Flyttar på maten...

Nu flyttar jag min viktresa till en egen blogg
Välkommen dit >

Jag har kopierat alla inlägg härifrån så allt är samlat på ett ställe. Enklare för både er och mej att följa resan, och genomgången av alla inlägg har gett mej nya tankar och insikter.
Just nu gör jag fotodagbok vissa dagar för att visa min vackra mat och mina portioner. Idag blir det ingen, eftersom jag ätit rester och standardmat - lite tjatigt kanske. =OD

Dags för mat!



Detta är nya favorittilltugget. Halloumi med chilli. I originalreceptet, som jag rev ur en tidning - jag var säker på att det var Buffé, men hittade inte på ICA-sajten - innehöll även citron, så ni får välja själv om ni vill syra ner det. Här är ett Nigellarecept från Tasteline. Jag skulle såklart plåtat när det var färdigt istället, och halloumin är så där härligt pannkaksbrun.

Magnus kom och nallade en chillibit - eller spansk peppar som jag hade fått tag på, styrka 5 av 10. Han tyckte inte den var så stark, så jag skulle smaka. Note to self: gör inte det med samma fingrar som precis hackat och choppat och kärnat ur chillisarna... Det tog ett par minuter innan tårarna slutade spruta, och ett par timmar innan mina stackars läppar, som tydligen haft en liten torrspricka, slutade pulsera och bränna... *host* *fräs* Ibland hinner inte hjärnan med att kasta fram varningstrianglarna man har med sej....



Gårdagens laddning från mejeri- och såshyllan. Det började vara slut på olika sorters "gogg" i kylen, så jag hade skrivit upp kall bea m.m. på handlelistan. Ramlade rakt på värsta skattkistan i Jämjöhallens köttdisk - helt oväntat, då denna butik tidigare haft "lanthandelskaraktär" i sortimentet... 160 spänn kostade denna lilla investering för sommarens grillande - ja cf-en har ju inte så lång hållbarhet förstås!

Remouladen åkte tillbaka i hyllan då den innehöll 13g kolisar. De flesta av de ni ser på bilden har mindre än 2! Någon var uppe på 3,5, men håller sig ändå under de magiska 5.

En köttbit, lite salladsfnas för syns skull (har egen odling av baby leaf!), kanske med lite oljad feta för att lyxa till - eller riven parmesan - och en klick av någon av såserna. Dinner's served!



Här är egna odlingen för ett par dar sedan. Nån som vet hur man gallrar? Jag är helt grön på blomkålsodling, den är mest på skoj. Känns konstigt att rycka bort varannan planta, som ju är lika fina som de andra! Fiberduk rekommenderades också - nu eller? Alla odlingsforum jag sökt i utgår ifrån att man har notoriskt gröna fingrar, så blomkålsodling 101 finns inte beskrivet... Möjligen specialgödning...

Babyleafen är det ljusgröna på sidorna, och längst in mot väggen har jag en radgurkört och en rad ringblommor utanför.
Inne i drivhuset i vardagsrumsfönstret väntar några stackars chilliplantor på utplantering, men de ville ha 20 grader, och de kom upp ungefär när sommarvärmen lämnade plats för 10 grader och regn. Dumt av mej att så såna plantor... =O)

Vill bara visa vad jag sysslat med senaste tiden


Jag har gjort en hemsida och webbshop till den lokala kunden Kryddboden Carlscrona, som alltså säljer kryddor. Det kunde knappast passa bättre att hitta henne nu när jag fått ökad inspiration att laga god, ny mat och dessutom kryddor fria från glutamat och smakförstärkare! Jag är inte känslig för glutamat tack å lov, men försöker iallafall tänka på att dra ner på onödiga tillsatser i maten. Jag var redan innan trött på vissa maträtter som kära sambon ivrigt kryddade med sin favoritkrydda grillkrydda, så allting smakade likadant - dvs mest smakförstärkare och saltigt.

Ett år med GI och LCHF har gjort att mitt smaksinne kommit tillbaka, och jag behöver inte vräka på salt och jox på allt jag lagar, utan kan istället njuta av andra smaker. Jag blev också väldigt förvånad när jag provsmakade (eller nej, jag frossade faktiskt.... en kväll) i de för påsken obligatoriska dragé-äggen. De gula äggen smakar ananas! De har bara smakat socker socker socker innan... Så även otillåten mat och godis smakar mer nu!

När vi plåtade kryddorna att ha i webbshopen fick jag med mej en massa smakprov hem och har fått många favoriter. Vi är båda förtjusta i allt som innehåller chili och lite hetta, så det blir många såna varianter.

Här är några av mina favoriter av kryddblandningarna (I webbshopen ser ni vad de innehåller för kryddor).


Chili con carne - supergod i färs såklart!


Tacokrydda utan glutamat! Tjoho! Man får ta lite större mängd än den vanliga påskryddan som följer med paketen, men den smakar som den ska och är jättegod!


Pommes frittes krydda - innehåller då inte potatis ;-) Jag brukar "salta" med den i mina äggmuffins, som blir röda och goda.



Grillkrydda Texas BBQ - som omväxling till den glutamatdästa från vanliga livsmedelsbutiken...



Kunglig salladskrydda - vacker att se på och fin att strö i en gryta, på omeletten eller om man gillar oljiga dressingar till salladen.



Sweet chinese - när man vill ha lite kinesiskt och currysmak på gräddsåsen!

Kika in till Ann-Christin och passa på att handla lite rena kryddor, fria från tillsatser. Jag fick gå till Åhléns och köpa den här mysiga kryddförvaringen till 10 av mina favoriter. Den står rätt ofta framme bredvid spisen, annars är den inlyft i skafferiet.



Igår slängde jag förresten i stort sett allt socker i huset. Vi hade fått myrinvasion i alla paketen i skafferiet, så det var bara att kasta ut skiten. Ingen som använder det ändå nu för tiden. Får köpa nytt det fåtal gånger det ska kokas saft eller bakas rabarberpaj eller vad nu sambon ska projekta med.

Matdagbok för egna minnets skull

Har hittat ny motivation att göra ett ganska strikt "ryck" med min mat. Inte för att jag medvetet slarvar eller fuskar en massa, utan bara för att ha lite mer koll igen ett tag.

I lördags plockade jag fram GI-Noll!-boken efter att den varit förpassad till "knasig"-högen ett år. Nu är jag där mentalt och kostmässigt, nu funkar den och råden för mej. Just nu är det enda jag är sugen på och vill äta kött kött kött och något fett till, och lite ägg. Så nu ska jag se om jag kan få igång fettbrasan Sten-Sture pratar om också.

Jag är lite för duktig att äta "varierat" och får på det viset i mej onödigt mycket kolhydrater från grönsakerna (främst blomkål och broccoli). Jag ska köra med mindre kolisar ett tag nu och bara ösa på med protein och fett istället. Det var ju så förra platån släppte, innan mensen kom och svetsade fast mej på en ny platå på 101 kilo. Jag är trött på att se dom siffrorna på vågen nu, så nu ska jag neråt igen! Visst är det positivt att jag inte går upp en massa, men man blir ju less när man gärna vill gå ner lite till, i lugn och fin takt.

Kaffe med gräddskvätt 9.30
promenad en timme
Frukost 11.00, 2 ägg, majonnäs och en burk tonfisk i olja, avrunnen
Middag 16.30, 1 scans hamburgare 120gs med Lallersteds bea och äggröra på 2 ägg och grädde
tar nog en bit brieost till tvn ikväll bara, typ 50g

Nackdelen med viktminskning



Så här löst sitter min förlovningsring. Antingen får vi pilla dit en vigselring utanför som håller den på plats, eller så får jag ta in ringen. Jag vågar knappt ha den längre, eftersom jag är så rädd att tappa den. Det händer att jag känner hur den glider av när jag är och handlar och plockar med varor i kundvagnen m.m. Rädd att jag inte ska känna det en gång....
Nu har jag lagt av den ett tag iallafall, vilket bär mej emot.

Vill ni se en platå?



Jag har sagt förr att platån nog gett med sej, när jag varit under 102, men inte förrän nu när viktminskningen så här tydligt satt fart igen vågar jag säga att platån verkligen verkligen släppt.

Det är väldigt tydligt att LCHF är en hormonstyrd viktminskningsmetod också, för där jag har det värsta "flimret" hade jag även störningar i menscykeln (utebliven mens i november), som nu är tillrättade igen.



Imorse fick jag min belöning - vågen visade BARA 9or!! Jag är på tvåsiffrigt! *Hoppar och skuttar av glädje och lättnad!*
Nu hoppas jag min kurva ska fortsätta lika snyggt neråt iallafall 10 kilo till innan jag stannar på nästa platå. För platåer räknar jag med - de behöver kroppen för att ladda om och vänja sej, och min hjärna också för den delen.

12 kilo på ett år är en perfekt viktminsknings-takt för hållbar vikt tror jag.

Måste bara länka vidare till några bra inlägg jag gick förbi på bloggrundan igår:

Kommentarer om rapport om isodieten från Expressen >>
Du behöver ALDRIG acceptera att gå hungrig om du testar LCHF - jag LOVAR!!!
Jag äter och längtar (inte hungrigt längtande, utan varma tankar) till nästa mål med god mättande mat! 5 av 7 dar i veckan tänker jag inte ens på mitt matliv, och de andra dagarna är det bara positiva tankar om hur bra det går, och hur gott jag äter och hur fin jag blir! Inspirations- och peppdagar helt enkelt.

En intressant vetenskaplig vinkling av hela kostdebatten >>
Jag brukar inte lägga mej i och prata så mycket om detta offentligt här i bloggen (även om jag hänger med i bloggosfären och läser en del), eftersom jag inte är intresserad av en diskussion själv - det sköter andra så bra. Jag har gjort mitt val och trivs bra med det, framför allt för att det funkar så bra med min kropp och min kunskap om hur vi fungerar.

Jag har haft ett par bekanta som kommit och triumferande rapporterat om den senaste "rapporten" i media om att det kvittar vilken metod man använder. De spännande slutsatsen de hade tolkat var att ingen hade gått ner mer än 4 kilo. Jag tyckte såklart detta lät ganska märkligt, men fick snart svar runt om i diverse viktbloggar (länk till Kostdoktorn ovan). För det första ingick inte en enda lågkolhydratmetod i studien, så det var alltså inte "alla". För det andra var dom 4 kilona en snittviktminskning som tolkats som det passade. Men viktigast av allt tycker jag ändå är att jag inte bryr mej det minsta om hur mycket man minskar i vikt under en s.k. diet. Det är aldrig någon som sagt att man inte går ner i vikt av lågkalori-och-träna-som-besatt-dieterna heller. Det intressanta är det långa perspektivet och hälsoaspekten! Hur MÅR man under tiden, och hur många klarar av att skapa en livsstil och en kosthållning som är hållbar i längden, som gör att du håller vikten utan att behöva banta/börja om/ta nya tag stup i kvarten? Fast jag måste erkänna att det är lite spännande att folk känner sej så hotade av min lyckade viktminskning att de behöver komma och trycka upp tidningarnas snedvridna rapportering i fejset på mej. Det är tur att jag inte tar åt mej! Jag förklarar detta eftersom tanken slog mej när jag ändå pratade om kostdebatten, ifall ni är flera som "köpte" rapporteringen och började tänka att "det spelar ändå ingen roll, för det sa tidningarna".

Jag rekommenderar inte LCHF till alla, även om säkert många mår bra av det. Däremot rekommenderar jag det till oss som är rejält överviktiga och "har försökt allt", eftersom hälsovinsterna är så tydliga direkt. Jag läste en inne på GIviktkoll som bara tappat 5 kilon, men redan hade blivit av med spökande knän, värkande leder och oförklarliga eksem under fötterna, som sjukvården inte klarat att diagnostisera. Hon satte ord på mina egna tankar och känslor. Sömnen blir bättre och oförklarlig småvärk här och där försvinner när blodsockerkruvan inte svänger och ger ständig belastning på hela systemet med sitt på och av. Jag såg att en av mina besökare inte led av svängande blodsocker och påpekade att det är individuellt. Självklart är det det! Man tar till sej om man vill och känner igen sej - gör man inte det, behöver man inte försvara sej - vi är alla olika. Jag känner ofta igen mej i andras berättelser, så jag misstänker att någon känner igen sig i min historia och kanske blir inspirerad.

