tycker det är onödigt när ungen kan ha blöja på sig. Dock är han helt med på pottningståget även om han inte riktigt vant sig vid det blöjfria.
 
 
ett av våra ovanliga pottkiss - annars är det bumbositsen som gäller!
 
Det jag haft mest fokus på första tiden är den s.k. rutinpottningen. Vid varje blöjbyte sätter man bebisen på pottan. Blöjbytena sker då vid lämpliga pottningstillfällen när vi har reflexer som styr toanödigheten, t.ex. efter sömn, mat, sittande i matstol/bilstol/sjal/sele eller om man varit ute. Ni vet själva när man brukar behöva gå på toaletten. Dels är det s.k. enkla fångster och dels tränar bebisen på att hålla sig och vänta på pottytunities om den vet att det kommer regelbundet - instinktivt. 
 
Lillskrutten vid ett av de första blöjfria tillfällena, innan han satt stadigt själv.
 
Nu när sommaren är här har jag börjat testa mer blöjfritt och även blöjor utan torrskikt. Vi har kört mest med pockets med torrskikt dagtid annars, vilket gör att bebisen inte känner på samma sätt att det blir blött och inte lika lätt kopplar sambandet kissnödig-kissa. Nu har jag kört en blandning av trainingpants med fuktspärr och frotté invändigt och formsydda i bambu eller frotté med ullbyxa eller ullskal vissa dagar och bara kalsonger och byxor delar av andra dagar.
 
 
Det är  s.k. blöjfri observation när jag studerar när bebisen kissar och hur han beter sig före och under tiden och jag lyfter upp honom och går till pottvasken för att visa var kisset ska komma. Dessutom är det träning för bebisen att lära sig känna att det blir blött om man inte kissar i potta eller toa. De blöjfria dagarna den här veckan har gett resultat. Ena dagen hade vi ett kiss i mitt knä med läckande tps när vi var hos grannen på plejdejt och det hände lite för mycket på en gång för att komma ihåg pottan efter amningen. Sen fick vi två kissblöjor på kvällen när pappan tog över - han går inte på tecken än. Jag vågade mig på bara kalsonger på morgon-förmiddag för andra dagen dan efter och fick ett tydligt "jag märker vad som händer" kiss att torka upp efter amning, bebis klättrade ner ur soffan, stod ett tag och funderade, sa ssss ssss och tittade neråt på hur det skvalade. Det var då jag kopplade att han nog brukar signalera och behöva kissa direkt efter amning (ibland är man trög) - så även en s.k. "olycka" kan vara väldigt nyttig för båda parter.
 
Buskul på pottvasken
 
När det inte funkar
 
Jag har tidigare pratat om utvecklingssprång och sjukdomar som störningar till fungerande EC-dagar (om man med fungerande menar få blöjor i tvätten och många kiss i pottan - det kan ju diskuteras!). För oss är det så att vi nästan alltid får rejäla bakslag dagarna efter en väl fungerande period. Men då händer det ofta något annat istället. Han kommer på hur man går med gåvagnen, han börjar prata nya ord och meningar i sitt babbel och babblar konstant en hel dag så öronen ramlar av på oss. Sedan är det ofta så att han testar sig själv också, vilket började tydligt vid berömda 8-månaders. Hur länge kan jag hålla mig och vad händer då? Under såna testdagar kan han lätt hålla sig 5-6 timmar på eftermiddan och vi hinner bli oroliga att något är fel, stopp, uvi, vätskebrist, you name it. Sen kommer kisset äntligen, antingen vid en rutinpottning eller i blöjan 2 minuter senare. Testdagar har man många pottplankningar också, så det blir många turer med ogjort ärende när man tyckt han signalerat eller det varit dags för en rutinpottning. Det är nu det är dumt att vi kallar katterna för kiiisarna... ;-) Det är bara att släppa kontrollen och låta bebisen bestämma - det är ju han som vet om han är nödig nog! 
 
Invändningar mot EC
 
Jag fick frågan hur jag kunde tro att min bebis har koll på att den är nödig. Jag undrade varför den inte skulle kunna känna och kommunicera just det, när de två andra basala behoven äta-sova var hur tydligt som helst. Vi är djur som är förprogrammerade på att kommunicera. Tänk bara på lilla nyfödda bebisen som uttrycker hunger genom att börja söka efter tutte, smaska, snutta på händerna. De tecknen kan vi lära oss tolka snabbt, särskilt eftersom det kan resultera i storgråt och skrik när vi missar signalerna. Men en liten nyföding är precis lika kapabel att signalera nödighet. Många EC-mammor berättar om bebisar som knölar och knorvlar och har svårt att komma till ro vid bröstet inför amning. De erbjuds pottan, kissar eller bajsar, sen ammar de lugnt. Inte mysigt att käka med magknip eller full blåsa! Det hände oss flera gånger under tiden som Malte skulle amma i början, men finns inte kvar alls nu sedan han tränat upp sin blåsa. T.o.m. fågelungar i en holk väntar på att föräldrarfågeln ska komma och hämta en fågelbajssäck i samband med matningen, så jag kan personligen inte begripa hur man kan tro att människan är mindre utvecklad än så. Däremot kan jag förstå frustrationen om man inser att man missat ett helt register av missnöjdsanledningar om man inte alls haft med toalettbehoven (förutom smutsig blöja, som man kanske kollat efter) i sina mentala checklistor över vad som kan vara fel. Då är det kanske lätt att man hellre tror att bebisen inte är kapabel att uttrycka sina behov.
 
Det finns även många myter om potträning, som inte blir mer sanna för att man upprepar dom många gånger, eller att dom kommer från en läkare. En sådan myt är att det inte är någon idé att toaletträna barnet förrän efter 18 månader, för innan dess kan de inte kontrollera ringmuskeln. Lite märkligt att så många har torra och blöjfria barn vid ett årsåldern om det skulle stämma. En sak som däremot inte går att påverka är nattorrheten, som är hormonellt styrd. Vi hade turen att få en bebis som blev mer eller mindre nattorr redan vid 5 månader. Det händer fortfarande att vi plockar av en blöt nattblöja, men oftast är den alldeles nykissad och beror då på att vi inte hann upp på pottan snabbt nog. När han varit febrig och haft tandsprickning eller andra bekymmer har vi blöta nätter. Därför har vi inte plockat av nattblöjan än, men det börjar vara dags att prova det också snart. Vi har mjuka mysiga nattblöjor i bamuvelour med ullskal utanpå, så den är inte tät och svettig de nätter den är på i onödan.
 
Det bästa med EC tycker jag är att man väljer ambitionsnivån själv så att det passar ens liv och vardag. Vilken nivå man än väljer så har man iallafall förberett bebisen för kommande självständiga toalettvanor. Eftersom kommunikation intresserar mig har jag valt att försöka lära mig bebisens tecken. Men man kommer långt med att bara rutinpotta eller kanske bara potta bajs om man vill det. Och det går att ECa med engångsblöjor också om man inte vill använda tygblöjor. Vi pausar oftast när vi åker hemifrån än så länge. Fast det gnager lite i mitt samvete att inte erbjuda potta även på shoppingturer när det kanske behövs, för vi plockar nästan alltid av en blöt blöja när vi kommer hem. Vi får se om vi skruvar upp ambitionen där också efter hand som bebis kommunicerar mer och vi fattar mer. Vi har ju ändå rätt bra tag kvar till självständiga toabesök, även om blöjfritt vissa dagar inte alls känns särskilt långt bort (man kan lika gärna tvätta kissiga brallor som tygblöjor när man inte hunnit till pottan i tid).

10 månader har gått!

Vi kör väl en rapport till nu då! Den här månaden har gått med turbofart och jobbigt och krångligt har avlöst varandra.



Från en dag till nästa började han äta mer vid matbordet. Vi letade och letade efter resterna, men dom var visst i magen. Sen kom en hoper tänder och ställde till det så just nu äter han inte så mycket mat. Skönt att ha tutte som nästan alltid funkar och dessutom är bonus med tröst när man har ont i munnen. 



Babysimmets andra kurs börjar gå mot sitt slut. Vår bebis har fortfarande inte greppat det där med att stänga munnen när han dyker, så han slukar halva bassängen och blir ledsen vid dykförsöken. Jag tror mest det beror på att han ska kolla överallt hela tiden, och att man inte får direktkontakt med honom, så han fattar inte vad som händer. Vet inte om man ska vara orolig, eller om det bara hör till myror i brallan-åldern. Jag vikarierade för Magnus förra veckan, och jösses vad jobbigt det var! Massa saker att tänka på och oj, där var visst en bebis som inte skulle doppas också. Och då har jag ändå varit med och tittat rätt många gånger!



Jag vill gå på toa! Hehe, nä, vi är inte riktigt där än, men han har börjat säga till ibland. På mors dag vaknade jag klockan 6 av att han låg och knölade och sa "shhhh shhhh pta ta shhhhh shhhh ta ta". Det var bara att kliva upp och gå till pottan. Där kom både kiss och tandbajs, sen somnade vi om gott 2 timmar till. Jag har sedan pottat honom flera gånger på shhhh shhhh och fångat kiss. Han har även kissat i golvpotta en gång, men det är inga favoriter. Får väl fortsätta toaletträna med andra bumbositsen istället. Bara skönt att slippa diska pottor. En grej som funkat bra på nya, konstiga ställen är att säga "behöver du kissa, Malte?". Då kissar han ofta, bl.a. i duschen på babysimmet, första utekisset i lavendelrabatten igår och nångång i badkaret när han vrålvägrat pottvasken, men borde vara kissnödig (efter två timmars förmiddagssömn).



Dom där tänderna har ställt till det den här månaden. Först kom tredje tanden i överkäken och bebisen totalkraschade i 39,5-graders feber som höll i sej från eftermiddan dag 1 över två nätter med en väldigt gnällig och klängig dag mellan. Dag 3 med mellan 37 och 38 grader (han har normaltemp ca 36,5) och dag 4 mycket gnäll och kläng, men feberfri. Första vändan ringde vi 1177 för att få råd på morgonen efter första heta natten och han avrådde från febernedsättande om bebisen inte verkade ha ont också. Framemot två på eftermiddan var alla 3 helt slut, så då skopade vi i honom en dos alvedon och jösses vad skönt! Bebisen piggnade till en liten stund och vi kunde andas! Sen gav vi Alvdeon två gånger på natten också, vid läggdags och när vi vaknade mitt i natten med brännhet yrande kamin. 2 helger senare (förra helgen) drog vi en vända till med start på söndagen, måndagen som värsta dag och dag 4 åkte jag en sväng till BVC för att snabbkolla så han inte hade en öroninflammation eftersom han inte piggade på sig och dessutom slog sig över örat. Det var fint i öronen och vår BVC-tant föreslog att det var lite utvecklingsfas kombinerat med "baksmälla" efter feber och värk. Först då kom jag på att vi hade upptäckt att han skuttat in i sekvenssprånget efter första vändan eftersom han fortsatte vara gnällig och klängig och gråtig trots att han var feberfri! Så det var likadant första rundan.

6 tänder är synliga nu. Jag trodde runda 2 var tand nummer 7, men det var nog 6an som spökade. En framtand i nederkäken som svärmor hittade! Jag tyckte väl det hade skavt en stund igen vid snuttningen, men vi gick och väntade på nummer 4 däruppe, så vi hade inte haft koll där nere.



Om någon undrar varför det är så många bilder på glad bebis trots att jag rapporterar krångel, gnäll och gråt, så gillar jag inte att plocka fram kameran och sticka upp i fejset på ledsen bebis. Därför blir det mest glada och nöjda bebisar på bild. Äntligen har vi börjat vara lite ute också. Det är bara så drygt att han är en jord och sten-singel-missil. Han drar iväg direkt till krukor, rabatter, singelranden intill huset och ska stoppa käften full. Jord och gräs gör inte mej så mycket, det är mest pappan och svärmor som ska hejda honom från det, men sten låter så obehagligt när han gnatar på.



Nu först har han börjat kunna smygvila och mysa nån stund då och då. Annars har det varit full rulle varje vaken stund. Vi kanske närmar oss "bebis somnar av sig själv mitt i leken" stadiet snart!



Babyskyddet har åkt ur bilen och vi har inget handtag på ungen längre! Skönt att han blev gnällig och klängig ungefär samtidigt och började gilla Ergo-selen, för jag kan minsann inte kånka runt på honom en massa utan stöd. Fick grymme ischias en dag när det blivit mycket höftbärande, så nu spänner jag på mig selen istället när det ska bäras. Har t.o.m. Maxihandlat med selbebis och det gick ganska bra. Fortfarande lite jobbigt vissa dagar, men jag blir väl starkare efter hand.
Vi fick hjälp att justera stolen så den lutar mer efter att den här bilden togs, eftersom han somnade med näsan på knät, vilket nog inte riktigt var meningen. Han trivs bättre i stolen än i babyskyddet som han fick skrikpanik i ett par gånger innan vi bytte. Han är ganska värmekänslig.



Nu kryper han ordentligt efter att ha ålat 1,5 månad. Han puffar ofta på lite extra med ena foten. Senaste 2 veckorna eller så har han inte ålat nånting alls. Sen ungefär en vecka har han börjat gå längs möbler också, och ju krångligare det är att krypa och gå, desto bättre verkar det vara, för han ser ofta till att ha massa leksaker precis där han ska gå, eller klänga över våra ben 17 gånger för att hämta saker på andra sidan.



Sömnen har vi fått ordning på igen för tillfället. Den här bilden tog jag igår när jag steg upp halv8 och bebisen vaknade kvart i 9! Jag är lite sömnstörd eftersom han gråter och gnyr till i sömnen en hel del nu när tänderna spökar och jag var rätt mör efter tandfeber-nätterna. Bebisen däremot han sover och sover. Jätteskönt! Nattning brukar vara vid 9-halv10-tiden nu och han har sin mest aktiva tid runt 9 också, då nya saker händer och han oftast är på roligt humör och allt är toppen, innan han blir speedad och det kommer ett tröttsammanbrott eller fall med storgråt.


Blöjorna räcker och blir över just nu. Senaste veckan har vi nog snittat på 4 blöjor per dygn, inkl. kalsonger och trainingpants. Han tränar på att hålla sig och testar gränser som tusan just nu. Vi har haft ett par dar med 4-5 timmar mellan kissningarna på eftermiddag-kväll. Det är lite knepigt och trixigt att optimera rätt blöja till rätt tid. Det kan räcka med en fuzzi small med newborninlägg, men så har man kanske glömt en extra amning eller melon/jordgubbe till mellanmål och det kommer ett storkiss som inte hamnar i pottan. Nu är det ju inte hela världen med nerkissade kläder. Kläder har vi ju gott om. Men lite trixigt är det. Kommer dock köra en hel del kalsonger i sommar och har lyckats hitta några som sitter hyfsat på spinkirumpen i storlek 86/92.
 
Pratmässigt vände allt på 10-månaders dagen. Helt nya ljud, ord och meningar och konstant babbel långa stunder. Som jag redan märkt vid ECandet kommer det medvetna ljud också som härmar det vi brukar säga till honom. "A dö due" hör vi ganska ofta och vi frågar honom ofta "vad gör du?". Språkutvecklingen ska bli så fascinerande att följa. När säger han ord både vi och han förstår?

9 månader i och 9 månader utanför

  ...och jag är redo för separationen!
 
Haha! Just nu är vi i värsta separationsfasen, vilket betyder mycket kläng och gnäll och gråtsammanbrott. Jag är så less på att ha en bebis som står och hänger i tröjans urringning och guppar!! Så, nu fick jag sagt det - det är OK att känna så även om man förstår att bebis behöver trygghet, söker tröst och behöver tanka lite. Men jag lämnar gärna bebis till pappan så mycket det bara går, för då _gör_ han ju något annat! Då kan han fara iväg och upptäcka saker, stå och gingla en kvart utan att gnälla osv. Men så fort jag syns, är i närheten eller pratar med honom så gnälls, gråts eller klängs det. Så vi får dela lite på tiden om han ska kunna lära sig något själv typ. Och jag är glad för lite paus. Bilden ovan har jag sett massor senaste veckorna. Förstår verkligen uttrycket "hänga i kjolarna" nu. Fast det är ju lite elakt sagt egentligen, när de bara söker trygghet och mammamys när världen blir större och mer skrämmande.
 
 
Vi har passerat den förvarnade 8-månadersfasen som bl.a. innebar dåligt fungerande EC. När det är myror i brallan jämt har man liksom inte tiiiiid att tänka på såna behov som inte är absolut nödvändiga att ägna energi åt. Äta måste man, resten utförs ganska motvilligt. Vi har haft kissblöjsmaraton och lite plankor och pottvägringar. Då tvingar man inte ner bebisen, även om man vet att han rimligen borde behöva kissa, utan låter honom bestämma när det är OK ett par minuter senare, när han fått rycka i några färgglada blöjor, mickla lite med s-krokarna på stången e.d. En dag hade jag en pottrymmare (se bild). Vi försöker hålla hårt på två regler: det ska vara roligt på pottan och bebis får aldrig sitta och storgråta på pottan. Han kan vara lite trött och gnällig vid nyvakenpottning, men man märker rätt snabbt om det bara är allmänt gnäll utan riktad anledning (vilket går över snabbt om han får en pottleksak) eller om han absolut inte vill sitta på pottan nu utan blir arg/jätteledsen. Då lyfter man av honom igen, tröstar och gör något annat. Det är aldrig tal om något tvång! Däremot måste vi ju fortfarande hjälpa honom att sätta sig eftersom det är lite mickel att få lilleman rätt och inte halka snett osv.
 
Nu har ECandet börjat funka mycket bättre igen, men vi har fortfarande dagar när det är kissblöjsmaraton för att myrorna i brallan är viktigare än att komma ihåg att kissa. Idag har varit en sån dag till viss del. Jag har kört en del blöjfritt, lite naket och lite trainingpants efter första morgonkissandet. När han sovit förmiddagssömnen brukar värsta pinkandet vara över och då behöver han oftast inte en stor och supersugande blöja utan det kan räcka med en liten frottélapp, så som är isytt i Poops trainingpants. Jag körde även helt blöjfritt idag eftersom han nyss hade kissat i pottvasken. Men det kom kiss i brallan efter bara en halvtimme utan minsta tecken innan - om nu inte att han sökte ögonkontakt och började krypa mot mig var ett tecken. Det var en blöt rand efter honom iallafall, och vi skyndade oss till pottan där han kissade klart. Jag tror det ska bli lite mer blöjfritt ev. med trainingpants nu så han blir mer medveten om att han kissar även när han leker. Vi fångar det mesta på rutin nu bara, vid uppvakning och nån enstaka gång efter matstolen. Däremot tilltalar det mig inte med en nakenfis som springer omkring och småskvätter överallt - och det lär de sig inget på heller. Ansvarsfullt blöjfritt gäller här, hjälpa och stötta till kiss på rätt plats.
 
Sen han började äta mer och mer mat har matsmältningssystemet ändrats och bajs-EC är mycket lättare! Han får hålla på ett tag för att få fram det, så man hinner till pottan där han kan fortsätta. Han får lägga sej raklång över benen och ta iiii. Så bajsblöjor har vi nästan inga nu när det inte är löst amnings- eller tandbajs.
 
 
Sömnen har vi inga större problem med. Vi fortsätter låta honom bestämma när det ska sovas och vaknas med små modifikationer. Vi kan försöka dra lite på någon tupplur på dagen för att passa aktiviteter eller bra nattningstid, men det går sällan mer än någon halvtimme. Senaste två veckorna har däremot nattningarna varit totalt bedrövliga och omöjliga att tajma. Antingen för pigg eller övertrött utan förmågan att varva ner. Det har slitit en del på mig, och jag lider med alla som alltid har bekymmer på ett eller annat sätt. Vi har hanterat det med att låta honom komma upp och försöka varva ner i soffan med oss och fri tuttning har det blivit många kvällar också innan han landat tillräckligt och antingen somnat i soffan vid bröstet, i pappas knä eller vid nästa sängnattningsförsök.
 
Under utvecklingssprånget har det varit en del sovskräcksattacker (jag kallar det inte nattskräck för det "fick" man visst inte enligt nån fb-kommentar jag fick om det inte skedde exakt samma tid efter insomning, barnet inte var kontaktbart och absolut inte ville ha kroppskontakt - sådeså!) och många nätter med krypträningssessioner i sängen med sovande bebis som knappt orkar kravla runt, men kroppen säger åt honom att göra det. Jag tror det blivit lite värre av att det varit trångt och varmt också, så vi bestämde oss för at försöka flytta tillbaka honom i spjälsängen han hann sova nån halv natt i innan språnget. Dock fick vi sänka den nu eftersom han reser sig. Tjohopp, det gick inte alls. Han vaknade när jag la ner honom och blev jätteledsen. Bara att fiska upp och börja om. Sen har jag inte orkat försöka eftersom nattningarna är jobbiga nog ändå just nu då. Har istället löst lite av problemet med mindre kläder, lite av en slump. Han fick bara tröja och blöja en natt när kvällspottan (sller skötbordet då) var pest och då sov han lugnt nästan hela natten. Igår slocknade han efter ett bakåtfall och efterföljande trösttutte tidigare än vi hade trott han skulle somna och det var definitivt ingen lämplig nattblöja ifall han skulle kissa. En tunn fuzzi, som dessutom brukar bli rätt svettig vid sömn. Så jag lirkade av den och på en nattblöja och sen fick han behålla bodyn på uppknäppt för snabbast och minsta störning när vi gick och la oss. En lugn natt till med bara ben - kanske har han varit lite för varm bara? Man får ju aldrig facit riktigt.
 
Vi nattammar och han kör mycket varannan-natts amning. Jag tror han behöver extra mycket nu när han ska stå och krypa och greja. Mycket muskler som ska byggas och växer gör han ju som tusan också. Vissa nätter har han ammat varannan timme, andra sover han fram till 4 innan han kör morgonpassen. Det är fortfarande inget som stör mig, så vi fortsätter. Nätterna det varit jobbigt med själva amningen är mycket lätträknade, bl.a. vid 6-månaders språnget och en natt under senaste språnget. Häromsistens fick jag se hur nattamningen går till för bebisen när jag vaknade till i gryningen och hade lite ljusare i rummet. Han gnydde till, rörde sig lite, sökte med ansiktet mot värmen och hasade försiktigt de 5 cm han behövde flytta sig för att få tag i tutten. Sen gulpade han i sej ca 5 minuter, släppte tutten och rullade över på rygg bort från mig. Inte konstigt vi inte vaknar ordentligt och jag knappt vet om han ammat vissa nätter. Är så lycklig för att liggamning funkar!!
 
 
Nu är det vår!! Utevistelse med bebis är SKITJOBBIGT tycker jag! Vad ska man ha på honom? Vad ska man hitta på i snålblåsten? Vi har köpt lite sandlåde-leksaker och har haft honom på en picknickfilt en del + att han fått kravla runt en del i gräset. Den snygga snudan på bild fick han när han hittade en sten i gräset att gräva upp och gnaga på så man undrar hur det går med dom små bissingarna - som förresten är fyra nu. Framtänder uppe och nere a'la biljettklipp.

Men seriöst! Nu får det faktiskt bli varmare så vi kan vara ute utan massa tjocka kläder.
 
 
Står gör han nu, mot allt och alla. Vi har monterat upp en trappgrind så vi slipper jaga honom i trappan. Gretas stege är bra ståträning. Vi har säkrat den med en hasp uppe så den inte fäller ihop sig enkelt. Kedjan som hänger undertill var hemskt intressant att försöka nå, och efter ett par dars försök, bl.a. att resa sig rakt upp, men krasch och gråt som följd, kom han på att han kunde resa sig mot symaskinen (som också är bra och stabil ståträning) och gingla ut mot stegen. Då fick han tag i kedjan också. Det han jobbar en del med nu är att komma ifrån ståendet. Sitta ner igen sker mest slumpmässigt och man får rädda trött bebis många gånger om dan eller trösta ramlad bebis. Han blir bättre och bättre på att röra sig mellan saker också. Han har ärvt pappans brist på simultankapacitet, så ibland när han får tag på någon pryl att hålla i, t.ex. tygtrasan jag haft hängande på stegen, så kan han släppa båda händerna och hålla i bara trasan. De slutar med tippning och gråt, men jag antar att de ska glömma hålla sig för att hitta balansen till stående utan stöd också.
 
Det är FULL RULLE varje vaken minut iallafall, och detta får jag skriva undangömd med pappa lekande med bebis om det ska bli gjort. Och värre lär det väl bli när han går sen också. Men då får han börja funka med nattningen igen så vi får nån timmes huvudrensning i TVsoffan på kvällen.
 
 
Maten har jag inte sagt så mycket om. Vi plockmatar vidare och nu väntar vi väl mest på pincettgreppet som ska underlätta ätandet mer. Han får i sej en hel del. Dagen efter fruktsalladsmellanmålet var bajset svartprickigt av kiwikärnor. Bilden är en viktig milstolpe. Första IKEA-köttbullslunchen. Han smaskade nog i sej 1,5 köttbulle och lite ratatouille. Sen fick han tutte till efterrätt. Offentlig amning är inget jag märkt att någon tittar snett på där vi har varit - trots att han ju anses ganska stor enligt normen. Mitt ressällskap skojade däremot om att det inte anågs helt OK att spruta bröstmjölk på grannarna vid andra bord när spralliga bebisen släpper efter att ha kört igång kranen. =OP Före 1 år är mat något han ska lära känna, smaka på, lära sig hantera och det är tutte först - mat sedan som gäller då. Ibland får han mat innan tutte också, men oftast har det blivit tajmat så att han ammar först och sen ska vi äta.