Ett par aber som är viktiga att känna till:
Har du jojo-bantat eller kaloribantat mycket och är "fettskrämd" tar det tid innan kroppen hänger med på att bränna fett. Den är van att lagra allt den får efter år av fettsnål kost. Du går kanske inte ner ett hekto eller centimeter på flera månader. Tillräckligt för att tjura ur och säga att det inte funkar om man bara har fokus på siffrorna på vågen. Känn efter hur du mår och fundera på om det inte trots allt är värt att köra på ett tag till - det kan ju funka.

Flåset KAN ta tid att få upp. Jag gick mina morgonpromenader hela våren 2008 och undrade när jag skulle känna mej så där stark och konditionsfylld som jag gjort tidigare gånger jag tagit tag i promenerandet. Det tog mej cirka 3 månader innan jag kände att jag kunde "ösa på" utan att känna mej svag. Jag var inte på något vis utmattad eller genomsvett innan, men det kändes som om man gick i sirap och kroppen inte riktigt svarade. Det kan ta tid för hjärnan att acceptera att den ska jobba med annat bränsle än den snabba glukosen du sätter i dej med kolhydraterna.

Låt inte detta skrämma er, utan se det bara som information och förklaring till varför det kanske inte funkar som mirakelkur eller tappa kilon med rekordfart-metod.

Jag ääälskar att åka till Göteborg....

...och träffa en massa goa vänner och nya människor! Så de senaste två helgerna har jag förflyttat min scrappiga rumpa över till västkusten för att mingla och mysa! Förra helgen var jag med på Arkivets scrapkryssning. Så roligt och bara lite jobbigt (resandet och skakningen i båten = jobbigt). Igår for jag med på sötaste Ankis bussresa till "Mässan" över dagen - En kroppsligen tuff dag med 20 timmar från dörr till dörr. Ni som väntar på en scrappig rapport från dessa evenemang här får vänta lite till, men det kommer i någon form snart. Vad jag tänker bubbla om idag är maten!

Det kanske börjar bli tjatigt med mina halv euphoriska inlägg om mitt nya matliv, men jag hoppas det inspirerar mer än "stör". Jag är så GLAD att jag hittat ett matliv som får mej att må så himla bra nästan hela tiden och som fungerar även på resor (med lite planering)!!! Så här känns det:



Med LCHF, som jag numera kör mer eller mindre fullt ut, är jag ständigt mätt, nöjd och har ett stabilt blodsocker. Jag tänkte tillbaka lite under kryssningen hur jag brukat må på träffar och resor med rätt så styrda scheman. Ofta har man fått kasta i sej en kexchoklad i någon bensträckarpaus för att hitta ny energi och tysta den kurrande magen i väntan på middan som srverades klockan 2 timmar senare. Ibland har man stått där med en liten bondkaka som "fika" inför en lång färd hemåt, och varit tvungen att sticka förbi en mack eller pressbyrå beroende på ressätt, klippa en korv och bunkra resgodis. Detta behöver jag inte längre. Jag är aldrig hungrig/sugen/skakig av blodsockerbrist eller i stort behov av en snabb fix.

Jag vill understryka att detta inte är någon kritik mot någon arrangör av något evenemang jag deltagit i eller själv ordnat för den delen. Jag vet hur det funkar, man skriver upp tider som passar och erbjuder så bra mat som möjligt efter det gamla vanliga "så här ofta, mycket och den här sorten äter man"-vanorna vi har med oss sen ... ja hela livet!

Vad är hemligheten då? Jag kan bara komma fram till en enda sak hur jag än vänder och vrider på det: Skippa kolhydraterna. Men vi behöver kolhydrater?? Svar ja - men kroppen skapar dom vi behöver själv av "annat". Levern är gjord för att spotta "nödglukos" när blodsockret sjunker om man är fullt frisk. Får kroppen sköta sej själv utan ett överintag av kolhydrater som vi inte kan göra oss av med, så hålls blodsockret stabilt. Lite kolhydrater får du förresten alltid i dej, från grönsaker bl.a. När man stoppar i sej kolhydrater, särskilt den snabba sorten som finns i vitt mjöl och socker, höjs blodsockret snabbt och kroppen börjar pumpa insulin för att sänka blodsockret. Insulin är bra till det - men det är också väldigt duktigt på att lagra in fett som den hittar på jobbet. Skyffel skyffel, hej vad jag jobbar... Volangerna växer, dubbelhakorna blir fler och blodsocker berg-å-dalbanan är en ond cirkel som aldrig stannar. Jag satt på den berg-o-dalbanan i 30 år - nu har jag klivit av.

Jag har en standardfrukost och standardmatsäck som jag tar till när jag behöver vara säker på att hålla mej nöjd lång tid, när man inte vet exakt när nästa mattillfälle uppenbarar sej. 2 kokta ägg hackas, en burk tonfisk (i olja, men den får rinna av, annars blir det lite blaskigt, och den oljan är oftast inte "högkvalitets") och en rejäl klick majonnäs. Det är fettet som är det viktiga i den här rätten - det är det som mättar! Detta har jag blivit mer och mer varse senaste tiden när jag slipat min platåfas. Jag fick igång min viktminskning igen nu ÄNTLIGEN när jag började tänka mer på fettet och ösa på MER! Vispgrädde i kaffet, rejält med klegg och inte bara en klick för syns skull till maten, steka i rikligt med smör osv. Fett mättar. OCH ger smak. Var inte rädda för fett - jag vet att det är en jättesvår tankevurpa när man är uppvuxen med lättmjölk och light hit och dit...

Tonfiskröran åt jag på tåget till Göteborg vid 10-tiden. Framme i Göteborg tog jag en burgare på Burger King med massa ost och bacon och dressing. Brödet lämnar jag. Fett och protein = mättar. Då var klockan runt 3. Sedan var nästa matpaus vid 7 på kvällen, och då hade jag fått sällskap av likasinnade Malena, som liksom jag bara var intresserad av att hitta gott KÖTT - varm mat. Fläskmedaljonger tror jag det hette på menyn, och vi skippade klyftpotatisen till. Fick en extra skiva kött - snällt av dom - och ett berg med sallad. Där slog standardmaten in, men det funkar ju för ögat och gör att tallriken ser mer komplett ut. Närings- och mättnadsmässigt tror jag man lika gärna kan klappa sej där bak som att äta sallad. Men vi äter med ögat också, så det är alltid kul med en vacker tallrik! Optimalt hade varit några varma grönsaker typ broccoli, wokblandning e.d. och en rejält fet sås, bea eller något till. Men måltiden fick klart godkänt på LCHF-skalan ändå. Under dagen drack jag lite kaffe latte, vilket är gränsfall i för stor mängd eftersom mjölken är en liten kolhydratfälla. Men så länge det inte blir baljevis varje dag så unnar jag mej det ibland när det finns tillgängligt. En kopp kaffe med vispgrädde är annars ett supersmidigt "mellanmål" när man misstänker att det ska bli långt till nästa matstopp. Grädden spär på mättnaden en stund till. Nej, jag behöver inte en kaka till kaffet ;-)

Jag tog inte med mej några mellanmål annars den här helgen mer än lite choklad som slank ner mest för att man ska snaska lite godis i glada vänners lag. Nötter och sånt skippade jag eftersom jag inte behöver tugga på något jämt längre.

Lördagen på kryssningen såg ut så här matmässigt: Frukostbuffé a'la hotell. Där stoppade jag två kokta ägg i koftfickan att spara till mellanmål/nödmat - man vet aldrig när man inte styr själv, vad man behöver under dagen, och ett kokt oskalat ägg är superlätt att ta med sej utan en massa planering eller förvaringslösningar. Det håller utan problem en vanlig dag utan kylning, men jag skulle nog vara försiktig med det varma sommardagar! Så vad åt jag då? Äggröra med bacon fick det bli. Äggröran var...smaklös. Vi funderade ett tag, och kom fram till att den nog är gjord på knäckta ägg och kanske lite vatten som är körda i värmeugn. Är man, som vi är nu, vana vid äggröra med gräddskvätt stekt i rikligt med smör så smakar denna äggröran bara... antydan till ägg. Jag löste det provisoriskt med att hämta smörpaket (och med smör menar jag ALLTID riktigt smör nuförtiden) som fick smälta med en stund innan jag åt upp. Godkänt och ni vet vad nu - fettet mättar. Nu var det dags för shoppingtur i Kiel. Ett par timmar flög iväg, sedan började vi fundera på fika/lunch/nånting. Lite kaffe/te fick det bli på ett fik i Karstadt för att vila benen och huvudet lite. Sedan på tillbakavägen mot båten frestades vi av den tyska maten, framför allt korvarna, och tänkte att det fick vi väl testa. Lånar en bild av Malena för att illustrera.



Grönkål med knacker fick det bli. Kötthalten är hög i tyska korvar - de är inte potatismjöl med korvsmak som svenska korvar ofta är... Grönkål är nyttigt och bra GI-mässigt. Vad som saknades på min tallrik var en rejäl klick med något fettigt. Creme fraische, majonnäs eller någon slags majo-baserad röra hade suttit fint som komplement. Men jag var fortfarande nöjd och hyfsat mätt sedan frukostbuffén (ja, jag åt _bara_ en normal portion äggröra och bacon) så det fick funka ändå. Vi var tillbaka på båten vid ettsnåret har jag för mej.

Sedan var det middag halv-7. Jag hade med mej en venti-latte från Starbucks att smutta på under eftermiddagens kurser. Jag kan ha ätit ett av de kokta äggen som mellanmål också, jag minns inte riktigt deras öden denna dan. Middagsbuffén var en dröm för en LCHFare! Och säkert för alla som käkar vanligt också. Som vanligt saknades någon form av "varma grönsaker"-rätt, men det låg en hel del ihop med kycklingfilén, bl.a. gröna bönor och broccoli, som jag nallade åt mej som ögonfröjd till tallriken. Sedan maxade jag tallriken med proteinrik bra mat! Entrecote, pocherad lax, kyckling, någon fläckkarrévariant om jag minns rätt och en stooor klick bearnaisesås till. Tallriken såg nog ganska normal ut även för utomstående, även om jag kategorisk hoppade över potatisen som fanns i 17 olika gratinerade, kokta, stekta och choppade former. =OD Jag var egentligen nöjd efter första rundan, men då mitt sällskap ville svänga och sitta kvar en stund till gick jag en runda och plockade åt mej en näve räkor med en majonnäsklick och en klick pepparrotsgrädde att doppa i. Det tog lagom lång tid att pilla räkorna och mysa en stund till vid matbordet.

Nu har vi klarat av 2 hela dagar på resande fot, och inte en enda gång hade jag känt det annars så välbekanta "jag måste ha mat NU!!!" eller blodsockerdarrningar eller ens funderat på att sticka ner handen i de gigantiska godisskålarna som stod bredvid kurssalens vatten. Jo, jag är förvånad själv. Faktiskt. Det är för bra för att vara sant, men det är sant!! Jag minns inte det kokta äggets öde, men det betyder inte att jag harvar i mej en massa annat jox också som jag "glömmer" berätta om. Jag mår bra och klarar mej fint på 3 mål mat om dagen med ett bra närings- och fettinnehåll. Lyckan är stor!! På söndagen blev det samma frukostbuffé med smörpaketet på plats direkt i äggröran, och de obligatoriska kokta äggen i fickan. De blev sedan livlinan när kurserna var slut och alla skulle försvinna så snabbt som möjligt, mackorna blivit felbokade och utbytta mot bondkakor (jag hade annars bara ätit pålägget på mackorna). Ett snabbt ägg på stående fot och mellanmålet var fixat. Sedan blev det en annan burgare på stationen för min del - jag är noga med att få med både ost och bacon om det går! Burgare är väl inte världskända för att vara hälsomat med en massa härdat fett och grejer, men det funkar som mat på resa, och är ett snabbt och enkelt alternativ. Bra mycket bättre än en dagens nötfärsbiff med kokt potatis och mjölsås.... ;-). Halvvägs på min långa tågresa hem tyckte jag det kunde passa med något litet, eftersom jag inte ätit 3 rejäla mål den dan utan bara 2 och ett ägg. Så jag knallade iväg till restaurangvagnen (jag fick åka RIKTIGT tåg hem - tjoho!!) i hopp om att hitta en räkmacka eller något. Det fanns ett baguette-utbud såklart... Jag valde mellan pest, kolera och dysenteri... Nä, skojar bara. En macka hade en rejäl skiva brieost och en stor skiva salami på sej, sallad och minimalt med "smör" på en stor baguette. Jag åt allt utom brödet lätt nuddat med vad-det-nu-var-för-skokräms-fett. Matdagen var klar.