Malte 8 månader

Oj vad tiden går fort! Nu är det redan dags för månadsrapport igen. SItter här och börjar detta inlägget med bebis snusande bredvid mej i soffan. Eftersom han är precis i slutet av en sömncykel har jag inga illusioner om att skriva färdigt under hans sömn. Jag är glad att jag hann fixa en skål med frukost iallafall. Har jag tur sover han en halvtimme till.
 
 söta fillingarna vi fått som tack för bloggning på blöjfri bebis
 
Nähäpp, det gjorde han inte. Tillbaka 2 timmar senare medan bebis monstrar omkring på golvet i bara kalsonger och dregglis. Kalonger är en variant på nakenfis, som kanske samlar upp ev. kiss lite och gör bebis medveten om att det blir blött. I teorin då alltså. Hittills har han kissat i kalsong en gång för 2 månader sen (och blev jätteledsen!) annars håller han sig oftast torr våra korta blöjfria stunder.
 
 
Vi är mitt i utvecklingssprånget Kategorier. Har två veckor kvar att uthärda enligt appen Wonderweeks. Dagarna är otroligt intensiva, men vi har en gladlynt kille så för det mesta är det bara just intensivt.
 
 Sover helt utmattad efter mycket uuu-ande onda tanddagen
 
Överkäkens framtänder lurar som två små horn under tandköttet och har spökat till och från med både tandbajs, snuva och mycket gnugg runt näsan. Han är dessutom gnussig med öronen, särskilt när han är trött, men jag tror hela systemet ömmar och värker i samband med tänderna. De dagarna tänderna spökat är han inte glad särskilt mycket. Det är mycket gnäll och närhetstörst och ljudet vi hör mest hela dan är uuu-uuuu-uuuuh. Tack å lov då bara vissa dagar. Idag upptäckte han att det inte var någon höjdare att stå och bita i bordskanten och samtidigt studsa entusiastiskt. Blodvite uppstod och han var där med tungan och kände på lilla lilla såret som kanske hjälpte det ena risgrynet igenom äntligen.
 
 
Står ganska stadigt men glömmer hålla balansen om han får syn på något att mickla med. Här modellar han blöjbyxor jag har till salu som vi inte trivdes med eller behöver, annars är han inte så konstigt klädd i vanliga fall.
 
Han började åla lördagen för 2 veckor sedan och hasar nu runt i huset med ökande ork och upptäckarlust. Det är ganska mysigt att han nu kan transportera sig och på det sättet också kommunicerar. Jag kan höra honom börja gnälla efter en stunds monstring i ett annat rum. När jag går och tittar till honom och frågar vad det är kommer han som ett skott fram till mina fötter och "hackar" och visar att han är hungrig och vill upp. Givetvis hoppas jag på samma entusiasm mot toalett eller pottställe framöver. I undantagsfall kan han krypa ner på mage från sittande, men än så länge sker det ganska slumpmässigt. Oftare blir han sittande och tixar och gnäller när han blir trött av att sitta.
 
 
Han har även börjat signalera kiss äntligen. Jag kallar det kiss-gnöl. Det är en variant på sitt-tixet men med annat ljud: öö-nö-nööh samtidigt som han vrider händerna på utsträckta armar. Antingen har han kissat, kissar eller behöver kissa då. Det beror lite på hur snabbt man uppfattar och svarar på kissgnölet om kisset kommer i pottan eller blöjan. Det är iallafall alltid varmt och nykissat efter kissgnöl, det var så jag kopplade ihop signalen.
 
ECandet går upp och ner i enlighet med sprången och tänderna också. Vissa dagar flyter allt på jättebra och vi fångar teckenkiss, morgonbajset hamnar i pottan och han vill vara torr många timmar. Andra dagar har vi kissblöjsmaraton och inget funkar. Det hör till utvecklingen med både bakslag och att han tar mer kontroll över att bestämma hur när och vad. Pottorna funkar för övrigt inte alls, det är bumbon som gäller, och helst över pottvasken. Har börjat träna på toaletten också, men det är än så länge lite konstigt och mycket roligt, så jag tror inte det kommit något i toan under bumbon än. Igår var han gnölig och hade inte kissat på länge. Plankade vid bumbon, så jag provade grodhålla istället för omväxlings skull och då kom kisset. Ibland vill man bara ha lite annat ställe eller sätt för att det ska lossna. Blåsan är så upptränad nu att han lätt går 3-4 timmar utan att kissa och ju är nattorr rätt ofta. Det är bra och förebygger uvi och annat jox. Han väljer ju själv att hålla sig, när det ska kissas och var. Det är liksom inget man kan tvinga honom till. Undrar hur lång tid det tar innan EC-tänket blir mer spritt hos gemene man så man slipper krånglig potträning långt senare. Tiden som går åt är ju samma, det är bara skönt att diska av mycket medan man är föräldrarledig med plutten.
 
 
1-3 gånger om dan är han med vid matbordet och vi har börjat äta middag i köket igen efter mycket tv-dinners. Middagen sitter han alltid med om han inte skulle sova just då, vilket han sällan gör (och då smyger vi med tv-dinner...). Sedan ungefär en vecka är vi hundra på att han börjat svälja maten han tidigare mest smakat, jolmat runt och matat ut. Det ser man nämligen i bajsblöjorna eftersom allt går igenom oprocessat nu ibörjan innan magen kört igång den nya matsmältningen ordentligt. Mest poppis nu sedan han börjat svälja maten: gårdagens moussaka på squasch var slörpgooood och skalen sa vi hej till igen imorse. Lasagne var också en höjdare. Till frulle/brunch brukar jag ge honom turkisk yoghurt eftersom det är lite mindre rinnigt än vanliga fil- och yoghurtprodukter. Det är mumma! Han äter med egen sked som vi laddar. Häromdan råkade jag ställa lilla skålen med dagens portion lite för nära. Så nu har vi stänkmålade väggar i mathörnan. ;-) En halv ekologisk banan försvann spårlöst en annan dag - det går att bara moffa in den i munnen. Det märks på dagamningen att han börjat äta mer vanlig mat också. Kortare sessions med längre mellan. På natten är det ömsom 5-timmars sovpass och ömsom tuttning varannan timme beroende på hur dagen varit, form och skick på bebisen, ganska normalt för en 8-månaders BLW-unge mitt i tänder och kryp och utveckligssprång. Har inte fått panik denna gången.
 
 
En härlig vårdag testade vi vinteroverallen och utförde lite barnarbete. Dels hjälpte han pappa med veden och dels var det mossrivning som ju måste utföras (*not*). Sen blev det snö igen, men den smälter ju undan igen snabbt så fort solen får en chans.
 
 
Första rundan babysim är klar. Jag var med på sista gången och konstaterade att min unge glor och stimmar precis överallt så det är inte konstigt att han får ett sammanbrott i omklädningsrummet sen av trötthet. Han är inte helt avslappnad i vattnet, så vi kör period två också. På bilden fullt fokus på att paddla efter leksaker. Han sover bättre på dagarna nu när det är så mycket fysisk aktivitet, men fortfarande inga långpass. Nu har det varit knöliga nätter och jag har ofta passat på att vila med honom. Annars kan man smygvila lite i soffan halvmonstrande.
 
Bebisen är nattad sen 1,5 timme nu när jag når slutet av inlägget. Det tar en hel dag att göra en sån här sammanfattning. Sedan han klev in i detta språnget är det nattning nångång mellan halv-8 och halv-9 som gäller. Halv7 i undantagsfall när han glömt sova på dan. Själva nattningen tar sällan längre än en kvart från landandet i sängen till sovande bebis. Senaste dagarna har han varit lite uppvarvad vid första försöket och fått komma upp för att varva ner i pappas knä en stund igen. En halvtimme senare brukar han slockna enkelt. En kväll hade vi hjälp av sövarkatten Sotis i sängen sen efter nattningen, och bebis sov 5 timmar utan ett knyst! Men då var han vrålhungrig när han vaknade sedan.

7 månadersrapporten

 
Just nu kan Malte sitta på golvet en lång stund utan stöd, 10 minuter utan problem. Dock blir han trött efter ett tag och blir gnällig och vet inte riktigt hur han ska ta sig därifrån själv, så man får ha lite koll på honom om han inte tippat av misstag innan han blir trött. Ibland fångar jag, ibland tokmissar jag och ibland låter jag honom ramla. Inser att den jobbiga slå sig och gråta 17 gånger i timmen-tiden ligger framför oss. Häromdan tippade han med blå IKEA-korgen på huvudet rakt bakåt. Det tjongade rejält och han blev ledsen, men var väldigt lätt-tröstad, så han blev nog mest "rädd". Inte som när jag missade en tippning och han tjongade rakt på fejset ner i parketten. Då var han ledsen en rätt bra stund såklart....
 
 
Blå ikea-byttan är jätteskoj att trä på huvudet. Han kan ta av den själv, men vi håller koll så han inte mofflar i den för länge åt gången också med tanke på syre och sånt ni vet.
 

Han står stadigt med stöd och fortsätter guppa på för att stärka benmusklerna. Jag har börjat ställa honom mot soffan ibland och han börjar ha mycket kontroll på kroppen över huvudtaget. Sådär så att man glömmer allt han faktiskt inte kan än, som krypa och gå och sätta sej själv osv. När han knölar runt bland kuddarna i soffan får man ibland en stark känsla av att det inte är en liten bebis längre. Var tog min lilla bebis vägen? Förra helgen kravlade han baklänges en kväll och var vansinnig för att han inte kom framåt utan bara längre och längre bak. Jahapp tänkte jag, en sån bakåtkryp-bebis blev det... Men sen har han inte försökt på det viset igen utan har återgått till rotation runt egen mittpunkt och att sträcka sig efter saker. Han har även försökt studsa fram på mage genom att sprätta ifrån med fötterna. Det gick sådär och var sjukt tröttande.
 
 
Han smakar glatt på allt vi lägger fram på hans bord och övar fint på att hantera maten i munnen. Det mesta matas ut igen än så länge men en del slinker ner. Eftersom han inte sväljer så mycket än är vi inte jättenoga med saltet. Det är så otroligt små mängder han får i sig inbillar jag mej. Undviker bara känt salta grejer typ bacon och sånt. Häromdagen testades äggröra, vilket var helt OK, sen verkar han väldigt glad för kött i alla former, för det hittar vi aldrig större bitar igen. Roligast och mest förvånande var förra helgen när lyxgubben fick älgstek m.m. och jag la fram en brysselkål till honom när han nästan var klar. Han liksom frös mitt i en rörelse när han fick syn på den lilla bollen och vidgade ögonen exhalterat. Tog kålen och smakade, grimaserade, matade runt, la ner kålen, tog den igen och smaskade lite till. Och dan efter var det kålblad i bajset, så det gick verkligen ner! Kul med dom lite mer oväntade sakerna. Men jag äter en del kål, så han kanske redan är van från mjölken.
Köpte en bit vaxduk att ha på golvet under antilopen för enklare rengöring. Ljusgul-vit-rutig så allt syns bra på den, så den inte blir en sunkgrej där vi missar en massa pga mönstret. Skulle haft hund nu ju...

 morot är skönt på lilla ajaj-tanden.
 
Två tänder är framme i underkäken och han har haft det lite jobbigt dagarna efter att de tittat upp. Mycket gnöl och snutt, trött och hängig och tand-bajs. Jag vet inte om envisa förkylningen varit tandsnuva också - allt sitter ju ihop liksom.
 
 Bus på pottan
 
Han är nattorr 5 nätter i veckan ungefär och sover gott från ca halv10 till 5-snåret, ev. med en snuttning vid 11 när vi går och lägger oss, om han vaknar till då. Vid 5 brukar han börja amma, i halvsömnen för oss båda, och käkar sedan ungefär en gång i timmen fram till uppstigning, just nu oftast vid halv-8-8. Dagarna är upp och ner. Tandbajset gav 2-3 bajsblöjor om dan som han inte verkade ha koll på alls. Nu har vi precis haft 2 dagar med massa kissblöjor och nästan inget pottat. Men han har haft ont i munnen och annat för sig. Det är så ibland, sen från en dag till nästa svänger det helt. Det gjorde det innan dessa kissdagarna nämligen, då hade vi 3 dar med ovanligt få kissblöjor och massor i pottvasken. Skönast är att han är så pass nattorr, för det visar att han sover gott på nätterna. Synd inte jag sovit lika gott när han knölat och gnällt i sömnen nu med mun-ontet, men this too shall pass. Mitt mål med ECandet är att kiss och bajs ska vara naturligt redan från början och att vi tillsammans utnyttjar det min bebis kan redan från födseln - känna av och kommunicera sina behov. Sen får vi se när vi blir blöjfria. Blöjorna är inte huvudsaken även om det är ett mått på hur han kontrollerar sina behov själv nu mer och mer.
 