Jag behövde aldrig börja om och tömma kolhydratreservoarer i måndags bara för att jag varit på resa och inte haft kontroll över vilken mat som skulle stå på bordet och när. Jag var glatt lättad att helgen gått så toppenbra, mycket tack vare de magiska kokta äggen och lite eftertanke i matvalet. Och jag fick belöning när jag kom hem, mensen var över och vågen plötsligt började visa ovanligt många nollor! Jag fick titta på siffrorna en bra stund vid fredagens vägning för att förstå vad det stod. Platån är lämnad och jag har minskat ett kilo senaste veckan!

Som ni vet har jag varit orolig för helgernas slarv, men resor verkar iallafall inte vara några problem nu - jag är så van och inne i tänket nu att jag automatiskt väljer bra mat för mej. Styrkt av detta gav jag mej iväg på en maratonresa igår tillbaka till Göteborg. Jag ville inte missa en mässa när jag varit på alla andra, så jag hoppade på Ankis bussresa. Det innebar uppstigning halv-5 för att snabbplocka ihop lite matsäck. Jag fyllde en termos med gräddkaffe och tog en halv mugg som "för-frukost". Med i nisten var den vanliga tonfiskröran (jag har en bra tättslutande TW-burk som är perfekt till detta), en nödproteindryck som jag inte behövt utnyttja på läääänge, 2 kalla biffar från gårdagens middag och ett oskalat kokt ägg. Jag stoppade med en tub majonnäs också och en kylklamp som maten kunde gosa med. När de andra på bussen for in och köpte fika/frukost på vägen upp åt jag min tonfiskröra. Jag hade tagit ett par tuggor i väntan på bussen i Kristianstad också, men då, kvart över 7, var det fortfarande lite för tidigt för mej att processa mat. Jag är inte vaken före 9, även om jag kanske står upp och har ögonen öppna. Det jag tidigare "fruktat" är nu här, men jag är helt lugn. Jag äter min frukost när jag behöver äta den, och min mage är van att få den vid 10-11-tiden. Innan dess vill magen bara ha kaffe-med-grädde på sin höjd.

Sedan var det mässdags och kaos och jobbigt, men ingenting med matanknytning på jobbighetsskalan. Lite snurrig av intryck, svajande golv, värme - fullkomligt normala reaktioner som avhjälptes enkelt med en hämta-kontanter-promenad ute i friska luften. Vid 3 hade vi bokat matdejt, och Anki hade börjat prata om Gothias räkmacka, som jag ännu aldrig lyckats få tillfälle på, trots att viljan funnits. Oftast har sällskapet velat gå någon annanstans, tyckt mackan varit dyr eller vi har missat att boka. Så nu tog jag minsann chansen när den kom. Jag firade tillfället med sånt här godis.



Mackan har ni bildbevis på ovan! Båda bilderna har jag fått av Anki. Räkberget är bra mycket mer än den handflata man bör äta, men ibland får man göra undantag. Jag skickade ut brödet igen när jag var klar, men jag tror mindre kolhydratkänsliga kan klippa det också eftersom det stod att det var rågbröd. Nästa gång kanske jag specialbeställer ett räkberg utan bröd och istället lite extra majonnäs, för den klicken som följde med hörde till de fettskrämdas värld.

Jag kom till stationen i Kristianstad vid halv-10 på kvällen och skulle vänta på mitt tåg som gick kvart i 11. Nu var det dags att packa upp resterna av min nistepakke. De två biffarna kändes fräscha efter sitt sällskap med fortfarande kall kylklamp, och åts som "kakor". Sedan skalade jag ägget och åt med ett par klickar majonnäs från tuben, som fortfarande var kall när jag ställde tillbaka den i kylskåpet vid hemkomsten. På bussen provsmakade jag 5-6 geléhallon som Anki bjöd på. Gott, men väldigt sött, så jag var väldigt nöjd med de jag smakade.

Tycker ni det låter krångligt? Jag tycker det är skitlätt, och jag kan inte nog bedyra att det är gott, jag mår bra och är mätt och belåten hela dagarna! Jag äter mej ner i vikt, och det är god mat hela vägen! 11 kilo minus på vågen hittills, utan att "kämpa" eller må dåligt.

Nästa gång ska jag kommentera vännens frågor om hur risig jag blir när jag kliver ur, eftersom jag förstått att detta misstolkats som "mer eller mindre döende" vilket är en grov överdrift. Men detta är redan långt nog ändå, så det får räcka för den här gången. Nu ska vi på bio!

Hejdå mjöl!



Kommer ni ihåg mina burkar? Nä, jag ska inte sälja dom - det bor fler i det här huset. Men det är inte många av dom på den här bilden jag har nytta av idag i min matlagning.

Nu har jag kört olika varianter av GI i 10 månader. 10 kilo har jag tappat, sedan tog det stopp, kroppsligt och mentalt, eftersom jag närmade mej 100-kilosgränsen. Har även haft spök med hormonerna (förhoppningsvis tillrättat nu) och senaste två månaderna stress och sorg, som allt är faktorer för att hindra viktminskningen.

Helgerna har varit aktiva senaste tiden med diverse kalas, och det är alltid svårt att åka bort och inte själv få bestämma maten. Alla krockar är mitt eget ansvar, även om det svider att höra folk säga "klart du ska ha lite potatis" eller "man kan ju inte hålla på och specialanpassa allt". Jag tycker det är jobbigt att ringa innan och kolla vad det blir för mat, så oftast struntar jag i det och hoppas på det bästa, att det går att låta bli att äta visa delar utan att det märks allt för tydligt att man väljer bort sånt man inte mår så bra av.

Det förvånar mej lite att det är så lite respekt för mitt val, men det hänger säkert ihop med min egen halvtaskiga självkänsla på mat-och-vikt-planet. Jag ber säkert om att bli lite fnyst åt, inte riktigt tagen på allvar eller missförstådd - och just idag kan jag väl göra ett undantag...? Hade jag varit allergisk hade ingen ifrågasatt. Hade jag valt att bli vegetarian hade folk tyckt jag var konstig och kanske lite jobbig, men ingen hade ifrågasatt. Jag har "bara" valt bort kolhydrater i min mat, som oftast "ligger vid sidan om" iallafall, eller lätt kan läggas där, så jag borde inte vara så besvärlig. Men jag brukar be om ursäkt och säga att jag kanske är lite besvärlig, och då håller man såklart med! Jag ska inte ge folk såna idéer!

Men jag har gjort det svårt för mej själv genom att proväta offentligt också. I lördags på släktkalaset hoppade jag t.ex. över de stora brödbitarna och åt bara pålägget, med värdinnas nådiga tillstånd, men provsmakade en liten bit tårta. Hade jag kollat innan hade jag säkert utan knussel kunnat fått mitt "pålägg" på en liten delikattesstallrik bredvid och sluppit skämmas över att skrapa bort pålägget från snittarna som en annan tjurig unge. Jag lär mej väl med tiden.

Socker tål jag lite bättre än mjöl. Jag kan alltså proväta en liiiten bit tårta om den har mycket vispad grädde på sej. Den vispade grädden dämpar blodsocker-ruschen (finns säkert någon GI-förklaring på detta), så det går bra. Jag kan även äta liiite godis utan att bli risig. Ett par zoo-apor märker jag inte av någon effekt av. Men stoppar jag i mej en macka lägger sej brödet som en stor klump i magen, jag får magknip och tarmarna stannar av. Samma med pasta. Ris och potatis vet jag inte hur jag mår av, för det har jag valt bort helt, och inte testätit på länge.

Jag KAN såklart äta precis allt jag åt förr och hoppa på den matvägen igen. Jag ska bara ta mej över övergångsbesvären när jag vänjer kroppen vid kolhydrater igen. Saken är den att jag vill i dagsläget inte äta kolhydrater regelbundet, eftersom jag mår så himla bra utan dom! Jag visste knappt att jag mådde dåligt innan jag började må bra! Alla "småkrämpor" med småvärk i fingerleder i vad jag trodde var begynnande reumatism (hade reumatisk feber som barn och har väntat på "återfall" med åldern) och andra småkrämpor lyser med sin frånvaro. Jag trodde såklart som alla andra att man ska ha lite småkrämpor när man börjar bli äldre - men nu vet jag att jag inte behöver ha det, så varför ska jag välja det då?

Äpplekaka med vaniljsås åt jag för ett par helger sedan. De syrliga äpplena brukar gå ganska bra, och är det vaniljvisp till funkar det hyfsat utan en massa känningar. Men inte den här gången. Jag fick ont i händer och fötter, alla småleder, som kändes vätskefyllda och ömmade. Det började även "krypa" i benen och jag fick en oroskänsla i magen. Sedan var det stopp i magen 2-3 dar igen innan jag var tillbaka på banan. Som ni förstår är helgsyndande inget hållbart alternativ, så jag ska göra mitt bästa för att undvika det ett tag framöver nu. Men det blir nog svårt för det är scrap-grejer inplanerat flera helger i vår. Frukostbufféer på hotellen är inga problem, det är värre med lunch, middag och mellanmål. Men det får lösa sej det också. Jag fick lite peptalk av käraste Virre i förmiddags så jag vågade maila en specialanpassning för helgens mat - men det var jobbigt och svårt även om jag ska till vänner som varit med hela resan, respekterar och förstår.

Jag säger farväl till mjöl iallafall nu. Iallafall för en överskådlig framtid. Jag trivs och mår bäst utan mjölmat.

Saknar mina promenader....



Här är nyårsmenyn - notera den avancerade dukningen! *ASG*
Förrätten bestod av avocado med räksallad (toast med räksallad för mannen). Avocadon var köpt i sista minuten och stenhård, men god ändå.
Varmrätten plankstek av oxfilé - en god tradition. Jag hade uppfrästa kokta brysselkålar och hela burksvampar på min, och potatismoset såklart utbytt mot blomkålsmos. Moset var lite rinnigt - nästa gång det ska spritsas får man kanske "krama ur" överflödig grädde i en sikt eller något för att spritsa det snyggare.
Till efterrätt åt vi min mandelparfait, som i originalreceptet innehåller 1 dl florsocker. Jag skippade det bara, och gjorde en chokladsås att ringla över på 70%ig choklad och lite grädde.

Foten är läkt nu i stort sett, men det var segdraget denna gången. Imorgon börjar vardagen, och jag ska göra ett försök på en morgonpromenad. Jag har fortfarande tillfälliga känningar, så jag ska ta det lite försiktigt så det inte blossar upp igen.

Jag har varit med i GI-Annas julkampen och kan iallafall konstatera att jag inte lagt på mej några bestående julkilo. Fluffade upp direkt efter polly- och skumtomtedagen, som jag nog skrev, vilket sammanlagt resulterade i 3 kilo plus på vågen - kvällsvikt med det värsta resultatet. Urdumt att väga mej på kvällen och jämföra med fastemorgonvikter! Vill man må dåligt kan man ju roa sej med sådana tilltag. Jag skippade vågen förutom en snabbcheck häromdan för att kolla läget, och idag var jag tillbaka på ett par hekto under den vikt jag vägde in mej på i början av julkampen, dvs ungefär min berömda och ompysslade platåvikt.