 
Växer gör han så det knakar. Jag har shoppat lite nya kläder begagnat på sjalbarn m.m. men upptäckte idag att 74-småfolkoverallen hade väldigt korta ben och mycket av det jag "beställt" som inte kommit än är nog 74or Katvig bl.a. Hoppas det funkar, annars får det bli sommar snart så vi kan köra kortbent! På tal om sjal köpte jag en Ergo till oss i julklapp och har äntligen kunnat börja använda den för lite småpromenader. Förhoppningsvis kommer det att gå bättre och bättre, men mamman har ingen kondition att bära på tunga bebisen (har inte vägt honom på länge eftersom bvc blev inställt pga sjukdom), men det blir bra träning för oss nu när det blir aningens varmare. Bilden till vänster är dagsfärsk, snuttande på en bit falukorv som han fick när han vaknade mitt i vår TV-dinner.  Sötaste röda tintin-tofsen!

Amning igen

Eftersom vi fick den start vi fick har jag blivit väldigt mån om det här med amning och bl.a. kikar jag en del i Amningshjälpens Facebook-grupp och hjälper till och svarar på frågor när jag kan motivera och inspirera. Det som ständigt återkommer i frågeställningarna är två saker: bebis verkar inte bli mätt och det är jobbigt att amma mycket särskilt vissa perioder.

Vad jag inte förstår är varför det inte finns mer information att hitta INNAN problemen uppstår och man börjar söka efter vad som är fel. Och då tycker inte jag som många andra att det är vårdens jobb att lära ut amning. Jag tror egentligen det är där det blivit snett från början. Man förväntar sig som blivande ammande mamma att man ska få all informationen serverad på MVC och deras föräldrarutbildning, som ska vara heltäckande för att ta hand om ett litet nytt liv. Jag insåg ganska snabbt att Google och forumen var min vän och jag la åtskilliga timmar på att läsa på om bebislivet för vanligt folk. Jag var nog halvvägs genom graviditeten när jag stötte på en tråd om amningsfrekvens och fick klart för mig hur mycket tid det skulle ta första tiden. Jag funderar mycket på varför jag totalt missat detta innan, men har kommit fram till att ingen i min omgivning nånsin pratat om amningen så detaljerat. Man skulle ju kunna tro annars att det skulle vara typ lumparhistorier, men just amning har jag inte hört nånting om. 

Jag läste nyss ett blogginlägg som tog upp lite troubleshooting. Där stod nån liten punkt om någon ålder på bebisen när det skulle vara lite jobbigare. Jag skulle vilja komplettera lite utifrån vår erfarenhet som jag även kunnat bekräfta att flera haft bekymmer med i forumen och fb-gruppen.
 
Första veckorna ska ju mjölkproduktionen igång ordentligt. För oss tog det extra lång tid eftersom vi aldrig fick vara ifred och bara amma amma amma, helst hud mot hud, nerbäddade tillsammans typ. Dessutom ska mamman och bebisen lära sig bra ställningar och grepp, tecken hos bebisen på hunger (nej, bebisen ska inte behöva skrika efter mat!) osv. När man kanske börjat landa i det nya bebislivet och samarbetet börjar funka händer det något och bebisen har det väldigt jobbigt på kvällen. Jag tror det är vanligare att det är så än inte när bebisen är några veckor gammal vad det verkar. Det knölas, gnälls och är ledset och det som kan funka för att trösta är att gå omkring och bära och vagga och/eller amma konstant. Det är många som berättar om bebis fastnaglad vid tuttarna från 4 på eftermiddan till 11 på kvällen med ständiga sidbyten och riktigt ömma bröstvårtor till följd. Vi hade det inte så illa så länge. Det var någon kväll när jag var helt slut och han aldrig var nöjd och jag stortjöt medan Magnus gav honom ersättning i flaska. Detta är alltså ett fullkomligt normalt (och skitjobbigt!) amningsbeteende för att öka upp produktionen snabbt till lilla turboväxande bebisen.

Sen har vi första utvecklingssprånget runt 2 månader - 10 veckor sisådär. Skitjobbigt för bebisen och det krävs massor med energi = mat och närhet och trygghet och tröst! Amma amma amma. Det går över!

Jahapp, vid ca 4 månader börjar bebisen vara mer medveten om omvärlden och ska glo på allt möjligt hela tiden. Har inte tiiiiid att äta och sånt jox ju! Men man måste ju ha mat. Vi tar igen det på nätterna. Skitjobbigt, särskilt om man inte liggammar utan måste stiga upp och vakna till väldigt mycket.

Vi har precis tagit oss igenom nästa utvecklingssprång som kommer runt ett halvår. Det var det tuffaste hittills för oss. Det händer verkligen hur mycket som helst på dagarna, och Malte har käkat ofta ofta för att hänga med. Men framförallt hade han tillökningsperiod på nätterna och var supersnuttig! Han har aldrig varit sån innan. Hade jag inte varit påläst hade jag undrat vad som pågick, men jag var beredd på att det skulle komma en "period" igen. Han satt verkligen fast och försökte jag lirka mej loss för att vila tutten lite blev det gnäll och gråt som eskalerade (så där som jag trodde alla nätte skulle vara med liten bebis innan jag fick sovgrisen Malte). Det höll i sig 4-5 nätter och en av nätterna funderade jag allvarligt på att gå upp och hämta en napp. Jag höll på att få panik av att ligga så fast och still och hade dessutom svinont i ryggen.

Vi använder inte napp annars. Han var aldrig särskilt intresserad, så vi brydde oss inte om att vänja honom vid
att ha napp till vardags. Jag har inget emot att vara napp när det verkligen behövs. Han får napp ibland i babyskyddet i bilen eller om vi är ute med barnvagnen och han blir ledsen och det hjälper med napp. Det funkar bra där. Hemma får han riktiga nappen istället om det behövs och är möjligt. Det är det jag är till för. Också.

Nu börjar man se ett mönster med ungefär varannan månad. Då ska det utvecklas lite extra, krävs mer energi, mer trygghet, mer innehåll i maten osv. Nu har jag läst att 8-månaderssprånget (som enligt appen WonderWeeks startar om 13 dagar för vår del) ska vara extra amningskrävande och att många mammor väljer att sluta amma då för att det är för jobbigt, att det ändå är dags att sluta eftersom de börjat med mat osv, och 8 månaders bebisar behöver inte äta på nätterna och allt möjligt som det sägs. Jag hoppas jag ska klara av 8-månaders språnget också om han behöver mer av mig då, men jag blev ju lite orolig över panikkänslorna sist. Å andra sidan vet jag att det var en natt det var så jobbigt och sen var det över lika fort som det kom och allt var som vanligt igen på nätterna.

Just ja, ovanpå alla utvecklingssprången och tillökningsfaserna har vi ju det där som vi kämpar med just denna veckan. Tänder. Greppet förändras, det skaver och är obekvämt tills han får koll på det nya i munnen. Han har inte bitit mej med den andra tanden (än?) men det är mycket extra snutt för smärtlindring och tröst när det är jobbigt med ont i munnen. Först idag gav jag lite alvedon när han var riktigt tydligt smärtpåverkad. Det är ett balanserande det där. Tycker det är lurigt med tanke på belastningen på levern med paracetamol.

Även om det kanske inte låter så har det iallafall för oss varit tillfälligt med faser och krångel och jobbigheter runt amningen. Resten av tiden är det bara toppen och praktiskt och bra. Och vet ni vad? Vi kan sittamma!! Jag har inte provat eller övat på länge, men efter att det varit en del krångel i soffan med liggamningen på högersidan började jag prova igen och nu funkar det bra! Nu är han ju så stor så han kan hjälpa till att styra rätt. Det tog bara 6,5 månad! Igår funkade det till och med sittande rakt upp och ner på en stol! Inte jättebekvämt och jag har ju inte dom håll-musklerna, men funkar helt klart för en snabbslurk när det behövs. Och hemma i soffan funkar det bra med amningskudde som stöd. Nu när man snart måste börja gömma sej för att det anses äckligt och annat att amma bebisar större än 6 månader... =OP
 
När jag skrev mitt förra amningsinlägg om hur jobbigt mycket det var som jag inte riktigt varit beredd på trots att jag läst på en del, fick jag massor med pepp om att bebis kommer att bli mer effektiv efterhand. Det kan vi tydligt se facit på i min loggapp.
 

Malte 6 månader

Det blir inte så mycket bloggat här, men månadsrapporterna får jag ju försöka köra!
 
 
Den första tanden har dykt upp utan märkbart krångel, men det var svårt att säga för den sprack igenom mitt under värsta utvecklingsprångsveckan när det var allmänt gnälligt och sedan fick han lite 5-månaders-vaccinfeber ett par dar efter också. Iallafall inget klassiskt ont i munnen eller lösbajs-krångel.
Hur går det med amningen med en liten biljettklipparbissing då? Jodå, det går fintfint. Man ammar inte med tänderna utan lapar med tungan mellan tandraden och tutten. Snutta går också bra trots tand (det han gör när han har kvar tutten i munnen när han somnat). Däremot kan han bli stimmig och ligga och leka när han är mätt, och då brukar han kunna bita till rätt rejält. Men då säger jag bara aj, eller ok, jag skriker aj, för det gör ganska ont, och avbryter amningsstunden genom att sätta mig upp och lämna amningsstället. Säger att han inte får bita mamma och att det gör ont. När jag skriker aj brukar han rycka till och titta förvånat på mej, sedan när jag säger att han inte får bitas så flinar han till och kryper ihop mot mig som om han säger "ojsan, javisst ja". 
 
 
ECandet fortsätter i lugn takt. Vi har fortfarande inga ambitioner att sluta med blöjorna helt än, men kör lite blöjfritt vid golvlek ibland för att lufta rumpan och kan passa på att potta där också istället för att gå till skötbord. Han stormtrivs med bumbotoasitsen vi har lagt över tvätthon i tvättrummet bredvid skötbordet och sitter grna där och pinglar med sin pottleksak och gör vad han ska. Vi har börjat kika i pottan tillsammans efteråt (jag kollar om det behöver spolas av, så det inte luktar kiss sen) och då ställer jag honom på bänken bredvid medan vi kikar. Idag väntade han på betinget "kissi-kiss" innan han släppte ett uppvakningskiss när vi rutinpottade. Sen har vi haft en riktig skitdag med tre bajsblöjor och två fortsatta storlass i vasken. Han är extremtuttig och snuttig sen 2 dar, så det är nog tillökning på gång. Snuttar heeela nätterna! Jag brukar inte ha något emot det, för han brukar släppa och rulla bort efter ett tag, men dom senaste två-tre nätterna har han inte gjort det utan jag har suttit fast! till slut får man nästan panik! Jag har lirkat loss honom för att kunna röra på mej, han har vaknat direkt och börjat roota och gnälla och hittar han inte tutten blir han jätteledsen. Jag tror det är tillfälligt eftersom han aldrig gjort så innan, så jag försöker stå ut och tänker "this too shall pass". Med tanke på dagens bajsande kanske det är ny tand på gång iallafall?

Vi har börjat teckna med babytecken i samband med pottningen och visar kissa, bajsa och frågar färdig? Det ska bli spännande att se om han kommer att snappa tecknen och använda dom sen. Kommunikationsbiten av "Elimination Communication" är det som intresserar mig. Att höra om 9-månaders bebisar som kryper bort och väntar vid toadörren på att komma till pottan inspirerar verkligen!
 


Nu är det detaljer som gäller, helt enligt WonderWeeks och boken Växa och upptäcka världen. Malte följer den bokstavstroget sånär som på ett par dagar. Han kliver in i sprången någon dag tidigare än appen säger och är färdig och Malte 2.0 ett par dar innan åskperioden ska vara klar. De senaste sprången har funkat så iallafall. Nu ska vi ha det lugnt och fint i 40 dar innan nästa språng. Eller nästan, för separationsfasen när bara mamma duger och bebis börjar tykännas som det heter här i Blekinge har vi mellan också. Sen kanske det kommer en tand eller två till... Hehe...
 
Nåja, på golvet är alla detaljer, tvättlappar, pillemojjer av största intresse, och brandbilen är av någon märklig anledning en stor favorit. Märkligt eftersom den är väldigt besvärlig. Stor och klumpig, omöjlig att få tag på, rullar dessutom iväg av sig själv, särskilt om hjulen är dragna och den hamnar på bra underlag. Men det går att klämma fast den under hakan och suga frenetiskt på något hörn. Och den har motiverat till många vändningar och kravlingsförsök i både babygym och på nya lekmattan som skaffades för att vi har så hala golv.
 


Maten är påbörjad så smått med BLW-smakisar. Häromdan fick han låna en sked hos grannen och petade glatt med den i munnen tills han nästan kräktes. Där fick han smaka kycklinggryta också genom att böja sej fram och slicka lite på bitar jag höll framför honom. Han väljer själv att prova att äta. Efter dom första gångerna hemma har det nu börjat vända från skeptisk min och nästan spott och fräs till att smaska och titta glatt och nyfiket efter mer. Idag fick han smaka vispad grädde från en egen minisemla. Det var poppis!
 