Under januari ska jag fortsätta som jag gjort hittills. Jag älskar den här maten. Det är ingen "kamp" och inga uppoffringar (längre - jag saknar inga kolisar nu), så jag har ingen anledning att "ge upp" och hoppa tillbaka till gamla ovanor. Motionsjusteringar blir det inte tal om utöver wii-förändringen (+ ev. fit när det nu flyttar hit) från min tidigare motion. Har förstått att det inte gör någon skillnad i den här omfattningen iallafall, och att "det enda" mina morgonpromenader gör för nytta är ökat välbefinnande och en hälsoeffekt - för viktminskningens del spelar det ingen roll. Att försöka tvinga mej till andra, tuffare motionsformer för att man "ska" träna tufft och hårt och svettigt tror jag inte funkar i längden för mej - jag hoppas däremot att jag på sikt ska få lust att motionera hårt och svettigt lite mer. Jag inbillar mej att det kan dyka upp med mindre kilon att släpa runt på.

För att ta mej förbi platån ska jag trimma lite på vissa beståndsdelar i maten. Inte mandel lika ofta (det ökar mitt sug också), inte mjölk till maten, som det slentrianmässigt blivit lite mycket av i jul, och ägg på kvällen istället för ost som enligt uppgift kan vara en bov till sega platåer ihop med mjölken. Sen ska jag försöka hitta någon mental träning för att övertyga mej själv om att jag vill gå ner i vikt, så jag släpper den mentala spärren att passera hundrastrecket. Jag vet att den finns där och ställer till med mer än jag kan föreställa mej - frågan är hur jag plockar bort den. Affirmationer ska testas. Ska rådfråga min prattant också när hon är tillbaka "på jobbet". Sedan ska jag såklart ha tålamod också! =OD

Matfunderingar

Det är flera personer runtom mej som påbörjat olika kostprojekt och viktresor under året. Tidigare har jag fått smått panik, stängt av och tänkt att jag inte är redo att må så dåligt igen. Det får vänta tills jag känner mej stark. Jag har varit ett offer som inte kunnat hjälpa att jag blivit sådär stor. Jag tror fortfarande att jag inte kunde hjälpa att jag blev så stor - jag hade inte rätt verktyg för att bromsa den uppåtgående processen. Jag visste inte vad kroppen behövde för att må bra, mer än lite halvflummiga "sanningar" om att äta ofta och lite mindre, att jag egentligen behövde motionera för att vi är gjorda för att röra på oss osv. Nu när jag börjar hitta mina verktyg klarar jag av att höra om andras resor och kostprojekt på ett annat sätt. Och jag har släppt offerkoftan och konstaterar bara att jag inte visste bättre då. Jag vet vad som krävs för att hitta sin grej, och att det kanske blir fel ibland, men att intentionerna är rätt iallafall.

Jag såg Britney-filmen på 4an igår, när Madonna konstaterade att många av dom "misstag" Britney fick utfläkta i tabloiderna kanske inte ens kan räknas som misstag, utan bara är att bli vuxen. Utvecklingsprocesser. Jag tror det är samma med viktprojekt. Det är någon mening med olika försök att hitta sina verktyg, och att man kanske landar i rätt metod för ens egen kropp och psyke. Där både kroppen och hjärnan är på samma spår och börjar samarbeta mot ett friskare liv. Vilken metod detta är är såklart helt och hållet individuell, precis som vi är olika personligheter och mår bra av olika saker. Att kroppen sedan bråkar emot med hormoncykler och viktuppgångar på 2 kilo nån vecka i månaden är såklart ganska frustrerande, men så länge jag mår bra av det jag äter ger jag inte upp och säger att detta måste vara fel för mej - jag gick ju plötsligt upp igen!

Jag tror att min viktminskning går så bra och smärtfritt och enkelt (och långsamt...) för att jag inte försökte stoppa in mej och min mat i helt nya ramar. Det var en jättestor förändring att lägga om själva tänket kring vad man ska och inte ska äta, att fett kan vara bra osv. Men när jag väl hade jobbat mej igenom den gigantiska tankeomvändningen kunde jag börja kika på min mat och anpassa den efter det nya. Förra gången jag provade GI minns jag att jag förstörde en god måltid med lax och spenat genom att pressa öven citron för att sänka GI-värdet ännu mer. Jag har aldrig gillat att dränka fisk i citron, så det var liksom dödsdömt från början. Jag försökte börja tycka om något jag visste att jag inte gillade, för att det skulle vara bättre. Trots att lax och  spenat var nyttigt och rätt nog!

Jag har alltså inte frångått mina tidigare matvanor och det jag gillat så särskilt mycket. Jag lagar fortfarande korv stroganoff på falukorv, men jag byter ut vanliga senapen mot osötad, ser till så att cfen är fet och gärna ekologisk också och riset byter jag ut mot blomkålsris. Jag har gjort små anpassningar av vår vanliga mat, istället för att börja äta helt nya maträtter bara. Därför har förändringen i vardagen inte varit megastor. Och jag får inte så mycket motstång från borde-måste-skulle-centrat i hjärnan heller, för att det blir rättare så här. Det finns visst någon bok som heter Hellre nästan rätt än alldeles fel, och det är ungefär så jag tänkt när jag lagt om kosten. Jag tittar på det jag har, gör anpassningar och försöker leva som vanligt, men med lite förändringar.

Jag tänker ha en god jul, anpassad efter mitt nya ätande, men inte totalt styrt av det. Jag har gjort tryfflar med saffran och chili och mörk choklad. Helt onödigt såklart, men varför ska jag inte kunna äta lite extra choklad nångång då och då? Så länge jag mår bra! =OD

Matdagbok torsdag - lördag

Idag blev det Västra Möcklörundan med Sommarbarn i öronen. En riktigt mysig bok nu när hon kommit fram till Sverige och man ler igenkännande om lockade luggar och senaste ABBA-skivan och blir vääääldigt nostalgisk.

Frukost 10.30
2 kokta ägg
100 g skalade räkor
2,5 msk majonnäs
curry

Mikrade räkorna och Russin fick tokfnatt. Han älskar räkor mer än tonfisk. Miaow miaow miaow...
Det gör inget att räkorna blir lite ljumma ihop med nykokta äggen tycker jag.
Åts vid skrivbordet och mailkollen som vanligt.

Lunch 14.10
4 cevapcici
2 äggs äggröra
broccoli
resterna av halloumin från igår, ca 50 g.

Halvstressad jobblunch med ena ögat på ett gammalt avsnitt av DH på 5an och andra ögat i en blablabla-manual till en webbshop, som visade sej vara knasig när jag ringde supporten efter att ha slitit mitt hår om en massa olika saker.

Middag 17.00
Stekt laxfilé från frysen
Spenat på hackad spenat med lite grädde
1 kokt ägg

Mellanmål 19.00
En näve jordnötter

Sedan hände något konstigt, som inte brukar hända. Jag stod i köket och skulle fixa kvällsmat, och hjärnan var helt blank. Jag blev plötsligt sugen på ostmacka. Så jag gör som jag brukar när det suget kommer, eftersom det är så sällan. Jag bredde mej två stycken ostmackor, med lätt&lagom på Pågenlimpa. Så o-GI-gt det bara kan bli. Men ni ska veta att jag stod länge med limp-påsen i handen och dividerade med mej själv om jag verkligen skulle, det var ju väg- och mätdag å allt imorgon. Men jo, jag skulle, och jag åt och jag njöt.

Kvällsmat 21.30
2 mackor Pågenlimpa
L&L
ost

Sedan led jag... Så fort jag får i mej snabba kolisar nu så blir jag risig! Jag får hjärtklappning av blodsocker-rushen. Det brusar i de stora musklerna i armar och ben, som sockerdricka och jag får ont i alla leder, särskilt fot- hand- och fingerleder. Sådär drygt småont, så man blir alldeles rastlös! Tack å lov var det snart läggdags, och symtomen var försvunna igen på morgonen, förutom att jag kände mej lite småsvullen i lederna, domnig i fingrarna. Man undrar ju vad skit man stoppat i sej jämt förr som förgiftar en så totalt nu när man provar. Men kroppen klarar ju mycket belastning och skit bara man vänjer den sakta...

Glömde skriva här av olika anledningar, så jag får fylla på i efterhand.

Ny dag: Fredag

Frukost 11.00
2 kokta ägg
en burk tonfisk
majonnäs
-åts vid datorn efter myspromenad ensam med Viska vid Säbyvallen.

Lunch 15.00
laxrester från igår, ca 80 g
en äggmuffin

Stressåts på stående fot på väg ut i bilen för shoppingturné. Är inne i en jobbtuff period igen nu, och måste anstränga mej för att komma ihåg att äta. Är så glad att jag slipper blodsockerdipparna som gör en mordisk på ICA iallafall!

Middag 17.30
grillad kyckling
blomkålsris
broccoli (det såg så tråkigt ut utan grönt)
bea

Kvällsmat runt 21
en äggmuffin
2 rutor choklad...eller kanske fler... minns inte riktigt
whisky och vitt vin (för det får vi GIare dricka om vi vill, men förbränningen avstannar medan levern förbrukar alkoholen. det är underbart att inte jaga kalorier!

Vågen imorse var förresten väldigt snäll. Jag var beredd på ostmackeuppgång, men den låg på rätt kilotal och måttbandet minus ett par cm här och där!

Lördag
Frukost 9.00

rågkuse
kokt ägg
kaviar (inte GIsnällt, men jag tar det ibland för att det är gott)

Mellanmål 13.00
Hallonsmoothie
slörpades ihop med bokföringen framför datorn

middag 17.00
en scans hamburgare med ost
broccoli
aioli
stekt halloumi

Planerad tv-kväll:
ostbricka kanske?

Nu får jag knalla in i TVsoffan.

Mina tankar går till en kär kollega som drabbats av det ofattbara.

Söndagen dokumenterades aldrig - jag hade för mycket annat på gång.

Matdagbok onsdag

Dagen började med en misslyckad utflykt. Jag skulle ta långrundan vid Bastasjö tänkte jag, och sedan åka förbi Netto och bunkra tonfisk, som var tokslut. ICAs i olja är inte god och dessutom svindyr jämfört med den jag hittat på netto. Bäst är en blå burk i olja som jag hittade på Citygross, men den låg nerklämd underst i bingen sist jag var där, och överöst med samma burkar som de på Netto, men 2 spänn dyrare. Jag brukar inte bry mej särskilt om priser, men när det är något man köper och äter ofta och det skiljer från 6.95 upp till 18.90 för samma mängd funderar man klart... Jag köper aldrig den finfördelade sörjan - hela bitar ska det vara, och helst dolphin safe, det betalar jag gärna några spänn extra för.

Den misslyckade utflykten bestod av att det var lääängesen jag var i Bastasjö och gick. De har byggt ett nytt stort bostadsområde precis intill (sist jag var där var det bara en massa tomma gator och gatlyktor på det fältet). Samtidigt snofsar dom tydligen upp fritidsområdet runt Bastasjö, så jag hittade ingenting! Att bara gå runt sjön funkar ju, men det var en lite för kort runda för mej nu tror jag, så jag skulle gå ett längre spår. Efter att ha knallat runt förvirrat i den gamla hästhagen och stött på både ridspår och skidspår (jag hade ju stavarna, så jag passade in bra där), och vinden pinade, så gav jag upp och följde tillslut ett ridspår (med bra beläggning på stigen för stavgång) tillbaka mot bilen. Klantiga jag hade glömt stegräknaren också, så jag har ingen aning om hur lång runda jag fick till, men det var inte alls den runda jag hade sett i mina tankar... Nåja, jag fick väl motion iallafall...

Frukost 11.30
2 kokta ägg
en burk tonfisk i olja
2,5 msk majonnäs
- åts sittande vid datorn kollandes mail. Så brukar jag inta min frukost. Känns inte särskilt stressigt, även om jag "är på jobbet". Jag blir mer mentalt stressad av att sitta inne i köket och käka och veta att jag har en massa jobb jag måste börja med...

Lunch 14.30
7 st IKEA-köttbullar
en hög brysselkål
1 äggmuffin
Rydbergs bea
- åts inne i soffan framför Flying doctors, min lunchserie. Har såklart sett alla avsnitt innan, så jag kan gå ifrån om och när jag vill, men ibland passar jag på att ta en avslappnad långlunch och ser hela, vilket jag gjort idag. Behöver ladda för mina stora jobbprojekt och 2 månaders bokföring.

Middag 17.30
1,5 chorizo/kabanoz ("kryddiga korvar")
80 g halloumi
1 avocado
Rydbergs bea - ville egentligen haft aioli, men vet av erfarenhet att det blir väl skarpt till dom kryddiga korvarna.

Middagen äts med sambon i köket. Idag förberedde jag mina tillbehör till korvarna själv, avslappnad och nynnande. Var fortfarande ganska nöjd efter lunchen, men visste att jag snart skulle börja bli låg och hungrig, så jag åt eftersom det gått 3 timmar. Men jag fick lämna både halloumi och korv på tallriken för att det tog stopp.

Nu ska jag fylla i staplarna och se om det behövs en massa till mellanmål ikväll, eller om jag klarar mej med lite snacks. Har pressat in lite mer aktiva protein idag, men det blir på bekostnad av grönsakerna - vetesjutton hur man ska kunna äta så mycket som man borde av allt!!

Upptäckte att min sparade tonfisk-frukost bara innehöll 1 ägg, så nu har jag gjort en ny favorit med rätt grundinnehåll. Idag såg proteinstapeln betydligt bättre ut. Jag kan käka lite choklad, dricka lite te och kanske en halloumin som blev över från middan (om jag inte sparar den till imorgon, eller katten har stulit och käkat upp den redan...)

Kvällsmål 21.00
2 bitar Marabou premium med cocoanibs
1 babybelost
1 näve saltade jordnötter

sedan orkade jag inte tänka på mat mer...

Matdagbok tisdag

Frukost 10.30
2 kokta ägg
en burk makrill i tomatsås
riven parmesan
2,5 msk majonnäs

Man skulle skriva när man äter, men jag har missat det. kommer ihåg bra ändå, så jag kör på det.

Lunch 14.15
Rester från häromdan:
Köttfärsgratäng med squasch (recept GIviktkoll)

Mellanmål 15.00 för att jag blev sugen efter maten:
2 bitar Premium med cocanibs

Middag 17.00
Rester från frysen:
Magnus höstgryta med fläskgrytbitar, morötter, svamp, lök och gräddsås
Blomkålsris (nygjort)

Mellanmål 18.45
En näve sötmandel
som fick följa med i fickan när jag hade varit inne med katten.

Nu får jag fylla i GI viktkoll för att se om jag behöver äta mer och ungefär vad ikväll. Troligen blir det lite snacks i form av ost och den där tekoppen jag glömde igår.

Idag har blivit en liten småätardag... Jag skulle aldrig fallit för chokladfrestelsen efter lunchen, så hade inte suget efter mandeln dykt upp heller. Visst är det bra att äta ofta och mellanmål, och jag har inte ätit förbjudna saker. Men samtidigt som man bör äta regelbundet så bör man tydligen låta magen vila lite mellan varven också, såg jag i en av expertchatterna jag läste igår på GI viktkoll. Alltså inte äta för tätt. 3-4 timmar brukar jag försöka hålla mej till under min vakna tid.

Jahapp återigen lågt på proteinet... Får börja äta mer äggröra och ost till min lunch och middag, så jag slipper det problemet. halloumi är ju jättegott, och jag äter gärna omelett och sånt. Nu har jag muffinsar i kylen också, som funkar jättebra ihop med kött.

Detta har jag planerat som kvällsmål runt 21.00
2 kokta ägg
2 babybelostar
några ölkorvar (såna små godingar i metallicpåse, jalapeno och älgkorv tror jag det är just nu)

sedan toppar jag med en burk proteindrink för den goda sakens skull, så har jag nästan fått i mej mitt protein, och riskerar inte muskelförlust pga mina tuffa morgonpromenader...
Noterar till imorgon: mer protein till lunch/middag!

Jag SKA knäcka min platå denna veckan till fredags väg-mätning...

Måste notera en reflektion från min sköna morgonpromenad idag.
När jag kikade ut över täckeskanten tyckte jag det såg grådassigt och lite småregnigt ut. Jag hade precis hört Yoda på min mobil och visste att det var promenadsällskap på g, så det var bara att skutta ur sängen, på med promenadkläderna, efter att ha kollat promenaddejtens detaljer. Slörk i med kaffet älskade sambon lämnar, tittandes på två rådjur som trippade över gärdet söder om huset, och sedan iväg.

Virvlabacken blev det idag, för opererade Viskas skull, annars var jag sugen på Åbyrundan som är lång och lagom skön. Men inte så kul för frustrerad vovsing som måste gå kopplad... Stående nere på ängen vid pumphuset som ser till att Möcklö inte är en ö längre, utan en halvö, slog det mej plötsligt. GUD vilket underbart väder och vilken skön morgon! Det var kav lugnt, och regnet såg jag inte röken av! Temperaturen var sisådär 7-8 grader.

Mitt gamla jag hade stannat i sängen eller grottat in mej på kontoret efter inspektionen genom fönstret. Jag är så glad för mitt nya jag som inte missar våra underbara mornar!

Framme i Helsingborg, motion, värk och matdagbok

Efter en dryg månads traskande är jag äntligen framme i Helsingborg!




Bilder dumpade från motiomera.se

Hela månaden snittade på knappt 8000 steg per dag, vilket jag är väldigt nöjd med! Nu tänker jag ta stegräknarpaus (slipper fotbojan ett tag!! - jag har min Silva på strumpan), men absolut inte vardagsmotionspaus. Jag fortsätter med mina morgonpromenader, ofta med hundsällskap, och kombinerar dessa med lite strömotion om kvällarna.

Cykeln får jobba ett par kvällar i veckan, och jag hoppas få upp en bra vana där snart. Jag cyklar bara runt 10-15 minuter, sedan är jag trött, varm och slut... Det är en ny slags kondis som behövs till cykeln. Dessutom tenderar det att vara ganska tråkigt om det inte är något uppslukande på TVn som jag kan bry mej mer om än tidräkningen på cykeln - reklampauser suuuger om jag inte kan spola med box-fjärren! Jag har även ofta känningar av ont i höger fotled och/eller knä (=mitt dåliga ben), som jag vet att jag antagligen framkallar lite extra med att tycka det är lite jobbigt. Alla vet ju att man inte ska träna när man har ont ;-)

Därför behövde jag en ny motionsform, eftersom jag inte är sugen på att dra vägarna runt med reflexväst i mörkret nu på vintern... Jag plockade fram min Yoga-DVD som jag köpte i våras. Jag har varit sugen länge, och inbillar mej att lite muskelträning ala mjuk yoga är perfekt för mej! Nu var jag lite dumsnål, så den DVDn jag köpte var inte så bra. Jag vet inte vad träningsprogrammen innehåller eller hur långa dom är, jag vet inte när ett "pass" är klart, och det finns ingen vettig info varken på DVD eller omslag. Och jag har inte ens fått göra solhälsningen än!! Men jag har bara gett den 2 försök än så länge, så jag ger den några chanser till. Det är ganska kul och sådär jobbigt så man känner att det gör nytta! Jag kör alltså bara Yoga for beginners, inget avancerat fötter runt nacken och huvudstående och sånt än.

Förutom dålig DVD är ett annat minus golvövningar. Vårt golv ska ha golvvärme, men det är inte igångkört i hallen än eftersom vi klinkrade där, och vissa av hallslingorna går tydligen ungefär där jag tyckte det var bra att yoga framför TVn. Jag klarar inte att ligga på ett kallt golv utan att få en massa nya krämpor från min risiga rygg. Jag har bl.a. en kroniskt spökande muskel i bröstryggen (mellan höger skulderblad och ryggraden, vad den nu kan tänkas heta...), som ofta börjar göra ont om jag legat snett i sängen, legat och tryckt den mot ett kallt golv osv, och det ger nackspärrsliknande symtom, även om muskeln sitter en bit ner på ryggen. Nu har jag köpt en massagemoj på Rusta som funkar hyfsat att värma/mjuka upp den direkt jag får känningar, men det är trist när man börjar motarbeta sina försök till hälsa med värk och spökerier. jag antar att det var dags att ta tag i dessa under resans gång nu, eftersom krämporna dyker upp nu. Det är inga nya grejer, bara gamla krigsskador som återkommer med jämna mellanrum...

För att peppa mitt ätande lite funderar jag på att föra matdagbok ihop med GI-Annas kilokampen ett tag. Det är kul att vara del i en massutmaning. Häng på du med!

Min matdagbok så här långt:
Frukost 10.30
2 kokta ägg
en burk tonfisk i olja (avrunnen)
2,5 msk majonnäs

Nu ska jag gå och käka, en något försenad, lunch.

Lunch/Mellanmål 14.30
Hallonsmoothie med protein-whey100

Har tagit några extra skopor proteinpulver senaste tiden, då jag fyllt i en del i Håll Koll förra veckan och insett att jag äter för lite protein, trots att jag tycker det är det enda jag äter. Så jag stöttar med mer protein i smoothien, som är min snabblunch/mellis när jag haft lite för mycket på förmidagen och kommer iväg sent till lunch.

Måste iväg och handla mat, då alla viktiga Gi-matigheter är tokslut! Inga ägg, ingen tonfisk, ingen makrill. Blir storshop av ägg och en ny sats äggmuffins idag tror jag!

fyller på resten av matdagen senare när jag ätit maten!

Middag 16.45
Rester från i fredags:
150 g benfri kotlett
gräddsås med dijonsenap
brysselkål
äggröra på 2 ägg (nystekt)

Middan kom lite tätt på smoothies, vet inte varför vi käkade såhär tidigt idag. Magnus kom hem tidigt. Han åt kroppkakor. Jag hade problem att få i mej allt. Blev inte mätt, men tappade matlusten nästan direkt.
Nu ska jag fylla i mitt håll koll också, för att se hur dagens intag ser ut hittills. Blir nog lite ost och ölkorvisar till TVkvällen. Just ja, skulle baka äggmuffins också, så provsmak av det med. Och lite gott te!

Mellanmål 20.30
Rostade pumpafrön, en näve.

Kvällsmål 22.30
En äggmuffin med bacon och broccoli i

Blomkålsris!!

Dagens inlägg blir en uppföljning på mina substitut.
Jag hittade ett tips på en av de bra LCHF-bloggar jag följer: Fett bra mat!
Här är receptet:



+

(grova sidan)

blir en grynig hög.
Stek i


Jag åt detta till den här fisken: Mandelpanerad fisk med pestoaioli från en annan favorit-receptblogg, igår, och det var fjantigt gott!

I fortsättningen kommer jag nog att koka mitt blomkålsmos med färdigriven blomkål, så jag slipper momentet att släpa fram min stora matberedare (lilla smoothie-mixern fixar inte att hacka, och knappt att göra smoothies heller.

Nu är jag på väg neråt igen, som jag hade hoppats! Nya lägsta-värden varje morgon! *tjihoo!*
Har även hoppat på Annikas Motiomera-utmaning, och är i Hässleholm, på väg mot Helsingborg. Jag kommer nog bara att "gå hem" dit, sedan inte fortsätta notera stegen. Jag vet ungefär hur mycket jag går ändå, och det räcker för mej.

Avsteg, mellanmål och substitut



När vi var i Skåne häromhelgen tog vi en tur till Helsingør med mina föräldrar och brorsdotter. Vi hade siktet ställt på smørrebrød-lunch på Axeltorv. Smørrebrød är hyfsat GI-snällt, om alla glatt kan ignorera den panerade spättan och den rostade löken på rostbiffen! Det har varit ett berg med räkor och ägg samt en skål med löksill på tallriken också. Vi valde två olika plattor, för att jämföra innehållet. Enligt menyn skulle "min" platta ha leverpastej och bacon istället för rostbiffen, men det gjorde inte så mycket. Det är oftast så att man får ospecat när man köper smørrebrød. Brödet kom i det här fallet som trianglar av danskt rågbröd vid sidan om, så då kan man ju välja hur mycket man ska äta. Den andra plattan hade dansk hakkebøff istället för rostbiffen. Hakkebøffen fick jag smaka och det är verkligen hackat kött, inte malet. Supermatig och god!