Allting ska undersökas, gärna med munnen, och läsa tidningar, undersöka kartonger och askar och här hjälper han till att öppna postan. Inte konstigt det blir tokbryt av trötthet på kvällarna när man ska göra allt allt allt på dagarna. Inga sömnproblem om nätterna *peppar-peppar*.
 


Malte-pappan är pappaledig fredagar så jag kan jobba i mitt företag. De har börjat på babysim och ska dit igen imorgon. Det blir nog bra träning, för Malte var lite stel och osäker i vattnet första gången. Jag var med förra gången och vi hade problem at reda ut det med två och en bebis. Imorgon åker grabbarna själva, men nu vet de ju hur det går till, hur det ser ut där och vad som behövs och inte behövs, så det ska nog gå bra.
 


Jag har funderat mycket på hur vi ska göra med TV efter diverse larmrapporter om småbebblors hjärnor, men jag har kommit fram till att det är för svårt att skydda honom helt med tanke på hur mycket vi tittar på TV. Nu är den här bilden arrangerad, såhär gör vi inte i normala fall med tv-tittande. Han brukar antingen sitta i någons knä och titta en stund, eller så står han med rumpan mot och vrider överkroppen i pappans knä för att han inte vill missa något. Det rör sig inte om flera timmar om dan, och han vänder själv bort och vilar och tittar på annat rätt ofta. Än är han för liten för att jag ska köra barnprogram för honom. Jag vet inget om dagens barnprogram heller för den delen - tipsa gärna om lämpliga program till när det är dags!
 


Nu har man ingenting i fred. Allt är intressant att pilla med. Jag började plocka saker ifrån honom och sånt först, men sen kom jag på att jag nog tänkt innan att det är bättre att avdramatisera och låta honom ha saker som det inte gör något om han hanterar, "råkar" kasta i golvet osv. Jag tror han lär sig snabbare vad olika saker är om jag inte är en nejnejnej-ajabaja-mamma. Saker man är rädd om får man plocka undan efter hand.

Alternativ-baby länkar!

För alla er som är nyfikna på mer om de alternativ vi valt för vår baby och mitt jidder inte räcker längre (och för alla er som tror att jag hittar på allt utan minsta belägg eller beprövad erfarenhet från andra) kommer är en samling med länkar till sajter, forum, bloggar m.m. som hjälpt mig hitta ett sätt som känns rätt i magen för oss och som funkar för vår bebis än så länge.
 
Forumet där ingenting är konstigt och peppning och stöd är en självklarhet för alla nyblivna mammor:
www.sjalbarn.se
Jag hittade hit när jag skulle köpa begagnade tygblöjor och känner att jag hittat hem i "min" föräldrartråd, tygblöj- och EC-forumdelarna. Enda negativa är att man får scanna av senaste inlägglistan noga så man inte ramlar in i för många negativa trådar. Det är många som använder forumet att skriva av sig riktigt jobbiga saker, letar stöd vid jobbiga tankar i Känsliga ämnenforumet. Det är å andra sidan forumets styrka också, att man får stödet när man tror att man behöver det. Men en liten varning iallafall för dig som har svårt att sålla och tar på dig andras bekymmer och mår dåligt av det.
Ursprungligen gjort för de som väljer att bära sina barn i olika bärdon. Malte har aldrig blivit ett "riktigt" sjalbarn. Han tycker sjalen är lajbans cirka 2 minuter, rör man inte på sig då, blir det krångel och gap och han vill ur. Vi har köpt en ergo-sele nu som jag hoppas man laddar bebis i snabbt och enkelt och kan swischa iväg innan han börjar gapa... ;-) Provandet i köket gick sådär, men då missade vi just momentet swischa iväg.
 
 
EC - Elimination Communikation
 
Blöjfri bebis - www.blojfribebis.se
En ganska nystartad sajt med information om EC. Jag har precis börjat gästblogga här, eftersom de behövde någon med lite mindre bebis som ECade och jag ju är babblig av mig. Bli inte avskräckt av namnet blöjfri, det är lika mycket tips för oss som föredrar att ha blöja som backup dygnet runt - och du behöver inte använda tygblöjor heller för att praktisera EC, det funkar med engångsblöjor också.
 
Facebookgruppen EC - toakommunikation - blöjfritt
 
Någon påstod för mig att en 5-månaders bebis (eller yngre för den delen) inte KAN berätta att den är "kissenödig". På detta svarar jag så här:

Från Metro i torsdags.
 
EC Simplified - http://ecsimplified.com/
Jag köpte Andreas e-bok (finns bara som pdf!! Alltså ingen tryckt pappersbok) när jag kände mig peppad att se om vi kan skruva upp ECandet lite, främst genom att ge mig tips på vilka tecken och signaler jag ska titta efter som brukar förekomma (t.ex. the pee-pee-dance på större barn). Har inspirerande blogg och nyhetsbrev också. Rekommenderas som fördjupning när du vill lämna rutinpottningsstadiet.
 
Kom ihåg att EC kan man lägga på precis vilken nivå man vill. Om du väljer att bara rutinpotta i samband med blöjbyte räcker det jättelångt! Det är ingen duktighetstävling, jag gör det för att det är bra för bebisen, han trivs med det och för att minska tvätten och bajsblöjorna så mycket det går. Visste är det kul med lyckade dagar och tråkigt när han smyger med en bajsblöja, men så är det vissa dagar, då är fokus på annat än toabehoven.
 
 
(sötaste formsydda blöjan till pyttepluttbebis - måste skaffa småsyskon, för den var redan för liten för Malte när jag shoppade den på annons, men kunde inte låta bli den ändå!) 
Tygblöjor
 
Tygblöjstråden på Familjeliv
När jag började läsa på om tygblöjor fastnade jag bl.a. här och läste och läste och läste. Det var lite oväntat att hitta en riktigt bra och positiv tråd på FL, men deras specialtrådar kan vara kanon har jag förstått nu! Går att läsa 20-30 av de senaste sidorna så har man en jättebra bild på vad man tror man behöver och vill ha själv. 
 
Tygblöjor på Facebook
 
Köp och sälj tygblöjor mm på Facebook
 
Köp- och säljforumet på sjalbarn har jag fyndat och shoppat mest i. Tradera får man inte sälja begagnade blöjor på, och där finns mest nya billiga pockets som folk upptäckt de kan tjäna pengar på genom att köpa billigt från Kina och sälja dyrt på Tradden. De som köper dom brukar inte fortsätta med tygblöjor efter ett tag om man säger så... Det finns bättre alternativ. Som vanligt får du vad du betalar för ;-) Det finns undantag där också, så googla gärna runt och läs om blöjorna innan du "fyndar". Även seriösa blöjsäljare säljer på Tradden ibland. Blocket kan däremot ha fynd och bra blöjor om man hittar annat än floden av ImseVimses otäcka flanellblöjor. Dom är säkert jättebra och många är nöjda med dom, men jag ryser personligen av blöt flanell! Kallt och hårt!! Inte på min bebisrumpa tack! Då föredrar jag bambufrotté om det ska vara naturmaterial. Jag har fått lite överdos av IV-blöjorna över huvud taget. Många är nöjda med dom och jag tror de är svensktillverkade, vilket ju är ett plus!
 
 
BLW - Baby led weaning
 
Baby-led.com
Sidan som hör til bokserien med BLWs grunder.
Det finns även böcker om BLW för dig som vill läsa mer om grunderna. Kolla här på Bokus t.ex.
 
Sagogrynet
En blogg som skriver om allt jag vurmar för på ett enkelt, trevligt och pedagogiskt sätt. Jag gillar särskilt hennes BLW-inlägg som förklarar grunderna kring varför hon (och jag) vill låta bebisen lära sig äta själv utan att bli skedmatad och hur bebisen klarar av det fysiskt utan att kvävas. Hon skriver även mycket bra om amning för dig som behöver inspiration, pepp och stöd på amningsresan.
 
Niskalainen
En annan inspirerande blogg med berättelser om deras BLW-resa.

Malte 5 månader nyårsafton

Oj vad mycket som händer just nu! Enligt Wonder Weeks har vi precis kommit fram till ett nytt utvecklingssprång, som skulle vara mer intensivt än de tidigare sprången. Och japp, det är det!
 
Det mest märkbara är att han drabbats av en variant av "nattskräck", men vi har bara råkat ut för det på kvällarna, vilket i och för sig nog räknas till Ms natt. Han vaknar efter en kvart-20-minuters snuttsömn och är jätteledsen, gråter, ylar, gnäller, tårarna sprutar och det enda som tröstar honom är bröstet, som han gärna tar. Sen släpper han och går in i en ny gråtattack, är knappt kontaktbar och man får försöka lugna honom så han hittar bröstet igen. Det har hänt 4 gånger senaste två veckorna, och var nästan på väg att hända idag, men nu har jag läst lite tips och råd och kunde stoppa attacken direkt när jag märkte att han vaknade och började veva och gnöla (med tutte). Det är så mycket som ska bearbetas när bebis sover att hjärnan blir överhettad, men det är himla jobbigt att se sin bebis ledsen utan direkt anledning. Har han slagit sej förstår man ju vad som är fel, eller om han har magknip e.d.
 
Dagarna är intensiva och vissa dagar går bara åt till energitankning både i mjölkform och sovande. Andra dagar är det fullt ös med gym på golvet, babbel och bus i soffan och utveckling utveckling utveckling. Sedan julafton har han hittat sina fötter ordentligt (har petat lite på dom i pottan, men söker dom aktivt nu), lärt sig studsa (jag vet inte om det var morfar eller morbror som lärde honom det) så nu står han aldrig still i knät - eller ligger still för den delen, ena foten vippar hela tiden i hopp om att stöta emot något så han kan studsa - och idag satt jag med honom på golvet och han böjde sej fram, sträckte sig efter leksaken på golvet, tog upp den och stoppade den i munnen. Tidigare har han bara kunnat ta leksak sträckt mot honom och alla försök att ta leksak själv har bara blivit luftkramar.
 
Pratet har också utvecklats enormt och han har precis börjat med långa harranger, både glada och gnälliga. Häromkvällen drog han en lång berättelse gobbeligobb och tittade sedan förväntansfullt på vad vi hade att säga om det. Det är ju så gulligt! 
 
Vi fortsätter ECa som innan, mest på rutin när det är allmänt känt att bebblor brukar kissa, men det har även blivit ett par teckenkiss på sistone när han stannat upp, pillat på byxlinningen och det kommit kiss när man tagit honom till pottan. Bajset är lättare att fånga på tecken eftersom det i regel innefattar en del grymtande och kämpande innan. Dessutom är han bra på passa-på-bajs vid rutinpottningen på mornarna med mig. En annan trevlig sak kring blöjeriet är att han sover så himla gott om nätterna att det är vanligt med torra nattblöjor. Pottade/ECade bebisar tränar upp sin blåskapacitet, tömmer bättre när de väl tömmer och lär sig att inte småskvätta hela tiden när de vaknar till, därför kan nätterna vara torra vid 5 månader. Men det är inte varje natt och det finns inget mönster, så det känns inte som dags att prova blöjfritt. Natten innan vi åkte till Skåne pinkade han ner 3 av 5 nattblöjor, så vi fick tvätta det första vi gjorde när vi kom till föräldrarna ifall nästa natt skulle bli lika blöt. Han ligger och sprattlar och cyklar när blöjan är blöt, så det märks rätt tydligt när det är dags att byta.
 
Sen måste jag skriva av mig nånstans, så jag gör det här eftersom det passar ihop med Malte-utvecklingen.
Jag känner mig inte särskilt präktig som förstagångsmamma som famlar mig fram. Forum och google är mina bästa vänner när det händer saker och jag undrar hur man gör nu då och vad ska hända sen, ett steg i taget.
Jag hade hört talas om både bebisbubbla och amningshjärna innan, och trodde det var mest sånt man sa, men det är verkligen sant. Hjärnan är helt fokuserad på bara bebis och bebis behov och de första tankarna som dyker upp är alltid om bebis är hungrig, nödig eller hur han mår. Sen kanske det går att försöka följa en film på TV, men då får jag koncentrera mej aktiv och det är skitjobbigt! Det är helt sjukt vad bubblig man är och vad koko man känner sig när man inte har någonting alls att prata om. Förutom bebis, vad han gjort, sagt, hur söt han varit. Det är normalt. Det går över. Hoppas jag. =OD Sen att andra tolkar det som att jag tror att jag är expert och den första i världen som fått en bebis är inte mitt problem. Det säger mer om tyckarens självkänsla. Jag vet ju hur osäker och vettskrämd jag är för ansvaret att uppfostra denna lilla individ till något vettigt och självgående.
 