Spättan är som sagt inte alls GI, men jag åt den ändå, eftersom det är extremt sällan jag kommer i kontakt med riktig dansk spätta på det här viset. Det straffade sej såklart direkt, med totalstopp i magen 3-4 dar. Det slank ner lite äpplepaj med vaniljsås också den helgen, och jag konstaterade återigen att BigPack-glass kan jag leva utan nästa århundrade också. Det är verkligen inte gott, och ännu mindre gott när man inte ätit socker på ett halvår. Urk.

Jag har precis fått igång magen igen när jag ramlade ner i en godisskål och smakade lite äpplekaka helgen efter igen - helt och hållet självvalt, så ingen behöver ha dåligt samvete för att det bjöds! Jag är inte svag och "faller för frestelser", jag väljer själv att se var mina gränser går, hur mycket jag kan äta utan att påverkas, men framförallt är jag ibland nyfiken på om det fortfarande är "lika gott" som jag minns det. Oftast blir jag ganska besviken, och det är ju också en upptäckt. När något bara smakar konstigt och sött, eller chipsen smakar något konstigt papprigt med lite kryddor på. Det blir betydligt lättare att stryka det ur sitt liv för gott om jag faktiskt vet att det inte ens är gott längre. Men Lina, ostbågar är fortfarande gott - särskilt dan efter när dom är lite sega! ;-) Så det får Magnus inte ta hem så ofta.... Han kan väl köpa sitt äckliga lakris istället? =OD

Lång svammel om avsteg från planen blev det - bara för att visa att jag inte är så jäkla helylle som jag kanske låter ibland! Särskilt inte när det är mensvecka och det där otäcka suget placerar sej i maggropen. Det omättbara suget. Man kan vara stoppmätt efter en proteinrik måltrid, inte ätit en kolhydrat på 2 dar (nåja...) och ändå bara MÅSTE man ha en näve mandel eller lite mer än 2 chokladbitar. Jag accepterar att min kropp gör så med mej, och att jag sväller 2 kilo den veckan (mest vätska, som försvinner på 2-3 dar sen). Det är liksom ingen idé att kämpa emot något som är fullkomligt naturligt. Jag har även konstaterat att de dagar jag äter en för mig kolhydratrik frukost (fil, rågkuse) så blir jag dels hungrig snabbare och vill ha lunch tidigare, och dels blir jag "sugen" på något framåt eftermiddagen. Vad jag förstår är det insulinpåslaget som sätter igång detta sug, och så länge jag tänker på att det var rågkusefrukosten som orsakade det går det enklare att stå emot suget. Jag står förresten inte emot genom att låta bli och äta. Jag tar något nyttigt och tillåtet att äta, och ser till att ha kylen proppad med tillåtet. Annars är det jäkligt lätt att ramla dit och ta en snabb macka, och då mår jag INTE bra efteråt... ajaj i magen...

Mellanmål

Jag lovade prata lite om mellanmål härförleden. Mina dagar börjar relativt sent jämfört med vanligt folk. Jag käkar oftast min frukost efter morgonpromenaden vid 11-tiden. Sedan käkar jag något lunchaktigt runt 2-halv3 och middag vid 5-6 beroende på hur hungrig sambon är vid hemkomst och om vi ska iväg på kvällen. Sedan äter jag alltid kvällsmat i form av något mellanmåligt. Lunchen kan bli av mellanmålsvariant om jag ätit en stadig frukost så jag fortfarande känner mej ganska mätt när det är lunchdags. Då GI-äter jag ett mellanmål för att hålla igång förbränningen. Med LCHF äter man bara när man blir hungrig, så jag vacklar lite här och har inte bestämt mej för om jag ska lita på kroppens signaler eller styra ätandet medvetet. Just nu styr jag och äter var 3-4e timme.

Min mellanmålslista - jag äter alltså ett av alternativen, ibland 2 (mandel och choklad kan få sällskap, även om det inte är helt 100 bra)!
* hallonsmoothie (recept nedan)
* en näve sötmandel eller blandade nötter och frön.
* 2 bitar mörk choklad
* delikatesstallrik med t.ex. ostkuber (skrattande kon e.d.), små ölkorvar, skinkskivor, brieost, kokt ägg
dvs plockmat med högt protein- och fettinnehåll. Detta blir det ofta på kvällen.
* omelett/äggröra/äggmuffins

Äggmuffinsen är superdupersmarriga, och perfekt mellanmål! Jag har smulat i lite broccoli och blomkål i en sats, och nu igår hade jag i trattkantareller i smeten. För att slippa ett moment och göra det extra kladdigt öser jag baconbitarna (köper tärnat bacon) direkt från stekpannan ner i muffinsformarna, och rör inte ner det i äggsmeten. Annan fyllning lägger jag också rakt i formarna. Det flyter upp och fördelas hyfsat ändå. Till första satsen var jag noga att köpa muffinspappformar, men det var ju helt onödigt!! Halva muffinsen fastnade i pappret! Bättre att köra direkt i teflonformen, bara att lyfta ur muffinsen.
Någon som testat annan fyllning? Detta är ju ungefär som en omelett, så man kan blanda i precis vad man vill! Oliver, soltorkade tomater, fetaost osv!

Hallonsmoothie
1 dl frysta hallon
en skvätt vispgrädde
3 kaffemått Whey-100 proteinpulver med vaniljsmak (kaffemåttet var det som fick bo i pulverburken...)
1 dl naturell fet yoghurt
linfrön
solrosfrön

Körs i mixer
Man kan byta ut proteinpulvret med ägg och kanske lite sötningsmedel om man inte vill blanda i konstgjorda saker. Jag har valt att fylla ut min smoothie med lowcarb proteinpulver och vaniljsmaken rundar av hallon och yoghurt lite, liksom den lilla gräddskvätten.

Inget för fettskrämda ;-) Min räddning under en glassugen sommarhetta. Nu har behovet avtagit lite, så nu blir det bara 1-2 gånger per vecka ungefär.
Jag har provat med både jordgubbar och blåbär också, och blanda hallon och blåbär, men jag gillar bara hallon bäst. Köper Euroshoppers frysta påse, med ziplås. Det är ofta mycket trasigt i dom påsarna, men det spelar ingen roll när man bara ska mixa ändå.

Substitut

Annika skrev ett tänkvärt inlägg om godis-substitut häromsisten. Jag ska skriva om kolhydratsubstitut tänkte jag. En av de vanligaste frågorna jag får när jag berättar om min nya kost är "Vad äter du istället?" Istället för pasta, ris,, potatis och bröd då. Återigen konstaterar jag att jag var så mentalt redo för min kostomläggning, och kroppen hade själv sett till att detta skulle funka för mej, för jag var nämligen grymt trött på både mackor och bukfylle-tilltugg! Jag skippade oftast frukosten helt, för att jag inte orkade tugga i mej en tradig ostmacka till i mitt liv. När jag läste om GI och LCHF (i boken GInoll av Skaldeman) klickade det till och bitarna föll på plats. Vad åt jag helst på en måltidstallrik? Köttet! En skål köttbullar att härja fritt i var drömgodiset som man skulle tycka var lite syndigt till och med! Så jag har egentligen inte "bytt ut" något, jag hade redan slutat behöva ris och potatis. Istället har jag bara jobbat på att lägga till den där utfyllnaden för att man inte kan äta _bara_ köttbullar. Det innebär kanske ett steg mindre för mej. Men en sak som bl.a. Skaldeman glömmer i sin lära är att vi äter med ögat också. Därför vill jag gärna ha lite olika "delar" på tallriken, typ kostcirkeln - men den nya då! Här är mina vanligaste substitut för potatis, ris och pasta.

* broccoli eller blomkål. Brysselkål funkar också (och säkert en massa annan kål jag inte satt mej in i)
* blomkålspuré (förväll ett huvud med 1 dl vispgrädde - mixa - supersmarrigt! Kan ha ost i också)
* gräddkokt spenat
* äggmuffins (funkar trots baconinnehåll till mycket, t.ex. biffar)
* äggröra/omelett
* haloumi-ost
* squasch eller aubergine som följer med i ugnsformen

Oftast blir det broccoli, för det är gott och enkelt att laga!
Pizzasallad, slakad vitkål och coleslaw och sånt är också bra substitutmat. Jag har aldrig varit förtjust i pizzasallad, och har därför inte fått tummarna loss att ta tag i vitkålens förlovade land. Jag är en lat matlagare också, och det är jobbigt att förbereda ett vitkålshuvud, vad man än ska göra med det... *latmasken rodnar lite*

Nu vet ni vad jag äter "istället".

Senaste tiden har jag märkt att jag blir mätt snabbare än tidigare. Igår åt vi baconlindand kycklingfilé (med broccoli) och jag var mätt efter en filé och lite broccoli. Riktigt mätt. Inte så jag fick tvinga i mej det sista, men nöjdmätt! Och det höll i sej. Nu ska jag bara bli av med den här megaplatån jag byggt till mej mellan förra och nuvarande mensen, med hjälp av mina avsteg också, så ska nog vågen börja ticka neråt igen. Det är Status Quo just nu efter vätskesläppet. Om allt funkar som det ska bör nästa vecka bli en nergångsvecka - snälla snälla. Det var längesen nu, men det är ju självförvållat, och jag vet vad det beror på. En bra sak med avstegen är att jag ser att det inte betyder att jag skenar iväg uppåt, utan bara går upp dom där vätskedepåerna. Men framförallt att jag märker hur dåligt jag mår av fel mat nu. Jag blir mer känslig för fel mat ju mer rätt jag äter. Magen svarar antingen med magknip eller totaltstopp när jag äter "vanlig mat". Hormoncykeln funkar som den ska igen, vilket är det bästa med hela det här projektet! Nu vet jag var viktgränsen för det går ungefär också.

På tal om mage... Det är några som undrat över gallbesvär och sånt med den här kosten. Jag har tidigare fått megakramper i gallgångarna efter en riktigt fet måltid. Rökt ål och sånt har gått tvärbort, och jag har även varit väldigt känslig för syrligt (? osäker på om det är det...), så jag har inte kunnat äta vindruvor utan att få gallkramper. Det värsta jag varit med om i den vägen var efter en god middag på restaurang för ett antal år sedan med bästa vännen. Vi hade gottat oss med sniglar, fläskfilé oscar med bea och pommes och säkert någon gräddig söt efterrät också - troligen creme brylee som är min favorit. Vi kom bara ett par hundra meter från restaurangen på hemväg när jag fick ett anfall så jag stod dubbelvikt och var kritvit i fejset. Det släppte tack å lov snabbt, men jag mådde inte särskilt bra efteråt. Alla i min närmsta familj är gallopererade också, och brorsan tjatar på mej att jag ska göra det också, innan det är för sent och jag får ett riktigt anfall. Så jag har gått och väntat på det...

Jag har inte haft en enda gallkänning sedan jag började med GImaten, TROTS allt fett och alla ägg jag äter. Så jag tror att det är fettet i kombination med kolhydraterna (eller som mamma uttryckt det i alla år, utan att förstå vad hon säger _egentilgen_ ;-) : fet mjölmat, typ pannkakor) som ger gallkänningar.

Jag äter även en hel del kål som ni förstått, vilket ju kan ha en annan otrevlig effekt. Men nope, inget sånt heller. Magen är så lugn och fin när jag stoppar i den rätt saker - koststrikt. Gilian skulle varit stolt om hon såg resultatet också... Så om det avksräcker er från att prova, kan jag dementera otrevliga effekter. Det är kolisarna som är boven!! *skrattar*

PS. Sist jag var på den restaurangen åt jag också oscar, men den här gången med wokade grönsaker istället för pommesen. Sniglar är GI-OK. Efterrätten får man hoppa över eller ta något fruktigt...