Jag har gjort medvetna val med tygblöjorna och ECandet som jag vet ligger utanför normen, men som känts logiskt och naturligt för mig. Jag har varit beredd på att bli ifrågasatt och brukar svara lugnt på nyfikna frågor. Jag skriver om det här i min blogg och har även börjat som gästbloggare på sajten blojfribebis.se för att inspirera fler nyfikna.
 
Det har varit lite mer omtumlande och svårare att få amningen så ifrågasatt, som jag ju tagit upp tidigare. 4-timmars-regel-spöket biter sig fast mer än man kan tro, och ny information om hur ofta en bebis kan behöva amma när man tillämpar fri amning når inte riktigt ut. Den officiella amningsinfon på 1177 och liknande sidor vill ju inte säga några tider eller sånt alls och måste vara allmängiltigt och innefatta flaskmatade bebisar också, så därför framgår det inte på så många ställen att amning en gång i timmen ÄR NORMALT för vissa bebisar, medan andra klarar sig 3 timmar på en amning (det gör ju M på natten oftast, men inte dagtid). Jag har bara sett det i Amningshjälpens broschyr, som jag fick på mitt MVC och är glad att jag läste så noga. Jag ser så många frågor i forum och grupper på facebook med ledsna och förtvivlade mammor som inte förstår varför bebis inte blir mätt och vill äta så ofta, dömer ut sig själva som mjölkproducenter och tar till ersättning som extra backup och trygghet, även om dom kanske inte vill göra det egentligen. Sen finns det självklart lika många som är glada för att de kan få avlastning med moderna noggrant kontrollerade livsmedelshjälpmedel och gör det valet. Men det är synd om alla som tvingas till det i sin osäkerhet om de har nog med mjölk bara för att det inte informeras om vad fri amning kan innebära i frekvens.
 
Jag fick stöd av många mammor efter mitt senaste amningsinlägg som försäkrade mig om att bebis blir mer effektiv och att amningen blir enklare och mindre tidskrävande med tiden, och det är sant för oss också. Visst händer det att vi tuttar innan vi ska iväg nånstans utan direkta tecken, men i stort sett all annan amning går på tidiga tecken och rimlighetskoll (kan det redan vara dags igen?). Ibland säger han till om tutte efter bara trekvart, men då har det nästan alltid varit antingen en ovanligt stökig dag (=går åt mer energi och vill ha mer trygghet) eller så var det långt innan förra amningen, så han inte är ikapp riktigt. Tro mej, vi experimenterar hela tiden med att förlänga tiden mellan så mycket det går, men utan att ha en hungervrålande bebis. Magnus är självklart delaktig i vår vardag och våra beslut om hur bebis ska skötas, även om jag gör mycket efterforskningar och kommer med förslag och idéer om saker vi inte vet något om och får skapa egna rutiner kring. Han ville inte potta i början, men började med det efter hand eftersom det var mer praktiskt att tvätta pottad bajsrumpa än blöjbajsrumpa + att det är så tydligt att bebis trivs med detta. Nu är han bäst på pottningen när vi är hemma båda för grabbarna har en toppenkommunikation och pappa håller starkt och bra. 
 
Trots att jag använder baby-appen jag berättat om tidigare (för att jag ska slippa försöka hålla allt i huvudet, och nej, jag känner inte alltid vilken tutte vi ammade sist, så dålig är jag på att amma... eller något...) missar vi saker ibland eftersom vi inte har så stor erfarenhet än. Det var t.ex. svårt att bedöma hur mycket tygblöjor och kläder som skulle med på Skåneresan för att slippa tvätta. Särskilt som vissa tillökningsdagar även är storkräkdagar när det går 5-6 ombyten om vi inte ska låta bebisen ha blöta totalt nerkräkta kläder (vilket jag tycker är otrevligt för bebisen och onödigt om det finns rena kläder). Tygblöjor är ganska skrymmande, så jag packade i en Smartstore av praktiska skäl för att ha en bra förvaring där nere också. Vi har en extra skötbädd, så den slängde jag med för att underlätta också - den ska ju användas och vi har en stor bil. Då blev jag beskylld för att i mitt samlardille ha åt helvete för mycket grejer med till bebisen. Det skulle ha räckt 2 veckor till en trebarnsfamilj visst, vad nu dom ska ha en massa tygblöjor till... *fniss* Det är superskoj att få kritik för att man gjort en felbedömning pga bristfällig erfarenhet. Verkligen. Tack för otroligt stöd liksom...
 
Nu funkade pottningen bra trots att vi var borta, så det gick inte maxantalet blöjor nån dag. Det kunde lika gärna slagit på andra hållet, det visste vi ju inte eftersom det var första gången vi övernattade borta med bebisen, och då hade alla blöjorna gått åt. Tygblöjor håller inte en massa kissande, så man byter ungefär varannan timme istället för kanske var 4e som man kan ha engångsblöjor. Inte så lätt att veta om man aldrig använt tygblöjor. Nu blir det lite oftare om han ammar efter 1,5 timme och inte sover, då rutinbyter vi när han fått smälta maten lite - och det är inte så ofta dagtid blöjan är torr, även om det händer de dagar när EC funkar extra bra.
 
Men ja, vi byter blöja "ofta" och vi ammar "mycket" med 70-tals mått mätt (läs gärna om du är mor- eller farförälder). Jag lyssnar på mitt barn och vad han behöver istället för att försöka pressa in honom i ett lämpligt schema som passar oss och kanske skulle ge en mer missnöjd och gnälligare bebis. Jag är ju ledig för att ta hand om honom, so why not liksom? Nu får vi istället ofta höra vad nöjd och glad han alltid verkar vara. Han har ju gnälliga dagar också, när ingenting är kul och allt är jobbigt, vem har inte det.
 
Vår vardag är självklart udda och egendomlig för den som inte är van vid den, och inget jag själv kunnat förbereda mig på innan heller, eftersom bebisen är den som styr just nu. Vi lallar vidare och tar varje dag som den kommer. Det är tillåtet att paja första barnet - eller har iallafall varit det tills jag fick barn... Hujedamej...

Malte 4 månader

Jag har helt kommit ifrån bloggandet. Jag som skulle skriva så mycket om utvecklingen osv. Jaja, det är nog ett logistikproblem just nu iallafall. All ledig tid vid dator har ägnats åt jobb med släktforskning till kund. All annan tid har ägnats åt bebis. Facebook har passat bättre för rapportering av utveckling och ibland twitter. Men här kommer iallafall en slags sammanfattning om läget nu.
  • Vi helammar fortfarande och det är en vana nu. Känner när det är dags innan bebis börjar säga till. Han börjar möjligen dra ut på behovet lite, men det är ungefär en gång i timmen fortfarande. Förvånansvärt ofta säger appen 1h6min när vi kör igång nästa session. Det är sällan långa pass. Han slurkar i sej vad han behöver på 5-8-10 minuter. Kvällstid när soppan börjar vara slut kan han vilja snutta en stund också.
  • Vissa dagar har han mycket fokus på prat och kommunikation. Han provar både olika ljud och uttryck av dessa. Exempelvis är det inte så ofta det tidigare gnäll-gråt-jag-är-hungrig när det är matdags utan ge-mej-mat-nu-för-bövelen-skällande! =OD Det börjar vara sammansatta harranger med flera olika ljud också.

     Vår solstråle (är det någon som sett skarp bebishand på bild? på vaken bebis?)
  • Senaste dagarna har han övat mycket på sina trumhinnepåfrestande glädjetjut också, särskilt i mumin-gymmet under LillaMy-spegeln! Skratt och leenden är numera inga större problem att locka fram med bus, roliga ljud, lilla-handen-sången eller brupp på magen. 
  • Det är inte ofta han är ledsen och skrikig. Det händer bara i samband med magknip eller om han är övertrött och det tar för lång tid att landa vid tutten med blöjbyten m.m. Magknipen är jobbigast för mig att se på. Man känner sig så hjälplös när ungen stortjuter, tårarna sprutar och han kryper ihop och sparkas. Enda trösten är att det brukar gå över snabbt, inom ett par minuter, och att han blir tröstad/smärtlindrad av tutten, så jag _kan_ hjälpa bara genom att vara där, finnas till hands, berätta att jag är där och lugna honom med tröstande smekningar.

     söt träning i Bumbon

  • Han blir stadigare och stadigare och sitter nu ganska bra i bumbon som vi sittränat i en månad då och då. Det börjar även vara dags för en IKEA-tur för att köpa en antilop-stol. Vi har fått en IKEA-tripptrapp-wannabe av föräldrarna från deras vind, men jag tror den får vänta pga sin storlek (=otymplig i vårt lilla köks matvrå) och massa vinklar och vrår att rengöra. Vi börjar med den nättare antilopen, som går att ställa i duschen med unge å allt! ;-) Jag ska även köpa Bumbos toasits till honom så den finns hemma att börja öva med. Spara våra ryggar lite och ha honom på toan direkt. Vet inte hur vi ska göra med potta, det får vi se när han börjar vara en ålder som själv kan gå till pottan.
  • Magläget börjar vara roligt och nästan bekvämt, och han har även kommit på att man kan förflytta sig genom rullning. Han kommer inte så långt än så länge, för han brukar fastna efter ett halvt varv på någon kant eller så, men det är på gång helt klart. Bara att han börjat försöka ta sig iväg är ett framsteg. För bara två veckor sen fanns inte ens tanken. Då låg han där platt på rygg och sprattlade nöjt.
  • Vi har inte märkt av the 4 month sleep depression alls (än?). Snarare tvärtom. Natten till sin första namnsdag sov han troligen sin första "hela natt" från ca 23-5 och vaknade med torr blöja och stort kiss i vasken. Jag sover gott om nätterna och vaknar kanske till om han letar sig fram för att snutta lite, men vi somnar om snabbt igen båda två. Då och då har han en ätarnatt då det ska ätas varannan timme, men det är max en gång i veckan.

     bajspottning med pappa

  • ECandet håller sig ganska konstant, men man märker att han både håller sig längre stunder och är med på vad som händer. Han kan vänta tills vi är på plats, signalerar nödighet med att vara knölig och rutinpottningen efter sömn ger nästan alltid resultat. Efter nyår funderar jag på att köra lite nakenobservation för att få koll mer på kiss-tecken, men intuitionen börjar fungera hyfsat nu med flera fångade kiss och bajs. Häromdan till och med ett andrabajs bara en kort stund efter att han hade passat på-bajsat vid rutinpottningen. Jag fick en stark känsla av att han behövde gå igen och istället för att vifta bort det med att han var nyss så tog jag honom till vasken och det kom en rejäl tömning. Vi använder 2 blöjor mindre om dan nu än för 2 månader sen. Det beror inte på att vi går mer sällan utan att det ofta är torrblöja vid rutinpottningen efter sömn. Plus att vi har ett blöjbyte mindre på natten då han sover. Morgon-förmiddag kissas det massor. På kvällarna är pottningen oftare utan resultat och är blöjan blöt är det ett litet kiss.
Vi kommer inte att börja med smakisar nu bara för att han blivit 4 månader. Han är inte det minsta intresserad av att vi äter något, så vi börjar med att han sitter med vid matbordet i matstol då och då, så får vi se när han börjar vara intresserad av mat. Då får han smakbitar från vår mat om det passar att plocka och fiffla med. S.k. BLW.

 pappas fingrar är däremot goda att gnata på



På kvällarna är det mycket soffbus med pappa. Att stå i pappas knä och prata, skrika och skratta är just nu väldigt poppis och pappan har funderat på hörselkåpor.

 I Isbjörnsoverallen - redo för skidåkning!

Vi är inte bra på promenader. Varken jag eller han gillar liggvagnen särskilt mycket. Igår tvingade vi oss ut, för frisk luft är ju bra. Då hade han sin Isbjörn of Sweden-ulloverall på sig i fleece-fluff-åkpåsen i liggvagnen. Han var vaken halva promenaden, knölade lite (troligen kissnödig), fick en napp att snutta på och somnade av tristess. Hur roligt är det att glo på dinglis-lejonet liksom? Nä, snart dags för sittvagnen så han kan vara med lite mer och somna av stimulans istället.

 Pappa visar snön, men stjärnan är finare att titta på.

Malte 3 månader

Häromdagen firade vi ett år sedan vi gjorde vårt lilla mirakel. Tänk vad livet ändrats på ett år, vad snabbt året gått och vad lite som hänt! Tja, jag låg ju i soffan större delen av graviditeten. Och gissa vad jag gör nu? Ligger i soffan och ammar min unge (Jag börjar tro att soff-koman under 9 månader var för att förbereda kroppen och huvudet på liggamningen). Det funkar bäst så och det är även enda sättet att söva honom dagtid. Antalet gånger han somnat utan tutte och amning dagtid är lätträknade. Det är ju inget större probem så länge vi är hemma.
 
Dagtid ammas det fortfarande ca en kvart i timmen och sovs 20 minuter. Resten av tiden går till prata med humle-mobilen, blöjbyten och pottning, sprattel, tvätt, snabba försök att få i sig något ätbart - om han inte sover något ynka långpass då jag kan terapi-projekta med att rotera och sortera kläder, vattna blommor eller decluttra vardagsrummet synliga delar. Det jag ser och stör mej på hela dagarna. Vissa dagar är det rätt skönt att inte ha viktigare saker att göra än ligga och mysa under en filt i soffan, särskilt när det regnar och blåser utanför fönstret. Andra dagar får jag spunk och åker på shoppingrunda eller något. Vi köpte en Brio Sing att ställa babyskyddet på, så nu är det inte så krångligt att åka iväg själv med bebisen. Bra med Blocket-fynd. Vagnköpet gick från tanke till handling på en dag.
 
Nya färdigheter och saker vi gillar att göra vid 3 månader:

  • Humlemobilen från IKEA är den stora favoriten fortfarande! Vi har en över skötbordet och en över täcket på golvet, och den har verkligen underlättat min vardag! Jag hinner fixa frukost medan han pratar med humlan!
  • Det pratas en hel del med go, ha, hö och ibland kommer det något glädjetjut
  • Rullar från rygg till mage, men det var bara roligt förra helgen - denna veckan verkar han jobbat mer med hjärngympasaker som att titta noga på grejer, följa med blicken

  • Sitta när man håller honom i händerna. Man ser när han inte orkar mer, för då börjar huvudet svaja, så då är det dags att vila.
  • skrattar och ler mycket oftare åt mamma och pappa nu, så man känner att man har kontakt
  • gripa tag i saker han får mot handen och föra dom till munnen. Detta är än så länge i sin linda, men det är svårare att få in armar i ärmar eftersom han gärna griper tag i insidan på ärmen när tyget passerar.
  • allt som kommer i närheten av munnen ska sölas ner och smakas på, så det är nog dags för "snutte" nu om han får tag i något han gillar. Jag hoppas att det blir Kalle Kanin, den svartvita tygkaninen han fick av Edwin, som blir favoriten. Jag lobbar för det iallafall. Den är mysig, söt och lättrengjord och verkligen utformad för bebis-upptäckter med sitt mönster, långa öron m.m.
 ett soligt leende i sömnen

Skötsel av bebisen - tygblöjs och EC-rapport

Det är dags för en uppdatering om hur det går för oss. Särskilt med våra alternativa bebisskötsel-val.
Tygblöjorna funkar till 98% eller något och är perfekta som komplement till EC-rutinpottning. Vi kör på med både tygblöjs och rutinpottning av gammal vana och det känns inte särskilt besvärligt. Jag har hittills använt 0 ml blöjrumpssalvor och annat klet och rumpan är hur fin som helst. Det lilla som kan vara efter pruttar som suttit ett tag går bort mellan två blöjbyten med lite bröstmjölk. Några läckageolyckor har hänt, så man fått byta kläder, men det är ingen större skillnad på att tvätta kissiga kläder och kläder med kräk på, så jag ser det inte som något större problem. Shit happens.

 BG AIO

Jag börjar ha lite koll på vilka sorrter som passar bra och funkar med mängden de ska ta emot. En klar favorit här hemma som jag gärna skulle haft jämt bara är BumGenius AIO, här i storleken newborn. Jag köpte två såna i nyskick, begagnade på sjalbarn och tänkte "oj, detta går aldrig" när jag packade upp dom. Dom var ju pyttepluttiga!!

 perfect fit!

Det visade sej att dom satt som gjutna på Malte just då! Jag har även en clementine-färgad Small som även har ficka att stoppa i extra inlägg i, men den modellen verkar inte finnas längre. Den passar också bra nu. Småttingarna börjar sjunga på sista kardborrcentimetrarna och får snart flytta ner i backen på nästa bild.

Det jag gillar med BG AIO är att dom har bra passform och är enkla att spänna till rätt storlek. De suger jättebra och klarar många morgonsmåpink utan att läcka. Vi har haft en del läckage i babyskyddet med andra blöjor, så jag har börjat spara AIO som ute-blöjor om jag vet att vi planerat en tur. Nackdelen med dom är att dom är svårare att få tag på begagnat.

Nu verkar BG bara göra sina AIO med one-size-storleken (och newborn). Jag får väl köpa och prova någon sån också.

Jag har även plockat fram mina BG-pockets. 6 stycken v3 med kardborre som jag köpte begagnat och 2 v4 med knappar som jag köpt nya. Dessa funkar också bra nu på mittenhöjden och är mitt andrahandsval för morgonkissningarna, med stora inläggen eller dubbla små. Benhålen kan vara lite stora än på spinki-spinki, så dom är inte 100% läckagesäkra om man ska ha dom på längre stund under pinkperioden.

Malte börjar pinka tätt vid gryningen ungefär då han hormonellt börjar vakna till antar jag. Ett exempel från i morse: Magnus bytte en dyngsur formsydd frotté vid 6 och då valde vi att prova engångs-Änglamark för att se hur de håller morgonpinket i sängen (newborn blir snart för små så vi kan lika gärna använda upp dom vi har). Han åt en stund och började sedan flagga magknip och kanske t.o.m. bajs, så jag tog med honom till skötbordet för att potta ev. bajs. Det ska mycket till för att han ska bajsa liggande nu, jag minns inte ens när han gjorde det senast. Han är ganska tydlig med troligen-bajsdags-signaler, men ibland kommer det bara pruttar istället.

Jag tog av blöjan, som var nerkissad redan, och under tiden som jag vek ihop och kastade den så fontänade han en vända på skötbordet. Jag höll honom över vasken ("pottning") och då kom bajset han hade signalerat och 2 skvättar kiss till. Alltså fyra kiss inom en halvtimme minst. Som ni förstår går det inte att potta alla dom, utan man får fixa blöjor som tål ett par pink utan att bli obekväma eller skapa obehag för huden. Sen kan man kanske ta tag i EC och pottning av kiss när han börjat gå eller iallafall kan sitta. Tills dess blir det rutinpottning av kiss och försöka lära sig hans kiss-signaler.

 småttingblöjsen som Malte vuxit ur nu

En annan blöja jag varit nöjd med är dom översta här: FuzziBunz x-small, dom gamla med spetsiga snibbar. Jag köpte 2 rosa i ett begagnatpaket med småblöjor. Gillade dom starkt, så när det kom ut ett nytt begagnat-paket med 9 såna slog jag till, även om dom började vara i minsta laget. Vi hade dom lite drygt en vecka, sen klämde jag lårskinnet i en knapp med stor-yl till följd och ett rött märke ett par timmar, och då insåg jag att det var dags att lägga undan dom. Det kan ju bli en lillasyster, man vet aldrig.
 
Jag har Fuzzi i small, den gamla sorten, också, men dom passar fortfarande lite dåligt runt spinkiga benen, så dom läcker där även om jag försöker dra snibben långt bakåt. Hoppas han växer i dom snart. Köpte begagnat av Ulrika som haft dom till ett par av sina kids. Vi använder dom eftermiddag-kväll när det inte pinkas lika intensivt, men får ofta byta body och byxor också för att det läckt i benen på blöjan. Den nya Fuzzin med avhuggna snibbar har jag också small, men dom är större än dom gamla, så dom har jag lagt undan i väntan på bättre tider. 2 begagnade pastellfärgade och en nyköpt snyggt grön såklart.
 
Jag har en Charlie Banana också, som är lite smalare i grenen än fuzzi och BG. Den funkar också bra på storkiss. Nackdelen med den tycker jag är att ficköppningen är framåt, så man får alltid dra i den kissiga änden av inlägget, vilket sällan händer när ficköppningen är bakåt. Kalle Banan-blöjan är givetvis banangul! Köpt begagnad.

Vi har även provat en Swaddlebees pocket, men den hade någon skum fuskmockaaktig-insida som blev som ett torrt sämsk-skinn efter tvätt och inte alls kändes mysigt att slå in bebisrumpan i. Dessutom har jag för mig att den läckte varje gång, så passformen funkade inte här. Annars är dom ganska poppis hos de som gillar naturmaterial mot gumpen och sidoknäppta. Jag gillar inte sidoknäppta på liggande bebis iallafall - det är ganska meckigt att hitta rätt knappar bak på höften. En BG Organic AIO bor här också, men den är nog nödblöja, mest för att jag inte gillar känslan av blöt flanell (eller vad det är för bomullstyg i det isydda inlägget) och inte tror att Malte tycker det är så mysigt heller. Naturmaterial i all ära, men så länge han verkar tåla fleece är dom blöjorna oslagbara i rumpmiljö än så länge. En Mommys Touch ligger och väntar på att passa vilket århundrade som helst. Han drunknar i den än så länge. Det blir många olika sorter när man testar lite olika begagnade och köper provpaket, men sen när jag hittat vilka vi trivs med har jag köpt fler om det dykt upp fynd. Dom första vi köpte på Blocket har jag lagt undan pga bomullstygsinsidan och att de fortfarande är för stora runt benen, så jag misstänker att resåren är kass. Får se om jag skänker bort dom eller säljer billigt. Jag tror inte vi kommer att använda dom.

Däremot försöker vi köra naturmaterial på natten. Just nu mest olika varianter av frotté från Lilla Lammet, Ullrike (som man får har Snappi på) och Thristies. Ull-skalen i ullinterlock är riktiga favoriter som ytterbyxa, och jag har beställt nya i större storlek redan av hon som jag köpte dessa begagnat av. Får kanske gröna denna gången. De är mysiga, sitter bra och är på sin höjd fuktiga utanpå om blöjan är dyngsur. Just nu är det dock så mycket pink och så trött bebis och mamma på mornarna, så vi får försöka hitta alternativ ifall det går många timmar mellan bytena. Gillar inte pinkstinkande fuktigt paket när det gått för lång tid. Har testat torrskikt med klippta fleecelappar och ett specialspecial från Alvehamn, men det funkar bara halvbra. Kanske kör jag färdigt Änglamarkarna engångs ett par dar och funderar på om jag ska våga pocket redan på morgonen. Malte är klart störd av kissig blöja. Ligger och sprattlar mycket och drar händerna neråt som om han försöker skala av den. Det är inte läge för att lära honom känna att det blir fuktigt när man kissar - det fattar han liksom! Och när det kommer så mycket och så ofta som under pinkperioden är det bekymmersamt.

Varför ger jag mig inte och använder kaninblöjorna då? Jag har provat dom lite då och då, t.ex. när vi ska iväg på shoppingrunda och kanske inte får möjlighet att byta blöja, och seriöst: fy faaaan vad dom stinker när det kommer kiss i dom! Och hela ungen stinker apa, kemikalier och blääää!! Sen får dom suga hur bra dom vill, men det är verkligen bara nödblöja!! Änglamarken luktar också, men inte ens i närheten av Liberos. Jag vill inte veta vad det är i dom!! Dessutom vet ni hur det är med doftminnen. Vi använder kaninblöjsen på sjukan, så jag får svåra flashbacks när jag känner stanken (som man inte tänkte på där bland alla andra medicinstanker och skumma lukter.
 

Malte 9 veckor

Eftersom jag missade 2 månaders dagen tar vi nu på 9 veckorsdagen istället.

Detta kan han nu:
Följa mamma med blicken
Flaxa med armarna och sprattla med benen som kommunikation när han ser något roligt, t.ex. mobilen över skötbordet.
Ge oss stora fina leenden
Prata enstaviga ljud som go, öh, och meh. Oftast med en konsonant med nu.
Hjälpa till att dra sig upp till sittande (men han står ännu hellre sedan han upptäckte det)
Lyfta huvudet när han ligger på mage och är väldigt stabil i nacken när man bär honom i famnen också - vill gärna vara med och se sig omkring mycket.

Nu har han snart sovit 3 timmar, vilket är rekord "dagtid", men han somnade kanske tidigt för natten. Undrar hur natten ska se ut? *bävar*

En dag med Malte



Vi sover till 9-tiden oftast. Ibland vaknar han redan vid 8, och är det mycket knöligt brukar det vara dags att gå upp och byta blöja och klä honom eftersom han sover i formsydd+ull-skal bara, den lilla kaminen. Jag har tur om jag hinner både klä mig och fixa och äta frukost innan det är dags för lite mer seriös frukost-amning i soffan. Vi har gått över till liggamning hemma nästan helt, för det är enklast, plus att jag lättare kommer ifrån om han somnar efteråt - det funkar inte lika lätt med uppstaplade amningskuddar och unge limmad mot sidan.



Babysittern funkar en liten stund så jag har två händer över att fixa frulle med. I soffan har jag sällskap av datorn, iphonen och TVn, så jag har något att sysselsätta mig med när vi inte tittar förälskat på varandra.