Skojigt peppbrev och boktips

Jag fick ett PM av en tjej idag som gjorde mej alldeles varm i magen. Vi sprang på varandra på mässorna i både Helsingborg och Göteborg, och nu hade hon bestämt sej för att skriva det hon glömde säga när vi träffades. Jag fick beröm för min viktresa och mitt glada humör. Att det syntes att jag mår bra nu! Åh, vad roligt att höra! Många lägger huvudet på sned och säger "det syns kanske lite". Det är inte lätt att minska när man är stor från början =OD

Jag tror aldrig jag berättat hur det började och mina tidigare erfarenheter, så det är kanske dags nu för att inspirera ytterligare.

Den morgonen i slutet av mars när jag vaknade med en *censurerat* (="tjockis-åkomma") var min vändpunkt. Då hade jag gått och laddat för att prova GI "igen", så det var bara att köra - det fick bära eller brista. Jag väntade inte ens till en måndag eller efter helgen eller den förste eller nånting sånt. Jag började NU, även om jag skulle till Göteborg över helgen och inte hade koll på maten. Jag började därför med en mjukstart och ett par provdagar för att se hur det kändes, för att ta paus under helgen, då det blev både BurgerKing och pizza för enkelhetens skull. Förra gången jag provade (för ungefär 5 år sedan, på väg att bli sjukskriven för utmattningsdepression) var min självkänsla mikroskopisk och jag trodde det skulle vara jobbigt och svårt. Jag gjorde det svårt för mej genom att försöka äta en massa jag vet att jag inte gillar, som keso, vräka citron på laxen (det ska ju vara bra) osv. Jag gav upp när abstinenshuvudvärken kom, och mådde så dåligt! Jag hade inte alls läst på hur det skulle funka, och bara plockade recept på måfå som lät nyttiga...

Jag har även provat Viktväktarna i ett par omgångar, både med dom, och själv. Första gången jag gick med i Viktväktarna var jag 19 år och vägde 72,9 kilo. P-pillerna hade gjort att min kropp svällde upp även om jag aldrig varit någon speta. Rumpa och tuttar har "alltid" funnits där. Mamma tog med mej till VV i all välmening för att "det var det enda som funkade" (det tror hon för övrigt fortarande, men jag tar det med en nypa salt. Hon har både anorexi och bulimi och andra grava ätstörningar i sitt bagage, så vad hon tror får stå för henne). Jag gick ner till 60 kilo under ett par månader (5-6 klanske?) med viktväktarna, och fick många komplimanger av vänner och älskare för att jag snart skulle vara "smal nog". Jag hade ju 5 kilo kvar till dåtidens åldersmålvikt. I Lund var jag med ett halvår eller så när jag låg runt 85 kilo, och såg hur bästa kompisen kajkade ur i skallen och blev träningsanorektiker på kuppen. Det skrämde mer än det inspirerade, och jag föll snart tillbaka i gamla vanor. Flyttad till Blekinge hade jag fått tresiffrig vikt, och var nu vågrädd. Bästa kompisen, nu friskare från sin anorexi, hjälpte mej med peppning och vägning (hon skrev siffror och jag stod med ryggen mot) när jag provade VVs CD-skiva själv. Jag tappade 10 kilo ungefär innan livet kom emellan. Jag hade visst blivit 2siffrig innan vi gav upp vårt projekt. Det var sista gången jag plågade mej igenom ett seriöst VV-försök. Visst funkar det, man går ner i vikt, men jag mår piss ungefär hela tiden! Det är mer än en gång jag suttit och stortjutit över en grönsaksgryta som jag förtvivlat försök plåga i mej som mellanmål för att bli mätt nångång! *ryser vid tanken*. Sedan vet ju alla hur det går när man börjar äta mer normalt igen, men vad skulle Viktväktarna annars tjäna pengar på, om inte återvändande kunder som vet att "det funkar" kom igen ...och igen... och igen...

Den här gången var det annorlunda. Det hade kommit en massa bra och inspirerande böcker (älskar Olas och Ulrikas böcker!), GIviktkoll hjälpte mej massor i början med sina staplar, listor och recept (även om forumet är... mummel-mummel). Jag var påläst och beredd på att viktminskningen skulle ta tid innan den kom igång - eller fettförbränningen. Så jag försökte att inte kika på det utan ha fullt fokus på vad jag skulle äta och när. Utan en massa ursäkter eller förutfattade meningar. Jag slog även bort alla tankar i stil med "jag kanske tröttnar på ägg", "jag måste ju äta en macka nångång" så fort dom tog fäste i huvudet, och ersatte dom med positiva affirmationer istället. Mental träning har varit SUPERVIKTIGT för mej! Fokus på vad och när har man ju haft som VV också, men skillnaden den här gången var att maten är så god (på riktigt, inte bara krystat leende som VV), snabb- och lättlagad och jag var mätt hela dagarna! Jag hade inte matnojor på samma sätt som på VV. Visst gick mycket energi åt till att planera maten, men det var inte innan sista tuggan var slukad på en måltid som jag började tänka "när får jag äta nästa gång, och vad - hoppas mina pluppar räcker!!".

Första tiden efter sockerabstinensen släppt var bokstavligt talat en smekmånad när jag var ständigt hög på hur bra det gick! När sedan vågen äntligen började rassla neråt också fick jag mitt kvitto på att detta var rätt grej, och att det funkade precis som dom sa - sakta men säkert när det väl kom igång. Nu har jag hunnit skaffa några "säkra kort" att ta fram när jag måste äta, men egentligen varken vill eller orkar tänka mat. Till frukost är det favoriten ägghack med tonfisk, till mellanmål en hallonsmoothie eller nya favoriten äggmuffins (supergoda med broccolismulor i!) och till lunch/middag brukar jag se till att ha Scans hamburgare och IKEAs köttbullar och broccoli i frysen. Snabbt och enkelt när det kniper och jag inte orkar eller glömt planera ordentligt.

Igår LAGADE JAG MAT! *svimmar* Planen var att göra moussakan med squasch som finns på GIviktkoll. Men squaschen har gått till sälla jaktmarkerna och hittade kompostspannen - allt för vanligt fenomen när jag varit "duktig" och köpt färska grönsaker.... Så istället tog jag fram Olas receptbok* och bläddrade efter färsrecept. Fastnade för lammfärsbiffar med dijon i, suckade lite, för det är "jobbigt" att laga mat. Men tjoff så var smeten ihoprörd och jag gjorde järpar som omväxling till biffar och köttbullar. Gick ju hur snabbt och smidigt som helst! Och köttfärssmeten var ju en bra bas, som man kan krydda hur man vill, så det blir nog fler gånger! Vi köper ofta ett paket färs att ha hemma, nu när de nya förpackningarna håller färsen frisk så många dagar.

Till lunch idag blir det järpar från igår! Längtar redan!

Det blev inga mellanmål idag, som jag hade tänkt "nästa gång". Borde lära mej att inte lova för mycket! =OD

Alla ni som "kämpar" i det tysta - hoppas ni kan finna inspiration i min resa. Jag hade aldrig varit där jag är idag, nästan 9 kilo lättare än för ett halvår sen, om jag inte hade gått igenom min utmattningsdepression, rehabiliteringen och jobbet med mej själv under tiden, och framför allt min ökande självkänsla! Jag kan se mej själv i en spegel och älska det jag ser, med volanger och tigerränder som Mia Törnblom säger. Jag har många borden och skullen kvar (jag borde t.ex. motionera lite mer egentligen, även om morgonpromenaden sitter som en smäck nu och går på rutin. Jag borde också meditera eller yoga mer än jag gör idag, dvs nästan inte alls, för jag vet att jag mår så bra av det), men var sak tar sin tid. Jag är m ycket nöjd med den förändring jag gjort av mitt liv de senaste åren, med Skrubba och med viktresan. Jag var redo för dessa förändringar, och de har blivit goda fungerande vanor utan perfektionism-tänk och energitjuveri! Det ni!


* Våra bästa GI-recept : 100 recept utan socker och snabba kolydrater Den här boken har jag. Jag blev rekommenderad den av Sanna, som sa att de lagat massor med recept i den, och att de var kanongoda. Boken börjar med en snabbgenomgång av principen, svar på vanliga frågor om alkohol, kolesterol och ägg m.m. Shoppa den gärna via Scrappiz Bokusprogram om du vill stötta Scrappiz lite! Det finns fler böcker av dessa två, som jag brukar klämma lite på, men jag ska först laga slut på denna innan jag köper fler.

Det är förresten Sanna som är huvudpepparen bakom detta GIprojekt. Jag såg hur bra hon och Karin mådde av sitt GIande, sedan tog det lite tid innan hjärnan hade förberett sej på att prova själv på riktigt. Bästa kompisen har också kommit tassande och försiktigt frågat om hur det funkar osv. Hon har en del graviditetskilon hon vill bli av med, men ärligt talat. Jag har sett henne pinnsmal också, och hon ser betydligt friskare och mer välmående ut nu! För mej finns det inget vackrare än den där lilla putmagen mammor har! Varför vill man bli av med den?? Gräset är väl alltid grönare på andra sidan...

Många som frågar...

...så nu är det dags för en snabbkurs i "GI enligt Sara"



Den vanligaste frågan jag får är om hur min matdag ser ut.

Så då berättar jag om hur den sett ut idag, för enkelhetens skull.

Frukost:
2 kokta ägg
1 burk tonfisk i olja (avrunnen)
2 msk majonnäs
lite babyspenat

Lunch (se bild):
1 Scans 120gs hamburgare
5-6 skivor halloumi
1 kokt ägg
broccoli
bearnaisesås

Middag;
fläsk med löksås gjord på bara grädde och lite curry som smaksättare
en äggmuffins till
(Magnus åt potatis och lingonsylt också)
detta målet var mer som lunch/mellanmål, eftersom lunchen var så stadig och jag fortfarande nästan var mätt

Mellanmål/Kvällsmat:
Idag blir det nog bara lite ost (glada kon)
en näve sötmandel

Denna veckan tömmer jag kolhydraterna efter helgens besök hos föräldrar och bror, då det var enklare att äta och smaka än att krångla och be om specialmat. Föräldrarna är inte riktigt redo för den omställningen, och nu har vi iallafall klargjort att jag kan fixa själv eller så till nästa gång. Nästa gång blir kanske jul, så det är ganska lugnt då. För julbord behöver jag INTE vara rädd för. Massa GImat att plocka till sej!!

När jag äter lite mer kolhydrater kan en frukost bestå av en Fazers rågkuse med kokt ägg, majonnäs och sallad eller en tallrik fil med solros- och linfrön. Oftast blir jag mindre mätt och får ett hungersug framåt lunch när jag äter kolhydratfrukost, så det passar jag på att äta de dagar jag behöver komma ihåg att äta lunch I TID! Jag har inte med mej några "måste äta"-frukostvanor hemifrån alls. Det tycker jag är skönt nu, men jag förstår att det är svårt med GI för dom som måste äta två limpmackor med leverpastej, fruktyoghurt med müsli och ett stort glas apelsinjuice till frukost. Ungefär allt det gick fetbort med GI-tänket nämligen... Müslin är väl gränsfall, man kan blanda egen GIsmart. Jag har inte satt mej in i det, eftersom jag inte äter müsli i vanliga fall heller, så varför ska jag börja med det nu?

Så här ser min dags staplar ut hos GI viktkoll.



Jag har dragit över ganska mycket på fettstapeln, vilket beror på fläsket till middagen och mandeln och gräddsåsen. Men det är absolut ingen fara, eftersom jag inte käkat så mycket kolhydrater idag. De jag fått i mej är väl från broccolin och hamburgaren tror jag. GB-värdet ska helst vara så lågt som möjligt denna "rivstartsveckan", vilket det också är.

Nästa gång ska jag berätta mer om mellanmål.

När det är tyst i bloggen beror det oftast på att jag har en jobbtopp. Då orkar jag inte sitta vid datorn efter kontorstid och hinner inte blogga under mina jobbpauser, som blir väldigt korta.

Matförändringar eller inte?



Hittade denna hos Lotta Bruhn och gillade verkligen (kolla julpapprena i senaste inlägget också!! Vill ha som scrappapper!)! Laddade hem pdfen och skrev ut till kylskåpet som motivation.