Här har jag lyckats smita utan att han vaknat för mycket - det gäller att tassa försiktigt, eftersom han inte sover så långa pass om dagarna. Jag körde igång babyvakten också eftersom jag behövde greja lite i andra rum.
Oftast är han dock vaken mellan amningspassen och tittar på saker. Och är hemskt söt. Såklart. 



När vi åker och handlar får han antingen sitta i babyskyddet i vagnen eller så lånar vi en balj-vagn där. Det är krångligare att hämta baljvagn inne i butiken när man är själv, så då brukar jag köra med babyskyddet om det inte ska storhandlas. Jag har sett folk som ställer det på tvären över vagnens sidor, men vi har inte lyckats få till det så att de känns som om det står stadigt så, så de har kanske andra modeller av babyskydd.



Vi har börjar promenera lite, och då blir det antingen en sjalpromenad eller i vagnen. Skenet på andra bilden bedrar, för oftast sover han inte i vagnen heller, utan ligger och tittar. Det är ett av ställena han har napp och inte säkert spottar ut den heller. I babyskyddet är andra stället - skönt att inte ha gallskrikande unge halvvägs hem (fast det händer såklart det också, även om han är vädigt tålig i bilen). Vagnbilden fick jag av maken igår när han och svärmor var på en långpromenad medan jag scannade foton och jobbade lite. Han sov ca en kvart på deras 1,5-timmes promenad. Resten av tiden låg han tyst och tittade omkring sig.



När mamman är hemma själv och bebis är vaken får han ibland ligga på toamattan och prata med toanallen, som får sig sina snytingar. Det egna toalettandet sker i vår tvättstuga. I mitten provar han sin nya fina BG AIO-blöja, som bara kommer att passa nån vecka till. Mobilen över skötbordet är just nu väldigt väldigt rolig (tack Angela för tips om skötbordsmobil!). Biet är extra fint. Här är blöjstationen nyladdad med nytvättade blöjor. Älskar färgklickarna.

 
På kvällen brukar han få sitta och mysa hos pappa i soffan och somnar ofta ett långpass där, så vi får smyga honom i säng vid 11. Fast oftast blir det ett blöjbyte till nattblöja och snabbtutt innan han somnar i sängen sen. Första sovpasset är oftast till 3-4-tiden, då han väcker mig med knölande och ibland blöjbytesbehov. Oftast verkar dock det knölandet då vara rap/fisbehov av småsnuttande. Sen sover han till 5-6 nästa pass och jag är glad om vi kan dra det till 6 då maken stiger upp, så slipper jag en uppstigning. Då är blöjan oftast våt och han vill oftast ha en rejäl slurk innan vi somnar om igen.
 
Natti natti!

Malte-statistik!

Ni som känner mig vet att jag kan vara lite "kalenderbitare" i mitt samlande och dokumenterande och jag hör t.ex. Johanna säga "att du orkar". I det här fallet är det dels lite terapeutisk hjärngympa och dels en släng uttråkning samtidigt som jag tycker det är kul att se "statistiken". Jag har skaffat en app som heter Baby Connect. Med enkla klick kör man igång en amningstimer eller sovtimer och bokför blöjor. Det är inget man måste göra såklart, men jag tycker det är kul och jag får koll på vad som händer om dagarna, kan se att saker förändrats osv.
 
 
Tidslinjerna är lite spännande t.ex. Amningen till vänster innehåller "tid vid bröstet" dagtid och några nattpass när jag haft en knölig bebis och ändå varit vaken så jag har kunnat/orkat klocka. Det är alltså både aktivt ätande och slumrande med snuttande med. Därför kan det saknas lite sömn till höger som är med i de längre passen till vänster, men jag får iallafall en uppfattning om hur dagarna ser ut. Allt går att justera för hand i efterhand, lägga in nattblöjor om man inte haft telefonen med sig osv.
 
 
Jag kan även få staplar med sammanräknad tid under dygnet. Jag har inte nattsömnen med eftersom den oftast är ungefär samma, däremot är kvällssömnen i soffan med och jag bryter den vid ca 23 när vi går och lägger oss. Eftersom han somnar ungefär 9-halv10 i princip för natten är det samma 2 timmar med varje dag, så det spelar inte så stor roll. 
 
Allting flyter ju ihop i en enda amningsdimma just nu, även om jag lärt mig mysa istället för att tycka det är jobbigt, och appen är en stor orsak till det. Att ha kollen gör mig mindre stressad. Jag ser att han är lite extra gnällig en dag för att han inte ätit eller sovit så mycket som han gjort andra dagar. Ni förstår principen. För mej är det avslappnande att ha koll enkelt med ett bra verktyg. Men jag vet många som blir stressade och inte gillar sånt här eller listor o.d. Vi är ju alla olika.
 
 
De här staplarna tycker jag är skojsiga och nyttiga (fast jag förstår inte varför det inte kan vara samma skala på dom). Här ser jag enkelt blöjbehovet. Hur många blöjor går åt en dag, så hur många behöver vi ha och rotera för att tvätta lagom ofta? Just nu byter vi med 1,5-2 timmars mellanrum dagtid och 2-3 gånger på natten. Men nattblöjan är ofta tom/torr och han har väckt mej med sitt knölande pga rapbehov eller magknip och det kommer i "pottan" istället.
 
Vi pottar regelbundet vid blöjbyte, plus att jag går och byter på honom och pottar om jag misstänker att det är något på gång. Han kanske slutar tutta och ligger och sprattlar och verkar besvärad. Då kan det vara magknip och bajs på gång, och det är ju skönare att slippa göra det i blöjan, så hinner vi går vi till pottan. Vi ECar helt kravlöst, det är bara bra det vi fångar, men kommer det i blöjan är det ingen olycka eller katastrof. Han brukar visa tydligt om det är någon idé att hålla honom över vasken. Antingen börjar han krysta och jobba eller så blir han ilsken och vill därifrån. Han kan även börja gnälla när man lägger tillbaka honom på skötbordet för påblöjning och då brukar jag lyfta tillbaka honom en stund till. Ibland tar det lite tid innan kisset rinner till tydligen, men det är inte alltid det kommer något ändå. Och ibland kommer det när man lagt tillbaka honom iallafall, så jag kör alltid med en IKEA-tvättlapp vid rumpen att fånga efterslängar med.
 
Det blir många kissblöjor, särskilt morgon-förmiddag. Sedan funkar EC lite sämre under olika utvecklingsfaser, vilket jag kunnat se tydligt på staplarna nu när han passerat ett språng. Ni ser två sådana dagar till vänster i det blå diagrammet. Han har helt enkelt annat för sig än att "pinka på kommando". Dan efter jag dumpade detta satte vi "rekord" med 7 pottningar. Jag bestämmer alltså inte att nu ska vi kissa, utan jag rutinpottar när det är känt att man brukar kissa, t.ex. när han nyss vaknat (med då är oftast blöjan våt när vi kommer fram till skötbordet, så det kisset håller han sällan på). Pottan är vasken i tvättstugan där vi har skötbordet. När han börjar kunna sitta blir det troligen potta istället eller toa-ring eller hjälp på toaletten genom att sätta honom framför och stötta. Vi får se vad som funkar smidigast. Nu är vasken smidig så läge man orkar hålla honom, eftersom jag ändå tvättar honom under kranen (enklast, minst kladd och fy för våtservetter...).
 
 
Bjuder på en sötingbild från vårt första försök  på "dra upp mig"-gymmet! Det stod som tips i boken om utvecklingssprång och jag var tvungen att testa. Han fattade direkt! Mycket fascinerande! Han satt lutad mot röda kudden och jag tog båda hans händer och drog försiktigt upp honom till sittande. Man såg hur han tänkte och funderade på vad som hade hänt och spände sig i kroppen när han satt automatiskt. Jag la tillbaka honom mot kudden och frågade om vi skulle prova igen. Hann bara ta tag i händerna så såg jag hur han spände sig och hjälpte till att sätta sig upp! 2 gånger provade vi när han hjälpte till oc var djupt koncentrerad på sin uppgift. Sen tänkte jag att han nog var trött. Då satt den lille parveln och försökte häva sig upp själv från kudden!! Det hade han såklart inte stryka nog till än, men jösses vad skojigt att se honom utvecklas!! Jag tog fotot när han satt och såg koncentrerad ut, och det blev lite extra jingligt och suddigt när jag bara kunde stötta med en hand för att sköta kameran.
 
Min goding!

Sömn på dagarna

Det är inte Maltes favoritsysselsättning. Han sover en liten tupplur i samband med amning, kanske 20 minuter, sen är han vaken igen. Det är ju trevligt med en vaken bebis, men han är i regel helt slut framåt 6 och kinkar och gnäller och knölar tills han slocknar vid 9. Skulle nog behöva få till ett lite längre pass mitt på dan också, så han orkar med eftermiddag-kväll.

Mer om amning

Efter sex veckor med liten Malte kan jag bara konstatera en sak: amning är skitjobbigt! Ändå är jag så knäpp att jag vill fortsätta, trots att vi inte ens nått den jobbiga 2-månaders perioden när bebis ska amma jämt för att öka produktionen (som jag blivit förvarnad om, bl.a. på föräldrarutbildningen). Det är då många ledsna och frustrerade och slutkörda mammor odugligförklarar sig som mjölkproducenter och tar till flaskan och ersättning. Äntligen blir bebis mätt och nöjd snabbt och "enkelt" och somnar ofta så man får andrum, vila och tid att göra något annat än vara limmad vid bebis. 
 
 
Jag vet att det är många som inte kan eller väljer att inte amma av olika anledningar. Jag skriver detta inlägget för egen reflektion och ingen behöver förklara eller försvara sitt val av bebismatning. Detta är mina tankar och mina funderingar. Alla gör sina val utifrån vad man mår bra av och behöver.
 
Även om jag var beredd på att amning skulle kunna sluka enormt mycket av min tid så var jag ändå inte fullt beredd på vilket slit det skulle vara, hur slut jag skulle bli eller hur mycket motvind det skulle innebära. Förutom det kämpande vi behövde genomföra för att överhuvudtaget FÅ friamma på heltid (i princip 24-7-jour, se tidigare inlägg) har jag påverkats mycket av övrig omgivning också och känner nästan att jag får förklara och be om ursäkt för att jag ammar när Malte ber om det. Det är inte riktigt klokt eller OK att lyssna på sin bebis behov och kasta fram tutten hela tiden. Helst ska man försöka trösta med napp och gå omkring och vagga bebisen först, och fortsätter han vråla sig hes så måste man ju... Det är det där "försöka allt annat först" när det är så uppenbart vad bebis vill som inte funkar riktigt för mig. Jag vet ju vad han vill, jag kan inte låtsas.
 
Just nu är det ungefär varannan dag som är stora amningsdagen med endast korta pauser och mikrosömn. Varannan dag är tack o lov sovdag, då vi fortfarande ammar ungefär varannan timme dagtid och sover lite längre pass. Då kanske till och med diskmaskinen blir laddad och körd! All egentid, om det så bara är 3 minuters laddande av inlägg i nytvättade tygblöjor uppskattas, och jag känner mig något rymningsbenägen tidvis. Fast jag kommer inte så långt. Igår till återvinningsstationen och jag körde med nervevad bilruta för maximalt frisk luft-intag. Det räckte som batteriladdning för att vara en lugn och tålmodig mamma igen.
 
 
Nätterna går oftast bra. Han sover långa pass på 3-5 timmar första delen av natten. Vi liggammar vilket ger bra vila eftersom jag kan somna när han fått grepp och snuttat ett tag. Sen släpper han och somnar han också. Sen blir jag väckt av att han ligger och knorvlar och då går vi upp och byter blöja och pottar honom. Tillbaka i sängen med sidbyte och vi somnar om, han efter påfyllning. När nattamningen "strular" beror det oftast på för lång tid sedan senaste matningen, så bröstet är ballongfyllt och svårare att få grepp om. Då får jag hjälpa till att få grepp i början tills det börjar vara tömt i toppen så han får bättre tag själv. Det kan vara riktigt jobbigt, gnälligt och sprattligt så man blir helt matt. 
 
Bäst funkar liggamning när han intar bananpositionen, som han gärna har när han sover på sidan, för då får han ett bra "hakan i, näsan fri"-grepp om jag kommer tillräckligt högt upp. Det är högre än jag spontant vill och man tror (känns ibland som om jag har bebisen vid midjan), så vi ägnar en del tid åt att flytta mej eller bebis i höjdled i förhållande till varann. Och är bröstet ballongigt funkar det sämre eftersom det inte är lika rörligt - det finns nästan bara en exakt position att angripa ifrån. Jobbigt läge!
 
Jag hoppas det vänder snart så jag också bara lätt och ledigt kan snabbamma bebisen, som sedan skrattar och umgås och sover lämpliga tider. För så måste det vara nångång, annars skulle amningen dö ut och kanske människosläktet också... Jo, jag är liiite trött idag. Ge mej lite energi och mer ork tack! Eller en bebis som sover ett tretimmarspass på dan också? Det kunde räckt.

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0