Jag har den här veckan lagt lite extra tid på att läsa på om LCHF-mat, dvs den diet jag började köra innan jag gick över till GI. Jag mådde inte alls bra då, men jag tände kanske av väl snabbt från kolhydraterna...

LC är alltså väldigt lite kolisar, och jag har hittat en hel del inspirerande bloggar med recept och "dagens matlåda" och liknande. Jag förbluffas över hur mycket den matideologin passar hur jag spontant ätit (eller knappt ätit) under mitt vuxna liv. Den förespråkar att man äter när man är hungrig, vilket ibland kan betyda 2 mål om dan. Det funkade inte för mej DÅ, men jag åt kanske bara inte rätt saker? Hade jag blandat det med rätt mat hade kanske mitt överviktsproblem aldrig tillkommit? Jag lyssnade för mycket på vad man borde äta, och där blev det fel i kombination med vad mitt spontana ätande ville. "Rätt mat" är dessutom sånt jag gillat att äta mer än "vanlig" mat, dvs ofta en köttbit med någon goggig sås till. Grönsaker har dom med mest som dekoration och utfyllnad.

Jag har fortfarande supersvårt att få med grönsaker och äta regelbundet, vilket borde tala för att prova LCHF fullt ut. Min kropp säger ju att det är så jag funkar... Det jobbigaste med GI för mej är att äta tillräckligt mycket, tillräckligt ofta, men jag känner att det tänket är mest logiskt om man ska hålla igång förbränningen och gå ner i vikt. Jag har provat "svältkostvarianten" (=äta om jag blir hungrig), om än på fel sätt. Nu ger jag GI en rejäl chans innan jag fegar ur och hoppar över till annat. Det funkar ju uppenbarligen, även om jag inte "tappar 50 kilo på ett år" som Skaldeman (en av LCHF-gurusen i Sverige, författare till böckerna GInoll och Ät dej ner i vikt) utlovar på sin sajt... Jag tycker 8,5 kilo hittills är TOPPENBRA fart. Jag hänger med i huvudet, skinnet följer med, jag behöver inte köpa en ny garderob direkt osv...

Jag känner mej alltså inte redo att testa LCHF i dagsläget, utan kör vidare med min egen mellanvariant av rivstart/nystart enligt GI-viktkolls koncept. Ganska lite kolhydrater, men lite mer tillåtande än strikt rivstart. De kolisar jag blandar in är inte varje måltid eller ens varje dag, men ibland äter jag
*lite ris till höstgrytan, för att det ska smaka så. Då tar jag bara ganska lite, ett par gafflar fulla med gryta och ris.
*lite potatis, oftast av den avsvalnade kanske återuppvärmda typen som lär ha lägre GI än nykokt
*rågkuse med ägg på (=bröd alltså)
*lite spagetti till köttfärssås

Men det ena utesluter ju inte det andra! Nu när jag hittat en massa smarriga LCHF-recept bl.a. squaschgratänger, blomkålsmos med ost i och annat smaskigt kan jag säkert lägga ner det där "smygätandet" av vanliga kolisar också. Det är bara en vanesak att ha något annat "till". Man blir trött på broccoli varje dag, även om jag fortfarande tycker det är supergott... Däremot har jag inte svårt för ägg, vilket jag är väldigt tacksam för. Jag har alltid gillat ägg på längden och tvären, stekt, kokt, omelett, äggröra... Mums...

I och med att jag hittat LCHF-forum och bloggar också nu inser jag att jag ska sluta ge råd till andra GIare (ni som läser här får "skylla er själva", men det är slut med råd i andras bloggar, där bara peppar jag istället), eftersom det är så himla förvirrande vad man ska och inte ska äta. Det står fortfarande väldigt olika beroende på vem man frågar. Ost är en sån grej det inte finns något svar på. Vissa säger nej och andra säger ät massor. Det är en sån grej som är snabb och enkel att ha hemma, finns i en mängd former och smaker, så jag har det som mellanmål i olika varianter ofta. De olika svaren grundar sej på så många olika grunder att man blir alldeles snurrig till slut. Eftersom GI och LCHF är väldigt noga med att inte kalla sej bantningsmetoder så vill dom gärna puffa en massa extra för allt hälsotänk och mijötänk som finns också. Det kan bli lite för mycket när stackars hjärnan jobbar på högtryck att förstå funktionerna i kroppen till att börja med. Visst försöker jag vara miljömedveten av födsel och ohejdad vana, men när det börjar pratas om att odlad lax (som är lättåtkomlig i Maxis frysdiskar) inte har lika mycket Omega3 som vildfångad osv då blir det lite för mycket överkurs för mej just nu. Det är mycket nog att lära mej äta lax eller fisk för den delen regelbundet och naturligt.... Men så är det ju med allt som är nytt. Det finns alltid olika grader av engagemang och man snappar upp lite här och lite där efter hand. Synd det ska vara så jämrans förvirrande ibland bara.

En fråga som dök upp innan idag är baconfett. GIarna brukar säga att man ska låta baconfettet rinna av på hushållspapper, medan LCHF vill ha massor med naturligt animaliskt fett och helst steker i massor med smöööör - torkar dom också av baconfettet? Om jag ska blanda villt mellan metoderna så borde det vara OK för mej att strunta i att torka av baconfettet på hushållspapper - det är så tråkigt med alla extra steg i matlagningsprocessen, särskilt om de är totalt i onödan, för att man är "fettskrämd"... Inte för att jag dricker baconfett i mugg för det... Jag äter inte så mycket bacon heller. Men jag tänkte på det senast förra veckan när jag provade Annikas äggmuffinsrecept som är supergott och perfekta som tillbehör till mat, snabbt mellanmål osv. Jag tog bacontärningar istället (det skulle ju finhackas, och jag gillar som sagt inte extra onödiga moment i matlagningen) och när de var frästa simmade de i baconflott. Jädra omständigt att torka av baconsmuloirna på hushållspapper... Nä, jag skrapade såklart ner stekjärnets innehåll i smeten bara.

Om ni vill ha fler recepttips kan jag fixa det, men jag lägger inte tid på länkningar om ingen bryr sej ändå. =OD Jag vet ju var dom finns... Skriv en kommentar om ni vill ha receptlänkstips till mina favoriter. Ikväll ska jag nog baka äggmuffins igen. Och cykla.

Tjoho, 8 kilo!

Snabbvägde mej imorse efter en veckas hårdkör med GI. Jag har nu passerat 8 kilos viktraset med ett helt hekto! Ställde mej på vågen med kläder på, för en snabbkoll, men när den visade mitt tidigare lägsta med kläder var jag ju tvungen att kasta av mej dom och få en nakenvikt!! =OD

Jag tror mitt nyårsmål är inom räckhåll! 3,6 kilo dit bara!

Paus och hållt vikten
Jag har haft lite mental paus under augusti och ätit rätt för det mesta, men kunnat "ta paus" en dag med efterlängtad lasagne till middag, ätit lite ris och liknande som jag troligen kommer att göra sen mer om mer. Jag har inte svullat i mej eller frossat med såna där syndiga saker. Jag har ätit både chips och zoo-apor (4st) iofs, men inget frossande, utan smakat lite. Och inget slentrianätande, utan noga övervägt "fusk". Ska jag äta en bondkaka eller inte. Jo, det ska jag. Men bara en och sedan inget annat fusk den här dagen. Jag tror detta är en metod som fungerar bra för mej. Jag mår inte särskilt dåligt av den där bondkakan och kan faktiskt till och med njuta av den nu. Utan dåligt samvete. Jag vet att den inte är jättebra för mej, men jag har gjort ett aktivt val att stoppa den i mej, och då ska jag tycka den är god också, annars har valet varit helt i onödan.

September hårdkör (så mycket det går)
Men nu är jag alltså tillbaka vid mer strikt hårdkör, på gränsen till rivstart. Jag behövde den pausen för att ladda om. Någon rågkuse till frukost nån dag, ett glas mjölk till middagen nån dag, men mest hårdkör. Och jag fick belöning direkt på vågen. Jag har alltså hållt vikten under hela pausmånaden +/- normala dagssvängningar som jag tror jag skrev om för ett tag sedan. Just nu väger jag mej, mot alla rekommendationer, 3-4 gånger i veckan (morgonvikt, naken, efter promenad, före frukost). Jag håller sakta men säkert på att sprattla igång min tidigare spökande hormoncykel, och behöver se på vågen vad den gör med det jag känner händer i min kropp. När förlovningsringen sitter fastklämd på prinskorvar brukar vågen flyga upp ett "omotiverat kilo", och det är bara att kolla igenom sortimentet av mensskydd hemma. Kilot och ett halvt till kan mycket väl vara borta igen nästa morgon. För mej känns det viktigt att se dagssvängningarna på vågen, för att inte bli deprimerad av ett pluskilo en vecka, som det ju lätt kan bli när man gör som rekommendationerna och väger sej sällan ;-) Man kan ju gå in och kolla precis den där svullna dagen, och bli så insöad på pluskilot att man plockar bort all motivation och inspiration på kuppen. det ser jag allt för ofta ute hos kämpande viktminskare. En annan aspekt är att jag skärper mej lite extra med mina svåra grejer när jag sett ett litet plus. Vattenkannan får jobba hårdare och jag anstränger mej mer med grönisarna.

Morgonprommisarna och motion
Mina morgonpromenader kan jag stolt konstatera är en vana nu. 8 veckor sägs det att det tar. Visst, jag hålkler med till viss del. Men jag tycker inte vanan sitter ordentligt förrän dagen känns konstig när man missar morgonpromenaden (som idag). Första steget för mej var att jag började tycka det var riktigt skönt, och det fanns inga ursäkter. Jag körde Just do it-metoden redan från början, och på så vis är morgonpromenad efter kaffe före frukost perfekt. Bara kliva ur sängen, på med träningskläder, slörpa i sej kaffet mannen ställt i en termosmugg till mej, och iväg. Sömngrus i ögonen kan man plocka bort sen. Man är ute på vägarna innan man hunnit vakna ordentligt och börja hitta på ursäkter till att inte hinna. Steg 2, när det verkligen känns som en vana är alltså när det känns riktigt konstigt utan. Som om jag glömt något.

Felet idag är att det ska göras så mycket (=inte mina vanliga rutiner). Jag måste handla till katten, tömma återvinningen, helst hinna kolla efter regnkläder eftersom det ska spöregna hela helgen osv. Innan jag hade planerat upp dagen var redan alla ursäkter där, och jag "hann inte" gå idag. Men jag antar att jag kompenserar det i helgen + att jag varit förkyld denna veckan, så det gör inget om kroppen får vila lite - ni hör själv! Ursäkter! Jag gick en runda igår, trots att jag kände mej krasslig fortfarande, och det gick över förväntan och rosslade nog loss det sista.



Här är en som är laddad för måndag! Jag snackade med Anneli på MSN häromdan och vi peppade varandra att låta våra hemmaboende träningsredskap få jobba lite - känna sej behövda. Eftersom Anneli tränar "på riktigt" också ett par dar i veckan, började vi med att bestämma oss för en gemensam dag i veckan för vårt hemmatränande. Så på måndag kväll kör vi igång. Min cykel är nerhämtad från vinden av kära sambon, som är mitt bästa stöd! Jag tror nog jag kommer att börja trampa 5 minuter om dan eller liknande, om jag inte orkar mer. Jag har börjat där tidigare. För alla flås- och träningsfantaster låter detta kanske fjuttigt, men jag kör med babysteps istället för crash-and-burn med allt jag gör nu för tiden. Det funkar bättre för mej! =OD

Hittade en bra sammanfattning av GI-metodens grundstenar. De är grova förenklingar, men jag lägger in det för att komma ihåg.
Fett ökar fettförbränningen.
Proteiner ökar din totala förbränning.
(Snabba) kolhydrater ökar insulinet som ökar fettinlagring.

Saras Scrapblogg och livet runtikring

Mitt scrappande, renoverande, skrubbande, viktresan och mina tassare. Och sedan 2012 det mesta om mitt barn!

RSS 2.0